I Sverige har det skett en ökning av psykisk ohälsa de senaste åren. Psykisk ohälsa påverkar flera aspekter i den drabbades liv, såsom deras personlighet, känsloliv och närstående. Den sistnämnda aspekten är en stor del av människans vardag då vår vardag ofta utspelar sig i sociala sammanhang. Därför kan anhöriga, särskilt föräldrar, vara en viktig del vid vård av barn med psykisk ohälsa. Syftet med denna studie var att beskriva upplevelser av att vara förälder till ett barn med psykisk ohälsa. Studiens resultat inkluderade upplevelsen av att barnet förändrades och relationen försämrades, att känna ansvar och maktlöshet samt att bli dömd av andra och sig själv. Barnets förändring ledde i sig till att relationen försämrades så föräldrarna inte längre kände igen sina barn. Föräldrarna beskrev en känsla av maktlöshet inför bland annat ohälsan, vården och framtiden. Föräldrarna beskrev också hur de dömde sig själva, men också hur andra gjorde det. Kunskap om hur föräldrar till barn med psykisk ohälsa upplever sin situation kan vara användbar oavsett vilken verksamhet sjuksköterskor arbetar på. Därför kan resultatet av denna studie, tillsammans med ytterligare forskning inom området, bidra till minskad stigmatisering, bättre stöd och hjälp samt ett individualiserat omhändertagande av föräldrar till barn med psykisk ohälsa.

<p>Validerat; 20130819 (global_studentproject_submitter)</p>

Brännskador är ett stort folkhälsoproblem som orsakar 180 000 dödsfall världen över årligen. De som överlever lider ofta av smärtor, funktionsnedsättnigar och förändrat utseende. Utseendet är viktigt för en persons identitet i dagens samhälle och när personer drabbas av brännskada kan detta innebära ett stort fysiskt, psykiskt och socialt lidande. Syftet med denna literaturstudie var att beskriva personers upplevelser av att ha drabbats av brännskada. Åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Analysen resulterade i sex huvudkategorier: Att vilja dölja brännskadan och slippa bli påmind, Att känna sig begränsad i vardagen, Att relationerna påverkas, Att behöva bekräftelse och stöd efter brännskadan, Att tiden förändrar upplevelser och Att finna sätt att kunna leva med brännskadan. I resultatet framkom det att personer som drabbats av brännskada kände sig uttittade, men upplevde samtidigt att de inte blev sedda. Personer upplevde det viktigt med stöd och stöttning men de utvecklade också sätt för att kunna gå vidare i livet. Att ha kunskap om detta område är viktigt för sjuksköterskan för att skapa en förståelse för den drabbade, kunna ge en individuellt anpassad vård och hjälpa personer med brännskador att minska lidande.

Bakgrund: Kardiovaskulär sjukdom är den vanligaste folksjukdomen i Sverige, med en överrepresentation i glesbygd. Kardiovaskulär sjukdom innebär ofta besvärliga symptom och livslång behandling vilket kan påverka den drabbades hälsa och välbefinnande. Syfte: Att beskriva upplevelser av att leva med kardiovaskulär sjukdom i glesbygd. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes och resulterade i 17 artiklar. Dessa artiklar analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats enligt Bengtsson (2016). Resultat: Analysprocessen resulterade i fem slutkategorier “Kunskap om sjukdomen skapar trygghet och förutsättningar för att främja sin egen hälsa”, “brist på personliga och lokala resurser påverkar hälsan negativt”, “socialt stöd i glesbygd främjar återhämtning och skapar trygghet”, “bristande stöd av vårdpersonal leder till försämrad tillit och oro” samt “begränsningar och förändringar till följd av sjukdomen leder till en känslomässig utmaning och ensamhet”. Resultatet visade att det fanns en vilja hos dessa människor att ta hand om sin hälsa. Då var sjukdomsrelaterad kunskap och gott socialt stöd från anhöriga, sociala sammanhang och vårdpersonal faktorer som främjade den möjligheten. Samtidigt fanns faktorer kopplat till sjukdomen och att vara bosatt i glesbygd som påverkade hälsan negativt och försvårade möjligheten till återhämtning och hälsa. Det var brist på kunskap kring sin sjukdom, brist på personliga och lokala resurser samt bristande stöd av vårdpersonal som framkom som hinder för en god hälsa. Bristande kunskap påverkade egenvården, brist på resurser gjorde det svårt att få tillgång till nödvändig vård och bristande stöd av vårdpersonal skapade oro när man befann sig i en känslomässigt jobbig och ensam situation i att lära sig leva med en sjukdom som kunde innebära begränsningar och förändringar av livet. Slutsatser: Genom att sjuksköterskan har en medvetenhet kring miljöns betydelse i ett omvårdnadsperspektiv kan hälsan främjas för de som lever med kardiovaskulär sjukdom i glesbygd.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor arbetar med postoperativ behandling av smärta för att undvika komplikationer som annars kan uppstå. För att bedöma och lindra smärta postoperativt krävs kunskap om smärta och hur den påverkar patienten samt förmåga att kommunicera och tolka patientens tecken och smärtuttryck. Trots hjälpmedel är detta inte alltid enkelt och efter bedömningen ska sedan smärtlindring av patienten ske på ett ansvarsfullt sätt.   Motiv: Forskning kring intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att bedöma och lindra postoperativ smärta efter hjärtkirurgi är begränsad.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att bedöma och lindra smärta hos väckta och extuberade patienter efter hjärtkirurgi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor har genomförts. Nio intensivvårdssjuksköterskor i Sverige inkluderades och intervjuades under hösten 2020. Intervjuerna spelades in för att senare transkriberas. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i två kategorier; Uppmärksamma och värdera smärta och Kunna behandla och hantera smärta. Kategorierna delas upp ytterligare i fem underkategorier. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskorna anser att det mestadels går bra att bedöma och lindra postoperativ smärta. Det finns försvårande omständigheter och situationer där förbättringspotential finns. Målet med smärtlindring är att minska lidande och öka bekvämligheten för patienten, samt att minska risken för komplikationer. Mer forskning krävs inom området sjuksköterskors erfarenhet och upplevelse av postoperativ smärta och smärtbedömning av det, inriktat på olika aspekter.

I dagens samhälle inom primärvården sker ofta den första kontakten via telefonrådgivning och det är sjuksköterskan som tar emot samtalen från patienten. Primärvården ska vara tillgänglig via telefon under hela dagen för att patienten ska kunna få en första bedömning av sitt vårdbehov under samma dag som de ringer in. Det finns både hinder och förutsättningar för sjuksköterskan i sitt arbete med telefonrådgivning. Studien syftade till att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att arbeta med telefonrådgivning inom primärvården. Studien var en kvalitativ studie som använde innehållsanalys med en induktiv ansats. Åtta sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning och har erfarenhet och upplevelse av det som undersöks intervjuades. Frågorna som ställdes var semistrukturerade. Intervjuerna transkriberades och lästes flera gånger för att få fram kategorier och subkategorier. Det framkom två kategorier och det var Kontinuerlig kompetensutveckling och Svårigheter med telefonrådgivning samt fem subkategorier. Det som framkom tydligast i resultatet var att sjuksköterskorna upplevde en stress, att stödet från kollegor var viktigt samt att kunskap och erfarenhet skapar en trygghet hos sjuksköterskan vid bedömningar vid telefonrådgivning. För att vården ska utvecklas och vara tillgänglig för patienten måste det finnas sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning och kan möta patienten på ett värdigt sätt. För att uppnå det krävs det att sjuksköterskorna får en bättre arbetsmiljö med minskad stress som kan leda till att de känner sig trygga i sina bedömningar. Detta kan i förlängningen leda till att patienten känner sig väl bemött, lyssnad på och känner tilltro till vården.

Abstrakt Bakgrund: Dagkirurgi innebär att patienten anländer till sjukhuset samma dag som operationen och återvänder hem inom 24 timmar efter operationen. Ungefär 70% av alla operationer som utförs i västländerna utförs som dagkirurgi. Antalet dagkirurgiska ingrepp har ökat markant senaste 20 åren, men även komplexiteten i de operationer som utförs. Dagkirurgi har fördelarna att patienten får komma hem snabbt och är en kostnadseffektiv behandlingsmetod, men kortvariga sjukhusvistelser för operation ställer höga krav på sjuksköterskan för att kunna ge en god omvårdnad. Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av att genomgå dagkirurgi och vårdas på dagkirurgisk avdelning. Metod: Data för denna litteraturstudie bestod av 11 vetenskapliga artiklar som analyserades induktivt med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Systematiska sökningar av artiklar samt efterföljande kvalitetsgranskning föregick analys av den kvalitativa datan. Resultat: Patienters upplevelse av att vårdas på en dagkirurgisk avdelning beskrevs i 4 kategorier; Dagkirurgi upplevdes snabbt och effektivt men ålade ansvar på patienter och anhöriga; Personligt bemötande minskade risken för oro och ångest under och efter vårdtiden; Tvetydlig information och eller vid fel tidpunkt skapade otrygghet och oförståelse; Förväntningarna på tiden för återhämtningen.Slutsats: Upplevelsen av att opereras och vårdas på en dagkirurgisk avdelning var en positiv upplevelse. Patienter gav uttryck över att det kändes snabbt och smidigt att endast vistas på sjukhus över dagen medan andra upplevde oro och ångest över att läka och rehabiliteras i hemmet. Sjuksköterskan bör utgå från patientens individuella behov för att kunna ge en god omvårdnad. Informationen bör anpassas efter den unika situationen och ges vid rätt tidpunkt.

<p>Validerat; 20101217 (root)</p>

Bakgrund: Oro och ångest är ett vanligt förekommande symtom bland patienter inom den palliativa vården. Symtomen kan vara svåra att upptäcka i ett tidigt skede och kan därför skapa stort lidande för patienten. Att sjuksköterskan har kunskap om oro och ångest och förstår dess komplexitet är viktigt eftersom det är en förutsättning för att kunna lindra symtomen på ett korrekt sätt. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att lindra oro och ångest hos patienter inom specialiserad palliativ vård. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med tio sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys där fokus låg på det latenta i texten. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med tillhörande underkategorier. Den första kategorin; Vårdande verktyg stöds av underkategorierna; De närstående som en viktig part i vårdandet, att ha ett personcentrerat förhållningssätt och att kunna urskilja oro och ångest från övriga symtom. Den andra kategorin; Förutsättningar för att kunna lindra stöds av underkategorierna; Samtalets betydelse för att lindra, sjuksköterskans trygghet skapar förutsättning för att kunna hantera oro och ångest och att ta sig tid för att kunna vara närvarande. Den tredje kategorin; Kunskap och kompetens stöds av underkategorierna; Att ha en god erfarenhetsbaserad kunskap, vikten av ett gott kollegialt stöd och att kunna hantera den empatiska inlevelsen. Resultatet visar att sjuksköterskorna ibland upplevde det som utmanade att lindra oro och ångest hos patienterna. Att ha möjlighet att kunna samtala med patienterna samt ha tid att vara närvarande ansågs vara viktiga faktorer för att lindra patienternas lidande. Med hjälp av erfarenhet och kunskap upplevde sjuksköterskorna det lättare att bemöta patienter med oro och ångest, samt att hantera det ibland omöjliga att hjälpa alla patienter till full symtomlindring. Det kollegiala stödet ansågs vara en viktig faktor då sjuksköterskorna dels kunde dela erfarenheter, dels stötta varandra emotionellt i krävande situationer. Slutsats: Att arbeta med patienter inom palliativ vård som uppvisar komplexa och allvarliga symtom kan vara en utmaning för sjuksköterskorna. Detta både på ett personligt plan för sjuksköterskorna då dessa upplever ett emotionellt engagemang samt att symtomens komplexitet kan göra symptomen svårbedömda och därigenom svåra att lindra. Om sjuksköterskorna lyckas lindra patientens oro och ångest och skapa ett lugn upplever de tillfredsställelse, men om de inte lyckas kan det skapa frustration som resulterar i mental trötthet.

Bakgrund: Allt fler patienter lider av kronisk njursvikt som kräver hemodialysbehandling vilket blivit ett globalt folkhälsoproblem. Behandlingen är väldigt kostsam för samhället och tidskrävande för patienterna. Det påverkar patienternas livskvalitet, funktionella status samt personliga och sociala relationer. Sjukdomen och behandlingen skapar därmed långsiktiga stressfaktorer som negativt påverkar patienternas hälsa och vardagliga liv. Syftet: Att beskriva patienternas upplevelser av att genomgå hemodialysbehandling. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie och analyserat data med kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Dataanalysen har sammanställts i fyra kategorier: “Att uppleva att hemodialysbehandlingen styr vardagslivet”, “Att uppleva att relationer och stöd av andra förändrades”, “Att uppleva och att inte uppleva acceptans med att vara beroende av en maskin”, “Att uppleva fysiska och psykiska följder av hemodialysbehandlingen”. Slutsats: Resultatet visar att patienters upplevelser av att genomgå hemodialysbehandling har haft en stor påverkan på livet. Patienternas relationer till andra förändrades, de upplevde fysisiska och psykiska följder på grund av behandlingen och många hade svårigheter med följsamhet till kost och vätskerestriktionerna. Sjuksköterskorna behöver förstå patienternas levda erfarenheter för att kunna hitta ett sätt att stödja den här patientgruppen. Ett sätt är att arbeta personcentrerat och att använda sig av olika omvårdnadsinterventioner. Motiverande samtal kan användas som stöd till följsamhet gällande kost och vätskerestriktionerna. Aromaterapi har visat positiva effekter på depression, ångest, trötthet, sömnsvårigheter och smärta.