<p>Sammanfattning</p><p>Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barn att lära sig att läsa och skriva. Då vi som blivande lärare kommer att arbeta med barns läs- och skrivutveckling ansåg vi det vara viktigt för oss att få en djupare insikt i hur det arbetet går till. Vi vill även kunna bidra till utveckling av den tidigare vetenskapliga forskningen inom detta område. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur lärare arbetar med elevers läs- och skrivutveckling samt hur de motiverar sina val av arbetsmetoder. När vi läste kurslitteraturen om barns läs- och skrivutveckling så konstaterade vi att det fanns delade meningar om hur barn bäst ska och kan lära sig att läsa och skriva. Det fanns de som förespråkade den traditionella metoden även kallad den syntetiska. Denna metod innebär att man utgår från delen till helhet. Medan man inom den analytiska metoden utgår ifrån helheten till delen. Dessa två metoder tar sin utgångspunkt i två olika perspektiv på dels hur man lär och hur man lär sig läsa och skriva. Det behavioristiska perspektivet ligger till grund för den syn på läs- och skrivinlärning som det individualpsykologiska perspektivet återger. Det socialinteraktionistiska perspektivet grundar sig i det sociokulturella perspektivet på lärande.</p><p>I arbetet tar vi upp exempel som representerar de olika metoderna, dels Wittingmetoden som är en syntetisk metod och tar sin grund i det individualpsykologiska perspektivet. Vidare, LTG-metoden som utgör exempel på en analytisk metod, vilken hör samman med det socialinteraktionistiska perspektivet på läs- och skrivlärande. I vår intervjuundersökning kunde vi konstatera att arbetet med elevers läs- och skrivutveckling inte enbart utgick ifrån ett perspektiv på läs- och skrivutveckling utan var en blandning av både den syntetiska metoden och analytiska metoder.</p>

Sammanfattning Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barn att lära sig att läsa och skriva. Då vi som blivande lärare kommer att arbeta med barns läs- och skrivutveckling ansåg vi det vara viktigt för oss att få en djupare insikt i hur det arbetet går till. Vi vill även kunna bidra till utveckling av den tidigare vetenskapliga forskningen inom detta område. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur lärare arbetar med elevers läs- och skrivutveckling samt hur de motiverar sina val av arbetsmetoder. När vi läste kurslitteraturen om barns läs- och skrivutveckling så konstaterade vi att det fanns delade meningar om hur barn bäst ska och kan lära sig att läsa och skriva. Det fanns de som förespråkade den traditionella metoden även kallad den syntetiska. Denna metod innebär att man utgår från delen till helhet. Medan man inom den analytiska metoden utgår ifrån helheten till delen. Dessa två metoder tar sin utgångspunkt i två olika perspektiv på dels hur man lär och hur man lär sig läsa och skriva. Det behavioristiska perspektivet ligger till grund för den syn på läs- och skrivinlärning som det individualpsykologiska perspektivet återger. Det socialinteraktionistiska perspektivet grundar sig i det sociokulturella perspektivet på lärande. I arbetet tar vi upp exempel som representerar de olika metoderna, dels Wittingmetoden som är en syntetisk metod och tar sin grund i det individualpsykologiska perspektivet. Vidare, LTG-metoden som utgör exempel på en analytisk metod, vilken hör samman med det socialinteraktionistiska perspektivet på läs- och skrivlärande. I vår intervjuundersökning kunde vi konstatera att arbetet med elevers läs- och skrivutveckling inte enbart utgick ifrån ett perspektiv på läs- och skrivutveckling utan var en blandning av både den syntetiska metoden och analytiska metoder.

Integreringen av sexåringarna i skolverksamheten ökar, tillsammans med årskurs ett bildar de en gemensam klass. Rigmor Lindö skriver att upplägget för hur integreringen ser ut skiljer sig mellan skolor runt om i Sverige . Syftet med denna studie är att få en bild av hur man väljer att integrera sexåringarna inom ett rektorsområde och hur de arbetar med barnens läs- och skrivutveckling, samt hur skolsituationen för barnen ser ut. För att få reda på syftet har vi använt oss av kvalitativa metoder, som kvalitativa forskningsintervjuer och deltagande observationer, precis som Steinar Kvale förespråkar . I denna studie har det deltagit fem pedagoger från två olika skolor. Endast en pedagog var negativ till integreringen, men ingen av pedagogerna menar att integrering påverkar barnens läs- och skrivutveckling, trots en tidigare skolstart. En slutsats från vår sida är att integreringen både har positiva och negativa sidor och om man ska integrera måste man göra det på rätt sätt för att det ska gynna både barn och vuxna i skolan.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur lärare arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter i praktiken. När och hur kunde lärarna se om en elev har läs- och skrivsvårigheter. För att ta reda på detta användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna gjordes med tio lärare som frivilligt ställde upp. I resultatet framkom att lärarna oftast kan se tidigt om en elev har läs- och skrivsvårigheter och att de kunde se det på flera olika sätt, bland annat genom dåligt ordförråd. De arbetade också med dessa elever i likhet med övriga elever, men gjorde några små förändringar samt använde datorn mycket. Denna studie visade att lärare har förmåga att upptäcka läs- och skrivsvårigheter hos elever och att de har både individ- och miljörelaterade åtgärder att ta till. Vanliga åtgärder som lärarna använder sig av är olika program på datorn, att eleverna får öva mycket på att läsa och skriva samt att eleverna får jobba mycket med specialläraren. De flesta åtgärder som lärarna använde sig av var också sådana åtgärder som främjar elevers språkliga utveckling som exempelvis att låta eleverna läsa mycket och att läsa för eleverna.

Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som kan påverka elevers läs- och skrivutveckling samt att skildra denna utveckling hos elever i år ett och år tre och påvisa likheter och skillnader. Sex elever från ett mångkulturellt område har studerats i sin läs- och skrivutveckling. Studien har genomförts med hjälp av fallstudier, kvalitativa intervjuer, deltagande observationer och performansanalyser. För att skapa ytterligare förståelse för ämnet har även intervjuer med lärare och specialpedagoger genomförts. Den teoretiska delen behandlar den tidiga och fortsatta läs- och skrivutvecklingen som kan vara jämförbar med våra fallstudiebarns utveckling. Även faktorer som kan vara av betydelse för elevers läs- och skrivutveckling tas upp. Resultatdelen visar att fallstudiebarnens läs- och skrivutveckling har övergripande likheter men att varje elev följer sin egen utvecklingsgång och på något sätt skiljer sig från de andra. Studien visar tendenser på att elever med svenska som förstaspråk har enklare för att tillägna sig förståelse av en text än elever med svenska som andraspråk. Faktorer som i denna studie upplevs vara betydelsefulla för elevers läs- och skrivutveckling är tid, miljö och ekonomiska resurser. Faktorer av underordnad betydelse anses vara metoder och läromedel.

Studiens syfte var att ta reda på hur fyra lärare arbetar med läs- och skrivinlärning med de elever som behöver längre tid på sig att erövra läs- och skrivkoden. Med i studien finns också hur skolan som organisation hjälper och stöttar dessa elever. Studien är av en kvalitativ forskningsmetod där intervjuer med lärarna har varit grunden till arbetet. Resultatet visar att lärarna anser att bokstavsinlärningen är den viktigaste delen för eleverna att kunna då den är grunden för vidare läs- och skrivutveckling. Slutsatsen är att alla lärare använder sig av olika metoder i sin pedagogiska verksamhet vilket visar att utbudet är stort när det gäller att kunna skapa sin egen undervisningsmodell.

Jag har i min undersökning tittat närmare på vad Språktimmen är och vilka erfarenheter några förskollärare och 1-7 lärare som arbetar i f-1:or har av sitt arbete projektet. Studiens syfte är att låta de båda yrkesgrupperna komma till tals och utrycka sina erfarenheter och åsikter om Språktimmen och vilka mål de har med sin läs- och skrivundervisning. Arbetet bygger på intervjuer och enkätundersökningar med en grupp förskollärare och 1-7 lärare. I undersökningen har jag kommit fram till att det finns både likheter och skillnader i yrkesgruppernas uppfattningar. Jag har kommit fram till att Språktimmen kan anpassas för olika elevers behov och ge alla elever en engagerad läs- och skrivundervisning. Det framkom också att förskollärarna och 1-7 lärarna var över lag samstämmiga när det gällde uppfattningar om läs- och skrivundervisningen. Skillnaden ligger i att förskollärarna skattar emotionell utveckling högt och 1-7 lärarna lägger mer vikt vid systematisk träning av färdigheter. Denna skillnad kan eventuellt spåras till yrkesgruppernas olika utbildningar.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare tänker om barns läs- och skrivutveckling i förskola och förskoleklass. De frågeställningar som jag sökte svar på var: hur tänker pedagogerna om barns läs- och skrivutveckling i förskolan och förskoleklassen samt hur beskriver de sitt arbete med läs- och skrivutveckling? Jag har utgått från en livsvärldsfenomenologisk ansats och använt mig av kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer som metod. Sju förskollärare intervjuades, fem förskollärare från fyra förskolor och två förskollärare från en förskoleklass. Resultatet av undersökningen visade att, förskolans roll har förändrats vad gäller barns läs- och skrivutveckling. Pedagogerna i både förskolan och förskoleklassen betonade vikten av att arbeta med barns läs- och skrivutveckling redan i förskolan. Flera menade att det inte längre bara är grundskolans uppdrag att lära barn läsa och skriva. De anser att deras roll är viktig när det gäller att ta vara på barnens intresse för bokstäver och utmana dem vidare i deras utveckling. Pedagogerna i förskolan beskrev hur de arbetar med att uppmärksamma barnen på bokstäver och läsriktning genom bokläsning och berättande. Rim och ramsor, sånger och bokstavslekar är några aktiviteter som de anser är viktiga för skriftspråket. Att skriva tillsammans med barnen vara något som samtliga pedagoger gjorde. Det kan enligt pedagogerna leda till att barnen blir inspirerade till att börja skriva själva. Några pedagoger beskriver hur de arbetar med att väcka barnens intresse för bokstäver genom att uppmärksamma barnen att känna igen sitt eget namn och bokstäver, även föräldrarnas namn. Pedagogerna i förskoleklassen ansåg att barnen är väldigt kompetenta och har mycket kunskaper med sig från förskolan vad gäller skriftspråket. De menar att det inte längre går att hämma barnens utveckling för att det anses vara skolans uppgift att lära barnen läsa och skriva. Pedagogerna menar att på samma sätt som de måste vara beredda att ta emot barnen från förskolan måste skolan vara beredd att ta emot barnen från förskoleklassen eftersom barnen redan har mycket kunskaper med sig vad gäller skriftspråket. Datorer och lärplattor (IKT) är verktyg som samtliga pedagoger ansåg vara bra för barns läs- och skrivutveckling.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare arbetar med att främja barns språkutveckling i förskolan utifrån barns olika förutsättningar.  Fokus i studien är att se likheter och skillnader mellan en förskola som arbetar med en specifik metod (Öjaby- metoden) och en förskola som arbetar ”traditionellt” med språkutveckling utan någon specifik metod. Jag tar också upp de olikheter som kan finnas i barns språk och vikten av att barn får sitt språk stimulerat på en rad olika sätt. Både i hemmet och i förskolan. För att undersöka detta har jag använt mig av en kvalitativ ansats där jag intervjuade fyra förskollärare. Två förskollärare på en traditionell förskola och två på en förskola som arbetar med förhållningssättet tidig läs- och skrift. I resultatet framkom det att förskollärarna är väl medvetna om språket och det är verkligen något som de arbetar med på många olika och kreativa sätt. Det finns också skillnader i hur de båda förskolorna arbeta för att främja barns språkutveckling.

Syftet var att ta reda på hur sju unga vuxna personer med diagnosticerad dyslexi/specifika läs- och skrivsvårigheter upplevde de tekniska hjälpmedel som de använde under sin skoltid. En kvalitativ undersökning med samtalsintervjuer gjordes utifrån ett sociokulturellt och relationellt perspektiv. Personerna som blev intervjuade fick beskriva vilka program de använt och berätta hur de upplevde datorstöd och tekniska hjälpmedel. Därefter fick de beskriva vad de anser hade hjälpt dem bäst i deras läsning och skrivning. Resultatet visade att informanternas socioekonomiska bakgrund speglade tidpunkten för deras diagnosticering. Generellt ansåg informanterna att de hade föredragit kontinuerlig lärarledd stödundervisning i skolan framför datorprogram och tekniska hjälpmedel. Det visades sig även att datoranvändning i deras undervisning användes sparsamt. Sociala medier och datorprogram i hemmet hade många gånger hjälpt dessa informanter till läsning mer än vad skolan gjorde.