Endometrios drabbar 10–15 procent av fertila kvinnor, och är den vanligaste förekommande gynekologiska sjukdomen. Sjukdomen orsakar smärta i samband med menstruation samt samlag. Tidsintervallen från det att symtomen uppstår tills att diagnosen fastställs är uppskattningsvis 5–7 år. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva kvinnors upplevelser av möte med hälso- och sjukvårdspersonal vid endometrios. Metod: Litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed, vilket resulterade i 16 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier: Att bemötas med negativa attityder, Att symtomen normaliseras, Att mötas av bristande kunskap, Att information är bristande och inte anpassas, Att råd om graviditet inte anpassas utifrån situation, Att känna sig sedd och bli lyssnad på. Slutsats: Hälso- och sjukvårdspersonal är i behov av ökad kunskap gällande endometrios. Genom att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt skapar det en möjlighet för hälso- och sjukvårdspersonalen att se personen bakom sjukdomen samt minska normaliseringen av endometrios symtom. Det finns behov av vidare forskning gällande diagnostisering och behandlingsalternativ.

Bakgrund: Kronisk inflammatorisk tarmsjukdom är något som kan uppstå i alla åldrar. Vanligast är att den uppstår i tidig vuxen ålder. Personerna som drabbas är i behov av stöd och hjälp av sjukvården för att kunna lära sig leva med sjukdomen. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva personers upplevelse av att leva med kronisk inflammatorisk tarmsjukdom. Metod:15 kvalitativa vetenskapliga artiklar valdes som därefter analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Analysen resulterade i fem slutkategorier. Resultat: Resultatet visade på att personerna som lever med kronisk inflammatorisk tarmsjukdom upplever att sjukdomen påverkar stora delar av livet genom att medföra begränsningar i arbetsliv och socialt. De ger dock uttryck för en vilja att acceptera sin sjukdom och kunna kontrollera den med stöd av egenvård. Slutsatser: För att personerna ska få en bra vård krävs det av sjuksköterskan att vara lyhörd och förstå personens omvårdnadsbehov så de sedan kan ta vara på sina egna resurser för att kunna hantera sjukdomen bättre och leva ett så bra liv som möjligt. Denna litteraturstudie kan ge ökad förståelse hur personerna själva upplever hur det är att leva med en kronisk tarmsjukdom. Mer forskning i ämnet behövs, en ökad kunskap kring ämnet kan bidra till att vården blir mer effektiv och att personens behov tillgodoses på ett sätt som ökar deras livskvalitet.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av kognitiv sjukdom. Vid Alzheimers sjukdom angrips hjärnan och nervcellernas omkopplingsfunktioner förstörs. Detta resulterar i att människor som insjuknat i Alzheimers kontinuerligt förlorar minne och funktioner. Därav har människor med Alzheimers sjukdom ett stort behov av stöd från andra, som exempelvis närstående för att klara av vardagen med sjukdomens närvaro. Ur ett omvårdnadsperspektiv behöver sjuksköterskan ha kunskap och förståelse för närståendes uppleverlser av Alzheimers sjukdom, detta för att vägleda och stödja närstående i deras tillvaro. Syfte: Syftet med denna studie var att studera upplevelsen av att vara närstående till en person med Alzheimers sjukdom. Metod: Författarna genomförde en kvalitativ innehållsanalys och utförde en systematisk litteratursökning i databaserna PubMed och CINAHL där de fann tio kvalitativa studier som analyserades med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem slutkategorier: Att känna sig begränsad skapar sorg och en känsla av förlust, Att känna oro i önskan om återhämtning, Att finna en starkare kärlek och spendera tid tillsammans, Att underlätta vardagen genom strategier och stöd från andra, Att känna sig ensam i en förändrad relation med nya roller. Närstående kom att uppleva en ny vardag med sjukdomen i bilden. De kände hur deras tidigare liv och sätt att leva sakta försvann, samtidigt som ett vårdande ansvar växte fram. Slutsats: Närstående som vårdar sina anhöriga med Alzheimers sjukdom upplever en tung ansvarsbörda som begränsar dem som person i livet. För att förbättra närståendes situation behöver vården se närstående som en viktig resurs och bli bättre på att ge stöd och kunskap för att minska risken att närstående utvecklar ohälsa

Bakgrund: Cancer är en betydande dödsorsak bland barn i höginkomstländer och i Sverige insjuknar omkring 350 barn varje år. För föräldrarna till barnen innebär det en rad olika påfrestningar och utmaningar. För att möta behoven hos föräldrar med cancersjuka barn är familjecentrerad vård viktig då det innebär att även föräldrarnas behov tas i beaktande för att erbjuda bästa möjliga vård. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn som drabbats av cancer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie och innehållsanalys tillämpades med 14 vetenskapliga artiklar som grund, artiklarna analyserades med manifest induktiv ansats. Resultat: Dataanalysen resulterade i sju slutliga kategorier: Påfrestande upplevelser genom barncancerns förlopp, Behov av tydlig information och öppen kommunikation, Betydelsen av förtroende och tillit till vårdpersonalen, Att uppleva svårigheter i samband med beslutfattande, Att hantera den svåra situationen och känna hopp, Att bli utmanad i föräldrarollen och inom familjerelationer och Upplevelsen av utanförskap och ensamhet relaterat till okunskap. Slutsats: Föräldraskap vid barn med cancer är påfrestande och livsförändrande. Kommunikation, tillit, stöd, coping och familjecentrerad vård är viktiga. Mer forskning behövs, och sjuksköterskor bör öka sin kompetens för att kunna stödja föräldrar och barnets vård samt påverka dess välbefinnande positivt.

Studiens syfte var att analysera styrdokument från två närliggande samhällen för att upptäcka eventuella likheter och skillnader i framskrivningen av funktionsnedsättningar. Med utgångspunkt i styrdokumenten utfördes analys av barnlitteratur som ämnat läromedel för att lyfta fram funktionsnedsättningar. Den metod som användes för att genomföra analyserna var kvalitativ innehållsanalys med kvantitativa inslag. Innehållsanalysen resulterade i att specifika begrepp och teman genererats i anslutning till ämnet funktionsnedsättningar. Teorin som användes vid analys av resultaten från genomförda delstudier var läroplansteori. Teorins centrala begrepp, vilka är formuleringsarena, transformeringsarena och realiseringsarena, har varit av vikt för att genomföra analysen av delstudiernas resultat. Studiens huvudsakliga resultat var att funktionsnedsättningar benämns i samtliga styrdokument men i varierande utsträckning. Den åländska läroplanen för barnomsorgen tenderade att ta upp det specifika ämnet i större omfattning än både den svenska skollagen och läroplanen för förskolan. Däremot lyftes ämnet genom varierande begrepp som tolkades innefatta alla barn i förskolan. Barnlitteraturen som analyserades resulterade i fyra olika teman vilka lyfte olika aspekter av ämnet funktionsnedsättningar. Därmed ansågs barnlitteraturen kunna användas som läromedel i enlighet med styrdokumenten inom undervisningen i förskolor och daghem. Intresset för att analysera barnlitteratur har uppstått eftersom det anses vara en central del i förskolans och daghemmens verksamhet vilken grundar sig i styrdokumenten.

Bakgrund: Förmaksflimmer är den vanligaste formen av hjärtarytmier och leder till försämrad pumpförmåga och risk för att drabbas av stroke. Personer med förmaksflimmer lever med andra ord med ett långvarigt tillstånd som potentiellt kan leda till allvarlig sjukdom. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att leva med förmaksflimmer. Metod: Systematisk litteraturstudie som inkluderade 15 artiklar som analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier som beskriver personers upplevelser av att leva med FF; Att ha svårt att förstå vad som händer, att känna oro på grund av oförutsägbarheten och att det är en hjärtsjukdom, att behöva stöd och information samt känna förtroende till sjukvården, att känna sig hindrad från att vara aktiv och delta i sociala sammanhang som förut och att successivt acceptera och anpassa sitt liv. Slutsats: För att på bästa sätt tillgodose behov hos personer med FF krävs att sjuksköterskor tillämpar en personcentrerad vård. Detta innebär att ge adekvat och individanpassad information, möta personers emotionella reaktioner samt inkludera närstående i vården.

Bakgrund: Reumatoid artirt (RA) är den vanligaste typen av ledinflammationer. Ungefär 100 000 personer i Sverige lever idag med RA. Sjukdomen börjar oftast med en symmetrisk inflammation i de mindre lederna och personer som drabbas av sjukdomen upplever ofta smärta, trötthet, svullna och stela leder. Syfte: Beskriva personers upplevelser av att leva med reumatoid artrit. Metod: Litteratursökning genomfördes systematiskt i databaserna PubMed och Cinahl. Detta resulterade i 13 vetenskapliga artiklar som analyserades genom en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra slutkategorier: Att leva med symtom som trötthet, smärta, stela och svullna leder, Att känna en begränsning i det sociala livet, Att känna oro, ilska och frustration över sin situation, Att lära sig leva med sjukdomen. Slutsats: Resultatet visade att symtomen som personer upplevde påverkade livskvaliteten. Symtomen kunde visa sig olika, allt från symtom vissa dagar, till att symtomen var ständigt närvarande, eller komma i skov. Många upplevde sig oroliga, ilskna och frustrerade eftersom det är en kronisk sjukdom de har drabbats av. Vardagen förändrades för personer vilket påverkade det sociala livet, de undvek sociala relationer, sysselsättningar och arbete. I och med att RA är en kronisk sjukdom så förstod personer att de måste lära sig att leva med sjukdomen, även om det kunde upplevas som svårt. Slutsatsen av litteraturstudien blev att förståelsen ökade kring hur det är att leva med RA för drabbade personer, sjukvårdspersonal och även samhället i stort.

Introduktion: Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom i den vuxna befolkningen. För personer som lever med sjukdomen innebär den en stor livsförändring. Behandlingen kan vara komplicerad vilket kan skapa hinder för hantering av sjukdomen. Sjuksköterskor behöver ta del av personers upplevelser för att kunna tillgodose individuella behov och främja deras hälsa. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Metod: En litteraturstudie med nio ingående artiklar med kvalitativ design genomfördes. Studiens analysmetod var en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra slutliga kategorier; Att livet förändras, Att sjukdomen påverkar relationer med andra, Att acceptera sitt tillstånd och Att behöva stöd och strategier för att hantera vardagen. Slutsats: För att stödja personer som lever med hjärtsvikt genom deras förändring krävs att sjuksköterskor har kunskap om utmaningar och hälsofrämjande aspekter som de upplever. Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för och kunskap om personers upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Vidare belyser resultatet vikten av ett individuellt anpassat stöd från sjuksköterskor och ökar förutsättningarna att bedriva en mer personcentrerad vård för personer som lever med hjärtsvikt.

Cytostatika är en vanlig behandlingsmetod vid cancersjukdom där syftet kan vara kurativt, adjuvant eller palliativt. Behandlingen medför en rad olika biverkningar som till stor del kan påverka patientens dagliga liv. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelser av cytostatika-relaterade biverkningar och hur dessa biverkningar påverkade deras dagliga liv. 13 vetenskapliga artiklar låg till grund för studien och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Analysen resulterade i åtta innehållsområden med tillhörande kategorier som beskriver upplevelser relaterade till en specifik biverkning. Innehållsområdena var Illamående och kräkningar, Fatigue, Alopecia, Kognitiva förändringar, Kemosensoriska förändringar, Sköra slemhinnor, Klimakteriebesvär och Minskad sexuell lust. Vi anser att denna studie kan ligga till grund för sjukvårdspersonal i deras dagliga arbete och ge ytterligare kunskap och förståelse för hur varje biverkning kan upplevas. Studien kan också vara relevant för kvinnor och deras familjer som stöd, och att ge information om hur det kan upplevas och ge dem en känsla av att de inte är ensam som går igenom dessa problem.

Bakgrund: När patienter söker hälso- och sjukvård är primärvården ofta den första instansen i vårdledet. Vårdgarantin ställer krav på en god tillgänglighet och utvecklingen av digitala vårdtjänster gör att vårdkontakt via telefon och e-tjänst ofta utgör en större andel än det sedvanliga vårdbesöket. Detta ställer krav på en god kommunikation där distriktssköterskan spelar en viktig roll i att göra säkra bedömningar utan visuell kontakt. Motiv: Trots att distrikt- och sjuksköterskor utgör en viktig del i utvecklingen och användandet av digitala vårdtjänster i primärvården så är studier i ämnet bristfälligt. Tidigare studier har främst fokuserat på att studera erfarenheter av telefonrådgivning eller e-tjänstrådgivning separat.  Syfte: Att beskriva distrikt- och sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma vårdbehov utan visuell kontakt. Metod: Studien genomfördes med individuella semistrukturerade intervjuer, både med sjuksköterskor (n= 5) och distriktssköterskor (n=3). Den insamlade datan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; “Att göra säkra bedömningar”, “Komplex kommunikation på distans” samt “Tid och tillgänglighet påverkar arbetsbördan”. Konklusion: Telefon- och e-tjänstrådgivning utgör en stor del av distrikt- och sjuksköterskors arbete inom primärvården. Uppgiften att bedöma vårdbehov utan visuell kontakt är komplex och innebär svårigheter när språket inte räcker till. Stöd från kollegor, egen erfarenhet och ett personcentrerat förhållningssätt i relation till patienten är viktiga förutsättningar för att göra patientsäkra bedömningar medan resurs- och tidsbrist ökar stressen och är ett hot mot patientsäkerheten. Genom att belysa dessa områden har studien kunnat presentera förslag för framtida forskning samt ge en indikation på politiska och organisatoriska förbättringsområden.