Sjuksköterskor verksamma på barnavårdscentral (BVC) möter dagligen flyktingbarn och deras föräldrar i sitt arbete och dessa möten ser olika ut beroende på olika faktorer. Syftet med studien var att beskriva BVC- sjuksköterskors arbete med flyktingbarn och deras föräldrar. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Ur resultatet kom tre kategorier: att skapa trygghet, att vara lyhörd och att ge stöd. I kategorin att skapa trygghet beskrev BVC- sjuksköterskor hur de arbetade för att skapa jämlik vård, öka tillgängligheten samt belyste de vikten av kontinuitet i vården för flyktingbarnen. Kategorin att vara lyhörd innefattade sjuksköterskors sätt att se det enskilda barnets behov. Detta tillämpades med respekt, förståelse och acceptans för kulturella skillnader. Att ge stöd genom behjälplighet vid språk-och kommunikationssvårigheter, rätt anpassad information och samverkan med andra professioner gav flyktingbarnen tryggare och snabbare integrering i det svenska samhället. Svårigheter som BVC- sjuksköterskorna beskrev var kommunikation via tolk, brist på resurser och brist på kontinuitet i arbete med flyktingbarn. Fortsatt forskning behövs för att få ökad kunskap och förståelse kring flyktingbarns behov. Det behövs även fortsatta studier i utveckling, organisation och samordning av verksamheter som bedriver vård och omsorg för flyktingbarn. / Nurses working in Child Health Centers (CHC-nurses) face daily refugee children and their parents in their work and these meetings vary depending on various factors.The aim of this study was to describe CHC-nurses experience of working with refugee children and their parents. Semi-structured interviews were conducted and were analyzed using qualitative content analysis. From the result three categories emerged; to create security, to be responsive and to provide support. In the category to create security the CHC-nurses described how they worked to create equal care, increase accessibility, and highlight the importance of the continuity in the health care of refugee children. Category to be responsive comprised nurses' approach to the individual child's needs which was applied with respect, understanding and acceptance of cultural differences. Providing support through helpfulness with language and communication difficulties, the right customized information and collaboration with other professions gave refugee children safer and faster integration into the Swedish society. Difficulties described by the CHC-nurses were communication through interpreters, lack of resources and lack of continuity in the work with refugee children. Continued research is needed to increase knowledge and understanding of refugee children’s needs. Further studies in development, organization and coordination of activities engaged in health care for refugee children are needed.

Kosten har stor betydelse för att barn ska kunna utvecklas normalt och uppnå en god hälsa. Kostvanor grundläggs tidigt och därför har kostinformationen under barnets första levnadsår en stor betydelse. Genom att BVC uppmärksammar föräldrars erfarenheter utav kostinformation i tidig ålder och anpassar informationen efter deras behov kan hälsoproblem relaterade till kost förebyggas. Syftet med denna pilotstudie var att beskriva föräldrars erfarenheter av BVC-sjuksköterskans kostinformation under barnets första levnadsår. Pilotstudien har en kvalitativ induktiv design med semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med manifest innehållsanalys. I resultatet framkom fyra kategorier: BVC-sjuksköterskans attityd och bemötande har betydelse för kostinformationen, Adekvat och relevant kostinformation, Mer konkret och anpassad information efter barnets utveckling önskas samt Omständigheterna kring kostinformationen skulle kunna förändras. Det hade därför varit av värde att genomföra en större svensk studie för att få en djupare förståelse av föräldrars behov, hälsoproblem relaterade till kost kan förebyggas samt att alla föräldrar får möjlighet till samma information från BVC.

Bakgrund: Förutsättningarna för sjukgymnasters arbete på särskilt boende ser olika ut beroende på brukarantal, möjlighet att vara tillgänglig samt resurser från kommunen. Flera studier visar på att resursbrist försvårar sjukgymnasters arbete och att det är svårt att tillgodose brukarnas behov när sjukgymnasterna har det medicinska rehabiliteringsansvaret för ett stort antal brukare. Rehabilitering sker på specifik och allmän nivå, och till stor del genom omvårdnadspersonal. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjukgymnasters upplevelser av sitt arbete på särskilt boende för äldre. Metod: Datainsamling skedde genom sju semistrukturerade intervjuer med sjukgymnaster som arbetade på särskilt boende. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid analys framkom fem huvudkategorier: styrande faktorer, prioriteringar, samarbetet runt brukaren, arbetets bredd samt självbild och status. Konklusion: Deltagarna upplevde sitt arbete på särskilt boende för äldre som roligt och varierande, men påverkat av stress och resursbrist. Arbetet upplevdes bestå av mycket prioriteringar men vad de grundade sig på varierade, liksom upplevelsen av stödet från riktlinjer. Deltagarna uppgav att det är önskvärt med ett väl fungerande samarbete med omvårdnadspersonalen eftersom de sjukgymnastiska insatserna i stor utsträckning delegeras till dem. / Background: The conditions for the physiotherapists’ work in housing for the elderly vary depending on number of care recipients, the availability of the physiotherapists and the resources provided at the county level in Sweden. Previous studies have shown that the lack of resources makes the work difficult for the physiotherapists. Moreover, it is hard to meet the needs of individual care recipients when physiotherapists have the medical rehabilitation responsibility for a large number of care recipients. Rehabilitation is carried out on a specific level and a general level and often delegated to care assistants. Purpose: The aim of this study was to examine physiotherapists’ perceptions of their work in housing for the elderly. Method: Seven physiotherapists working in houses for the elderly were interviewed with the help of a semi-structured interview guide. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Results: The analysis revealed five categories: controlling factors, priorities, cooperation around the care recipient, the breadth of the work and self-image and status. Conclusion: The participants’ perceptions of work in housing for the elderly were that the job was fun and varied but influenced by stress and lack of resources. The work was perceived as consisting of a lot of prioritizing; however, the grounds on which the decisions were made varied as did the perception of support from guidelines. The participants reported that they desired a well-functioning working relationship with the care assistants because the physiotherapy inputs were often delegated to them.

Tvångsåtgärder som fastspänning och tvångsmedicinering är vanligt förekommande inom den psykiatriska vården och motiveras ofta av personal med att det saknas alternativ. Användandet av tvångsåtgärder tycks vara särskilt vanligt när det gäller unga kvinnor med självskadebeteende. Dessa kan uppleva tvångsåtgärder som bestraffning och som ett hinder för att söka vård. Relationen mellan patient och vårdare har beskrivits som ett kraftfullt verktyg för att minska användandet av tvångsåtgärder, men det saknas i stor utsträckning forskning om tvångsvård som fokuserar på patienters perspektiv och alternativ till tvång. Avhandlingens övergripande syfte har varit att få ökad kunskap och förståelse för omvårdnad som process i psykiatrisk vård ur patienters, studenters och personals perspektiv, med särskilt fokus på alternativ till tvång vid självskadebeteende. Avhandlingen har en pragmatisk utgångspunkt där ambitionen har varit att resultat ska kunna omsättas i konkreta handlingar. Delstudierna har en kvalitativ ansats där datamaterial har analyserats med innehållsanalys. Data består av 19 skrivna berättelser från personer som vårdats för självskadebeteende och som har erfarenhet av tvångåtgärder, 14 loggböcker skrivna av sjuksköterskestudenter under deras verksamhetsförlagda utbildning inom psykiatrisk vård, samt fokusgruppsintervjuer med totalt 26 skötare, sjuksköterskor, läkare och enhetschefer med erfarenhet av att tvångsvårda patienter. Av berättelserna framkom att personer som vårdats inom psykiatrisk vård hade en önskan om att mötas av förståelse av personalen, att utveckla tillitsfulla och ömsesidiga relationer med dem, och att få vård som grundades på vetenskapliga metoder. Deras faktiska erfarenheter beskrev en vård som var oförutsägbar, kontraproduktiv och byggd på misstro och distans. Studenterna beskrev i loggböckerna vikten av att avsätta tid och engagemang för relationsskapande, något som beskrevs som en förutsättning för att kunna göra bedömningar och lära sig förstå patientens individuella tecken på hälsa och ohälsa. De beskrev hur de identifierade patienters abstrakta behov så som behov av trygghet, empowerment, självkänsla och hopp. Med dessa som grund individanpassade de åtgärder och förhållningssätt och synliggjorde samt tog tillvara patienternas förmågor. I fokusgruppsintervjuerna framkom hur personal med utgångspunkt i utmanande situationer i psykiatrisk slutenvård resonerade kring möjliga åtgärder med fokus antingen på personalens behov, patientens upplevelse, att följa rutiner eller att uppfostra patienter. Beroende på fokus skiljde sig förhållningssätt och utformning av åtgärder markant åt. I fokusgruppsintervjuerna framkom även personalens syn på samarbete utifrån olika professionella roller. Utmärkande var att skötarna, trots att de hade lägst formell kompetens, var den yrkesgrupp med störst inflytande vid beslut om tvångsåtgärder eftersom de arbetade närmast patienterna och därför hade förstahandsinformation om dem.Resultaten visade en stor överenstämmelse mellan patienters, studenters och personals perspektiv. En metasyntes av de olika delstudiernas resultat beskriver omvårdnad som en reflektiv praktik. Att vårdaren har förmågan att bygga upp en tillitsfull relation till patienten är en förutsättning för en relevant bedömning. Bedömningen innebär att patientens individuella behov och förmågor identifieras och ligger till grund för val av åtgärd och förhållningsätt med målet att minska lidande och öka välbefinnande. Vägen till åtgärden är inte statisk, till en början kan åtgärder enbart ha ett relationskapande syfte, behov kan förändras, åtgärder behöva modifieras liksom att tilliten i relationen kan påverkas av olika faktorer. Detta innebär att vägen till åtgärden inte bör ses som ett linjärt förlopp utan bättre förstås som en dynamisk process som förutsätter ett reflekterande förhållningssätt med relationen som grund, med det övergripande målet att stärka patientens förutsättningar till återhämtning och välbefinnande. Den övergripande slutsats som kan dras är att om vårdarna lyckas skapa en ömsesidig, tillitsfull relation till patienten, kan förstå dennes utryckta behov och outtalade tecken samt arbetar proaktivt, i samarbete med patienten, med åtgärder och medvetna förhållningssätt, så finns sällan behov av tvångsåtgärder. För detta krävs att vårdarna får stöd i att utveckla sin reflektiva förmåga och även i att få ta eget ansvar för varje situation och därigenom bygga upp en tillit till sin egen förmåga. / <p>Godkänd; 2015; 20150901 (gitejn); Nedanstående person kommer att disputera för avläggande av filosofie doktorsexamen, Namn: Git-Marie Ejneborn Looi Ämne: Omvårdnad / Nursing Avhandling: Omvårdnad som reflekterande praktik Att se och använda alternativ till tvång i psykiatrisk vård Opponent: Docent Henrika Jormfeldt Akademin för hälsa och välfärd Högskolan i Halmstad Ordförande: Universitets lektor Agneta Larsson Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 23 oktober 2015, kl. 09.00 Plats: D770, Luleå tekniska universitet; 2017-07-07 Nedladdad 1 452 gånger t.o.m. september 2016. För nedladdningsstatisik efter september 2016, se ovan. (magnor)</p>

Bakgrund: Det minskade antalet vårdplatser på sjukhusen leder till att allt fler personer vårdas i hemmet sin sista tid i livet. Samtidigt önskar allt fler att vårdas i sina hem. Personer i livets slutskede som vårdas i hemmet har behov av att sjuksköterskor inom hemsjukvården är tillgängliga, en tillgänglighet som inte alltid finns. Detta kan leda till att personer som vill vårdas hemma löper risk att få sämre vård. Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser, vilket innebär att sjuksköterskan ska se personen bakom sjukdomen och tillgodose dennes behov. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att arbeta personcentrerat i livets slutskede i hemmet. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Det gjordes ett strategiskt urval med nio sjuksköterskor som arbetade inom hemsjukvården. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en innehållsanalys beskriven av Graneheim och Lundman. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna hade olika upplevelser av att arbeta personcentrerat i personers hem i livets slutskede. Hemmamiljön ansågs öka möjligheten till att vården blev personcentrerad. Resultatet ledde fram till tre kategorier: vård i hemmamiljö, en del av familjelivet och samverkan i teamet. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde en tillfredsställelse av att kunna arbeta personcentrerat med personer i livets slutskede. De hade mestadels en positiv inställning till hemmet som miljö för omvårdnaden. Sjuksköterskorna ansåg att personerna i livets slutskede kunde vara delaktiga och intresserade sig av sin egen omvårdnad i hemmet.

I Sverige och inom Region Västmanland råder det brist på specialistsjuksköterskor. En enkät gjord i regionen sommaren 2016 visade på att specialistsjuksköterskor inte kände att deras kompetens tillvaratogs på ett bra sätt.  Tidigare forskning visar även på samma läge globalt, och specialistsjuksköterskor uppger att deras arbetstid framförallt går åt till administration och läkemedelshanterings, trots att det finns studier som visar på att specialistsjuksköterskor trivs bättre med sitt arbete ju mer patientkontakt de har. Som stöd i arbetet användes Marilyn Ann Rays byråkratiska omvårdnadsteori. I syfte att undersöka specialistsjuksköterskans kompetens och möjligheter inom slutenvården intervjuades fem specialistsjuksköterskor och sex enhetschefer i varsin fokusgrupp. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i temat ”Att synliggöra det osynliga”. Det framkom att såväl specialistsjuksköterskorna som enhetscheferna ansåg att det fanns en tydlig skillnad i kompetens mellan en grundutbildad och specialistutbildad sjuksköterska, men att den inte tas tillvara på ett bra sätt. Det framkom även att olika arbetsuppgifter värdesätts olika, med konsekvensen att patientrelaterade uppgifter ofta åsidosätts för att undvika konflikter. Det behöver finnas direktiv från arbetsgivaren i syfte att tydliggöra roll och kompetens, och det behöver skapas förutsättningar på flera sätt för att behålla specialistsjuksköterskor inom slutenvården.

Demenssjukdomar är ett stort folkhälsoproblem till följd av den åldrande befolkningen men sjukdomen förekommer även hos personer under 65 år. Familjen spelar stor roll inom vården och ses som ett komplement till vad samhället kan erbjuda. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva familjers upplevelser av att leva tillsammans med en närstående som insjuknat i demens i tidig ålder. Denna studie är en litteraturstudie av kvalitativ metod. Tio artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fem slutkategorier: Att se sin närstående förändras och nya roller framträder, att känna ett ökat ansvar och behov av att prioritera om livet, att utsättas för känslomässiga prövningar, att använda sig av copingstrategier för att orka hantera situationen samt att känna ett behov av en hjälpande hand.Ökad kunskap hos vårdpersonal och ett individuellt förhållningssätt som är anpassade för personer som insjuknat i demens i tidig ålder är en förutsättning för att bevara hälsa och välbefinnande hos närstående. Den viktigaste komponenten är att hela familjen ses som en enhet.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är ett sjukdomstillstånd varpå delar av hjärtat får akut syrebrist. Tillståndet kan leda till bestående komplikationer för patienten, men kan även ha dödliga konsekvenser. Patienter som överlever kan uppleva en krisreaktion och ett nedsatt välbefinnande. Sjuksköterskor kan ha en betydelsefull roll att hjälpa patienter att återfå sitt välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att främja patienters välbefinnande i det icke-akuta skedet efter en hjärtinfarkt. Metod: En kvalitativ ansats med intervjuer som metod har använts för att besvara syftet med studien. Datamaterialet har analyserats med hjälp av Graneheim och Lundsmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna ansåg att de hade möjlighet att främja patienters välbefinnande genom en öppen dialog med patienten. Även genom att delge individanpassad information, att uppmuntra patientens delaktighet i sin egenvård samt genom teamsamverkan. Slutsats: Enligt sjuksköterskornas erfarenhet var arbetet i att främja en patients välbefinnande efter en hjärtinfarkt individuellt och beroende på den enskilda patienten. Gemensamt var att sjuksköterskorna ville göra dessa patienter, som upplevt nedsatt välbefinnande, trygga i sin nya situation. Huruvida sjuksköterskorna kunde främja patienters välbefinnande berodde på patientens intresse av att samtala, mottaglighet för information samt motivation till och delaktighet i sin egenvård.

Sammanfattning   Bakgrund: Ingen elev ska behöva vara rädd för att gå till skolan. Elever som är utsatta för mobbning riskerar en sämre hälsa på kort och lång sikt. Syfte: Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av mobbning bland elever i årskurs 4-9. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod med en induktiv ansats. Tio skolsköterskor intervjuades och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen utmynnade i tre kategorier: Att vara lyhörd för att kunna agera, Att se och upptäcka mobbning och Att samverka för att förebygga. Resultat: Skolsköterskornas erfarenheter var att trygghet och tillgänglighet var förutsättningar för att elever ska gå till hen. Elever sökte skolsköterskor främst för psykiska- och fysiska åkommor, innan den egentliga orsaken, mobbning framkom. Skolsköterskor samarbetade med andra professioner på skolan i mobbnings- och kränkningsärenden. Slutsats: Skolsköterskor uppgav att de var en del av samverkan i team, men hade ingen ledande position trots att de är högst involverade. Vidare framkom att hälsosamtalen och hälsobesöken var redskap för att identifiera utsatta elever.   Nyckelord: erfarenheter, kvalitativ innehållsanalys, mobbning och skolsköterskan / Summary   Background: No pupil should be afraid to go to school. Pupils who are exposed to mobbing risk lowered health in the short and long term. Aim: To describe school health nurse’s experiences of bullying among pupils in grade 4-9. Methods: The study was conducted with a qualitative method with an inductive approach. Ten school health nurses were interviewed and the interviews were analysed using qualitative content analysis.  The analysis resulted in three categories: To be responsive to act, To see and detect bullying and To cooperate to prevent. Results: School health nurses experiences were that safety and availability are conditions needed in order for pupils to visit them. Pupils came to the school health nurses mainly with psychological and physical problems, before they revealed the actual reason, bullying. The school health nurses cooperated with other professionals at the school, in matters regarding bullying. Conclusion: School health nurses expressed that they were parts of cooperation in teams, but they did not have a leading position although they were involved in cases of bullying. Furthermore, the health conversations and visits were tools for identifying exposed pupils.   Keywords: bullying, experiences, qualitative content analysis and school nurse

Amning har positiva effekter för både barnet och dess mamma. Bröstmjölken ger barnet den näring det behöver. Amning främjar viktnedgång samt förebygger sjukdomar hos mamman. Amningen bidrar till att skapa närhet och en relation mellan barnet och mamman. Trots fördelarna, har amningen minskat de senaste åren och detta främst bland yngre mödrar, upp till och med 24 år. En bidragande orsak är kvinnornas inställning till amning. Syftet med studien är att beskriva unga blivande mödrars tankar kring amning. En förståelse för de tankar som finns kan underlätta barnmorskans arbete med att stötta unga mödrar och uppmuntra dem till amning. Studien genomförs som en kvalitativ intervjustudie och det material som samlas in analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Tio gravida kvinnor mellan 18 och 24 år intervjuades. I resultatet framkom att amning är komplext och att både positiva och negativa tankar kring amning fanns hos unga blivande mödrar. Tankarna delas in i fem kategorier  ”Att känna sig osäker”, ”Att inte vilja begränsas”, ”Att vilja amma”, ”Att amma är bra”, samt ”Att ha tilltro till den egna kroppen”. I diskussionen förs ett resonemang kring om de yngre blivande mödrarnas tankar kring amning skiljer sig från de lite äldre blivande mödrarnas samt om åldern påverkar inställning till amning. Det är av yttersta vikt att unga gravida kvinnor får stöd och kunskap som stärker självkänslan och möjligheterna till en lyckad amning