<p><strong>Bakgrund:</strong> Idag handlar det inte ”om” en kris ska drabba ett företag utan ”när” den drabbar ett företag. Kriser i dagens samhälle sker på en mängd olika nivåer och kan uppstå ur en mängd olika situationer, ur inre och yttre hot samt vara av materiell eller immateriell art. Gemensamt för kriser är dock att om de inte hanteras på rätt sätt kan de få förödande konsekvenser. För att undvika att företag drabbas av stora negativa effekter i samband med en krissituation trycker teoretiker på vikten av att företag engagerar sig i ett förberedande arbete. Detta är dock något som företag tenderar att avstå ifrån då ett sådant förberedande krisarbete anses vara av lägre prioritet, onödigt, tidskrävande och kostsamt. Detta har fått oss att fundera kring huruvida fler företag skulle initiera ett förberedande krisarbete om ett sådant arbete kunde förenklas.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att presentera en tentativ krisförberedelsemodell för företag i avsaknad av ett förberedande krisarbete.</p><p><strong>Resultat och slutsats: </strong>Den tentativa krisförberedelsemodellen inkluderar förberedelser för två av de tre förberedelsestegen; förebyggande och styrning av en kris. Förberedelser gällande det förbyggande arbetet bör innefatta; att identifiera vilka olika risker och hot som finns i såväl företagets interna som externa miljö samt att uppskatta vilka av dessa risker och hot som kan anses ge upphov till den mest allvarliga potentiella krissituationen. Förberedelser gällande styrning av kris bör innefatta att enbart utarbeta planer för den krissituation som identifierats som allvarligast för företaget. För att styrningen ska bli effektiv ska även såväl lokal som central rollfördelning ske. Ett kristeam med ett fåtal medlemmar samt en kommunikationsansvarig bör därmed utnämnas och tränas inför den allvarligaste potentiella krissituationen som identifierats.</p> / <p><strong>Background:</strong> Nowadays, it is not about ”if” a crisis will affect a business, but ”when” it will affect a business. Crises can originate from many kinds of levels and situations, and can be of internal and external threats as well as of tangible and intangible nature. A common feature of crises is that if not handled properly, they can have devastating consequences. To avoid negative consequences associated with a crisis situation it is of importance for businesses to be engaged in preparatory work. However, businesses tend to avoid this kind of preparatory work since it tends to be of lower priority, unnecessary, time consuming and costly. This has led us to reflect on whether more companies would initiate such a preparatory work if it could be simplified.</p><p><strong>Purpose:</strong> To present a tentative model of crisis preparation for business in absence of such a preparatory work.</p><p><strong>Results and conclusion:</strong> The tentative model of crisis preparation includes the preparation of two of the three preparatory steps; preventative measures and crisis containment. Preparing the existing preventative efforts should include identifying the various risks and threats that exist in both a business’s internal and external environment and to estimate which of these risks and threats poses the most serious potential of becoming a crisis situation. Preparation of the crisis containment should include plans for the crisis identified as the most serious one for the business. For the crisis containment to be effective, it is also necessary that roles are divided amongst members of the organization. A crisis team of a few members and a communications officer should therefore be appointed, and thus be trained for the most serious potential crisis situation identified.</p>

<p>Uppsatsen är skriven för att ge några tankar om hur man kan förbereda sig för en av de svåraste situationer vi som lärare eller skolpersonal kan hamna i, när det gäller dödsfall eller svåra kriser i skolan. Under mina år på Högskolan i Gävle/Sandviken har jag funnit väldigt lite litteratur och fått ringa undervisning i ämnet krishantering. Det kändes därför angeläget för mig att fördjupa mig i ämnet. Under mitt examensarbete har jag valt att studera olika författares tankar kring ämnet, ”skolan och döden”.</p><p>Författaren Atle Dyregrov har föredömligt tagit upp hur man kan lägga upp en krishanteringsplan och hur man kan gå tillväga vid det första samtalet tillsammans med barnen. En annan författare, Theresa Huntley, berör i sin bok hur barn kan reagera i krissituationer.</p><p>Genom att studera ämnet har jag fått en djupare kunskap och insikt i hur viktigt det är att vi som lärare förbereder oss inför en av de svåraste uppgifter vi kanske möter någon gång under vår lärartjänst.</p> / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 vt 1998.

<p>Den här uppsatsen handlar om döden, främst ur baras synvinkel. Jag redogör för vad olika författare kommit fram till, vidare för en intervju med några barn och slutligen för vad jag själv upplevt. Döden är en av de naturligaste delarna i ”livet”, fast den är för många något väldigt tabubelagt. Vi kommer alla ändå på något sätt att beröras av den. Som vuxen kanske man ofta lämnar barnen utanför, därför att man själv har svårt att hantera döden.</p><p>Jag har läst litteratur inom detta område och försökt påvisa hur viktigt det är att skolan tar upp ämnet död med eleverna. En slutsats är att lärarna bör vara väl förberedda när de tar upp ämnet död. Så att lärarna bl a genom litteraturstudier ”fått mer kött på benen” och lärt sig hur barn tänker, känner och funderar över döden. Det viktigaste är att man vågar prata med varandra om döden, inte ta upp det när ”det händer”. Det är alltid lättare att hantera det man möter i livet om man är förberedd.</p> / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1998.

The focus is on mothers who asked for help because of initial problems with breastfeeding, i.e., their feelings and experiences, how they cope with their difficulties, and the consultative meetings with a midwife. Taking as a point of departure the ideas that mothers have about breastfeeding, the aim is to describe how mothers experience their situation and themselves as new mothers, when they have problems with breastfeeding, and, to find out how mothers experience the consultative situation as well as their own participation and responsibility. Fourteen mothers, who expressed a wish to breastfeed and who asked for help during their stay in the maternity ward, were video-taped during individual consultations with a midwife. Three months later each mother was interviewed about her experiences and feelings as regards the consultations. The outcomes were analysed according to a hermeneutical approach, from an interactionist perspective and, in addition, using crisis theory as a theoretical basis. This thesis illuminates the interactionist perspective on three different system levels: the norms in society in relation to the mother’s expectations about breastfeeding, the mother’s intra-psychological process and the consultative meeting. The results demonstrate that the women had thought of breastfeeding as a ‘door opener’ into the new role of motherhood. When the mother instead encountered a breastfeeding situation that did not meet with her expectations, there were two things that stood out very clearly; i.e., a feeling of inadequacy, and a constant internal as well as external questioning of herself. The fact that breastfeeding did not turn out as expected could also trigger a crisis reaction. It was important that the mother had a feeling that the midwife understood her, so what she was talking about became meaningful. This in turn could lead to a shift in attitude so that the mother changed from a closed position to an open and, thus, could begin to look forward. If breastfeeding did not turn out the way the mother had hoped her self-image was influenced and ‘coming into existence” as a mother was more difficult. To be involved and responsible had different meanings depending on where the mother was in the process, which meant that the mothers wanted different kinds of support on the way. One condition for making this possible was the consultative meeting in a manner of reciprocity.

The purpose of this study was to illustrate how adult people think that, experiencing a war during their childhood has affected their lives. Questions at issue: 1. what does it mean to live in a war as a child? 2. How do the respondents think about possible significance of experiencing a war in their childhood and how their lives have turned out today? The study is performed with a qualitative method of research, based on studies of literature, two individual interviews and a group interview. The result is presented on the basis of the theoretic perspective-phenomenology. The result connects back to the earlier research within the subject field and analyses through crisis theory, coping theory and KASAM. The result shows that the respondents live the war within themselves. They still have nightmares and flashbacks from the wartime which still torment them. They are using different ways of coping to handle that. The study also shows that the respondents have a positive self-esteem and a great feeling of compassion towards other people, especially towards children who live in war counties.

Denna uppsats syftar till att undersöka Sverigedemokraternas kriskommunikativa försvar efter kritiken som uppkom mot partiet i samband med högerextremisten Anders Behring Breiviks massmord på Utöya 2011. I detta har jag ur ett narrativt perspektiv undersökt partiledaren Jimmie Åkessons förklaring till krisen och hur denna samspelar med partiets interna berättelse. Den första delen av resultaten visar att Åkesson strukturerar ett narrativ där uppkomsten av krisen för Sverigedemokraterna förklaras genom att det bedrivs en häxjakt på partiet. Den andra delen av resultaten visar att Åkesson genom dikotomisering använder den uppkomna krisen för att förstärka Sverigedemokraternas roll som antietablissemangsparti. I hans krisberättelse tillskrivs kritikerna och Breivik liknande egenskaper, vilket betyder att de står som en gemensam bov i narrativet. Detta i motsats till Sverigedemokraterna som i istället får rollen som en hjälte - demokratins beskyddare i Sverige. / This paper examines the communicative crisis defense of the Sweden democrats after the criticism that appeared after the mass murder by the right-wing extremist Anders Behring Breivik at Utöya in 2011. In this analysis a narrative examination is made of the party leader Åkessons explanation to why the crisis emerged and how his apology interacts with the party’s internal story. The first part of the results shows that Åkesson structures a narrative where the society’s witch hunt on the party stands as an explanation to why the crisis has emerged. The second part of the analysis shows that Åkesson uses the crisis to strengthen the role of the Sweden democrats as an anti-establishment party by using dichotomies. In his crisis narrative he attributes similar characteristics to his critics and Breivik. The consequence of this is that the two actors stand as a collective villain in the narrative. To the contrary, the Sweden democrats became a hero in the narrative - the protector of democracy in Sweden.

No description available.

During Sweden's economic crisis in the early 1990s a governmental committe of prominent economic and political experts were gathered to produce an analysis of and suggestions to the solution of that crisis. The committe produced a report that became widely commented in the media and in parliment. The report anc the reception of it gives us insights in how the boundaries between social science and politics are created an how new fields of expertise is added to a science. This thesis uses a constructivist approach to explore how the techniques of the economic science were made into credible means of knowöedge production outside of the field where it traditionally holds epistemological authority. Working from the assumption that language does things to the objects that it describes I claim that the episode investigated in this thesis was shaped by the committee's ability to define the economic crissi and thus making it into a knowable object. The cultural space of the episode was shaped by the actor's moves to enrol the committiee's report rather than examining it, making the credibility contest stacked in favour of the committee's concept of the social order.

Alla människor drabbas förr eller senare av kris och/eller förlust. Hur vi hanterar svårigheter varierar dock från person till person och tillvägagångssätten är många. I denna studie undersöktes den funktion och betydelse som en tro/religiös uppfattning kan ha för den drabbade i samband med krisupplevelser. Syftet var att undersöka på vilka sätt en tro kan fungera som resurs och/eller hinder för människor i samband med kris och förlust. Studiens syfte uppfylldes genom intervjuer med tolv personer, fyra män och åtta kvinnor i åldrarna 22-63 år, som alla hade erfarenheter av kris och/eller förlust. Det var alltså informanternas egna uppfattningar och erfarenheter av tro som resurs och hinder som uppsatsen utgick ifrån. Resultatet visar att en tro till största del fungerar som en resurs för människor i samband med svårigheter. En tro kan uppfylla önskningar eller andra behov genom en omedelbar verkan eller på längre sikt. Den kan också exempelvis medföra hopp, tröst och trygghet för den drabbade. En tro kan även vara ett problem på så sätt att den hindrar den drabbade från att sörja och bearbeta de känslor som uppkommer. Den kan även medföra känslor av ångest, övergivenhet och svek. Det visar sig att innehållet i tron är mindre betydande i sammanhanget. Det mest väsentliga för att man i huvudsak ska uppleva tron som en resurs är att den passar in på ens personlighet och att individen känner sig trygg och tillfreds med den.

Uppsatsen är skriven för att ge några tankar om hur man kan förbereda sig för en av de svåraste situationer vi som lärare eller skolpersonal kan hamna i, när det gäller dödsfall eller svåra kriser i skolan. Under mina år på Högskolan i Gävle/Sandviken har jag funnit väldigt lite litteratur och fått ringa undervisning i ämnet krishantering. Det kändes därför angeläget för mig att fördjupa mig i ämnet. Under mitt examensarbete har jag valt att studera olika författares tankar kring ämnet, ”skolan och döden”. Författaren Atle Dyregrov har föredömligt tagit upp hur man kan lägga upp en krishanteringsplan och hur man kan gå tillväga vid det första samtalet tillsammans med barnen. En annan författare, Theresa Huntley, berör i sin bok hur barn kan reagera i krissituationer. Genom att studera ämnet har jag fått en djupare kunskap och insikt i hur viktigt det är att vi som lärare förbereder oss inför en av de svåraste uppgifter vi kanske möter någon gång under vår lärartjänst. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 vt 1998.