Sedan en tid tillbaka har karatelandslaget haft behov av fysiologiska tester och de har velat ta fram en ny kravprofil. Det har tidigare funnits två stycken kravprofiler som man inte har utvärderat och båda är skapade av två olika ledningar. Syfte: Syftet är att utvärdera tester som landslaget skall använda vid uttagningar och vid fysiologiska testtillfällen för att se utvecklingen i de fysiska förmågorna hos aktiva. Frågeställningar: Vilka tester skall läggas till kravprofilen? Vilka tester skall tas bort från kravprofilen?, Vilka tester skall förändras i kravprofilen? Metod: Äldre kravprofiler granskades och internationella förbund kontaktades med telefon och internet för att ta reda på mer information om fystester. Förbund som kontaktades var turkiska -, franska-, spanska -, ryska - och japanska förbundet. Även likartade idrottsförbund som boxning -, wushu - och takewandoförbundet kontaktades. Information hittades även via pubmed, artiklar och böcker. Även en pilotstudie genomfördes med tester som; knäböj, chins, bänkpress, spänsthopp och powertest på testpersonerna. Två av TP (testpersonerna) är aktiva i landslaget och två har varit aktiva. Alla TP är mellan 21-25 år gammal och alla har varit tävlingsaktiva i flera år. Resultat: Vissa av testerna från de gamla kravprofilerna behölls för att de var relevanta, vissa tester lades till och vissa ändrades för att bli mer specifika för karate. Tester som valdes att läggas till blev; knäböj, squat jumps, CMJ, ett bens hopp med båda benen och bänkpress. Tester som valdes att ändras var; abalakowtestet, plint testet samt matcherna. Tester som valdes att behållas var; chins, intervaller och brutalbänken. Resultaten från pilotstudien skiljde sig från person till person i förhållande till deras kroppsvikt. Detta resultat har ej används för att bedöma kravprofilen pågrund av att de inte var för spetstruppen i landslaget. Orsaken till att de ovannämnda testen valdes var att dom testerna är mer specifika och relevanta för karate. Slutsats: Vid granskning av kravprofil insågs att det redan finns bra tester tillgängliga, ett av dessa är chins och ett annat är brutalbänken, som är viktigt vid utövandet av sparkar, då man bör ha en stark höftbörjarmuskel (iliopsoas). Kravprofilen rekommenderas att genomföras två gånger om året för att se om det sker någon förbättring.

Befolkningens fysiska aktivitet har minskat och psykiskt nedsatt välbefinnande har blivit ett folkhälsoproblem. Därför är denna uppsats intresserad och undersöka skillnader i välmående för grupper med olika träningsvanor. Detta för att om det finns någon träningsform som är högre associerad med högt välmående så kunde den rekommenderas för dem som vill öka och befästa välmående. Grupperna som valdes var de som tränar styrka, kondition eller båda två. Undersökningen var också intresserad av att se om det var någon skillnad på dem som utövade idrott i förening eller inte samt de som tränade styrketräning eller kondition med andra eller inte. För att undersöka detta så fick personer fylla i en enkät om deras träningsvanor samt ett formulär som mäter välmående. Resultaten bearbetades i spss och visade att det flesta hade relativt högt välmående och inga stora skillnader mellan olika träningsformer kunde studeras. De som var högaktiva i konditonsträning, som tränade i förening och som alltid tränade med tillsammans med andra hade ett mycket högt medelvärde på välmående. Slutsats: för att höja välmående med träning bör den form som man är motiverad att träna rekommenderas men om man inte har så mycket tid att disponera till träning och målet endast är välmående så kan konditionsträning rekommenderas då den träningen var associerat med högst välmående med mindre träningstid för dem som var högaktiva i någon träningsform. Att idrotta i förening eller träna med vän eller i grupp kan också rekommenderas. / The physical activity in the population has reduced and low mental well-being has become a big problem in the country. This paper is therefore interested in study differences in wellbeing in groups with different training habits. Groups that trains either strength, endurance or both was chosen. This because if someone of these forms is stronger associated with wellbeing it could be recommended for those who would like to make their well-being higher. This paper was also interested to see if sport in organized form or training with a friend or group was associated with higher well-being than those who did not. To find this out a survey about forms of training and well-being was used to collect data. The results was analyzed in spss and it was shown that the most groups in this study hade a relatively high well-being and only small differences between the groups could be found. The groups who were highly active in endurance training, was member in organized sport and those who trained with a friend or in a group had the highest well-being. Conclusion: to get a higher well-being with training that form which the person is motivated is recommended but if that persons only goal is to achieve ha higher well-being and not so much time would like to be spent on training endurance training can be recommended because to be highly active in that was associated with better well-being than strength training. To be part of organized sport and to train with a friend or in group can also be recommended.

Bakgrund. För att kunna maximera sin prestation och återhämtning inom idrott är kost och intag av rätt näring vid rätt tillfälle, så kallad nutrient timing avgörande för att nå framgång. Atleter kan inte förbereda sig på samma sätt oavsett idrottsaktivitet utan måste anpassa sitt näringsintag beroende på duration och intensitet. Kunskapsläget kring nutritionsbehov och kostintag inom uthållighetsidrott är inte klarlagt varför det finns behov att belysa den forskning som finns på området. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur nutrient timing påverkar prestation och återhämtningen i uthållighetsidrotter.  Metod. En litteraturöversikt genomfördes genom databaserna Discovery, PubMed och CINAHL. Totalt 14 artiklar inkluderas i studien. Resultat: Kolhydrater och protein var de dominerande energikällorna som behövs i uthållighetssporter. För att uppnå en bättre prestation och snabbare återhämtning var tidsintaget en viktig faktor att förhålla sig till. Resultaten visade att näring inom två timmar efter avslutad aktivitet visade bättre resultat om atleter intog protein kombinerat med kolhydrater. Att inta protein och kolhydrater för tätt inpå träning visade inte ge några ytterligare effekter.  Slutsats: Ett intag av kolhydrater i kombination med protein är energikällorna som ger bäst förutsättning för att utföra fysisk prestation. För att ge bäst förutsättning har tiden en stor påverkan på resultatet. Proteinet har ingen ytterligare effekt på återhämtningen om återhämtningsperioden är mer än 24 timmar.

No description available.

Introduktion: Rehabilitering och träning av hästar är viktigt vid läkning av muskuloskeletala skador och även för att förebygga framtida skador eller problem. Vattenträning har länge använts som en rehabiliteringsmetod för människor och har nu börjat användas mer inom veterinärmedicinsk rehabilitering i form av vattenbandsträning. Än så länge finns det begränsat med forskning men den befintliga forskningen har visat på positiva effekter inom rehabilitering och träning. Tack vare vattnets egenskaper blir träningen skonsam och effektiv. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och ge en översikt över befintlig forskning om vattenbandsträning för hästar och dess effekter. Metod: Litteraturstudien har följt Joanna Briggs Institute metod för scoping reviews och riktlinjer enligt Preferred Reporting Item for Systematic Reviews and Meta-Analyses (PRISMA). Resultat: Resultatet av de åtta inkluderade studierna visade på att vattenbandsträning är en skonsam rehabiliterings- och träningsmetod som ger ökad stötdämpning. Träningen kan ge ökad rörlighet och kondition samt ge minskade besvär hos hästar med t.ex. konstaterad artros. Konklusion: Vattenbandsträning kan användas för att öka rörlighet, förbättra kondition och rehabilitera muskuloskeletala skador. Dock bör vattenhöjden anpassas för att nå önskad effekt. Ett område som behöver mer forskning är effekten på hästar med muskuloskeletala skador då majoriteten av de inkluderade studierna är gjorda på friska hästar.

Syfte och frågeställningar Syftet med arbetet var att undersöka om det fanns faktorer som kunde predicera individers kognitiva resiliens i en militär kontext. För att svara på syftet användes följande frågeställningar: ·  Kan den fysiologiska parametern VO2max predicera kognitiv resiliens? ·  Kan militär förmåga predicera en kognitiv resiliens? Metod Metoden som användes var en observationsstudie där datainsamlingen skedde innan, under samt efter en övning som bestod av 4,5 dygns grundläggande vinterutbildning. Urvalsgruppen bestod av 76 kadetter från Försvarsmaktens specialistofficersutbildning. Kadetternas maximala syreupptagning estimerades genom Ekblom-Bak cykeltest och för att mäta kadetternas kognitiva förmåga användes Pearson D-KEFS mönsterflöde.  Militär förmåga mättes med ett subjektivt skattningsverktyg. För analysen användes Jamovi. T-test, Mann-Withney samt chi2 användes för att undersöka eventuella skillnader mellan olika grupper, och linjär regressionsanalys användes för att undersöka samband mellan faktorer som kunde predicera kognitiv resiliens. Resultat Resultatet visade att det fanns samband mellan kondition och kognitiv resiliens. Huvudfyndet var att för männen predicerade konditionsnivå hur väl de lyckades i de kognitiva testerna. Ju bättre kondition ju bättre kognitiv resiliens. Avseende kvinnorna var resultatet tvärtom, ju högre konditionsnivå, ju sämre resultat avseende den kognitiva resiliensen.Ett bifynd var även att militär skattning predicerade antal rätt på de kognitiva testerna avseende både pre- och posttesterna hos männen. Högre skattning gav bättre resultat. Slutsats Kondition är en viktig faktor för en militär, och kan vara ett verktyg för att predicera en kognitiv resiliens. Mer forskning behövs för att undersöka sambandet mellan kondition och kognitiv resiliens avseende eventuella skillnader mellan könen. / Purpose and Research Questions The purpose of this study was to investigate whether there were factors that could predict individuals' cognitive resilience in a military context. The following research questions were used to address the purpose: • Can the physiological parameter VO2max predict cognitive resilience? • Can military ability predict cognitive resilience? Method The method used was an observational study, where data collection took place before, during, and after a 4.5-day basic winter training exercise. The sample group consisted of 76 cadets from the Swedish Armed Forces school for NCO-cadets. The cadets' maximal oxygen uptake was estimated using the Ekblom-Bak cycle test, and Pearson D-KEFS Trail Making Test was used to measure their cognitive resilience. Military capability was assessed using a subjective rating tool. Jamovi was used for the analysis. T-tests, Mann-Whitney U tests, and chi-square tests were used to examine relationships between different groups, and linear regression analysis was used to investigate factors that could predict cognitive resilience.ResultsThe results showed correlations between fitness level and cognitive resilience. The main  finding was that for men, fitness level predicted their performance in the cognitive tests. Better fitness was associated with better cognitive resilience. In contrast, for women, the results were the opposite: Higher fitness level was associated with poorer result concerning the cognitive resilience. An additional finding was that military ratings predicted the number of correct responses on the cognitive tests for both pre- and post-tests among men. Conclusion Fitness level is an important factor for military personnel and can be a tool to predict cognitive resilience. Further research is needed to explore the relation regarding gender differences and the impact of other factors on cognitive resilience.

Inledning: Hälsoprofilbedömning™ (HPB) är en tvärvetenskaplig metod med förankring i såväl medicin, fysiologi och beteendevetenskap. Resultat från gjorda Hälsoprofilbedömningar åren 2011-2014 har möjliggjort skapandet av HPI Databas, som innehöll ca 100 000 tillgängliga HPB vilket bildade grunden för statistisk analys av ett antal hälsovariabler. Syfte och frågeställningar: Studien hade två huvudsakliga syften. Det ena var att undersöka vilka som deltagit i HPB, hur dessa deltagare skiljde sig från det svenska folket (utifrån selekterade bakgrunds- och hälsovariabler) och om HPI Databas kan anses vara representativ för det svenska folket. Fråga 1 sökte därför besvara huruvida deltagarna i HPI Databas skiljde sig från det svenska folket utifrån 12 variabler fördelade på 4 kategorier. Det andra syftet var att undersöka sambandet mellan hälsovanor och hälsoupplevelser respektive hälsodata. Fråga 2 och 3 berörde därför vilka statistiska samband som förelåg mellan några hälsovanor (motion, kost, rökning) och hälsoupplevelser (upplevd stress, trötthet och hälsa) respektive hälsodata (BMI, O2 ml·kg-1·min-1, midjeomfång, blodtryck) inom HPI Databas. Metod: Design: Tvärsnittsstudie. Resultat baserades på statistiska jämförelser samt analyser av kvantifierade hälsovariabler. Studieobjektet var HPI Databas (2011-2014). I studiens första del (Frågeställning 1) användes olika jämförelseunderlag som ansågs vara representativa för det svenska folket. För denna del selekterades specifika frågor och variabler från HPI Databas för att kunna jämföra med respektive underlag. För frågeställning 2 och 3 användes olika former av regressionsanalys som statistisk metod. Resultat: Fråga 1: Deltagarna i HPI Databas skilde sig signifikant från jämförelseunderlaget genom mindre rökning, mindre upplevd stress, högre upplevd hälsa, lägre blodtryck och högre O2 ml·kg-1·min-1. . Däremot hade dessa deltagare signifikant högre BMI och större midjeomfång. Variablerna motion, kost och upplevd trötthet bedömdes ej vara jämförbara. Fråga 2 och 3: Hälsosamma motions- och kostvanor uppvisade överlag positiva korrelationer med positiva hälsoupplevelser och hälsodata. Kostvanor uppvisade starkast koppling till BMI och midjeomfång, medan motionsvanor korrelerade starkast med O2 ml·kg-1·min-1. Bägge uppvisade små, men signifikanta, samband med (lägre) blodtryck. Rökning var en svårtolkad variabel, med flera tvetydiga fynd som kan bero på rökningens effekter på nervsystemet. Konklusion: Det gick ej att avgöra huruvida HPI Databas kan anses vara representativ för det svenska folket. Signifikanta samband förelåg mellan motions- respektive kostvanor och hälsoupplevelser samt hälsodata. Samband relaterade till rökning var överlag tvetydiga. / Introduction: Health Profile Assessment™ (HPB) is an interdisciplinary method with roots in several scientific disciplines; medicine, physiology and behavioral science. Data from HPBs conducted during the years 2011-2014 have enabled the creation of HPI Databas (Database), a database that (at the time of this study) contained approximately 100 000 HPBs. Purpose and Issues: This study had two main purposes. The first was to examine the group of people who've participated in HPB during this period of time, how these participants differed from the Swedish population and if HPI Databas can be considered representative of the Swedish population: Issue 1 sought to answer if and how HPI Databas differed from the Swedish population on the basis of 12 variables divided into 4 categories. The second purpose was to investigate the relationship between health habits, health experiences and health data: Issues 2 and 3 sought to investigate the statistical relationships between a few selected health habits (exercise, diet, smoking), health experiences (perceived stress, fatigue, health) and health data (BMI, O2 ml·kg-1·min-1, waist circumference, blood pressure) within HPI Databas. Method: The chosen method for this study was a cross-sectional design and was based on statistical comparisons and analyzes of quantified health variables. The studied object was HPI Databas. The study's first part used varying sources for comparison that were considered to be representative of the Swedish population. For this part specific questions were selected and cut-offs for each variable were specified in order to make the variables comparable. For issues 2 and 3 different types of regression analysis were selected as the statistical method. Results: Issue 1: Participants from HPI Databas smoked less than the average Swedish citizen, perceived less stress and better overall health, had lower blood pressure and better O2 ml·kg-1·min-1. However, their BMI and waist circumference were greater than average. Exercise, dietary habits and perceived fatigue proved to be non-comparable. Issues 2 and 3: Healthy exercise and dietary habits showed overall positive correlation with positive health experiences and health data. Dietary habits showed the strongest connection to BMI and waist circumference, while exercise habits had the strongest connection to O2 ml·kg-1·min-1. Both correlated with (lower) blood pressure. Smoking proved to be a difficult variable to interpret, with several equivocal findings that may stem from how smoking affects the nervous system. Conclusion: It is unclear whether or not HPI Databas is representative of the Swedish population. Significant relationships were found between exercise- and dietary habits, and health experiences and health data. Relationships related to smoking were equivocal overall.

<p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Denna studie syftar till att undersöka det oberoende sambandet mellan självskattad motion respektive estimerad syreupptagningsförmåga och upplevelsen av att ha krafter kvar när man kommer hem efter en arbetsdag. Studiens frågeställningar var: Hur stor andel av befolkningen kan antas ha krafter kvar när de kommer hem efter arbetsdagen? Är självskattad motion och kondition oberoende påverkansfaktorer på upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen? Vilken av dessa mått kan i så fall bäst predicera denna upplevelse? Kan konditionstester i samband med hälostester uteslutas då vi önskar predicera upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen?</p><p> </p><p> </p><p><strong>Metod</strong></p><p>Data har tillhandahållits från Previa AB. Materialet innefattar resultat från 2482 hälsotester som inkluderar en enkätanalys avseende hälsofrämjande faktorer samt ett submaximalt cykeltest (Åstrand). I en linjär regression har vi analyserat konditionstalet samt samtliga enkätsvars oberoende påverkan på enkätfrågan ”Jag upplever krafter kvar efter en arbetsdag” som beroende variabel. Vi har därefter valt att i denna studie begränsa oss till att vidare undersöka motion samt konditionstalet som oberoende variabler, kontrollerat för övriga signifikanta faktorer. Svaren på frågorna avseende motion samt krafter kvar har kategoriserats till nominaldata för uträkning av oddskvot.</p><p> </p><p> </p><p><strong>Resultat</strong><strong> </strong></p><p>Sammanfattningsvis tyder studiens resultat på att mellan 25-50% ej upplever krafter kvar efter arbetsdagen och därmed kan antas vara fysiskt och/eller mentalt utmattade.</p><p>Kontrollerat för övriga signifikanta faktorer, fanns ett signifikant positivt samband mellan svaren på frågorna ”Jag känner att jag har krafter kvar när jag kommer hem efter en arbetsdag” och ”Jag rör mig eller utövar friluftsliv så att jag blir andfådd minst 2 ggr/vecka” (P=0.000). Dock kunde inget oberoende samband påvisas mellan krafter kvar efter arbetsdagen och konditionstalet (P=0.358). Sannolikheten är dubbelt så hög för att en individ upplever sig ha kraft kvar efter en arbetsdag om denne är fysiskt aktiv jämfört med inaktiv (Oddskvot= 2.00).</p><p> </p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Självskattad motion har till skillnad från estimerad syreupptagningsförmåga ett oberoende samband med upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen. Detta innebär att individens kondition inte direkt påverkar om denne känner sig utmattad efter arbetsdagen. Istället kan vi se att självskattad motion tillsammans med flera andra faktorer så som sömn, stress och psykosociala faktorer påverkar detta. Resultatet motsäger således de antaganden som tidigare gjorts i boken Effektiv Friskvård – Lönsammare Företag där författarna utifrån Karlqvists studie 2003 drar slutsatsen att många är helt utmattade efter en arbetsdag pga för låg syreupptagningsförmåga i förhållande till arbetets krav.</p><p>Utfallet i denna studie talar således för att konditionstestet kan uteslutas då vi önskar kartlägga faktorer som predicerar krafter kvar efter arbetet.</p>

<p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka GIH-studenters kondition och jämföra den trend som finns på GIH gentemot trender för konditionen hos mönstrande samt löpare i Stockholm Marathon. De frågeställningar som användes var:</p><p>1. Hur har GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga förändrats från 1977 till 2008?</p><p>2. Hur har mäns arbetskapacitet under mönstringen förändrats mellan åren 1969-83 samt 1986-93?</p><p>3. Hur har medeltiden förändrats för de löpare som deltog i och slutförde Stockholm Marathon mellan åren 1979-2008?</p><p><strong><p>Metod</p></strong></p><p>Dels deltog vi i framtagande av ny data i egenskaper av testledare i ett projekt för att undersöka GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga under hösten 2008 (n=28). Dessa data jämfördes sedan med tidigare framtagna data från ett liknande test på GIH-studenter från 1977 (n=44). Resterande del av undersökningen var bearbetning av befintlig data. Totalt studerades 183 216 löpare i Stockholm Marathon samt i snitt 45 000 mönstrande för varje studerat år.</p><p><strong><p>Resultat</p></strong></p><p>De resultat som framkom av studien var att en negativ utveckling gick att utläsa på GIH-studenternas maximala syreupptagningsförmåga, från 4,50 l O2/min hos männen till 4,24 l O2/min, medan utvecklingen hos kvinnorna var minimal, 2,88 l O2/min till 2,86 l O2/min. Utvecklingen blev större när korrelation mellan vikt och syreupptagningsförmåga gjorts, 61,6ml O2/min*min-1 till 55,6ml O2/min*min-1 för männen medan en förändring från 47,8ml O2/min*min-1 till 44,9ml O2/min*min-1 hos kvinnorna kunde konstateras. Hos mönstrande män var utvecklingen tvådelad; under åren 1969-83 ökade arbetskapaciteten per kilo kroppsvikt något, 3,53W/kg till 3,69W/kg, medan det skedde en minskning mellan 1986 och 1993; 4,34W/kg till 4,17W/kg. För löpare i Stockholm Marathon ökade sluttiden stadigt mellan 1979 och 2008 från att ha legat i medel på 215 min för herrar 1979 till 243 min 2008. Motsvarande tider för damer låg 1979 på 233 min för att stiga till 257 min 2008.</p><p><strong><p>Slutsats</p></strong></p><p>Utvecklingen för konditionen hos GIH-studenter ligger väl i linje med befintlig forskning som visar på en försämring hos den manliga delen hos befolkningen mot en svagt negativ eller oförändrad kondition hos kvinnorna. Denna trend går dock inte att utläsa på bearbetad mönstringsdata, vars förändring var för liten för att statistiskt kunna säkerställas. En tydlig försämring uppmättes av sluttiden i Stockholm Marathon vilket tros bero på en försämring i konditionen hos löparna. De framtagna resultaten bekräftas i stort av tidigare forskning som visar på en försämring av konditionen men samtidigt visar statistik på att träningsfrekvensen inte sjunkit. Därför drar vi slutsatsen att en annan typ av träning är mer vanligt förekommande idag, såsom koordinations- och styrketräning. Detta är dock inte säkerställt utan en slutsats baserad på forskningsläget.</p><p> </p>

Syfte och frågeställningar Denna studie syftar till att undersöka det oberoende sambandet mellan självskattad motion respektive estimerad syreupptagningsförmåga och upplevelsen av att ha krafter kvar när man kommer hem efter en arbetsdag. Studiens frågeställningar var: Hur stor andel av befolkningen kan antas ha krafter kvar när de kommer hem efter arbetsdagen? Är självskattad motion och kondition oberoende påverkansfaktorer på upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen? Vilken av dessa mått kan i så fall bäst predicera denna upplevelse? Kan konditionstester i samband med hälostester uteslutas då vi önskar predicera upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen?     Metod Data har tillhandahållits från Previa AB. Materialet innefattar resultat från 2482 hälsotester som inkluderar en enkätanalys avseende hälsofrämjande faktorer samt ett submaximalt cykeltest (Åstrand). I en linjär regression har vi analyserat konditionstalet samt samtliga enkätsvars oberoende påverkan på enkätfrågan ”Jag upplever krafter kvar efter en arbetsdag” som beroende variabel. Vi har därefter valt att i denna studie begränsa oss till att vidare undersöka motion samt konditionstalet som oberoende variabler, kontrollerat för övriga signifikanta faktorer. Svaren på frågorna avseende motion samt krafter kvar har kategoriserats till nominaldata för uträkning av oddskvot.     Resultat Sammanfattningsvis tyder studiens resultat på att mellan 25-50% ej upplever krafter kvar efter arbetsdagen och därmed kan antas vara fysiskt och/eller mentalt utmattade. Kontrollerat för övriga signifikanta faktorer, fanns ett signifikant positivt samband mellan svaren på frågorna ”Jag känner att jag har krafter kvar när jag kommer hem efter en arbetsdag” och ”Jag rör mig eller utövar friluftsliv så att jag blir andfådd minst 2 ggr/vecka” (P=0.000). Dock kunde inget oberoende samband påvisas mellan krafter kvar efter arbetsdagen och konditionstalet (P=0.358). Sannolikheten är dubbelt så hög för att en individ upplever sig ha kraft kvar efter en arbetsdag om denne är fysiskt aktiv jämfört med inaktiv (Oddskvot= 2.00).     Slutsats Självskattad motion har till skillnad från estimerad syreupptagningsförmåga ett oberoende samband med upplevelsen av krafter kvar efter arbetsdagen. Detta innebär att individens kondition inte direkt påverkar om denne känner sig utmattad efter arbetsdagen. Istället kan vi se att självskattad motion tillsammans med flera andra faktorer så som sömn, stress och psykosociala faktorer påverkar detta. Resultatet motsäger således de antaganden som tidigare gjorts i boken Effektiv Friskvård – Lönsammare Företag där författarna utifrån Karlqvists studie 2003 drar slutsatsen att många är helt utmattade efter en arbetsdag pga för låg syreupptagningsförmåga i förhållande till arbetets krav. Utfallet i denna studie talar således för att konditionstestet kan uteslutas då vi önskar kartlägga faktorer som predicerar krafter kvar efter arbetet.