Syfte och frågeställningar   Syftet med uppsatsen är att undersöka GIH-studenters kondition och jämföra den trend som finns på GIH gentemot trender för konditionen hos mönstrande samt löpare i Stockholm Marathon. De frågeställningar som användes var: 1. Hur har GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga förändrats från 1977 till 2008? 2. Hur har mäns arbetskapacitet under mönstringen förändrats mellan åren 1969-83 samt 1986-93? 3. Hur har medeltiden förändrats för de löpare som deltog i och slutförde Stockholm Marathon mellan åren 1979-2008? Metod Dels deltog vi i framtagande av ny data i egenskaper av testledare i ett projekt för att undersöka GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga under hösten 2008 (n=28). Dessa data jämfördes sedan med tidigare framtagna data från ett liknande test på GIH-studenter från 1977 (n=44). Resterande del av undersökningen var bearbetning av befintlig data. Totalt studerades 183 216 löpare i Stockholm Marathon samt i snitt 45 000 mönstrande för varje studerat år. Resultat De resultat som framkom av studien var att en negativ utveckling gick att utläsa på GIH-studenternas maximala syreupptagningsförmåga, från 4,50 l O2/min hos männen till 4,24 l O2/min, medan utvecklingen hos kvinnorna var minimal, 2,88 l O2/min till 2,86 l O2/min. Utvecklingen blev större när korrelation mellan vikt och syreupptagningsförmåga gjorts, 61,6ml O2/min*min-1 till 55,6ml O2/min*min-1 för männen medan en förändring från 47,8ml O2/min*min-1 till 44,9ml O2/min*min-1 hos kvinnorna kunde konstateras. Hos mönstrande män var utvecklingen tvådelad; under åren 1969-83 ökade arbetskapaciteten per kilo kroppsvikt något, 3,53W/kg till 3,69W/kg, medan det skedde en minskning mellan 1986 och 1993; 4,34W/kg till 4,17W/kg. För löpare i Stockholm Marathon ökade sluttiden stadigt mellan 1979 och 2008 från att ha legat i medel på 215 min för herrar 1979 till 243 min 2008. Motsvarande tider för damer låg 1979 på 233 min för att stiga till 257 min 2008. Slutsats Utvecklingen för konditionen hos GIH-studenter ligger väl i linje med befintlig forskning som visar på en försämring hos den manliga delen hos befolkningen mot en svagt negativ eller oförändrad kondition hos kvinnorna. Denna trend går dock inte att utläsa på bearbetad mönstringsdata, vars förändring var för liten för att statistiskt kunna säkerställas. En tydlig försämring uppmättes av sluttiden i Stockholm Marathon vilket tros bero på en försämring i konditionen hos löparna. De framtagna resultaten bekräftas i stort av tidigare forskning som visar på en försämring av konditionen men samtidigt visar statistik på att träningsfrekvensen inte sjunkit. Därför drar vi slutsatsen att en annan typ av träning är mer vanligt förekommande idag, såsom koordinations- och styrketräning. Detta är dock inte säkerställt utan en slutsats baserad på forskningsläget.

Inledning. Vårdbranschen är i nuläget den mest utsatta branschen när det kommer till sjukskrivningar i Sverige. Studier visar att många som sjukskriver sig gör detta på grund av kroppsskador som ofta uppkommit till följd av en lägre fysisk kapacitet än vad arbetet kräver, något som skulle kunna minska om fysisk aktivitet samt utbildning kring vikten av detta ingick i vårdutbildningen. Syfte. Syftet med studien var att undersöka den mätta och skattade fysiska kapaciteten hos en klass omvårdnadselever i en gymnasieskola i Sverige. Metod. Insamlandet av denna data skedde med hjälp av sju fysiska tester som mätte deltagarnas fysiska kapacitet. Beep-test (kondtion), storktest (balanstest), sit and reach (rörlighet i baksida lår och rygg), handdynamometer (handstyrka), sit-ups (magstyrka), flexed arm hang (överkroppsstyrka) och stående längdhopp (benstyrka) mätte deltagarnas fysiska kapacitet. En enkät användes till deltagarnas skattning av den egna fysiska kapaciteten samt för skattning av fysisk aktivitet. Data från testerna jämfördes sedan deskriptivt med resultat från en jämförbar grupp ur övriga befolkningen. Resultat. Resultatet visade att deltagarna för denna studie, i många av testerna, hade lägre resultat än jämförbar grupp i samma ålder. Större skillnader sågs i konditionstestet och flexed arm hang. I dessa hade deltagarna för studien avsevärt lägre resultat samt var fysiskt aktiva i lägre utsträckning än rekommendationerna från World Health Organization (WHO). Slutsats. Slutsatsen var att omvårdnadselevernas fysiska kapacitet är lägre än hos jämförbar grupp. Den skattade fysiska kapaciteten och aktiviteten var väldigt spridd vilket inte överensstämde med de fysiska testerna. Då vårdyrket är fysiskt krävande och studiens resultat pekar på att den fysiska kapaciteten är relativt låg i denna grupp behöver åtgärder vidtas för att öka denna kapacitet och minska den fysiska belastningen inom vårdyrket. Ett förslag till detta kan vara att man, under vårdutbildningen, utför fysiska tester för att uppmärksamma vikten av en den egna hälsan samt utveckla den fysiska kapaciteten. Syftet med studien var att undersöka den mätta och skattade fysiska kapaciteten hos en klass omvårdnadselever i en gymnasieskola i Sverige. Metod. Insamlandet av denna data skedde med hjälp av sju fysiska tester som mätte deltagarnas fysiska kapacitet. Beep-test (kondtion), storktest (balanstest), sit and reach (rörlighet i baksida lår och rygg), handdynamometer (handstyrka), sit-ups (magstyrka), flexed arm hang (överkroppsstyrka) och stående längdhopp (benstyrka) mätte deltagarnas fysiska kapacitet. En enkät användes till deltagarnas skattning av den egna fysiska kapaciteten samt för skattning av fysisk aktivitet. Data från testerna jämfördes sedan deskriptivt med resultat från en jämförbar grupp ur övriga befolkningen. Resultat. Resultatet visade att deltagarna för denna studie, i många av testerna, hade lägre resultat än jämförbar grupp i samma ålder. Större skillnader sågs i konditionstestet och flexed arm hang. I dessa hade deltagarna för studien avsevärt lägre resultat samt var fysiskt aktiva i lägre utsträckning än rekommendationerna från World Health Organization (WHO). Slutsats. Slutsatsen var att omvårdnadselevernas fysiska kapacitet är lägre än hos jämförbar grupp. Den skattade fysiska kapaciteten och aktiviteten var väldigt spridd vilket inte överensstämde med de fysiska testerna. Då vårdyrket är fysiskt krävande och studiens resultat pekar på att den fysiska kapaciteten är relativt låg i denna grupp behöver åtgärder vidtas för att öka denna kapacitet och minska den fysiska belastningen inom vårdyrket. Ett förslag till detta kan vara att man, under vårdutbildningen, utför fysiska tester för att uppmärksamma vikten av en den egna hälsan samt utveckla den fysiska kapaciteten.

ysisk aktivitet leder till immunrespons då svaret liknar det som orsakas av infektion. Leukocyter är de vita blodkropparna som har en viktigt roll i immunförsvaret hos människor. Vid fysisk belastning ökar koncentrationer av leukocyter i blodet. Mitokondrier är cellens kraftverk som skapar energi i form av ATP. Denna organell rymmer ett eget DNA (mtDNA) vilket frisätts framför allt genom nekros. Förekomsten av mtDNA i plasma d.v.s. utanför cellen avslöjar graden av ansträngning. Cirkulerande cell-fritt mitokondriellt DNA (ccf-mtDNA) kan även vara ett tecken på infektion eller inflammation. Ergospirometri är en undersökning där det utförs arbetsprov i samband med andningsgasanalys. Vid denna studie undersöks om det finns något samband mellan fysisk form (VO2-max) och cirkulerande cell-fritt mitokondriellt DNA (ccf-mtDNA) samt antalet leukocyter hos friska individer under kortvarig fysisk belastning med hjälp av ergospirometri samt venösa blodprover. Åstrands tabell användes för utvärdering av konditionsnivå hos försökspersonerna. Tio friska försökspersoner genomförde ursprungligen ergospirometri cykeltest. Venösa blodprover togs vid fem olika tidpunkter under cykeltestet. Spearmans korrrelationskoefficient (rs) användesmed hjälp av Microsoft Excel för att studera ett eventuellt samband mellan maximal syreupptagningsförmåga (VO2-max) och ccf-mtDNA, monocyter, granulocyter, lymfocyter samt det totala antalet leukocyter. En signifikant negativ korrelation (p < 0.05) påvisades mellan VO2-max och monocyter, granulocyter, lymfocyter samt det totala antalet leukocyter. Studiens resultat visade att fysisk aktivitet är associerat till minskade nivåer av inflammatoriska markörer. Fysisk aktivitet bör i hög grad stimuleras, speciellt hos äldre individer, då det kan resultera i lägre nivåer av inflammatoriska markörer, och därmed bättre hälsa.

Bakgrund: Personer med förvärvad hjärnskada är mindre fysiskt aktiva och skattar sin livskvalitet lägre än personer som inte drabbats av en förvärvad hjärnskada. Trots liten eller ingen fysisk påverkan kan kognitiva nedsättningar vara bestående, vilket ofta påverkar initiativtagningsförmågan till fysisk aktivitet. Det leder till en låg aktivitetsnivå som i sin tur leder till ökad risk för ohälsa. Syfte: Syftet var att undersöka effekter av aerob träning i kombination med mindfulness avseende upplevd hälsa, hälsorelaterad livskvalitet och aerob kapacitet för personer med kognitiva nedsättningar efter förvärvad hjärnskada. Metod: Studien var en multicenterstudie med kvasiexperimentell före-och efterdesign. Tjugoen personer, 11 män och 10 kvinnor (m = 57, SD ± 11), med kognitiva nedsättningar efter förvärvad hjärnskada deltog. Orsak till deltagarnas förvärvade hjärnskada var infarkt (38 %), traumatisk hjärnskada (29 %), encefalit/meningit (19 %), abscess (10 %) och blödning (5 %). Aerob träning och mindfulness utfördes i grupp tre dagar/vecka under 12 veckor. Mindfulness utövades ytterligare tre dagar/vecka i hemmet med stöd av ljudfiler och träningsdagbok. Jämförelser av resultat mellan start och avslut (efter 12 v) från Åstrands cykelergometertest (aerob kapacitet) och EQ5D (upplevelse av hälsa och livskvalitet) användes för utvärdering. Resultat: Signifikant förbättring sågs avseende deltagarnas upplevda hälsa (p = 0,003)och aeroba kapacitet (p = 0,001), liksom deras upplevelse av oro/nedstämdhet (p = 0,03). Övriga hälsodimensioner i EQ5D förändrades inte över tid. Konklusion: Resultatet styrker hypotesen att aerob träning i kombination med mindfulness skulle kunna främja upplevd hälsa, hälsorelaterad livskvalitet och aerob kapacitet hos personer med kognitiva nedsättningar efter förvärvad hjärnskada. Resultatet är dock baserat på ett litet urval utan kontrollgrupp. Större studier behövs för att säkerställa resultatet.

Det går att testa syreupptagningen både submaximalt och maximalt. One-mile-walk är ett enkelt test att genomföra, billigt och passar många olika männsikor. One mile walk har validerats på många olika sätt dock är det ingen som jämför one-mile-walk på löpband mot markgång mot ett maxtest. Ingen har heller haft någon form av lutning på bandet för att likaställa miljön mot markgång. Syfte: att validera One-mile-walk på löpband mot markgång mot ett maxtest. Studien är en kvanitaiv experimentell studie. Det deltog 12 deltagare i studien. Perarson korrelation test visade på ett samband mellan One-mile-walk testen (r= 0.976). One way Anova visade (p= 0.480). Att jämföra One-mile-walk på löpband mot markgång skiljer sig inte signifikant mot varandra för att beräkna syreupptagningsförmågan.

Stressrelaterad ohälsa är ett stort problem som bland annat bidrar till många sjukskrivningar. Det är därför angeläget att bättre förstå vilka faktorer som motverkar skadlig stress. Två viktiga skyddsfaktorer är emotionell stabilitet och kondition. Kön är också en betydelsefull faktor men det är oklart om det finns mer komplexa samband relaterade till kön. Syftet med denna studie är därför att undersöka om kön kan moderera betydelsen av emotionell stabilitet respektive kondition som skydd mot stressrelaterad ohälsa. Två grupper som är relevanta att studera i det här sammanhanget. är studenter och poliser. Undersökningsgruppen i studien utgörs av studenter vid polisutbildningen (N=446). Studien omfattar data från två insamlingstillfällen; vid polisutbildningens antagningsprocess våren 2008 och i slutet av utbildning, våren 2010. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes två typer av statistiska analyser; först en hierarkisk multipel regressionsanalys och sedan två moderationsanalyser. Resultaten visar att emotionell stabilitet, kondition och kön tillsammans förklarade 18% av polisstudenternas totala ohälsa. Samtliga tre variabler bidrog till att predicera ohälsa både enskilt och tillsammans. Kvinnor uppgav högre grad av ohälsa än män. Moderationsanalyserna påvisade ingen moderationseffekt av kön. Generaliserbarheten är osäker då den aktuella undersökningsgruppen är unik. Det är därför angeläget att undersöka om det kan finnas mer komplexa samband i andra grupper, exempelvis bland äldre poliser.

<p>During the past few years there has been an observed decrease in physical fitness within different patient groups. As a part of the rehabilitating physiotherapy treatment it is important to acknowledge the physical condition of the patient. Physical fitness testing might be difficult due to physical limitations within different patient groups. A broad range of exercise tests is therefore of importance in clinical practice. The aim of this overview was to describe exercise tests used in rehabilitation contexts, and to define areas of use and restrictions. The method was a systematic literature overview and data was gathered through medical and healthcare databases. Scientific articles were selected and put together to answer the questions in the overview. The result showed that exercise tests mainly described in the literature were tests performed on a bicycle ergometer, treadmill tests and walking tests. The tests were in several cases combined with rating scales. The tests were performed as submaximal or maximal tests to estimate VO₂max or VO₂Peak. Exercise testing was commonly used in rehabilitation of cardiac- and vascular diseases, pulmonary diseases and spinal cord injuries. Evaluation of an exercise program was the most common reason for using an exercise test. The question concerning restrictions of the tests could not be answered. The conclusion was that the most common exercise test was performed on a bicycle ergometer. Maximal VO₂Peak or VO₂max testing were mainly performed. The most common area for exercise testing was cardiac- and vascular rehabilitation. The most common purpose for performing an exercise test was evaluation of an exercise program. Further research is required in order to describe restrictions and implementations of the tests.</p>

I detta arbete undersöks gymnasieelevers fysiska självuppfattning med instrumentet Children and Youth Physical Self-Perception Profile (CY-PSPP) för att reda ut om det finns samband mellan fysisk självkänsla och subdomäner till den fysiska självkänslan och betyg i kursen idrott och hälsa A. Hur förhållandena ser ut mellan dessa variabler är också centralt. Resultaten som analyseras har samlats in från tre gymnasieskolor i Mellansverige. 184 elever, 79 flickor och 106 pojkar, har fyllt i enkäten. Statistisk analys med chi-tvåtest visar samband mellan betyg i kursen idrott och hälsa A och pojkarnas varseblivning av fysisk självkänsla, fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens där pojkar som avslutat kursen med höga betyg har höga värden och det motsatta förhållandet gäller för elever i den lägre delen av betygskalan. För flickorna finns det samband mellan betyg i idrott och hälsa A och fysisk självkänsla samt betyg och fysisk kondition där samma trend som hos pojkarna visats. Däremot finns det hos flickorna inget samband mellan variablerna betyg i kursen idrott och hälsa A och fysisk styrka. Det finns heller inget samband mellan betyg och andelen flickor som angett låga värden för idrottslig kompetens.

During the past few years there has been an observed decrease in physical fitness within different patient groups. As a part of the rehabilitating physiotherapy treatment it is important to acknowledge the physical condition of the patient. Physical fitness testing might be difficult due to physical limitations within different patient groups. A broad range of exercise tests is therefore of importance in clinical practice. The aim of this overview was to describe exercise tests used in rehabilitation contexts, and to define areas of use and restrictions. The method was a systematic literature overview and data was gathered through medical and healthcare databases. Scientific articles were selected and put together to answer the questions in the overview. The result showed that exercise tests mainly described in the literature were tests performed on a bicycle ergometer, treadmill tests and walking tests. The tests were in several cases combined with rating scales. The tests were performed as submaximal or maximal tests to estimate VO2max or VO2Peak. Exercise testing was commonly used in rehabilitation of cardiac- and vascular diseases, pulmonary diseases and spinal cord injuries. Evaluation of an exercise program was the most common reason for using an exercise test. The question concerning restrictions of the tests could not be answered. The conclusion was that the most common exercise test was performed on a bicycle ergometer. Maximal VO2Peak or VO2max testing were mainly performed. The most common area for exercise testing was cardiac- and vascular rehabilitation. The most common purpose for performing an exercise test was evaluation of an exercise program. Further research is required in order to describe restrictions and implementations of the tests.

Bakgrund: Hemoblobin-A1c är ett mått på blodsockrets medelvärde efter mellan 60-90 dagar och är en grundläggande indikator på blodsockerkontrollen hos patienter med typ 2-diabetes. Kondition- och styrketräning har visat sig kunna påverka hemoglobin-A1c och används därför som en av flera behandlingsformer hos patienter med typ-2 diabetes. Emellertid verkar det finnas en bristande enighet vad gäller den effektiva dosen av fysisk träning och den mest effektiva kombinationen av styrka gentemot konditionsträning. Syfte: Syftet med denna studie var att systematiskt granska och sammanställa den senaste forskningen vad gäller effekten av fysisk träning vid typ 2-diabetes. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med meta-analys i enlighet med PRISMA riktlinjer. Databaserna som användes i artikelsökningarna var PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl och Medline. Studiens inklusionskriterier var studier på engelska, studier som undersöker både män-och eller kvinnor i olika åldersgrupper, studier som undersöker effekten av fysisk träning på hemoglobin-A1c samt randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Effekten av fysisk träning visade en signifikant skillnad på hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. Effektstorleken på hemoglobin-A1c mellan grupperna var -0.434 efter interventionerna p &lt;0.001. Av samtliga studier var det 11 av 22 som åstadkom ett värde av hemoglobin-A1c som visar &lt;7%. Sekundära resultatet av fysisk träning på typ 2-diabetes påvisades vara en signifikant minskning i den totala kroppsvikten i sex av samtliga inkluderade studier. Slutsats: Fysisk träning verkar vara en viktig komponent för att minska hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. / Background: Hemoglobin-A1c is a measure of long‐term glycemiais after between 60-90 days and is a good indicator of glucose control in patients with type-2 diabetes. Both strenght and aerobic exercise seem to have benefical effects on Hemoglobin-A1c and, thus, the management of type 2 diabetes. However, the consensus on the effective dose of exercise and the most effective combination of strength versus aerobic have been inconsistent. Purpose: The purpose of this study was to systematically review and compile the latest research regarding the effect of physical exercise in type 2 diabetes. Method: The study was conduced as a systematic review with meta-analysis according to PRISMA guidelines. The study was conducted as a systematic review with meta-analysis. The databases used in this study, were PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl and Medline. The study’s inclusion criteria were studies in english, studies including both men and-or women in different ages, studies examining the effect of physical exercise on hemoglobin-A1c, and studies of a randomized controlled design. Results: The effect of physical training showed a significant difference between groups. The effect size on hemoglobin-A1c between groups was -0.434 after the interventions p &lt;0.001. In this study, it was 11 of 22 studies that achieved a value of hemoglobin-A1c showing &lt;7%. Secondary results of physical training on type-2 diabetes were found to be a significant decrease in total body weight in six of all included studies. Conclusion: Physical training seems to be an important component of reducing hemoglobinA1c in patients with type 2-diabetes. / <p>Presentationen ägde rum hemifrån var och för sig via Zoom på grund av smittrisken för coronavirus. </p>