Under de senaste decennierna har idrottens värld genomgått stora förändringar. Den"ekonomiska boomen"har inneburit en inflationsartad höjning av biljettpriser, spelarlöner och priser för TV-rättigheter. På den hårt konkurrensutsatta TV-marknaden är idrottsevenemang det särklassigt mest effektiva vapnet i kampen om tittarna. Med den ökade efterfrågan på TV- rättigheter till idrottsevenemang har priserna skjutit i höjden. Denna utveckling har aktualiserat frågor om vissa försäljningsförfarandens förenlighet med EG-rättens konkurrensregler. Framförallt har Kommissionen varit kritisk mot idrottsförbunds kollektiva försäljning av rättigheterna till populära evenemang, såsom matcherna i de nationella fotbollsligorna. Man menar att detta förfarande begränsar konkurrensen mellan de deltagande klubbarna och förvränger konkurrensen på marknaden i efterföljande led, d.v.s. TV-marknaden, på ett oacceptabelt sätt. De konkurrensskadliga betänkligheterna är särskilt uppenbara då en köpare erbjuds ensamrätt att sända från ett evenemang. I ett sådant fall kan den kollektiva försäljningen skapa en produkt som endast ett fåtal stora mediaföretag har råd att köpa. Dessutom gör exklusiviteten att köparens konkurrenter helt stängs ute från värdefullt programinnehåll. Denna uppsats argumenterar för att kollektiv försäljning är av avgörande betydelse för idrottens möjligheter att värna om solidariteten mellan starka och svaga klubbar, liksom mellan idrottens olika nivåer. Förfarandet möjliggör en omfördelning av försäljningsintäkterna som är nödvändig för att vidhålla en någorlunda jämn balans mellan klubbarna i en liga. Utan en sådan balans skulle idrotten förlora en av sina viktigaste ingredienser, nämligen osäkerheten kring resultatet. I många fall kan idrottens speciella karaktär därför rättfärdiga ett undantag från EG:s konkurrensregler. När det gäller exklusivitetsavtal finns det mindre anledning att ge undantag. De konkurrensskadande riskerna i form av strypta marknader och förstärkning av monopolställningar är anmärkningsvärda. Å andra sidan bör man uppmärksamma att det är just ensamrätten som genererar större delen av idrottsassociationernas inkomster. Det vore inte rimligt att helt förbjuda dessa att utnyttja denna inkomstkälla. Därför bör exklusivitetsavtal kunna godkännas under ett antal förutsättningar; framförallt att de bör vara mycket begränsade i omfattning och varaktighet.

Förhållandet när en elitishockeyspelare kontrakteras av en svensk ishockeyklubb regleras av tre olika avtal. I uppsatsen görs en inledande utredning och granskning av dessa avtal som är skräddarsydda för att användas som grund för att besvara de två nedan angivna frågeställningarna. Avtalen granskas först utifrån ett arbetsrättsligt perspektiv där vi undersöker ishockeyspelarens rättsliga ställning och fastställer om spelaren kontrakteras av sin klubb i egenskap av arbetstagare eller om han är att anse som självständig uppdragstagare samt undersöker vilka konsekvenser detta får i form av tillämpligheten av svensk arbetsrättslagstiftning. Avtalen undersöks sedan ur ett avtalsrättsligt perspektiv med fokus riktat på hur långt de grundläggande principerna om avtalsfrihet och avtalsbundenhet kan sträcka sig samt vilken inbördes ställning och förhandlingsposition avtalsparterna har vid avtalsskrivandet. Vi undersöker vidare hur ett ingånget avtal kan fullgöras samt på vilket sätt avtal kan begränsas i syfte att skydda en avtalspart i underlägsen ställning från att drabbas av oskäliga avtalsvillkor. Rättsläget är utifrån denna problemställning oklart vad gäller spelaravtal inom svensk elitishockey. Inom ramen för de två frågeställningar som vi vill besvara gäller den första frågeställningen vid den situationen att en svensk ishockeyspelare som står i ett avtalsförhållande med en svensk ishockeyklubb väljer att lämna klubben för spel i NHL. Enligt nuvarande regler inom professionell ishockey bryts det befintliga spelaravtalet med den svenska klubben. Vi har uppmärksammat att intresse finns inom svensk ishockey för en avtalskonstruktion som innebär att ett spelaravtal som brutits av ovanstående orsak skall kunna återupptas vid den tidpunkt ishockeyspelaren avslutar sitt spelaravtal med sin NHL - klubb och återvänder för spel i Sverige. Vi undersöker möjligheterna till detta mot bakgrund av vår inledande utredning och kommer fram till att en sådan avtalskonstruktion är möjlig att skapa genom en klausul i spelaravtalet, som innebär att ett brutet spelaravtal kan återupptas. Den andra frågeställningen gäller den klausul som förekommer i svenska ishockeyspelaravtal enligt vilken ishockeyspelare avtalar bort sin reklamrätt till klubben. Ordalydelsen av klausulen som behandlar spelarens reklamrätt i spelaravtalet är enligt vår mening, i förhållande till de betydande ekonomiska värden den kan komma att innebära både för spelaren och klubben, inte tillräckligt specifik. Skulle en konfliktsituation uppstå riskeras klausulen lämnas fri för tolkning. Uppsatsen klarlägger i vilken omfattning spelaren överlåter sin reklamrätt till klubben med hänsyn främst tagen till svensk immaterialrättslig lagstiftning och även med hänsyn till vår inledande utredning. Vi visar på de ekonomiska konsekvenser detta har för spelaren och klubben och vilka intresseavvägningar som kan komma ifråga vid formulerandet av en mer omfattande och specifik klausul. Efter en kompletterande diskussion med sakkunniga företrädare för spelare respektive klubb angående dessa två frågeställningar, kommer vi fram till förslag på hur de två klausulerna skulle kunna formuleras i ett spelaravtal.

Uppsatsen behandlar third party ownership (TPO) inom den professionella fotbollen där fokus främst ligger på den europeiska toppfotbollen. Vidare tas fotbollens autonoma ställning till samhällets övriga grenar upp och belyses. Syftet med uppsatsen är till stor del att belysa en problematik som den traditionella juristkåren inte anammat. Idrottsjuridiken har visserligen vuxit sig större på senare år men är i det stora sammanhanget ett underutvecklat område och den juridiska debatten gällande TPO är i Sverige väldigt tunn. I Europa och framförallt England däremot är det ett oerhört aktuellt, omdiskuterat och omtvistat område. Third party ownership är en affärsmodell som kan bli aktuell vid alla internationella som nationella övergångar av en professionell fotbollsspelare till en professionell fotbollsklubb. En tredje part – som inte är en annan fotbollsklubb – äger då en del av eller de fullständiga ekonomiska rättigheterna till en spelares fotbollsrelaterade tjänster. Förfarandet används i Europa men har ännu inte nått Sverige. Detta beror till stor del på att fotbollens största och agendasättande organisationer, FIFA och UEFA, visat en motvilja till att låta denna affärsmodell fortskrida obehindrat. Sedan fenomenet först uppdagades har de ansvariga organisationerna inom toppfotbollen arbetat på att förbjuda TPO. Detta har främst skett genom införandet av art. 18bis i RSTP, ett internationellt regelverk som behandlar alla övergångar, även sådana på nationell nivå. Denna förbjuder att en tredje part utövar något inflytande över klubb eller spelare, men inte något ägande. Denna bestämmelse tar i princip ändå sikte på TPO. Av skälen till varför man vill förbjuda TPO finns bland annat att det är etiskt och moraliskt förkastligt för en part att kunna äga en annan människa, att det urholkar sportens integritet samt att det inte rimmar väl med den nya ekonomiska regleringen som börjar gälla säsongen 2013-2014, FFPR som i stora drag innebär att varje klubb ska leva inom sina egna tillgångar. Detta negativa förhållningssätt från FIFA och UEFA har kritiserats bland klubbar, spelare och verksamma jurister inom fotbollen som menar att det inte bör förbjudas, utan istället regleras i någon mån. Organisationernas autonomi har även den utmanats när ett avgörande på europeisk nivå föll och indirekt bekräftade att fotbollens regler måste böja sig för EU-rätten. Problemet har inte varit kännbart i Sverige men chansen att så sker inom kort finns.

One fundamental principle in Swedish contract law is that passive acceptance does not constitute a binding acceptance of an offer. Still, business owners use the consumers unknowing of this, and form offers saying passivity will lead to a binding agreement. Business owners are thus trying to “negatively bind” the consumer to agreements. There are rules prohibiting this kind of actions in the Swedish marketing law (MFL). In order to find out what constitutes this forbidden kind of agreement-entering according to the Swedish Market Court, an analysis of seven cases settled between 2002-2009 and concerning consumers in these situations, is made. The analysis is made in a comparative manner, identifying the differences and similarities in order to distinguish, if any, common principles that are used by the Market Court to settle these cases. This is of importance since new ways of entering agreements are constantly developed and increasing, especially on the Internet. Consequently, this means that the ways of negatively binding consumers to agreements are increasing as well. It is found that there are some common principles in these cases. Initially, the cases are differently evaluated depending on the existence of earlier agreements between parties. If there is an earlier agreement, the way of negatively binding the consumer to an agreement could be acceptable. Where parties did not have an earlier agreement, the cases were without exceptions regarding orders made online. It was established that using a three-step-model for orders online, would always secure the consumers awareness of actively entering the agreement, thus eliminating the chances of negatively binding the consumer.  It is also discussed whether principles of market law established in judgments by the Market Court, are of interest to cases of civil law, and it is determined that they could be.

Date: 6/16/2008 Institution: School of Sustainable Development of Society and Technology, Mälardalen University, Västerås (Sweden) Authors: Brüning, Andrea 830111 Västerås Curtolo,Anna 820517 Västerås Tutor: Tobias Eltebrandt Title: A Study of Switch Pac: what would be the efficient ways for Switch Pac to increase potential demand and capitalize on green attitudes and behavior in the Swedish market? Problem: What would be the efficient ways for Switch Pac to increase potential demand and capitalize on green attitudes and behavior in the Swedish market? Purpose: The aim of our project is to see the potential of Switch Pac’s oxo-biodegradable plastic bags on the Swedish market by capitalize on green attitudes and behaviour. Method: The report is based on primary data collected through questionnaires (end consumer/ B2B customers). For the investigation of Switch Pac’s macro- and microenvironment secondary data was used (books, journals, newspaper and the Internet) Conceptual Framework: The conceptual framework consists of certain models to investigate the following topics: Consumer behavior AIDA-Model STP-Model Switch Pac´s business environment PESTEL Conclusion/ Recommendations: In our conclusion based on our frameworks PESTEL, AIDA and STP we concluded that peoples’ awareness regarding environmental friendly plastic bags are not very high based on our questionnaire. The efficient ways for Switch Pac to increase potential demand is to target the customer in the age range from 20 – 49 years and cooperate with supermarkets and (department) stores. Furthermore, Switch Pac needs to position its products in the consumers mind through create brand awareness by using certain elements of the marketing mix model.

Att upprätthålla en god affärsetik är viktigt för många företag, eftersom det skapar ett för- troende hos intressenter i olika led. För att inta en stark ställning på marknaden krävs även att företagen är konkurrenskraftiga. Ökad konkurrenskraft kan fås genom konkurrentbe- vakning, då information inhämtas från konkurrenter. Dock saknas det tydliga regler huruvida informationsutbyte omfattas av artikel 101.1 FEUF, som reglerar konkurrensbe- gränsande företeelser på marknaden. Kommissionen har meddelat att artikel 101.1 FEUF bör omfatta informationsutbyte, ef- tersom det kan påverka ett företags självständighet att ta beslut. Detta har även fastslagits av domstolen och artikeln måste därför anses omfatta informationsutbyte. För att artikeln ska bli tillämplig måste ett avtal, beslut av företagssammanslutningar eller samordnat förfa- rande föreligga, en situation mellan konkurrenter, påverka handeln mellan medlemsstater och avtalet ska ha ett konkurrensbegränsande syfte eller faktiska eller potentiella konkur- rensbegränsande effekter. I kommissionens riktlinjer ges en viss vägledning om hur en be- dömning ska göras huruvida uppgifterna får utbytas enligt artikeln. Hänsyn ska bland annat tas till hur aggregerad och gammal den är, marknaden och hur ofta informationen utbyts. I enlighet med gällande rätt får information inhämtas från konkurrenter på ett sådant sätt att det inte begränsar konkurrensen vilket innebär att företag bör undvika att ingå alla for- mer av avtal om informationsutbyte. Det är förenligt med artikeln att inhämta offentlig in- formation och delta vid mässor och branschorganisationer. Uppgifter som får inhämtas är offentliga, gamla och aggregerade uppgifter som inte går att härleda till en specifik aktör och som inte påverkar företagens självständighet att ta strategiska beslut. Dock råder en del osäkerheter vad det gäller bedömningen av de olika faktorerna och för att minska osäker- heten på området krävs tydligare regler och riktlinjer. / To maintain high standards of business ethics are important to many companies, because it creates trust among stakeholders at different levels. To hold a top position on the market also requires that company are competitive. Greater competitiveness can be obtained by competitor intelligence, when information is obtained about competitors. However, there are no clear rules whether article 101.1 TFEU, which regulates competitive restrictions, co- vers the exchange of information. The Commission has noted that article 101.1 TFEU should include exchange of infor- mation, because the exchange can affect a company's autonomy to make decisions. The Court has also established this and because of that is it to consider that the article includes exchange of information. If the article shall be applicable an agreement, decisions by asso- ciations of undertakings or concerted practices need to exist, between competitors, affect trade between Member States and the agreement must restrict the competition. Guidelines written by the Commission gives some guidance how the assessment whether the infor- mation can be exchange according to the article. How aggregated and old the information is, the market and the frequency of the exchange shall be take into consideration when a decision is made. In accordance with applicable law exchange of information from between competitors should be made in such way that it does not restrict competition. Companies should avoid entering into all forms agreement regarding information exchange. According to article 101.1 FEUF it is consistent to gather public information and participate in trade exhibi- tions and trade associations. Data that may be collected are public, old and aggregated data that can not be traced to a specific operator. However, there are some uncertainty regard- ing the assessment of the various factors and to reduce the uncertainty in this field clearer rules and guidelines are necessary.

As man moved out on the internet, so did the companies. One of the most successful business models in the digital era is the digital platform. A digital platform acts as an intermediary on multi-sided markets and enjoys, amongst others, lucrative network effects. One of the main factors behind the great success of digital platforms is the usage of big data combined with algorithms that are enhanced by machine learning. However, as big data is becoming more and more indispensable for any modern company, questions have been raised about whether digital platforms should be able to withhold the massive amount of big data exclusively, or whether they could be forced to share it. This paper investigates these questions through the lens of EU-competition law, especially under Article 102 TFEU and the doctrine of essential facilities.  To address the problem of digital platforms and big data, the business models of digital platforms, the economic forces behind them, and their usage of data are assessed to conclude whether an intervention by the Union could be motivated. It is concluded that the markets where digital platforms act are prone to tip and that the characteristics of big data in combination with sophisticated algorithms create a positive feedback loop, creating barriers to entry. Thus, there are severe risks of external market failures, making an intervention feasible. The paper secondly assesses the essential facility doctrine and evaluates the four elements that needs to be fulfilled for big data to be covered by the doctrine. Even though the business model of digital platforms challenges the traditional instruments of EU-competition law, the author argues that three out of four elements of the essential facilities doctrine are fulfilled. However, as data to its character is non-rivalrous and non-exclusive the data held by the incumbent cannot be considered indispensable, making the essential facilities doctrine inapplicable. Finally, alternative instruments under EU-competition law are assessed to find a solution to the problems attributable to a refusal to supply big data. The paper concludes that there are no optimal solutions, but the best of the potential instruments is to find a new form of abuse under article 102 TFEU or to add a modified version of the essential facilities doctrine to the newly proposed legislation DMA.

Fenomenet "regulatorisk sandlåda" är en juridisk konstruktion som tillåter företag att testa sinaprodukter eller tjänster under en begränsad tid i en övervakad testmiljö. Sandlådan ger äventillsynsmyndigheten en möjlighet att lära sig mer om hur nya produkter fungerar i praktiken ochhur de påverkar marknaden. Genom att samla olika aktörer inom samma sandlåda kan det uppståsamverkan och kunskapsutbyte. Vidare kan det leda till nya partnerskap och gemensammalösningar. I och med den nyantagna AI-förordningen kommer Sverige i egenskap av medlemsstatvara tvunget att införa en regulatorisk sandlåda för AI. Den ökade utbredningen av regulatoriska sandlådor har dock på senare år skapat ett antalbekymmer, såsom snedvridning av konkurrens, lika villkor och frågor relaterade tillkonsumentskydd och finansiell stabilitet. Inom ramen för den inre marknaden kommer oro frånfaktumet att sandlådor verkar på nationell nivå, vilket skulle kunna leda till utveckling av olikareglerings- och tillsynsmetoder för innovativ användning av AI. Det kan i sin tur leda tillmarknadsfragmentering inom EU. En ytterligare möjlig risk och konkurrensnackdel som följerav att medlemsländer inrättar egna varianter av sandlådor är regelarbitrage. Syftet med denna kandidatuppsats är att analysera potentiella konkurrensrättsliga effekter somkan uppstå vid inrättandet av regulatoriska sandlådor för AI med anledning av den antagnaAI-förordningen. I uppsatsen undersöks definitionen och syftet med regulatoriska sandlådorenligt AI-förordningen. En kartläggning av konkurrensrättsliga fördelar och nackdelar till följdav införandet av dessa sandlådor görs. Därtill görs en bedömning av huruvidakonkurrensbegränsande samarbeten mellan deltagande företag enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagenkan öka till följd av införandet av regulatoriska sandlådor. Slutligen utreds under vilkaomständigheter ett sådant samarbete skulle kunna omfattas av legalundantaget som återfinns ibestämmelsen 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Slutsatsen är att sandlådan kan erbjuda såväl fördelar som nackdelar för marknaden ochkonsumenterna. Konkurrensbegränsande samarbete kan komma att öka till följd av införandet avAI-förordningen och de regulatoriska sandlådorna för AI eftersom de deltagande företagen får mycket tid och utrymme för bland annat informationsutbyte och prissamarbete. Däremot är detmöjligt att de samarbeten som utmynnar ur sandlådeverksamheten trots allt kan anses uppfyllasamtliga rekvisit i legalundantaget och att samarbetet är övervägande positivt för marknaden ochkonsumenterna. Sammanfattningsvis är den potentiella risken för snedvriden konkurrens stor och bör inteignoreras utan snarare undersökas och förebyggas noggrant vid analys av nya eller redanbefintliga regulatoriska sandlådor.

<p>The purpose of this thesis is to describe and analyse the significance of economic thinking and arguments in the treatment of licence agreements in EC competition law. A central question is to what degree the concept of competition in EC law reflects an economically realistic approach to competition. The study also investigates to what degree the economic functioning of intellectual property is considered in competition regulation and how much the economic functioning of the licence agreement is considered. The investigation mainly consists of a comparative analysis of EC competition law and American antitrust law concerning the economic arguments and their importance. The treatment of territorial restrictions, field of use restrictions, quantity clauses, tie-outs, tie-ins, grant back, no-challenge clauses and price restrictions are of special interest here. </p><p>This study shows that an economically realistic view of competition has influenced current EC competition law, especially in the Technology Transfer Block Exemption Regulation (TTBER). Exceptions from this development in the EC law are mainly due to the goal of integration of the common market. Territorial restrictions are strictly regulated in the TTBER even when the parties’ market shares are below the market thresholds defined in the regulation.</p><p>The function of intellectual property rights are not much considered in EC competition law but there are general remarks about the economic functioning of patents in the Guidelines for the TTBER. However, it is difficult to find evidence for economic reasoning about patents in the formation of concrete rules. On the contrary, patents are weakened by the widened concept of exhaustion presented in the Guidelines.</p><p>The economic functioning of the licence agreement is considered in the rules of TTBER and the economic arguments for clauses which create incentives for making investments or give the possibility of control are acknowledged. However, the free riding argument has a weak position when applied to territorial restrictions, which are more formalistically regulated.</p><p>The EC competition law has become more similar to American antitrust law. The decisive difference consists in the judicial treatment of territorial restrictions, where the goal of integration is still of central importance in EC law.</p>

No description available.