<p>Äldre patienter över 65 år med höftfraktur efter lågenergitrauma får vänta länge på röntgen, undersökning, provtagning och operation. Det verkar finnas ett samband med långa väntetider och komplikationer som svår smärta, förvirring, infektioner, trycksår och förlängd vårdtid för den drabbade. Syftet med studien var att undersöka om en påbörjad preoperativ handläggning prehospitalt kan leda till minskade väntetider, mindre smärta postoperativt, färre komplikationer och vårddagar för patienter med misstänkt höftfraktur. Snabbare omhändertagande för dessa patienter innebar att ambulanspersonalen påbörjade de åtgärder som utförs på akutmottagningen och slussade patienten förbi akutmottagningen til röntgen. Resultatet av den nu aktuella studien jämfördes med en motsvarande grupp som omhändertagits på sedvanligt sätt. Resultatet visade att komplikationer och vårddagar var färre i inteventionsgruppen. En slutsats är att ett snabbare omhändertagande för denna patientgrupp kan innebära att komplikationerna minskar, prioriteringen blir högre och handläggningstiden minskar i hela vårdkedjan. Vårdpersonalen kan få en större medvetenhet om patientgruppens känslighet och leda till en ökad kvalitet i omvårdnaden. En snabbare handläggningstid skulle även kunna innebära mindre belastning på akutmottagningen och frisätta mer tid åt andra patientgrupper.</p>

Äldre patienter över 65 år med höftfraktur efter lågenergitrauma får vänta länge på röntgen, undersökning, provtagning och operation. Det verkar finnas ett samband med långa väntetider och komplikationer som svår smärta, förvirring, infektioner, trycksår och förlängd vårdtid för den drabbade. Syftet med studien var att undersöka om en påbörjad preoperativ handläggning prehospitalt kan leda till minskade väntetider, mindre smärta postoperativt, färre komplikationer och vårddagar för patienter med misstänkt höftfraktur. Snabbare omhändertagande för dessa patienter innebar att ambulanspersonalen påbörjade de åtgärder som utförs på akutmottagningen och slussade patienten förbi akutmottagningen til röntgen. Resultatet av den nu aktuella studien jämfördes med en motsvarande grupp som omhändertagits på sedvanligt sätt. Resultatet visade att komplikationer och vårddagar var färre i inteventionsgruppen. En slutsats är att ett snabbare omhändertagande för denna patientgrupp kan innebära att komplikationerna minskar, prioriteringen blir högre och handläggningstiden minskar i hela vårdkedjan. Vårdpersonalen kan få en större medvetenhet om patientgruppens känslighet och leda till en ökad kvalitet i omvårdnaden. En snabbare handläggningstid skulle även kunna innebära mindre belastning på akutmottagningen och frisätta mer tid åt andra patientgrupper.

Diabetes är idag en vanlig sjukdom både i Sverige och globalt, ca 285 miljoner människor lever med diabetes runtom i världen. Det finns risker för att personer med diabetes utvecklar komplikationer. Dessa kan delas upp i mikro- och makrovaskulära komplikationer. Studiens syfte var att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förebygga komplikationer hos personer med diabetes typ 1 och typ 2. Studien är en litteraturstudie och genom sökningar i databaserna Cinahl och PubMed hittades 9 studier. Genom en innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman framkom tre kategorier: Utbildning och information, stöd och observation/övervakning. Dessa huvudgrupper möjliggör patientens diabeteshantering genom utbildning och information om kost, träning, allmän information om diabetes, stöd från sjuksköterskan och information samt hur resultat kan följas upp med observation/övervakning. Diabetes handlar till stor del om egenvård, och med stöd av sjuksköterskan möjliggörs den.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur litteraturen skildrar sjuksköterskans roll i vården av den äldre patienten i den pre- och postoperativa fasen, med fokus på nutritionens betydelse för rehabiliteringen och risken för komplikationer. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt och artiklarna söktes via CINAHL och MEDLINE.  Studiens resultat innehöll ett urval på 14 artiklar med kvantitativ ansats. Resultat: Undervisning och handledning med fokus på nutritionens betydelse för rehabiliteringen och risken för komplikationer var av vikt, även bedömningsinstrument underlättade sjuksköterskans nutritionsbedömning.  I omvårdnaden var energi- och näringstillskott, individuellt anpassade vårdplaner och måltidssituationer viktiga komponenter. Förebyggande åtgärder inom både omvårdnad och medicin hade en korrelation mellan förbättrad nutrition, rehabilitering och minskade risken för komplikationer hos äldre patienter i den pre- och postoperativa vården. Slutsats: Personer över 65 år var en utsatt patientgrupp gällande undernäring och postoperativa komplikationer. Vården bör därför vara anpassad efter den enskilda äldre individens villkor och innehålla information till patienten för att möjliggöra dennes aktiva roll i den egna vården. I det preventiva arbetet behöver sjuksköterskan fortlöpande utbildning och handledning angående hur medicinska och fysiologiska faktorer tillsammans påverkar den äldre individen samt hur sjuksköterskan i ett tidigt skede kan påvisa undernäring hos äldre.

Syftet men denna systematiska litteraturstudie har varit att beskriva vilka komplikationer, som kunde leda till malnutrition hos cancerpatienter när de genomgått cytostatikabehandling. Studien syftar även till att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kunde vidta för att förebygga och lindra dessa komplikationer hos patienter med cancer. Artikelsökningen har skett via databaserna Elin@Dalarna, Blackwell Synergy och ScienceDirect (Elsevier). Sökorden som användes var cancer, constipation, fatigue, malnutrition, nutrition, nursing, pain, support, treatment, chemotherapy, side-effects, prevention, oral, complication, nausea, nutritional support, weight loss, BMR, oncology och care. Resultatet visade att komplikationerna som cancerpatienterna kunde drabbas av var fatigue, diareér, kräkningar, såriga slemhinnor och illamående. Dessa komplikationer kunde leda till malnutrition. Många patienter med cancer kunde dö av malnutrition istället för själva sjukdomen. Malnutrierade patienter med cancer kunde även få fler komplikationer av cytostatikabehandlingen än de patienter med cancer som var normalviktiga. Att följa upp nutritionsstatusen tidigt visade sig vara mycket viktigt för att förebygga och lindra komplikationerna och hjälpa patienter med cancer att motarbeta malnutritionen. Samarbetet med andra vårdgivare visade sig vara nödvändigt för att patienten med cancer skulle få en så bra omvårdnad som möjligt.

Background Atelectasis is a commun respiratory complication related to general anesthesia and may contribute to pneumonia and acute respiratory failure. Atelectasis apear within 10 minutes after anesthetization and occur in 90% or more anesthezied patients regardless of age and gender. The aim of this study was to indentify if there are any evidence for which methods are ultimate or are most efficacious to reduce and prevent the formation of atelectasis.                                                                                                          Methods This study is a descriptive litterature study where 28 scientific studies have been indentified for review and analysis.                                                                                                               ResultsThe use of 100% oxygen during the induction of anesthesia favors the developement of atelectasis. This can be prevented by preoxygenation with oxygen content of 100% combined with a PEEP of 6-10 cmH2O. When free airway is secured, oxygenation with 100% was found to be unnecessary. In these cases the oxygen fraction could be reduced to 40%. Lungrecruitement manoeuvers have been described in different ways, however they have in common that the peak pressure should reach 40 cmH2O and this method has best efficacy when followed with a PEEP 5- 12 cmH2O. Low tidal volumes (VT 6 mL/kg) seem to be less perilous for patient with lung injuries. The use of a closed system during suction in the endotacheal tube cause less consequences in respiration and preoxygenation before suction should occur with low oxygen fraction (40-80%). However, if the patient is hypoxemic the use of 100% oxygen for preoxygenation is necessary. Prone position is a successful way to improve oxygenation in atelectatic lung areas.                                                     Conclusion The studies which have been analyzed report that nurse anesthesiologists and intensiv care nurses could prevent atelectasis by using different methods of ventilation during general anesthesia. Those nurses are responsible to have the knowledge that is needed to be able to discuss with the anesthisologist before the problems occur. / Bakgrund Atelektaser är en vanlig åkomma relaterad till generell anestesi och kan leda till lunginflammation och akuta respiratoriska komplikationer per och postoperativt. Atelektaser bildas inom 10 min efter en patients nedsövning och förekommer hos cirka 90 % av samtliga patienter oberoende av ålder och kön.                                                                         Syfte Att undersöka om det finns evidens för vilka ventilations metoder som fungerar bäst eller om någon metod är mer effektiv än de andra när det gäller att minska atelektaser och förebygga dess bildning.                                                                                           Metod studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie där 28 vetenskapliga artiklar identifierades för granskning och analys.                                                                Resultat Preoxygenering med 100% syrgas ökar uppkomst av atelektaser. Atelektasbildning kan förebyggas genom att preoxygenera med 100% samtidigt som man använder PEEP 6-10 cmH2O vid induktion av anestesi. När friluftväg är säkrad kan man minska syrgashalten ner till 40%. Lungrekryterings manöver med topptryck upp till 40cmH2O ger bäst effekt på atelektaser när den utförs med efterföljande på PEEP 5- 12 cmH2O. Användande av låga tidalvolymer (VT 6 mL/kg) är att föredra särskilt hos lungsjuka patienter. Vid sugning i endotrakeal-tub ska sugsystemet vara slutet och preoxygenering ska utföras med låga syrgas halter (40-80%) dock ej på hypoxiska patienter som kräver högre syrgas halter (100%). Bukläge är en framgångsrik metod för att förbättra ventilation i atelektatiska områden i lungorna.                                                                                                             Slutsats I de granskade studierna har det rapporterats att anestesi och intensivvårdssjuksköterskan har möjlighet att förebygga atelektaser genom att använda olika ventilationsmetoder. Det ligger i dennes ansvar att ha kunskap att kunna diskutera med ansvarig läkare innan problemet uppstår.

ABSTRAKT Syfte och mål: Att jämföra olika tekniker vid trakeal intubering av obesa patienter. Bakgrund: Fetma blir vanligare och behovet av kunskap inom vården ökar för att på ett säkert sätt ta hand om dessa patientgrupper. Anestesisjuksköterskan ska kunna hantera, prioritera och ta snabba beslut vid akuta tillstånd och förebygga komplikationer som kan uppstå. Kunskap och beredskap inför akuta situationer är av stor vikt för att hantera den svåra luftvägen och kunna ge en god och säker omvårdnad genom anestesin.                                                                   Design: En litteraturstudie med kvantitativ ansats genomfördes.                     Metod: Databasen EBSCO genomsöktes gällande studier som var publicerade mellan 2003-2013 där följande tekniker gällande trakeal intubering hos obesa patienter valdes; intubering med larynxmask (ILMA), videolaryngoskop/glidescope vid vakenintubation och generell anestesi, Rapid Sequence Induction (RSI), the Shikani optical stylet, LMA Ctrach, flexibelt fiberoptiskt bronkoskop och Airtraq med sedvanlig och omvänd manöver. Dessa tekniker bedömdes efter intuberingstid, lyckad intubering vid första försöket, ömhet/skada i halsen och Body Mass Index (BMI). Åtta studier inkluderades av vilka en kvalitetsgranskning genomfördes.         Resultat: RSI med vanligt laryngoskop hade högst frekvens gällande lyckad intubering på första försöket. Kortast intuberingstid ses vid användning av Airtraq laryngoskop med omvänd manöver. Längst tid tar vakenintubation med laryngoskop. När det gäller skada eller postoperativ ömhet i hals och svalg har det fiberoptiska bronkoskopet flest fall trots relativt kort intubationstid. Användning med Airtraq och omvänd manöver hade en låg frekvens gällande komplikationer i svalget samtidigt som intubationstiden var kort.                                                    Slutsats: Flera faktorer spelar in och det viktigaste är att en preoperativ bedömning gjorts och att den som intuberar har vana och erfarenhet av tekniken för en snabb och säker etablering av luftvägen.Relevans för klinisk verksamhet: Anestesisjuksköterskan kommer alltmer möta patienter med obesitas och kunskap om olika tekniker för att säkerställa luftvägarna hos överviktiga är av stor betydelse för en säker omvårdnad.                                                                       Nyckelord: Intubering, fetma, teknik, luftvägar, komplikationer Strukturen på examensarbetet är justerat efter instruktioner från ”The Journal of Clinical Nursing”, en tänkbar tidskrift för publikation.

Molntjänster är en teknik som växt enormt under de senaste åren och som det ser ut idag så kommer de inte att sluta expandera någon gång snart, och därför är detta området väldigt intressant att undersöka. Idag kommer de flesta enheter med en eller flera förinstallerade molntjänster, och tanken med denna studie är att undersöka vad det finns för orsaker till att molntjänster används eller ej. Genom att utföra intervjuer med ett flertal studenter så skulle frågor såsom av vilka anledningar som molntjänster används och till vad, men även hur dessa anledningar kan möjligöra alternativt förhindra användning utav molntjänster i arbetslivet kunna besvaras. En undersökning som denna skulle sedan kunna ligga som grund för företag som överväger att implementera molntjänster till sina anställda för att de ska kunna avgöra om det är ett hållbart val även för framtida anställda då studenter är nästa generation som ger sig ut i arbetslivet. Resultatet som framtagits med hjälp av temporal motivation theory indikerar att molntjänster används regelbundet utav studenter eftersom de upplevs lättillgängliga och smidiga, vissa typer mer än andra, och att det inte finns några stora orsaker som kan hindra användandet av molntjänster även i arbetslivet. Framtida arbeten baserat på detta kan exempelvis använda en annan, bredare målgrupp eller utföra en mer djupgående analys till varför användandet bland studenter ser ut som det gör.

De senaste åren har kraven på ambulanssjukvården ökat och i takt med vårdens centralisering står ambulanssjuksköterskan allt oftare inför uppdrag med prehospital förlossning. Uppdraget är förknippat med höga förväntningar på att ambulanssjuksköterskan ska kunna hantera förlossningssituationen. Syftet är att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av vårdandet vid prehospital förlossning. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och åtta kvalitativa intervjuer. I resultatet redovisas huvudkategorin ”Stressande vårdmöten med en önskan om att skapa förtroende trots oförbereddhet”. Ambulanssjuksköterskan bär på en önskan om att få möta kvinnan som ska föda barn utanför sjukhus på ett professionellt och värdigt sätt som även inrymmer partnern. Medvetenheten om sina egna brister och tillkortakommanden är dock överhängande. Bemästring av alla negativa känslor beträffande bristande kompetens och att inte kunna leva upp till upplevda förväntningar tar ett uttryck i ett oäkta förhållningssätt som försöker dölja okunskapen. Räddningen för den oerfarna ambulanssjuksköterskan återfinns i en barnmorska på telefon och den erfarna kollegan. Huvudkategorin föregås av sex generiska kategorier: Mental förberedelse och förförståelse, Kvinnan i fokus och partnerns delaktighet, Otillräcklighet och komplikationsrädsla, Handlingsberedskap och kollegialt stöd, Eufori och skräck samt Utbildningsbehov och snabb kompetens. Studiens slutsats är att patientsäkerheten kan förbättras på ett enkelt sätt genom att ambulanssjuksköterskan erbjuds ökad utbildning i prehospital förlossning och därigenom kunna få ökad trygghet i sitt vårdande förhållningssätt.

Introduktion: Perifer venkateter (PVK) är en av de vanligaste medicintekniska produkterna som används inom sjukvården. Cirka fem miljoner PVK:er förbrukas årligen i Sverige. Komplikationer kan uppstå vid användande av PVK vilket medför lidande för patienten och ökar kostnaderna för hälso- och sjukvården. Genom att basera och uppdatera riktlinjer gällande hantering av PVK enligt aktuell forskning kan komplikationer förebyggas. Syfte: Syftet var att sammanställa aktuell forskning gällande sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för hantering av PVK samt besvara frågeställningen: följer de nationella riktlinjerna gällande hantering av PVK den aktuella forskningen? Metod: En litteraturstudie med utgångspunkt i Polit &amp; Becks (2017) nio steg. Litteratursökning gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Sökningen resulterade i 13 kvantitativa studier som kvalitetsgranskades enligt Polit &amp; Becks (2017) ”Guide to an Overall Critique of a Quantitative Research Report”. Resultat: Resultatet baseras på 13 studier där fem rubriker identifierades: placering av PVK, skötsel av PVK, olika storlekar och typer av PVK, tid in situ samt riskfaktorer. Resultatet som framkom under varje rubrik jämfördes med vad som tas upp gällande aktuellt ämne i Vårdhandboken. Slutsats: De nationella riktlinjer som finns idag stämmer inte helt överens med den aktuella forskningen. För att säkerställa vilka rutiner och riktlinjer som ska gälla behövs dock mer forskning, främst gällande tid in situ och storlek på PVK.