Demokratifrämjande och medborgarfostran är några av skolans viktigaste uppgifter och samhällskunskap som ämne besitter unika möjligheter för medborgarbildning i gymnasieskolan. Vilka medborgartyper eller ideal som ses som värdefulla i samhället är därför något som är värt att undersöka hos dagens elever. Hur dessa uttrycks i elevers beskrivningar av samhällskunskap samt hur de beskriver att ämnet bidragit till deras medborgarbildning har därför varit uppsatsens huvudfokus. Syftet med undersökningen är att lyfta elevernas perspektiv i befintlig medborgarbildningsforskning och på så vis belysa samhällskunskapsämnet möjliga vägar framåt. För att besvara frågeställningarna har studien använt sig utav Westheimer och Kahnes tre medborgarideal som teoretisk grund där dessa är: den personligt ansvariga medborgaren, den deltagande medborgaren och den rättviseorienterade medborgaren. Metoden för undersökningen är elevenkäter som sedan analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys för att kunna se generella mönster i hur eleverna uttrycker dessa ideal och samhällskunskapens bidrag till deras medborgarbildning. Uppsatsens resultat visar att det rättviseorienterade medborgaridealet är tydligast framträdande i elevsvaren, därefter kommer det deltagande medborgaridealet och slutligen det personligt ansvariga medborgaridealet. Trots denna ordning är alla ideal mycket levande i elevernas beskrivningar. Samhällskunskapsämnet har på olika vis bidragit medborgarbildning hos eleverna genom att de får upp ögonen för olika politiska frågor och deltar i aktiviteter på olika vis. Detta stämmer överens med tidigare forskning trots att denna studie specifikt lyfter elevernas perspektiv, varav forskningen annars haft mycket fokus på lärare och undervisning.

Yrke specialpedagog är inte en skyddad yrkestitel och uppdraget kan förhålla sig olika på lokaloch kommunnivå för grundskolorna runt om i Sverige. En konsekvens av detta leder till att stödinsatser främst för elever som är i behov av särskilt stöd inte får ett likvärdigt stöd på grund av att det specialpedagogiska uppdraget skiljer sig åt. Detta trots att specialpedagoger examineras mot samma examensmål, förhåller sig examensmålen och uppdraget tämligen olika på vissa punkter. Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur olika kommuners uppdragsbeskrivningar i Sverige för grundskola F-6, förhåller sig till de styrande dokument som reglerar specialpedagogens yrkesutövning. Genom att samla in empiri i form av uppdragsbeskrivningar från tio kommuner i Sverige var studiens metod kvalitativ innehållsanalys, detta för att hitta mönster och olikheter i uppdragsbeskrivningar och således jämföra hur dessa förhåller sig till specialpedagogiska examensordningen, skollagen och läroplanen för grundskolan årskurs F-6. Då specialpedagogens uppdrag kan tolkas och formas har den socialkonstruktivistiska teorin varit en inspiration för tolkandet av hur kommunerna förhåller sig till det specialpedagogiska uppdraget utifrån examensordningen, skollagen och läroplanen. Resultatet visade att det finns vissa likheter i uppdragsbeskrivningarna och styrdokumenten men att det specialpedagogiska uppdraget är otydligt. Detta då det specialpedagogiska uppdraget generellt inte är internaliserat mellan kommunerna och det specialpedagogiska yrket inte är en legitimerad profession samt att yrket specialpedagog och dess uppdrag ej framskrivs i varken skollagen eller läroplanen.

I ett led att stärka likvärdigheten i skolan, ges särskilda stöd till elever som inte uppnår kunskapskraven när extra anpassningar inte räcker till. Det har tidigare uppmärksammats att flickor inte får del av detta stöd i samma utsträckning. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om hur kön inverkar på vilket sätt det särskilda stödet för elever på högstadiet utformas. Genom att använda kvalitativ innehållsanalys för att undersöka åtgärdsprogram, finner vi att det särskilda stödet i viss mån motiveras och utformas på olika sätt beroende på kön. Flickornas åtgärdsprogram tenderar att ha en starkare koppling till måluppfyllelse, uttrycka behov tydligare och föreslå mer specifika åtgärder. En del av dessa åtgärder framstår dock som extra anpassningar snarare än särskilt stöd. Pojkarnas program relaterar mer sällan till måluppfyllelse och beskriver behoven på ett vagare sätt, men erbjuder mer omfattande åtgärder, ofta i form av särskild undervisning. Åtgärdsprogrammens utformning riskerar att, utöver bristen på adekvat stöd för flickor, ocksåförstärka normativa föreställningar om "duktiga och sociala flickor" kontra "stökiga och omotiverade pojkar". I sin helhet fungerar dessa program som performativa språkliga handlingar som bidrar till att reproducera konstruerade föreställningar om hur elever ska vara. Således riskerar upprättandet av åtgärdsprogram att befästa koncept om könsstereotypa idealelever.

Bakgrund: Sårbehandling var en av de vanligaste omvårdnadsåtgärderna inom hemsjukvården. För att kunna erbjuda en god och säker sårvård så var en tydlig och väl utförd dokumentation av högsta vikt. Sårvårdsdokumentationen var ofta bristfällig vilket kunde leda till försämrad sårläkning och onödigt lidande för patienten.Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av hälsofrämjande arbete med sårvårdsdokumentation i hemsjukvård.Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor inom hemsjukvården i mellersta Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier; Hälsofrämjande sårvård och Arbetssituationens påverkan på dokumentationen samt fyra subkategorier; Att stödja mot en god sårvård, Att sakna tydliga rutiner, Att samarbeta i teamet och Att ha organisatoriska förutsättningar.Diskussion: Sårvårdsdokumentationen upplevdes ofta som bristfällig med tidsbrist, avsaknad av standardiserad mall samt stor personalomsättning som förklaringar. En bristfällig dokumentation skapade känslor som stress och maktlöshet genom avsaknad av kontroll över situationen.Slutsats: En mer individualiserad omvårdnad, bättre kommunikation inom teamet, kontinuerliga vidareutbildningar inom sårvård och ett tydligare dokumentationsredskap för sårvård, upplevs bidra till en kortare vårdtid, minskade vårdkostnader samt mindre smärta och lidande för patienten och därmed bidra till en ökad livskvalité. / <p>2023-05-31</p>

Psykisk ohälsa kan anses vara ett folkhälsoproblem och är dessutom omgärdat av stigma. Detta försvårar dels för den sjuke, men även för dess anhöriga att söka vård. Barn till föräldrar drabbade av psykisk ohälsa riskerar i större utsträckning att själva drabbas. Design: Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa, varför en kvalitativ metod användes. Metod: Analysen genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys där två självbiografiska böcker användes som analysmaterial. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier som beskrev upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa. Att läsa signaler och vilja parera för att undvika våld och konflikter. Att inte få sina behov tillgodosedda och ta ett för stort ansvar, att livet blir fyllt av sjukdom som förgiftar, att känna glädje av bekräftelse men motta kritik, att drömma om ett bättre liv, att vilja bryta tystnaden och försonas. Slutsats:Litteraturstudien ger en ökad förståelse över stigmatisering kring psykisk ohälsa och tydliggör behovet att kunna prata om sina upplevelser. Dels för att kunna förstå men ävenför att kunna försonas. För sjuksköterskan är det viktigt att se människan ur ett holistiskt perspektiv och kunna lyfta även den psykiska dimensionen av människan för att möjliggöra återhämtning.

Bakgrund: Organtransplantation är en möjlig behandling för svårt sjuka människor där väntan på ett nytt organ handlar om begränsningar i vardagen, både för patient och anhöriga och ytterst om frågor som rör liv eller död. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters och anhörigas upplevelser av organtransplantation före, under och efter ingreppet. Design: Studien har en kvalitativ design. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats valdes. För att nå studiens syfte analyserades biografier, kortare berättelser och självbiografier av patienter och anhöriga som beskriver sina upplevelser av tiden före, under och efter organtransplantation. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskrev upplevelsen av organtransplantation ur ett patientperspektiv: Att leva med en livshotande sjukdom; Att leva med blandade känslor och tankar kring transplantation; Att känna tacksamhet; Att finna vägen tillbaka till ett friskt liv efter transplantation. I analysen av anhörigas perspektiv identifierades tre kategorier: Att känna rädsla och oro för ens svårt sjuke familjemedlem; Att känna trygghet; Att känna glädje och tacksamhet efter transplantation. Slutsats: När en person drabbas av svår sjukdom och ett behov av organtransplantation påverkar det inte bara hen själv utan även hens anhöriga före, under och efter ingreppet. Patienter och anhöriga upplevde känslor av allt från rädsla och sorg till trygghet och tacksamhet under processen av organtransplantation där vikten av bland annat samtal och god information från vården framkom. Vidare forskning inom området behövs kanske främst för att bidra till en ökad kompetensutveckling hos sjuksköterskan för att hjälpa hen i bemötandet av dessa patienter och anhöriga.

Bakgrund: Självskadebeteende kan anses vara ett globalt, växande problem bland tonåringar och unga vuxna. Individerna beskriver självskadebeteende som ett sätt att fly sina negativa känslor, straffa sig själv eller bara för att känna någonting. En förälder lever ofta nära sitt barn i den utsatta åldern, således påverkas föräldern av sitt barns mående och vice versa. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av att ha ett barn som självskadar. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Ansatsen var induktiv och kvalitativ manifest innehållsanalys användes som metod för dataanalys. Resultat: Fem kategorier sammanställdes: ”Att uppleva känslomässigt kaos och vilsenhet när beteendet upptäcks”, ”Att känna skuld och skam över ett misslyckat föräldraskap”, ”Att själv drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa”, ”Att vårdens bemötande inte möter föräldrarnas behov”, ”Att finna sätt att stödja sig själv och sitt barn”. Slutsats: Det visas att föräldrar drabbas av fysiskt, psykiskt, socialt och emotionellt lidande i samband med sitt barns självskadebeteende. De är i behov av kunskap, stöd, involvering och trygghet från både vård och samhälle. Sjuksköterskor har ett stort ansvar i att bemöta föräldrarna inom olika vårdkontexter på ett bra sätt för att motverka detta lidande.

Kronisk ländryggssmärta är ett tillstånd som orsakar stort lidande för människor världen över. Att leva med ländryggssmärta påverkar flera aspekter av livet samt påverkar personens möjligheter till att upprätthålla god hälsa. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av att leva med kronisk ländryggssmärta. Totalt 12 vetenskapliga artiklar ingick i studien. Artiklarna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med inifrånperspektiv. Analysen resulterade i fem huvudkategorier: att försöka finna orsaken till smärtan och känna missnöje över vården, att smärtan har kontrollen över ens liv, att smärtan påverkar sociala roller och förändrar det sociala livet, att smärtan påverkar ens självuppfattning och hämmar det psykiska måendet, att tillämpa strategier för att hantera smärtan. Resultatet visade att personer som lever med kronisk ländryggssmärtan framför allt hade behov av förståelse, både från andra i sin omgivning och från hälso- och sjukvården. Författarna anser att med stöd av ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan skapa sig en större förståelse för personers unika smärtupplevelser.

Bakgrund: Att drabbas av en primär malign hjärntumör kan innebära en kraftigt begränsad tid kvar att leva. Det finns därför ett stort behov av god omvårdnad och stöd för både den sjuke personen och deras närstående.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva personers upplevelser av det dagliga livet efter att ha drabbats av en malign primär hjärntumör. Metod: Elva vetenskapliga artiklar analyserades genom metoden kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats, där innehåll från artiklarna kategoriserades i tre steg vilket resulterade i fem slutkategorier. Resultat: Studien slutkategorier var, Att livet plötsligt förändras till en osäker tillvaro, Att inte fungera som innan sjukdomen, Att relationer och roller förändras, Att vara beroende av andra, Att anpassa sig och skapa en ny meningsfull verklighet. Slutsats: Att drabbas av en primär malign hjärntumör förändrar livet plötsligt och oväntat. Studien kan bidra till en ökad kunskap om personers upplevelser i det dagliga livet efter att ha drabbats av en primär malign hjärntumör, vilket kan ge sjuksköterskan ökad förståelse vid omvårdnaden av dessa personer.

Bakgrund: Av alla graviditeter drabbas 12–20% av missfall under första trimestern. Missfall är en traumatisk, oväntad och känslomässig händelse där ett barn som kvinnorna förväntade sig går förlorad. Den höga frekvensen av missfall gör det troligt, att sjuksköterskor kommer att träffa kvinnor som upplever eller upplevt ett missfall. Brister i omvårdnaden finns och mer kunskap behövs för att kunna bemöta dessa kvinnor i vården. Syfte: att beskriva kvinnors upplevelser av att drabbas av missfall. Metod: nitton vetenskapliga artiklar har analyserats efter metoden kvalitativ manifest innehållsanalys, med induktiv ansats. Resultat: analysen resulterade i sex slutkategorier som beskriver kvinnors upplevelse av missfall: 1. att uppleva ett trauma med ett brett spektrum av känslor 2. miljö och bemötande från vårdpersonal har betydelse för kvinnorna 3. att önska tydlig information och kommunikation 4. upplevelsen av att missfall är ett tabubelagt ämne i samhället 5. att förvänta och uppskatta stöd av närstående och partner efter missfallet 6. upplevelsen av tiden efter missfallet. Slutsats: missfall är en oväntad upplevelse där drömmar går förlorade. Kvinnan behöver stöd och bearbetning i sin återhämtningsprocess med ett fokus på det känslomässiga måendet. Vårdpersonalen måste uppmärksamma behovet av uppföljning och se varje kvinnas missfall som en individuell upplevelse.