I skollagen (2010:800) framgår att lärare med stöd av undantagsbestämmelsen vid betygsättning kan undanta enstaka kunskapskrav om en elev har en funktionsnedsättning eller andra särskilda skäl som är bestående och som direkt utgör ett hinder att nå kunskapskravet. Syftet med studien är att undersöka hur undantagsbestämmelsen ter sig för elever med dyslexi utifrån perspektiven elev, lärare och rektor. Frågeställningarna berör vilken kunskap som finns om bestämmelsen, hur den används och vilka dilemman som representanter för de olika perspektiven beskriver kopplat till bestämmelsen och till elever med dyslexi. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med elever, lärare och rektorer och den insamlade datan har sedan kategoriserats och analyserats utifrån den teoretiska utgångspunkten som utgörs av begreppen normalitet och avvikelse. Resultatet visar att det finns upplevda kunskapsluckor, problematisk eller felaktig tillämpning och beskrivningar av dilemman som kan kopplas till undantagsbestämmelsen.

Syftet med studien är att undersöka vad läs- och skrivsvårigheter innebär för gymnasieelevers studiesituation, självbild och motivation. Studien vill också beslysa skolans ansvar för studieinsatser, vad stödet innehåller och om det upplevs meningsfullt. En mer övergripande fråga har varit skolans och elevens ansvar för studiesituation och måluppfyllelse. En analys har gjorts med utgångspunkt från intervjuer med gymnasieelever, specialpedagoger och en utvecklingschef i en kommun. Resultaten bekräftar skolverkets rapport (2010) om att gymnasieskolan måste ta ansvar och erbjuda gymnasieelever det stöd de har rätt till. En förutsättning är, enligt denna studie, att kartlägga och erbjuda gymnasieelever i specifika läs- och skrivsvårigheter relevanta insatser inom ett åtgärdsprogram. Vidare visar studien att stödets utformning, skolpersonalens bemötande och lärares kompetens att undervisa elever i läs- och skrivsvårigheter kan ha avgörande betydelse för gymnasieelevers självbild och motivation att ta del av skolans insatser. Det framgår av studien att gymnasieelevers grundförutsättningar att läsa och skriva kan påverka valet av program, studieintresse, självbild och måluppfyllelse. Studien gör även gällande att läs- och skrivsvårigheter inverkar på gymnasieelevers möjlighet att studera självständigt, att tillägna sig kunskap och redovisa denna. Gymnasieskolan har därmed ett viktigt uppdrag i att bedriva en verksamhet som tar hänsyn till elevers läs- och skrivsvårigheter, men också utvecklar elevers läs- och skrivkompetens för att stimulera lusten att lära - inte minst ur samhällsperspektivet - ett livslångt lärande.

Studiens syfte är att, utifrån ett elevperspektiv, nå fördjupad kunskap och ökad förståelse om studiemotivation hos elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I denna studie är motivation det centrala med fokus på elevers studiemotivation. Elevers motivation till det egna skolarbetet kan vara högst varierande. I studien ställs även motivation i relation till elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I dag finns begränsad forskning utifrån ett elevperspektiv och vi eftersträvar med denna studie att kunna bidra med ytterligare kunskap om hur elever beskriver motivation som en del i det egna lärandet. Genom semistrukturerade intervjuer fick åtta stycken mellanstadieelever i läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi, möjlighet att berätta om sina egna erfarenheter och upplevelser av sin undervisning och lärmiljö. Studiens resultat visar att flera faktorer påverkar elevernas studiemotivation, vilka framförallt kan kopplas till lärarens roll och undervisningens utformning. Resultatet visar också att relationer, både mellan lärare och elev men också elever emellan, påverkar studiemotivation positivt och negativt. Det förekommer olika drivkrafter som eleverna använder sig av för att motiveras i skolarbetet, drivkrafterna visar sig genom prestationsmål och lärandemål. Studiens slutsats är att lärmiljön i allra högsta grad påverkar elevernas studiemotivation. Till stor del påverkas studiemotivationen av undervisningens utformning, vilket innebär att läraren får en betydande roll.

Syftet med studien var att undersöka några personers upplevelse att lära sig läsa i högstadieeller gymnasieåldern med Wittingmetoden och ta reda på vad som var framträdande i deras erfarenheter. I studien ingick även att undersöka hur informanternas upplevelser förhåller sig till forskning. Det sociokulturella perspektivet låg till grund för den teoretiska utgångspunkten. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer i livsberättelseform där tre personer fick en konkretiserad ritad livsväg i pappersform innan intervjun för att i förväg skriva ner sina tankar och minnen innan intervjun. Gemensamma temaområden söktes i data vilket resulterade i fyra områden: lärarupplevelse, motivation, självkänsla och upplevelsen av sin läs- och skrivförmåga. I analysen delades områdena in i tre avsnitt: före, under och efter träning med Wittingmetoden. Informanternas livsberättelser visade på att kontakten med läraren, hur denne agerade samt valde interventioner var viktigt för informanterna. Berättelserna visade att lärarkontakten hade stor inverkan på deras lärande. Den påverkade även deras motivation. Vidare var en egen målbild om att läsning var en viktig del för att klara sig i samhället inom olika områden centralt för motivationen samt att andra trodde på deras förmåga att lära. Resultaten visade att upplevelsen av att kunna, samt bevis på utveckling i sin läsförmåga var viktig för självkänslan och gav dem mod att våga mer. En omgivning som visade att de trodde på informanternas kapacitet var också positivt för självkänslan. Genom de områden som trätt fram ur livsberättelserna har betydelsen av interaktion med andra visats vara central för dessa tre informanter. Upplevelserna i livberättelserna kunde knytas till den sociokulturella teorin om lärande.

Hur vi, som arbetar i skolan,stöttar elever som stöter på hinder i sin läs- och skrivutveckling och samtidigt får dem att känna sig inkluderade i undervisningen och i det sociala sammanhanget är en viktig fråga. Skolans arbete handlar om att skapa bästa möjliga förutsättningar för elevens utveckling och lärande samtidigt som eleven ska må bra och uppleva social gemenskap. Studiens syfte var att belysa hur några elever, i åk 2-3 och 8-9, upplever särskilt stöd i sin läs- och skrivutveckling i form av specifika specialpedagogiska åtgärder utifrån inkludering samt demokrati och delaktighet. Med specifika specialpedagogiska åtgärder menar vi åtgärder som utförs av speciallärare och som sker enskilt eller i mindre grupp utanför den ordinarie undervisningen. I studien redovisas även de likheter och skillnader som framkom mellan eleverna i yngre respektive äldre åldrar. I vår studie utgick vi från ett relationellt perspektiv. Studien har en kvalitativ forskningsansats och metodansatsen är inspirerad av fenomenologi med inslag av hermeneutik. För att få svar på våra frågeställningar samlade vi in data genom fokusgrupper. Studien visade att eleverna är medvetna om att de är i behov av stöd i sin läs- och skrivutveckling. Elevernas känsla av inkludering berodde på elevernas egna och omgivningens attityder samt tid och rum, det vill säga när de specifika specialpedagogiska åtgärderna sätts in och var de äger rum. De äldre eleverna kände sig delaktiga i beslut till viss del, men de yngre eleverna deltog inte i beslut om insatser som rörde dem. I vår studie framkom att elevernas upplevelser av specifika specialpedagogiska insatser främst var positiva. Studien visade att elevens perspektiv är mycket viktig att ta hänsyn till vid organisationen av specifika specialpedagogiska åtgärder. Det är endast genom elevens perspektiv som skolan kan se om inkludering, demokrati och delaktighet uppfylls.

Syftet med den här studien var att se vilka förutsättningar som kan finnas för framgångsrik undervisning, av flerspråkiga elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I en intervjustudie ville vi synliggöra hur det pedagogiska arbetet skulle kunna utformas. Samverkan mellan olika professioner, god kompetens, samarbete med hemmet och tilltro till varje elevs förmåga, sågs som goda möjligheter. När kompetens och samarbete med modersmålslärare/studiehandledare var otillräckligt, uppstod ett tydligt hinder, vilket kunde få negativa konsekvenser för både undervisning och uppföljning av progression. Ett annat hinder var också att veta om en långsam läs- och skrivutveckling orsakades av för lite undervisning i svenska som andraspråk eller om orsaken kunde vara läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Detta hinder var för flera informanter också en utmaning. Ökade krav i de högre årskurserna innebar en utmaning för skolornas pedagoger som att få tiden, men också resurserna, att räcka till för de anpassningar som ansågs nödvändiga i undervisningen. En framgångsrik insats som framkom i studien var att arbeta språk- och kunskapsutvecklande, där språk och kunskap kunde utvecklas parallellt i undervisningen. De faktorer som pedagogerna beskrev som framgångsrika utgick från ett sociokulturellt och kommunikativt perspektiv.

På höstterminen 2016 inrättades det nya kunskapskrav för årskurs ett i svenskämnet, dessa visar tydligt att elever redan i årskurs ett ska börja utveckla sin läsförståelse. Trots detta finns det en brist på studier som undersöker elevernas läsförståelse samt läromedel som främjar läsförståelse under skolans första år. Syftet med denna studie är att utifrån ett receptionsteoretiskt och didaktiskt perspektiv analysera två olika läs- och skrivmaterial. Genom detta bidrar studien till att öka kunskapen om hur elevers förutsättningar för att utveckla läsförståelse skapas i två läromedel för den tidiga läs- och skrivinlärningen. Detta syfte har konkretiserats i två huvudfrågeställningar som studien ämnar att belysa: Vilka förutsättningar ger läromedlen eleverna att utveckla sina läsförståelsestrategier? Samt Vilka förutsättningar ger läromedlen för att motivera elevernas kontinuerliga läsinlärning? I studien analyseras två läromedel som är ämnade för årskurs ett. Valet av läromedel gjordes genom att se till vilka läromedel som uttryckligen använder läsförståelsestrategier. Metoden för datainsamlingen och analysen var genom en kvalitativ innehållsanalys med hjälp av selektiv kodning. De teoretiska utgångspunkterna studien utgår ifrån är det didaktisk receptionsteoretiska perspektivet – som talar om läsarens möte och förståelse av texten, samt det didaktiska perspektivet och grundfrågorna Hur? Vad? Och Vem? Analysen visade att de textfrågor som förekom mest frekvent i de båda läromedlen var frågor där svaret gick att finna direkt i texten – så kallade LOTS-frågor. Det förekom dock i ett av läromedlen lärarledda diskussioner som inriktade sig mer på att eleverna skulle reflektera över textens innehåll med hjälp av egna  erfarenheter. Analysen visade även att alla läsförståelsestrategier förekom i läromedlen, dock tydliggjordes det inte för varken lärare eller för eleverna vilken strategi som behandlades med vilka frågor, någonting som forskningen visar gynnar läsförståelsen. Det framkom även att läromedlen gav förutsättningar till att skapa motivation genom att innefatta elevnära teman i texten som kan kopplas till elevernas egna erfarenheter.  Båda läromedlen förhöll sig till de kunskapskrav som finns för avslutad årskurs ett. Dock gav inget av de läromedlen som analyserades möjlighet för vidare utveckling av läsförståelsen i årskurs ett.

Datorprogrammet Lexia var något vi för första gången  kom i kontakt med tidigt i vår lärarutbildning och även om vi inte hade tillfället att då sätta oss in i det tillräckligt så har tankarna kring Lexia bestått. Syftet med uppsatsen var att ta reda på vilken språkutvecklande potential datorprogrammet Lexia har, samt hur arbetet med programmet kan se ut ut klasslärarens perspektiv och hur dennes samarbete med specialpedagogen är organiserat. Vi har intervjuat lärare och specialpedagoger på olika skolor och fått svar som efter bearbetning sammanställdes och diskuterades tillsammans med den bakgrundsinformation vi presenterat i arbetet, en diskussion som kretsar kring de inledande frågeställningarna. Vi kom bland annat fram till att det finns ett gott samarbete mellan specialpedagoger och klasslärare men också att klasslärarna anser att de påverkande faktorerna är mer hindrande än hjälpande i arbetet med Lexia. Även om det finns positiva faktorer så har de negativa faktorerna, såsom tids- och datorbrist, stört användandet av Lexia.

Syftet med undersökningen var att ta reda på och belysa hur pedagoger kan hjälpa barn att lära sig läsa och skriva med koppling till sociokulturellt perspektiv. Konkret innebar detta att analysera aktuella styrdokument utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på läs- och skrivinlärning. Jag ville också ta reda på olika pedagogers syn på läs- och skrivinlärning och hur de arbetar med detta. Även lärandemiljöns utformning inom pedagogernas verksamheter var av intresse att beskriva. För att besvara syftet använde jag en kvalitativ metod som innefattade observationer och intervjuer med pedagoger från förskola, förskoleklass och skola med fokus på 5-8åringar. Resultatet visade att det inte finns något enkelt och självklart svar på hur pedagoger kan hjälpa barn att lära sig läsa och skriva. Respektive pedagog arbetade på olika sätt. Förskolan och förskoleklassen arbetade med förberedande aktiviteter medan skolan arbetade mer specifikt med läs- och skrivinlärning. Samtliga verksamheter tränade dock läsning och skrivning parallellt. Det framkom även att kommunikation och samspel, att människor lär tillsammans med andra, och att den fysiska lärandemiljöns utformning är viktiga delar i alla verksamheters arbete med läs- och skrivinlärning.

Syftet med undersökningen var att belysa hur stor betydelse valet av läs- och skrivinlärningsmetoder har på barnens framgång i läs- och skrivutvecklingen. I bakgrunden tas syntetisk-, analytisk-, LTG och Wittingmetoden upp, med fokus på arbetssätt och varje metods positiva och negativa sida. Vad styrdokumenten säger, om uppfyllande mål och lärares plikter, är en viktig del i det hela och även det behandlas i bakgrunden. Lärarintervjuerna som presenteras i resultatet, genomfördes av kvalitativa intervjuer med förutbestämda frågeområden och utrymme för följdfrågor. Intervjupersonerna är tre lågstadielärare på samma avdelning i en skola i Mellansverige. Resultatet visade att en lärares erfarenhet betyder mycket angående kunskap och framgång vid läs- och skrivinlärning. Genom kunskap och erfarenhet hittar lärare lösningar lättare vid eventuella läs- och skrivsvårigheter. Det är även viktigt att individualisera undervisningen för att försöka få barnen motiverande och få dem att känna lust till att läsa och skriva.