I uppsatsen redogörs för Hammondorgelns historia samt instrumentets konstruktion och funktion. I den konstnärliga delen av arbetet beskrivs författarens process att lära sig spela instrumentet. I kvantitativa intervjuer och diskussioner fångas åsikter och kritik upp efter att instrumentet använts i gudstjänster och konserter i Stora Sköndals Kyrka, Stockholm. I kvalitativa intervjuer med två kyrkomusiker, som också spelar Hammondorgel, redovisas erfarenheter och infallsvinklar. Slutsatsen pekar på både fördelar och nackdelar. Positivt är t.ex. att känslor man förr inte känt under en gudstjänst kan komma fram samt att Hammondorgeln kan vara bättre än kyrkorgeln på att framföra t.ex. pop och rock – musik som allt oftare spelas på CD vid begravningar. Svårigheter kan vara att kvalitets-Hammondorglar är sällsynta och svårskötta samt att man riskerar att stöta bort folk som förknippar sin religiösa tro med en mer traditionell kyrkomusik.

Syftet med examensarbetet är att göra jazzarrangemang till tre välkända svenska psalmer med ömsesidig genrerespekt; det vill säga att de bibehåller sin psalmkaraktär samtidigt som de vinner jazzkaraktär. Jag avgränsade mitt arbete genom att bara arrangera en vers per psalm och att inte ändra originalrytmen. Resultatet blev tre arrangemang som alla uppnådde mitt syfte. Det finns idag få exempel av jazzarrangemang av svenska psalmer som spelas av jazztrio, mycket få exempel av jazz som spelas på kyrkorgel och än färre exempel av svenska psalmer som spelas i jazzarrangemang på kyrkorgel. Det här arbetet har inte bara hjälpt mig att fördjupa mina färdigheter som organist, det har också bidragit till att skapa nya uttryckssätt för kyrkorgeln. Slutligen har arbetet också resulterat i nya uttryck av den svenska psalmskatten.

Denna reflektion inom konstnärligt examensarbete handlar om den svenska organisten och kompositören Otto Olsson (1879–1965). Hans kompositioner kan höras runt om i Sveriges kyrkor då bland annat hans körverk Advent sjungs flitigt under adventstid. Syftet med examensarbetet var att som organist inhämta fördjupad kunskapsutveckling om Otto Olssons liv och tonspråk för att därigenom kunna spela en stiltrogen tolkning av första satsen ”Introduktion och Allegro” ur hans Symfoni nr. 1, Eb-dur, op. 15 (1902). Metodologiskt ingick lektioner med konstnärlig handledare, instudering och analys av partitur, litteraturstudier samt lyssning av befintliga inspelningar. Studiens resultat påvisar att: i) analys av första satsens form har underlättat förståelsen av hur Olsson använde sig av olika teman och hur de konstruerades, ii) inhämtad kunskapsutveckling om de senromantiska orglarnas egenskaper och disponering av register har underlättat tolkningen, iii) det musikaliska uttrycket och legatospelet har förbättrats genom en kombination av speltekniska problemlösningar och musikaliska konstnärliga val, såsom manualbyten samt stumma fingerbyten, tumlegato/tumglissando och omfördelning av stämmor i händerna.

Hur skapar man som körledare en bra kör? Musiken är centralt i körledarutbildningen, men det krävs också kompetens inom pedagogik, ledning, personligt engagemang genom vilja, auktoritet, närvaro, hängivenhet och uppriktighet. Jag utgår från att en god stämning är en viktig förutsättning för att utveckla en kör. Men hur skapar man en god stämning? En drivkraft i denna uppsats är att jag genom den ska lära mig mer om hur jag kan arbeta som körledare och hur man utvecklar en kör. Det gör jag genom att systematisk undersöka hur körsångare och körledare uppfattar fenomenet god stämning.Syftet är att i ett jämförande perspektiv undersöka hur körledare och körsångare uppfattar vilka faktorer som upplevs som viktiga för att skapa en god stämning i kören.Frågan om vad som upplevs som viktigt för en god stämning har skriftligt besvarats av 20 körmedlemmar. Fyra körledare har intervjuats utifrån samma fråga. Svaren från körsångarna och körledarna har jämförts. Som teoretisk tolkningsram har använts systemteori med fokus på gruppdynamik, ångest/spänning, feedbackmetod samt ledare, lärare och social kompetens.Körmedlemmar och körledare besvarade frågan utifrån sina respektive perspektiv. Sammanfattningsvis visar resultatet att det sociala klimatet är viktigt för körmedlemmarna. De värdesätter att det finns ett öppet klimat med högt i tak, att kören är en social mötesplats, att man sjunger något som är ambitiöst men på rätt nivå, att körledaren inspirerar, att man blir sedd som individ och uppskattad av körledaren.Att sjunga i kör är en social aktivitet, men också en aktivitet där körmedlemmarna vill göra framsteg och åstadkomma något, där sångupplevelsen också har ett eget värde. De viktigaste faktorerna för körledarna är att ge musikaliska utmaningar på rätt nivå, att kommunicera förväntningar/upprätthålla regler och normer samt att ge positiv feedback. Körledarna lyfter fram det konstruktiva i att arbeta med gruppens normer i stället för att påverka körmedlemmarna individuellt. Det är i denna undersökning inte möjligt att peka på någon enskild faktor som skapar god stämning i en kör. I enlighet med det systemteoretiska perspektivet samverkar många faktorer. Det gäller både i rollen som körledare och körsångare. Uppsatsens resultat är inte generaliserbara utan representerar föreliggande material. Ett förslag på fortsatt forskning som arbetet genererat är att forska om hur körledare arbetar med att etablera olika typer av normer i sin kör.

Denna uppsats handlar om Charles Tournemires (1870-1939) improvisation från 1930 över den gregorianska sekvensen Victimae Paschali. Improvisationen nedtecknades senare av Maurice Duruflé. Sekvensen återfinns i den svenska psalmboken från 1986 där den sjungs som en växelsång mellan kör och församling. Uppsatsen behandlar frågor gällande komposition och improvisation och den eventuella problematiken som kan uppstå i nedtecknandet av en annan musikers verk. Vad händer när man spelar musik som var menat att finnas en gång, där det framgått att upphovsmannen inte velat få den transkriberad? Hur mycket hänsyn till notbilden tar musikern när denne vet att det är en improvisation, gentemot när det rör sig om en komposition? / <p>Konsertprogram, examenskonsert:</p><p>J.S Bach: Komm, heiliger Geist, Herre Gott (BWV 651)</p><p>D. Buxtehude: Toccata d-moll (BuxWv 155)</p><p>M. Reger: Melodia (Op 59 no 11)</p><p>C. Tournemire: ur <em>Cinq improvisation</em>: Improvisation sur le Victimae Paschali</p>

Syftet med arbetet är att fördjupa min förståelse om hur man utförde ornament på klaviaturinstrument i Europa under barocken. Det grundar sig i en önskan om att kunna göra medvetna val som är underbyggda av kunskap om stilenlig praxis när jag ornamenterar. Mina huvudinstrument är orgel och cembalo, men i detta arbete har jag valt att utgå endast från cembalon för att få en sammanhängande bild och jämförbara ljudexempel.Jag har sökt efter hållpunkter för hur man historiskt smyckade ut musik. Litteraturen jag arbetat med är både från modern tid, och från teoretiker som levde och verkade under renässansen och barocken. Arbetet har kretsat runt fem profilländer – Italien, Spanien, England, Frankrike och Tyskland. Därefter har jag valt ut en kompositör och ett stycke från de sistnämnda tre och fördjupat mig i ornamenteringen.Idén till arbetet grundade sig i en problematik jag ofta ställts inför när jag börjat arbeta med ett stycke av en kompositör som verkat mellan renässansen och barocken; hur man bör genomföra ornamenteringen. Det finns många skolor i hur man bör spela ornament. Ibland betyder samma symbol olika saker i olika länder, eller till och med mellan olika kompositörer i samma land – vi kan i vår tid bara göra vissa antaganden. All kunskap går inte att tillämpa på all musik.

Oskar Lindberg (1887-1955) var kyrkomusiker och kompositör verksam under 1900-talets första hälft. Hans Orgelsonat i g-moll är ett ofta framfört verk som många svenska organister har på sin repertoar. Detta till trots har stycket många interpretationstekniska svårigheter. Detta arbete går därför ut på att finna lösningar på dessa problem och göra en egen tolkning genom att djupdyka i källor kring Lindbergs liv och verk och sedan applicera den kunskapen på tolkningen. Undersökningen visar att Lindberg influerats av folkmusik och att han i grund och botten var en orkestertonsättare. Det är kunskap som hjälper interpreten i sitt arbete och således främjar uppförandepraxis och då en bit av orgelkonsten.

Bakgrund: I svenska kyrkan finns en lång tradition av att kören är en viktig del av gudstjänstlivet och församlingsverksamheten. För en körsångare kan kören vara den första kontakt man har med sin församling. Svenska kyrkan samlar ca 100 000 körsångare och dessa utgör kyrkans största frivilliggrupp. För att behålla svenska kyrkans körer måste man ständigt rekrytera framgångsrikt. Syfte och frågeställningar: Syftet i denna uppsats är att undersöka vilka faktorer man bör fokusera på för att vara framgångsrik när man rekryterar körsångare i Svenska kyrkan? De specifika frågeställningarna är: Hur arbetar församlingarna med frågan kring rekrytering av framtida körsångare? Hur får man information om att församlingen bedriver körverksamet? Vilka faktorer är avgörande för en körsångare om den ska börja sjunga i en kör i Svenska kyrkan? Metod: Min undersökning bygger på enkäter. Jag har valt enkäter som metod för att kunna jämföra svaren mellan olika körer, kontexter och åldrar. Samma fråga har ställts till grupperna: Barn 6-12 år, Ungdom 13-20 år, Vuxna &gt; 20 år i tre olika församlingskontexter: Landsortsförsamling, stadsförsamling och förortsförsamling. Körledarna för respektive kör har fått en körledarenkät. Körledarenkäten var med omfattande än körsångarenkäten. Resultat: Församlingarna använder traditionella kanaler för information t ex hemsidor, infofoldrar och utskick. Körledarna i undersökningen uttrycker dock att de saknar stöd från församlingarna när det gäller ansvar för rekrytering. Det är ofta via familjen eller en vän som man blir rekryterad och får information. Körens medlemmar är goda ambassadörer för sin kör. Ett gott rykte är rekryterande och ofta är det körsångarna som sprider och formulerar det. Rekryteringsgrunden är oftast musikalisk. I körsångarenkäten uttrycker man det på olika sätt: jag älskar, tycker om eller mår bra av musik. Att organisera körverksamheten för barn och unga i en körtrappa är framgångsrikt eftersom det eliminerar åldersglapp i verksamheten. Om man vill vara framgångsrik skall man satsa på relationer. Relationer via vänner, familjemedlemmar, lärare och anställda i kyrkan. Församlingarna bör satsa massivt på körsång för yngre åldrar. Att börja sjunga i barn eller ungdomskör främjar framtida körengagemang. Det är ett starkt samband mellan att sjunga i kyrkokör som vuxen och att börjat sjunga i barn- eller ungdomskör. Om Svenska kyrkan vill värna sina körer måste man bryta den vikande trenden vad gäller antalet barn och ungdomskörer.

En uppsats av två kantorstudenter 2012 samt egna upplevelser tas till utgångspunkt för attstudera förnyelse i Svenska kyrkans musikutbud på 2000-talet. Ett tiotal kyrkliga företrädare,huvudsakligen kyrkomusiker har våren 2022 djupintervjuats för besvarande av frågor omförnyelse av kyrkomusik, mest på 2000-talet när Svenska kyrkan skilts från staten.Frågeställning 1 är hur förnyelsen tas emot. Förnyelsen med ökat inslag av icke sakral musikoch populärmusik uppskattas av kyrkomusiker och andra kyrkliga aktörer.Frågeställning 2 är vad som driver kyrkomusiker att göra merarbetet som krävs.Kyrkomusiker gör gärna det merarbete som krävs om de kan leverera en värdig upplevelse. Detror att diversifieringen av kyrkomusik kommer fortsätta.Slutsatserna bygger huvudsakligen på intervjumaterialet där deras individuella svar redovisasanonymiserat, ett mångfasetterat material. Efter redovisningens olika avsnitt följer en analys avhur forskningsfrågorna besvaras och sedan en diskussion om den kyrkomusikaliska förnyelsensutbredning i tid och rum samt geografiskt. Vidare ett resonemang om möjligheter med ochgränser för förnyelsen av kyrkomusiken.Förnyelsen drivs av publikens ökade musikkunskap och önskemål till kyrkomusikern.Kyrkomusikerns respons är att göra sitt bästa för att ge en fin musikupplevelse och om möjligtöka antalet betalande medlemmar.

Detta arbete belyser tonsättaren, organisten och pedagogen Hans Fährmann, en för många okänd och i glömska gömd orgelpersonlighet inom den tyska senromantiken. Arbetets syfte är att utröna hur man stilistiskt kan beskriva dennes orgelmusik, och på så vis också dra slutsatser kring hur man som organist och interpret kan tolka och uppföra densamme på ett sätt som är förenligt med tonsättarens avsikter.