Bakgrund: Att genomgå en hjärt- och/eller lungtransplantation är en komplicerad process som kan påverka livssituationen för patienten. En transplantation kan förbättra patientens livskvalité och hälsa, men transplantationen kan också innebära förödande komplikationer. Som sjuksköterska kan man möta dessa patienter överallt och det är då viktigt att ha kunskap om patienters upplevelser för att kunna hjälpa och stötta dem. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser efter en hjärt-och/eller lungtransplantation. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design baserad på 14 vetenskapliga artiklar som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patienters upplever efter en hjärt-och/eller lungtransplantation beskrivs i tre kategorier; Att känna tacksamhet och stöd, Att uppleva utmaningar i vardagen efter transplantationen och Att få en andra chans till nytt liv. Slutsats: Patienterna upplever alltifrån tacksamhet och glädje till oro, rädsla och sorg efter transplantationen. Transplantation möjliggör en förbättrad livskvalité och hälsa samtidigt som de innebär stora förändringar och utmaningar som patienterna behöver anpassa sig efter. Vidare forskning är framför allt aktuellt för att öka kompetensutvecklingen för sjuksköterskor som möter dessa patienter.

No description available.

Bakgrund: Fetma är ett snabbt växande folkhälsoproblem som påverkar personers hälsa runt om i världen. Sjuksköterskan spelar en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet med personer med fetma. För att kunna ge en god vård och möta deras behov krävs kunskap om och förståelse för hur det kan vara att leva med fetma. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med fetma. Metod: En litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar som analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Att inte känna kontroll över sig själv, Att känna sig misslyckad, Att känna sig missnöjd och längta efter något annat, Att känna sig begränsad av sin kropp, Att känna sig dömd och utsatt för fördomar. Slutsats: Upplevelsen av fetma är komplex och medför en rad utmaningar för den drabbade personen. Det finns ett starkt missnöje relaterat till den stora kroppen och en djup önskan om att gå ner i vikt. Den rådande viktstigmatiseringen gentemot personer med fetma påverkar dem djupt och förvärrar deras redan negativa känslor gentemot sig själva.

Bakgrund: Att arbeta i interprofessionella team inom akutsjukvården förbättrar patientsäkerheten och trivseln på arbetsplatsen. Teamarbete är en av de sex kärnkompetenserna. Ett bra teamarbete innehåller faktorer som ledarskap, kommunikation, tydliga roller, gemensamma mål, kunskap, övning och reflektion.Det interprofessionella teamarbetet inkluderar samtliga professioner, patient och anhöriga. Fungerande teamarbete leder till minskad morbiditet och mortalitet hos patienterna samt minskad risk för sjukdom hos personalen och mindre risk att personalen lämnar organisationen.Motiv: Studien utfördes på en enhet inom akutsjukvården. Neddragningar av vårdplatser och brist på ordinarie personal har lett till oro och försämrad arbetsmiljö. Författaren hoppas kunna öka kunskap och förståelse för förbättring av teamarbetet för professionerna och organisationen. Syfte: Att belysa erfarenheter av det interprofessionella teamarbetet på en akutmottagning med akutsjukvårdsplatser. Metod: Semistrukturerade intervjuer utfördes bland tre professioner för att kunna belysa upplevelsen av teamarbete. En kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Deltagarna upplevde att teamarbetet fungerade bra. Tre kategorier framkom; att känna trygghet, att ha utvecklings möjligheter och organisationens betydelse. Att ha en tydlig ledare, kunna förbereda sig och att känna samhörighet var viktiga faktorer. Övningar och reflektioner var önskvärt för att utveckla teamarbetet. Organisationens betydelse är viktig när det gäller att ta vara på kompetensen och att rollerna är tydligt beskrivna. Konklusion: Det fanns samstämmighet bland deltagarna över vad ett bra teamarbete är och hur det hade kunnat förbättras på berörd enhet genom mer övningar och reflektioner. Ett förslag är att inkludera överläkarna i övningarna, då det framkom att det riskerar att bli ett otydligt ledarskap när fler läkare involveras vid den akut sjuke patienten.

Bakgrund: Delegering är en viktig del av sjuksköterskans kompetens och innebär att ge någon rätt att utföra en arbetsuppgift. Effektiv delegering kan förbättra vårdkvalitén, patientsäkerheten och tillfredsställelsen bland personalen. Felaktig delegering kan bidra till utebliven och osäker vård. Genom att identifiera och tillämpa bästa tillgängliga forskningsresultat gällande delegering kan patientresultaten förbättras. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att delegera arbetsuppgifter till icke legitimerad vårdpersonal. Metod: En litteraturstudie med 12 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Syftet besvarades med fem huvudkategorier om sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter. De upplevde ett påtvingat krav att delegera och kände sig obekväma med ansvaret. De hade behov av stöd från ledare och kunskap gällande lagar. Brist på kompetens hos den icke legitimerade personalen skapade oro och sjuksköterskan kände behov av kontroll. Teamarbete och kommunikationen mellan sjuksköterskan och den icke legitimerade personalen underlättade delegeringen. Delegeringen sparade även tid och gav patienten effektiv vård. Slutsats: Genom att identifiera vad sjuksköterskan upplever som svårt respektive enkelt med delegeringen och vad som orsakar misstag kan vårdkvaliteten och patientsäkerheten förbättras. Även sjuksköterskans arbetsförhållanden kan förbättras genom att tillämpa åtgärder som underlättar delegeringen.

No description available.

Bakgrund: Lungcancer tillhör de mest förekommande cancerformerna och är den vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken globalt. I Sverige dör cirka 3600 personer årligen till följd av sjukdomen. För att på bästa sätt möta behoven hos personer som lever med lungcancer krävs det att sjuksköterskor tillämpar personcentrerad vård med ett holistiskt synsätt. Det holistiska synsättet innebär att se till hela personen och möta samtliga behov. Det är viktigt att belysa deras upplevelser för en ökad förståelse och kunskap kring hur personer med lungcancer upplever sin livssituation och därmed kunna tillgodose deras behov. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att leva med lungcancer. Metod: Systematisk litteratursökning utfördes i databaserna Cinahl och PubMed där 13 vetenskapliga artiklar inkluderades i analysen. Litteraturstudien genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Personers upplevelser av att leva med lungcancer presenteras i fem huvudkategorier; Att symtom från sjukdom och behandlingar begränsar det dagliga livet, att känna oro och uppleva brist på förståelse i nära relationer, att sakna stöd och ha behov av information från sjukvården, att sakna hopp och tänka på döden och att kämpa och söka strategier för att leva vidare. Slutsats: Med en ökad förståelse och kunskap om hur personer som lever med lungcancer upplever sin situation möjliggörs en mer individanpassad vård där ett personcentrerat förhållningssätt är centralt. Genom mer forskning inom området kan nya metoder som exempelvis åtgärder och strategier inom omvårdnad upptäckas för att stödja personer, minska lidande och främja hälsa.

Demens är en vanlig sjukdom i världen och det är ofta äldre som drabbas av det. Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med en person med demens. Sju kvalitativa artiklar ingick i litteraturstudien. Dessa analyserades med kvalitativ induktiv ansats där fokus låg på personers upplevelser. Studien resulterade i fyra olika kategorier; att relationer förändras och påverkas, att det dagliga livet förändras och tvingas finna olika strategier för att hantera detta, att själv påverkas och få ett begränsat liv, att genomgå olika stadier och få stöd. Demens påverkade inte bara den drabbade utan även de anhöriga. Resultatet visade att relationer förändras och påverkas, majoriteten av de anhöriga påverkades negativt på ett eller annat sätt. Resultatet visade att det dagliga livet förändras och att de tvingas finna olika strategier för att hantera detta. De anhöriga kände att de inte räckte till eller att livet hade förändrats på ett sådant sätt att de inte kände igen sig själva längre. I resultatet framkom det också att själv påverkas och få ett begränsat liv.  Anhöriga kände att de förlorade sina liv. Det framkom även i resultatet att genomgå olika stadier och få stöd. De anhöriga gick igenom olika stadier under sjukdomens förlopp varav förnekelse var en av dem. Genom att anhöriga fick hjälp och hade tillräckligt med information underlättade sjukdomsprocessen för de anhöriga och hjälpte dem att hantera personen med demens på ett bättre sätt. Med hjälp av resultatet i denna studien kan hälso- och sjukvårdspersonal lättare förstå de anhöriga och på så sätt lättare stötta dem och sätta sig in i deras situation.

Partners till personer med multipel skleros (MS) är väldigt utsatta och får ofta ta på sig rollen som vårdare vilket innebär en stor livsförändring. Att leva med en kronisk sjukdom påverkar hela familjens välmående och livskvalité. MS är en kronisk och inflammatorisk sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet. Sjukdomen är vanligast i Europa och Nordamerika där åldersspannet vid insjuknandet är 20 till 40 år vilket gör sjukdomen till den mest förekommande neurologiska funktionsnedsättningen bland unga vuxna. Sjuksköterskan behöver ha kunskap om partnerns upplevelse och behov för att kunna ge rätt verktyg och stötta. Vårt syfte var att beskriva partners upplevelser av att leva med en person som har MS. Litteraturstudien baserades på 12 stycken vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet beskrevs i fem kategorier. En stor del av rollen som vårdare innebar att hantera den nya identiteten och ta mer ansvar. Egenhälsa upplevdes ofta försämrad på grund av bortprioriteringar. Det var ofrånkomligt att olika relationer förändrades efter diagnosen. Partners lärde sig att hitta lösningar och olika copingstrategier. Rädsla och oro inför framtiden, vården och ekonomin var ständigt närvarande. Slutsatsen beskriver att se till partners behov i samma utsträckning som den sjukes är avgörande för parens eller familjens hälsa och helhetsupplevelse. Partners behov av mentalt och fysiskt stöd måste bli tillgodosett för att inte rollen som vårdare ska leda till en ohållbar situation. Sjuksköterskan bör därför ha en hög kunskapsnivå om sjukdomen och hur de närstående upplever och påverkas av den.

Ett hjärtstopp innebär att hjärtat har förlorat sin pumpförmåga och leder till döden utan behandling. Denna behandling innefattar bröstkompressioner, inblåsningar med luft och ofta också defibrillering och läkemedel. Årligen inträffar ett stort antal plötsligt oväntade hjärtstopp på sjukhus och ibland finns anhöriga på plats när hjärtstoppet inträffar. Enligt internationella riktlinjer rekommenderas att anhöriga erbjuds möjlighet att närvara under återupplivningen men studier påvisar att de oftast hänvisas ut ur rummet. Orsakerna till det kan variera, sjuksköterskorna kan vilja skydda anhöriga mot de skrämmande syner de anser att hjärt-lungräddning kan innebära, de kan känna sig iakttagna och ifrågasatta samt vara rädda för att bli anmälda. Studier visar att det finns fördelar för anhöriga med att närvara, exempelvis kan de få ett bättre sorgearbete utav möjlighet att få vara med sin kära i det som kan vara den sista stunden i livet. Detta kan öka deras förståelse och hantering av det som hänt, oavsett utgång. För att förstå och förklara denna diskrepans mellan befintliga riktlinjer och sjuksköterskors syn på anhörigas närvaro under HLR är det viktigt att beskriva sjuksköterskors upplevelse av anhörignärvaro.   Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att ha anhöriga närvarande i en hjärt-lungräddningssituation på sjukhus.   Metoden som valdes var en kvalitativ deskriptiv metod. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med hjälp av en intervjuguide, med sjuksköterskor från en akutmottagning och en kardiologisk avdelning på ett sjukhus i Sverige. Analysen utfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys.   I resultatet framkom tre kategorier som beskrev sjuksköterskornas upplevelse av anhörigas närvaro. Den första kategorin, ” Organisation och kultur som påverkar anhörigas närvaro” belyste att faktorer som exempelvis arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och en anhörigansvarig person påverkade sjuksköterskans upplevelse. I nästkommande kategori, ”Sjuksköterskor reflekterar över konsekvenser för anhöriga” framträdde att sjuksköterskorna kunde se fördelar för anhöriga eftersom de fick möjlighet att bevittna vad som hände, men även nackdelar eftersom de kunde uppleva det skrämmande. I den tredje kategorin, ”Sjuksköterskors känslor påverkas om anhöriga närvarar” framkom att sjuksköterskorna kunde uppleva både positiva och negativa effekter relaterat till anhörigas närvaro. Samtidigt som sjuksköterskorna upplevde det lättare att prata med anhöriga efter avslutad HLR och att anhöriga kunde delge uppgifter som inte fanns angivna i journalen, kunde det upplevas stressande att vara iakttagen och att det fanns en oro för att bli anmäld av anhöriga.   Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplever det meningsfullt för anhöriga att få vara närvarande under HLR men att en person bör utses till anhörigansvarig. När anhöriga närvarar kan sjuksköterskan uppleva tillfredsställelse eftersom anhöriga ser att allt som kan göras också görs, men också oro och rädsla för att bli ifrågasatt eller anmäld om inte allt gjorts enligt HLR-algoritmen. Sjuksköterskornas upplevelse påverkas även av organisatoriska och kulturella faktorer såsom arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och utrymme.