<p>On 1 June 2010, a new Block Exemption Regulation (BER) and new Guidelines that affect the practical use of selective distribution systems enter into force. The BER exempts vertical agreements, such as selective distribution agreements, from the prohibition of Article 101 (1) TFEU. It is significant for individual market players to obtain knowledge of what impact the new BER and the new Guidelines have for the practical use of selective distribution systems.</p><p>The Commission has amended the new BER and the new Guidelines in the light of the development the last decade. Two main changes are noticed that affect the content of the new legislative documents. Firstly, it is established that many distributors have obtained larger market shares. Secondly, it is stated that Internet sales have increased largely. The basic principles of the new versions of the BER and the Guidelines are identical with the former versions but the present changes are although noticeable for companies and their selective distribution systems.</p><p>The new BER contains a new market share rule that is more restrictive than the corresponding rule in the former BER. However, the new market share rule is not an expression of a less tolerant approach towards selective distribution systems; rather an amendment necessary due to the development of distributors’ market shares.</p><p>The growth of distribution in the Internet the last ten years is reflected in the new Guidelines. The Commission’s approach towards the Internet as a distribution method seems in general to be positive. It is noticeable that the Commission wants that parties of selective distribution agreements shall be able to benefit from all the positive effects of online sales at the same time as the Commission tries to preserve the positive effects of selective distribution.</p><p>This thesis describes and examines the practical use of selective distribution systems. Different reasons for companies to use selective distribution systems and effects of the new BER and Guidelines are in particular examined.</p>

<p>Chinas first comprehensive competition law, the Anti-monopoly law of the People’s Republic of China (AML), was enacted on August 1, 2008. Despite a long history of planned economy, the Chinese economy has developed into one of the fastest growing economies in the world during the last decades. The adoption of the law was a crucial step towards a more market-based economy. Article 1 of the AML states that one of the aims to achieve with this law is to develop a socialist market economy. The notion was founded in the 1990s and can be found in several other Chinese legislations.</p><p>The concept has no prominent definition and can be interpreted in many different ways, which opens up for the ruling Party to interpret the notion in accordance with their political believes. The central government will probably put most emphasize on the word “socialist” instead of “market economy” when interpreting the concept. The concept is of central meaning and will affect the interpretation of the other aims stated in article 1. The other aims are not ranked in any hierarchical order and are in conflict with each other. The central government will give priority to the aims which are beneficial for a socialist society. The aim to promote public interest, which includes state owned enterprises, will be strongly favored. Also the aim economic efficiency will be prioritized since China strives to become a rich country. Consumer welfare will not be highlighted but might be more important in the future.</p><p>One reason that the aims are vague and not put in any hierarchical order could be that the objectives for adopting AML were not solely of competition reasons. The objectives show that AML is part of a wider economic policy. Neither does the central government strive towards a free market. Instead the goal is to establish a fair market. A fair market will most probably be a market beneficial for state owned enterprises and can therefore be contradictory to the keystones of competition. Competition principals arise from sophisticated market economies and China aims to apply those principals in the light of socialist ideology. AML covers the general competition provisions but with a specific chapter to regulate administrative monopolies. It can still be seen as contradictory to prohibit administrative monopolies but without any sanctions stipulated for violation of the provisions.</p><p>Also the fundamental elements for establish effective competition are missing. The statute cannot be seen as objective or provide legal certainty and the competition authorities do not have divided responsibilities. Neither is any specific competition court established. Other factors that can contribute to an inefficient competition law are China’s history and culture, affected by socialist ideology. Time is required in China in order to develop an efficient competition culture.</p><p>Altogether, it is no coincident that the notion of socialist market economy is undefined. The notion includes a quest to enhance the socialist society with strong economic development. More specific guidance is determined by the central government when the right time has come. From a Chinese perspective, the aims in article 1 will be achieved since the undefined concepts open up for different interpretations. From a sophisticated point of view, the aims will not be seen as achieved since no effective competition is established.</p>

2009 beslutade det europeiska fotbollsförbundet UEFA att införa regelverket Financial Fair Play Regulations, för att förbättra fotbollens ekonomiska hälsa. Detta som en följd av en allt mer ansvarslös och irrationell pengahantering bland europeiska fotbollsklubbar, med stora underskott och försenade betalningar som konsekvens. Ett avsnitt i regelverket berör de så kallade ”break-even”-kraven, som sätter begränsningar för hur stora underskott klubbar får visa upp.   I vår uppsats har syftet varit att utreda huruvida ”break-even”-kraven är att anse som förenliga med EU-rättsliga konkurrensregler, specifikt art. 101.1 FEUF. Detta då kraven, enligt vår uppfattning, kan anses ha en konkurrenshämmande verkan i form av investeringsbegränsningar och en asymmetrisk effekt på transfermarknaden.   För att kunna utreda den rättsliga giltigheten, har vi använt oss av relevant praxis på EU-nivå inom områdena konkurrensrätt och idrott. Eftersom regelverket är så pass nyutkommet, har det ännu inte hunnit prövas rättsligt på EU-nivå. I och med detta, har det för oss funnits stort utrymme för diskussion och hypotetiska scenarion. Vår studie av praxis har visat att bestämmelserna kan bedömas vara förenliga med EU-rätten, trots en konkurrensbegränsande verkan. I vår analys har vi därför, utifrån befintliga förutsättningar, diskuterat huruvida vi anser att ”break-even”-kraven ska bedömas vara förenliga med art. 101.1 FEUF, även om de kan anses ha en konkurrenshämmande effekt. Vi har vägt in både ekonomiska och sportsliga faktorer i vår analys, och har även diskuterat möjligheten till alternativa tillvägagångssätt.

No description available.

On 1 June 2010, a new Block Exemption Regulation (BER) and new Guidelines that affect the practical use of selective distribution systems enter into force. The BER exempts vertical agreements, such as selective distribution agreements, from the prohibition of Article 101 (1) TFEU. It is significant for individual market players to obtain knowledge of what impact the new BER and the new Guidelines have for the practical use of selective distribution systems. The Commission has amended the new BER and the new Guidelines in the light of the development the last decade. Two main changes are noticed that affect the content of the new legislative documents. Firstly, it is established that many distributors have obtained larger market shares. Secondly, it is stated that Internet sales have increased largely. The basic principles of the new versions of the BER and the Guidelines are identical with the former versions but the present changes are although noticeable for companies and their selective distribution systems. The new BER contains a new market share rule that is more restrictive than the corresponding rule in the former BER. However, the new market share rule is not an expression of a less tolerant approach towards selective distribution systems; rather an amendment necessary due to the development of distributors’ market shares. The growth of distribution in the Internet the last ten years is reflected in the new Guidelines. The Commission’s approach towards the Internet as a distribution method seems in general to be positive. It is noticeable that the Commission wants that parties of selective distribution agreements shall be able to benefit from all the positive effects of online sales at the same time as the Commission tries to preserve the positive effects of selective distribution. This thesis describes and examines the practical use of selective distribution systems. Different reasons for companies to use selective distribution systems and effects of the new BER and Guidelines are in particular examined.

Jämförande reklam innebär att en produkt ställs mot en konkurrent eller dennes produkt för att jämföra olika egenskaper. Detta kan ske direkt, genom att en produkt jämförs med en tydligt utpekad konkurrents produkt, men också indirekt genom att marknadsföra sig som ”billigast på marknaden” eller liknande uttryck och på så sätt jämför sig med konkurrenterna utan att nämna någon vid namn. Andra former av jämförande reklam är prisjämförelser samt tester och undersökningar. Denna marknadsföringsform har inte alltid varit tillåten i Sverige och ansågs tidigare inte utgöra god marknadsföringssed. Den åsikten ändrades under andra hälften av 1900-talet och i 1975 års marknadsföringslag var jämförande reklam fullt tillåtet under vissa i propositionen nämnda förutsättningar. Dessa förutsättningar finns numera representerade i marknadsföringslagens 18§. De rekvisit som där återges är kumulativa för att förhindra att otillbörlig marknadsföring vilseleder konsumenterna eller snedvrider konkurrensen. Syftet med jämförande reklam är att på ett objektivt sätt framhäva skillnader genom att särskilja varumärken. En annan effekt är att sådan reklam fungerar som en konsumentupplysning och har en konkurrensuppmuntrande effekt. Tillsammans med åsikten att reklamen skall vara skyddad av TF och YGL utgör dessa effekter de starkaste grunderna för den jämförande reklamens rättfärdigande. Eftersom dessa grunder bara kommer till uttryck i diverse förarbeten och doktrin, har det varit upp till domstolarna att bedöma deras omfattning och styrka som argument. Detta i motsats till rekvisiten för dess tillåtlighet som finns i 18§ MFL. Konsumentupplysningen är ett argument ofta nämnt i domskälen men sällan angivet som skäl för att tillåta annars otillbörlig marknadsföring. Den konkurrensuppmuntrande effekten får anses vara ett något starkare argument, speciellt i samband med lågprisföretag. Marknadsföringsåtgärder skyddas inte av TF eller YGL om de kan anses vara av rent kommersiell natur och ha ett rent kommersiellt förhållande till föremål. Domstolen har i enlighet med uttalanden i förarbetena ansett att företräde skall ges till TF och YGL vid oklarheter. Detta med hänsyn till det intresse de anses skydda. / Comparative advertising means that a product is placed against a competitor in order to compare different properties. This can be done directly, by comparing a product with a well known, named, competitor’s product, but it can also be done indirectly by promoting yourself as being “the cheapest on the market”. The purpose of comparative advertising is to highlight differences between marks in an objective way. Other effects are consumer enlightenment and the encouragement of competition. These effects combined with the opinion that comparative advertising should be protected by the freedom of speech and the freedom of press, compose the strongest argument for the justification of comparative advertising. While the prerequisites for admissibility are clearly expressed in 18§ MFL, the arguments for the justification of comparative advertising are only mentioned in various legislative history and doctrine. This means that it is up to the courts to assess their significance and strength of argument. Consumer information is an argument often cited in case law but rarely given as a reason to allow otherwise improper marketing. The interest of increased competition may be regarded as a somewhat stronger argument and justify some intrusions of the prerequisites in 18§, especially concerning low-cost companies. Promotional measures are not protected by TF or YGL if they are considered being of a purely commercial nature and having a purely commercial relation to the subject. Courts have ruled that when in doubt, TF and YGL has preference.

Regleringen av spelmarknaden i allmänhet och främjandeförbudet i synnerhet har i ett flertal fall varit föremål för prövning av svenska domstolar. Dessa har framförallt gällt publicering av reklam till förmån för utländska spelbolag och såväl tryck- som yttrandefrihetsrättsliga intressen har vägts mot, och sedermera också bedömts väga tyngre än lotterilagens främjandeförbud. Sedan Sveriges inträde i EU har den svenska regleringens förenlighet med EU:s regler om fri rörlighet prövats av svenska domstolar ett flertal gånger. Det senaste avgörandet i raden utgörs av Svea Hovrätts dom från den 22 juni 2011 där straffstadgandet i 54 § lotterilagen underkändes p.g.a. att det ansågs strida mot EU-rättens diskrimineringsförbud. Domen har överklagats till HD som meddelat prövningstillstånd. 38 § i lotterilagen har, trots massiv kritik, ännu inte underkänts av någon domstol.   Genom sina många avgöranden på spelområdet har EU-domstolen utvecklat en metod för hur nationella och i sig handelshindrande spelregleringar skall bedömas. Domstolen har gått, från att i början ha haft en tämligen tillåtande syn på dessa, till att i sina senare avgöranden ha valt en aningen strängare linje. Inte minst gäller detta frågan hur expansiv en stats marknadsföringspolitik för spel får vara. I och med att spel och lotterier ännu inte blivit föremål för harmonisering är det dock fortfarande till stor del upp till medlemsstaterna själva att bestämma hur de vill reglera spelmarknaden, detta så länge utformningen är icke-diskriminerande, proportionerlig och tillämpas på ett sammanhängande och systematiskt sätt som inte inskränker den fria rörligheten mer än nödvändigt. Den svenska ordningen med främjandeförbud skulle främst kunna kritiseras för att ha ett annat mål än de angivna och istället syfta till att stärka statskassan, något som inte är ett giltigt skäl för att inskränka den fria rörligheten för tjänster eller etableringar. Åtminstone kan det, särskilt mot bakgrund av den expansiva marknadsföringspolitik som bedrivs av de statliga spelbolagen och det faktum att det inte är förbjudet för svenskar att spela på utländska lotterier, ifrågasättas om ordningen är sammanhängande och systematisk såtillvida att den tjänar till att minska spelandet. Hittills har EU-domstolen främst behandlat nationella spelmonopol eller särregleringars förenlighet med reglerna om fri rörlighet på den inre marknaden. En intressant och i dagsläget obesvarad fråga är därför hur domstolen skulle resonera ang. en sådan ordnings förenlighet med EU:s konkurrensregler. AB Svenska Spel är ett bolag som av staten fått ett exklusivt tillstånd att bedriva vadhållning på den svenska marknaden för spel och lotterier. Om bolaget kan anses missbruka sin dominerande ställning på denna marknad skulle en möjlighet kunna vara att indirekt angripa den svenska regleringen genom art. 102 kombinerat med art. 106.1 FEUF. För att nå framgång med detta torde dock krävas att staten kan sägas ha medverkat till företagets konkurrensbegränsande beteende eller att själva regleringen är konkurrensbegränsande i sig, samt att inte undantagsregeln i art. 106.2 är tillämplig.

I Sverige år 2005 tillkom en ny reglering avseende svensk försäkringsavtalsrätt: försäkringsavtalslagen (2005:104). Grundsyftet med den nya lagen var att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. Syftet var även att bidra till bättre förutsättningar för goda marknadsförhållanden inom försäkringsbranschen. I dag har dock Sverige bland annat en koncentrerad sakförsäkringsmarknad, där konkurrensmöjligheterna för de mindre aktörerna på marknaden inte står i proportion till konkurrensmöjligheterna för de fem största aktörerna på marknaden.  Sakförsäkringstagarnas möjligheter att byta försäkringsbolag är också relativt små, bland annat på grund av att försäkringsbolagen utnyttjar reglerna i försäkringsavtalslagen. Uppsatsen undersöker vad det är som utgör hinder för kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden. I analysen läggs det fram olika lösningar bland annat med hjälp av att en komparativ metod har använts för att jämföra svensk rätt med andra nordiska länders rätt, närmare bestämt Danmarks och Norges. I dessa länder har det nämligen redan vidtagits åtgärder för att öka kundrörligheten och konkurrensen på deras respektive sakförsäkringsmarknader. Statistik över de tre olika marknaderna har även presenterats för att visa hur utvecklingen av sakförsäkringsbolagens andelar har sett ut de senaste tio åren på respektive marknad. Även svensk konkurrensrätt har analyserats för att undersöka huruvida de rabatt- och bonussystem som sakförsäkringsbolagen använder sig av skulle kunna anses utgöra hinder för kundrörligheten och konkurrensen. Slutsatsen är dock att det är försäkringsavtalslagens bestämmelse om maximalt tillåten bindningstid i kombination med uppsägningsreglerna i försäkringsavtalslagen som utgör det främsta hindret på sakförsäkringsmarknaden. Genom en ändring i försäkringsavtalslagens bestämmelse om uppsägning i förtid skulle kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden kunna öka. Ändringen skulle innebära en avgiftsfri flytträtt för sakförsäkringstagaren. Sakförsäkringstagaren blir därmed friare i sitt val av sakförsäkringsbolag, vilket i sin tur ökar försäkringsbolagens vilja att konkurrera på andra sätt än genom att utnyttja reglerna i försäkringsavtalslagen.

EU:s nya dataskyddsförordning, General Data Protection Regulation (GDPR) träder i kraft den 25 maj 2018 och ersätter den nuvarande personuppgiftslagen. Syftet med förordningen är att reglera och stärka skyddet vid all behandling av persondata. Bakgrunden till förordningen grundar sig i att EU behöver anpassa sig till den digitala och teknologiska utvecklingen som skett på marknaden, vilket medfört att mängden persondata som myndigheter och tjänsteleverantörer hanterar har ökat explosionsartat. Tjänsteleverantörer får flertalet fördelar genom att besitta en stor mängd persondata. De kan genom detta bevaka individens beteendemönster för att kunna anpassa sina internetsidor, rikta reklam som överensstämmer med individens intressen och förbättra den allmänna upplevelsen av den givna tjänsten. Med hjälp av persondata har aktörer på marknaden kunnat "låsa in" sina kunder, genom att tillämpa höga flyttaavgifter för persondata. Detta har varit en faktor som ansetts utgöra en hämmande effekt för den innovativa och konkurrensmässiga utvecklingen, vilket har resulterat i att konkurrensrätten kommer att behöva samspela med den nya dataskyddsförordningen gällande hanteringen av personuppgifter. Europeiska unionens nya dataskyddsförordning kommer att gälla för EU:s samtliga medlemsstater och ersätter helt personuppgiftslagen i Sverige. En förhoppning med den nya förordningen är att den ska gynna en ökad konkurrens på den europeiska marknaden, skapa goda förutsättningar för den innovativa utvecklingen och ge en större kontroll till personuppgiftsgivaren . Till följd av den nya dataskyddsförordningen tillkommer nya rättigheter och skyldigheter för både juridiska och fysiska personer. För att få en klarare bild av rättsläget, kommer denna uppsats att beskriva och problematisera den nya rätten till dataportabilitet och dess samspel med de andra artiklarna i dataskyddsförordningen.

Användandet av streamingtjänster med betalningslösningar blir allt vanligare. Streaming viaolika plattformar såsom datorer, surfplattor och telefoner är ett mer lättillgängligt sätt attkomma åt exempelvis fotbollsmatcher och liknande än det traditionella sättet via TVsändningar.Genom att köpa en streamingtjänst får du möjlighet att titta på det du önskar vardu vill, vilket inte är möjligt med traditionell Tv-underhållning.Streamingtjänster har funnits i ett antal år men är fortfarande en relativt ny marknad, vilkenhela tiden expanderas och tekniskt utvecklas. Det finns en mängd företag som erbjuderstreamingtjänster och i uppsatsen har två leverantörer beskrivits, vilka båda erbjudermöjlighet till att streama herrfotboll.Fokus för uppsatsen har varit att utreda hur företagen förhåller sig till dagenskonkurrenslagstiftning. I 2 kap 7 § Konkurrenslagen (2008:579) fastställs förbudet motmissbruk av dominerande ställning. Uppsatsen är inriktad på att undersöka om något av devalda företagen kan ha dominerande ställning och om den i sådant fall missbrukas. Iuppsatsen framhävs svårigheterna med att avgränsa den relevanta produktmarknaden förstreamingtjänster utifrån dagens reglering samt vägledande praxis. Problematiken angåendeavgränsningen framhävs eftersom den ligger till grund för bedömningen om dominerandeställning föreligger.Eftersom det är en ständigt utvecklande marknad kommer vi belysa problematiken somuppstår när juridikens vägledning är svårapplicerad på en ny marknad.