Introduktion: Medialt tibiasyndrom - eller MTS är en vanligt förekommande skada hos löpare. Syndromet är karaktäriserat av smärta över tibiae och nedsatt fysisk funktion som följd. Fysioterapeuter arbetar kliniskt med olika behandlingsmetoder för MTS i dagsläget. Det finns idag ingen gemensam överenskommelse för behandlingen av MTS och den forskning som presenterats på olika behandlingsmetoder är av låg vetenskaplig kvalité. Det leder till svårigheter att rekommendera lämplig behandling. Syfte: Syftet med studien var att granska och sammanställa det vetenskapliga stödet för fysioterapeutiska behandlingsmetoder vid medialt tibiasyndrom. Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt där databaserna PubMed, Scopus, PEDro, Web Of Science, DiVA, SportDiscus, BJM och Cinahl användes. Avgränsningar av sökningen gjordes enligt PICO-modellen. Kvalitetsgranskningen utfördes med PEDro-skalan. Enbart studier mellan åren 2010–2020 och RCT/CT-studier inkluderades. Resultat: Totalt inkluderades 5 studier. Samtliga studiers poäng på PEDro-skalan motsvarade en kvalitetsnivå från “fair” till “Excellent”. Tre av fem studier använde smärta som primärt utfallsmått, varav två av de studierna påvisade en signifikant skillnad i smärta till fördel för interventionsgruppen. Tre av fem studier påvisade en signifikant skillnad i fysisk funktion till fördel för interventionsgruppen, där utfallsmåtten utgjorde antingen en fysiskt uppmätt funktionsförbättring eller självskattad förbättring via ett formulär. Konklusion: Det fanns indikation till måttlig vetenskaplig kvalité för beforskade fysioterapeutiska behandlingsmetoder för MTS de senaste 10 åren. Små tendenser till att stötvågsbehandling hade en positiv, terapeutisk effekt gällande smärta och fysisk funktion kunde ses. I dagsläget behövs fler studier som undersöker och jämför olika behandlingsmetoder för MTS.

Bakgrund: Fysisk träning är viktigt för vår hälsa samt vår funktions- och prestationsförmåga. En av de vanligaste träningsformerna globalt är löpning och ett ökat intresse för fysisk träning har lett till utveckling av nya träningsformer, däribland CrossFit. Oavsett träningsform föreligger en skaderisk där skademekanism och symptomens uppkomst härleds till akuta skador och belastningsskador. Tidigare forskning har inte jämfört dessa två discipliner trots att skador är vanligt förekommande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skadeincidens, uppkomst av skada och skadans inverkan på fortsatt träning mellan CrossFit-atleter och löpare. Metod: Datainsamlingen skedde genom en egenproducerad online enkät i Google Formulär och besvarades av CrossFit-atleter samt löpare i Luleå. Enkäten omfattade frågor om studiegruppens träningsbakgrund, träningstyp, träningsintensitet samt skador. Resultat: Totalt inkluderades 74 personer i studien, varav 55 stycken var CrossFit-atleter och 19 stycken löpare. Av dessa hade 23 stycken CrossFit-atleter (42%) och 11 stycken löpare (58%) skadat sig under de senaste sex månaderna. Majoriteten av skadorna uppstod i övre extremitet och ländrygg hos CrossFit-atleter medans löpare främst skadade sig i nedre extremitet. Båda disciplinerna ådrog sig övervägande belastningsskador. Kvarstående besvär av en skada sträckte sig över några dagar hos CrossFit-atleter medans löpare hade besvär i veckor och upp till månader. Konklusion: Skadefrekvensen bland deltagarna visar att löpare skadar sig mer än vad CrossFit-atleter gör. Kunskap kring vilka skador som ofta förekommer, bland annat axlar och ländrygg hos CrossFit-atleter och underben samt höft/lår hos löpare, kan bidra till effektivare skadeprevention och rehabilitering.

Bakgrund: Löpare drabbas ofta av olika överbelastningsskador, varför diskussionen om vilken löpstil en ska välja uppstått med ett ökande intresse hos allmänheten. Tidigare studier har visat att löpning på hälen genererar högre muskelaktivitet i Tibialis anterior och löpning på framfoten aktiverar Gastrocnemius i högre grad. Enligt vissa studier tycks biomekaniska skillnader kunna förutsäga vilka individer som riskerar att drabbas av olika skador. Syftet var att jämföra inomindividuella skillnader gällande muskelaktivitet och ledvinklar i nedre extremitet mellan löpning med hälisättning och löpning på framfoten. Metod: Två män, 28 och 29 år gamla med liknande träningsbakgrund sprang varsin gång med bägge löpstilarna, varpå den generella muskelaktiviteten och ett medelvärde av maxvärdena för ledvinklarna beräknades. Datainsamlingen gjordes med elektromyografi för muskelaktivitet och tröghetssensorer för 3D-rörelseanalys. Musklerna som testades var Gluteus medius, Biceps femoris, mediala Gastrocnemius och Tibialis anterior. Ledvinklarna som undersöktes var höftens flexion-extension, abduktion-adduktion och in- och utåtrotation, knäets flexion-extension, samt fotens plantarflexion-dorsalextension och inversion-eversion. Resultat: Muskelaktiviteten i Gluteus medius, Biceps femoris och Gastrocnemius var högre vid framfotsisättning, medan Tibialis anterior hade högst aktivitet vid hälisättning, hos bägge testpersonerna. Plantarflexionen var större hos den ena personen vid framfotsisättning, medan dorsalextensionen var som störst vid hälisättning. Konklusion: Enligt vår kännedom finns inga tidigare studier som undersökt maximala ledvinklar och generell muskelaktivitet, där testpersonerna haft liknande erfarenhet av de bägge löpstilarna. Undersökningen bidrar till ökad kunskap om individuella skillnader i ledvinklar mellan löpstilarna hos testpersonerna. Studier med ett större antal deltagare som byter från en löpstil till en annan behövs för att kunna fastställa hur muskelaktivitet och ledvinklar påverkas.

Bakgrund: Fysisk aktivitet och träning anses vara en viktig faktor för att främja välmående och hälsa. Trots dess fördelar finns det dock risker för överträning vid för hög träningsbelastning och otillräcklig återhämtning. Överträning kan leda till långvarig prestationsminskning och negativa hälsoeffekter, vilket betonar vikten av att balansera träning och återhämtning för optimal hälsa och prestation. Syfte: Undersöka hur mycket och på vilket sätt vuxna elitlöpare och löpare kan träna för att bibehålla eller till och med förbättra sin hälsa och prestation trots stora mängder träning.   Metod: En systematisk litteraturstudie om befintlig forskning inom området.  Resultat: Totalt granskades 14 vetenskapliga artiklar. Resultatet av litteraturstudien visar att implementering av olika träningsmetoder, träningsvolym och träningsintensitetsfördelning leder till positiva förbättringar av hälsa och prestationsförmåga. Dock har prestationsförsämringar, avhopp och exkluderingar kunnat observeras, vilken kan vara indikationer på överträning och icke-funktionell överbelastning.  Slutsats: Det finns inga entydiga bevis för hur träning bör utformas och hur mycket träning som är optimalt för att förbättra hälsa och prestation, eftersom träningsresponsen är individuell. Det är därför viktigt att lyssna på kroppens signaler och anpassa träningen därefter. Genom att ha kunskap om gränsen för överträning kan både hälsovägledare och andra yrkesroller inom hälsofrämjande områden erbjuda mer effektiva verktyg för att hålla träningen positiv och hälsofrämjande samt för att guida individer mot ökat välbefinnande.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att undersöka vilka typer av testmetoder som används mest frekvent av tränare i dagsläget och beskriva efterfrågan av fältanpassade tester för löpare. Studiens frågeställningar är: Vilka typer av testmetoder används mest frekvent av tränare och till vad används de? I vilken utsträckning efterfrågas enkla och fältanpassade testmetoder i förhållande till träningsplanering och ha kontroll på löparens utveckling? Hur stor betydelse har fysiska egenskaper för prestation inom löpning? Hur stor betydelse har motivation för prestation inom löpning? Metod Denna studie har utförts kvantitativt genom surveyundersökning. Med tanke på geografisk spridning och olika typer av deltagare, ansågs surveyundersökning online (webbsurvey) som en fördelaktig datainsamlingsmetod. Bekvämlighetsurval användes. Resultat 20 friidrotts- och löptränare av 30 tillfrågade deltog i undersökningen och i dagsläget använder 65 % sig av en annan typ av testmetod än labbanpassade vetenskapligt beprövade tester (25 %) och eget utvecklat testbatteri (10 %). Majoriteten (90 %) svarade ja, det vill säga att en enkel och fältanpassad testmetod är något önskvärt för dem. Mer än 50 % anser att kondition, mjölksyretröskel, anaerob förmåga, styrkeutveckling, rörlighetsförmåga, koordinationsförmåga och löpteknik (dvs. fysiska egenskaper) har stor betydelse eller mycket stor betydelse för löpares prestation. Majoriteten (90 %) bedömer att motivation har mycket stor betydelse för löpares prestation. Slutsats Resultatet påvisar att majoriteten av tränare i Sverige använder sig av en annan typ av tester än labbanpassade vetenskapligt beprövade testmetoder. Resultatet visar även att det i stor utsträckning finns en efterfrågan på enkla och vetenskapligt beprövade fältanpassade testmetoder för att planera träning och kontrollera prestationsutveckling för löpare. Resultatet visar också att utöver högt inflytande av fysiska egenskaper har motivation mycket stor betydelse för prestation inom löpning. Ytterligare forskning behövs med flera deltagare och dokumentation (observation) av faktiska tester som utförs.

No description available.

Introduktion: Trots att kompressionskläder (KK) används brett inom idrotten saknas det klara vetenskapliga belägg för att dessa faktiskt skulle ha en positiv effekt för vältränade idrottare. Det är relativt lite forskning gjord på hur användandet av KK påverkar prestationen vid aerobt arbete. Syfte: Att undersöka huruvida användandet av KK har en positiv inverkan på högintensivt aerobt arbete för idrottare. Metod: En randomiserad cross over design med placebo har använts och 6 vältränade (27 ± 5 år, längd, VO2max 59,0 ± 3,2 ml · kg-1 min-1) har genomfört tre maximala tester till utmattning på löpband. Det första testtillfället var ett vVO2max test och syftade till att fastställa den hastighet som innebar tangering av VO2max för respektive försöksperson. Det andra och tredje testtillfället var tid till utmattning (TTU) på försökspersonens vVO2max. TTU utfördes med KK och utan KK (dvs. placebo) av respektive försöksperson och utgör resultaten för studien. Undersökta parametrar var TTU, laktat (efter avslutad TTU samt under passiv återhämtning), VO2max, Amplitud, τ, HFmax och Borgskalan (RPE). För att beräkna om det fanns någon skillnad mellan de olika testtillfällena (KK vs. placebo) har parade t-tester har använts på alla parametriska variabler utom laktat där two-way ANOVA för upprepade mätningar använts (typ av plagg samt över tid). Vidare har Wilcoxons tecken-rangtest använts på de ickeparametriska (Borgskalan). Signifikansnivån sattes till P <0,05. Resultat: Signifikant skillnad i TTU (P<0,05) med användandet av (KK) jämfört med placebo. Slutsats: Användandet av (KK) förlänger TTU på en arbetsbelastning som motsvarar VO2max hos vältränade individer vid löpning, dock förblir förklaringsmekanismerna oklara.

Introduktion : För att prestera väl inom en uthållighetsbaserad idrott krävs en hög aerob förmåga. För att öka den aeroba prestationen krävs träning, vilket har varit känt länge. Att maximera effekten av träningen är av stort intresse hos de allra flesta idrottare. Forskare studerar hela tiden nya tekniker för att försöka optimera ökningar i den aeroba prestationen. Koffein ökar akut tiden till utmattning vid given belastning, men frågan kvarstår om koffein även skulle kunna öka den aeroba prestationen över tid. Syfte : Att undersöka den långvariga effekten vid intag av 5mg/kg kroppsvikt koffein innan högintensiva intervallpass över tid på den aeroba prestationen hos motionslöpare. Metod: En randomiserad mellangrupps-studie med 5mg/kg kroppsvikt koffein och placebo. 16 deltagare (3 kvinnor och 13 män; medelvärde ± SD, 42 ± 8 år, VO2max: 47,6 ± 6,6 ml/kg/min) deltog i studien. Pre- och post-tester gjordes för VO2max och 3km löpning. Intervention bestod av två högintensiva löp-pass per vecka med intag av antingen koffein eller placebo 30–60 minuter innan träning. Borgskalan (6–20) användes som mått på ansträngning under intervaller. För att beräkna skillnader mellan grupper användes oparat t-test mellan grupper samt parat t-test inom grupp. Signifikansnivån sattes till P <0,05. Resultat : Ingen signifikant skillnad i delta(Δ) uppmättes mellan Δkoffein och Δplacebo i någon av mätningarna. Signifikant förbättring i tid på 3km löpning (P <0,05) för båda grupper, signifikant förbättring i VO2max för placebogrupp. Slutsats : Intag av 5mg/kg kroppsvikt koffein 30–60 minuter innan 2 högintensiva intervallpass/vecka har ej ytterligare effekt på den aeroba prestationen jämfört med placebo över en sex veckor lång intervention.

Syftet med denna uppsats är att undersöka elevers kroppsmedvetenhet i accelerationslöpning med utgångspunkt i variationsteorin och sociokulturellt lärande. Följande frågeställningar formuleras:1. Vilka upplevelser får elever av att erfara en variation av sina kroppsdelars läge och rörelser i löpning?2. Vilken grad av kroppsmedvetenhet representerar upplevelserna?3. Vilka aspekter urskiljer eleverna i sin löpning?Tidigare forskning har visat att steglängden (Nagahara, Matsubayashi, Matsuo och Zushi, 2014), kroppshållningens läge (Kugler & Janshen, 2010) och armarnas rörelser (Grant et al. 2003) är avgörande för accelerationsförmågan. Det finns ett värde i att eleverna får möjlighet att urskilja dessa aspekter varpå dessa varierades. Eleverna lyckas inte bara urskilja dessa aspekter utan nästan hur hela kroppen arbetar i accelerationen. Elevernas utsagor visar sammantaget tre grader av kroppsmedvetenhet. Upplevelser om rumsliga relationer handlar om att urskilja hastigheten genom hur snabbt fasta hållpunkter närmas och passeras. Upplevelser om kroppsdelars läge och rörelser handlar om att urskilja den fysiska formen, vilken position kroppsdelar hålls i och hur dessa arbetar i accelerationen. Upplevelser om kroppsdelars läge och rörelsers påverkan på löpningen är en progression av föregående och handlar om att urskilja kroppsdelars påverkan på löpningen. Här hamnar den största andelen av elevernas utsagor vilket visar att eleverna är duktiga på att resonera om sina rörelser på ett fördjupat vis. Kroppshållningens läge och lutning framåt är den aspekt som fått högst antal utsagor och urskilda aspekter i kategorin om påverkan på löpningen. Det kan tolkas som att eleverna erfar kroppshållningen som allra viktigast i accelerationen. Eleverna lyckas urskilja nya aspekter under avslutande diskussion när de får resonera och fördjupa sig tillsammans. En del elever som uttryckligen inte har erfarit någonting kan känna igen sig i det som sägs och bidra till diskussionen. Det visar att sociokulturellt lärande är framgångsrikt för att få elever att bli kroppsligt medvetna. Eleverna har inte lyckats urskilja fotisättningens läge i förhållande till kroppen, för hur den aspekten kan varieras framgångsrikt krävs det mer forskning kring.

Bakgrund: Atleter och idrottare har olika förutsättningar när det kommer till prestation beroende på kroppsammansättning och fysiska kvaliteter. Att bygga muskler, träna styrka eller löpträna är olika träningsformer för att utveckla olika kvaliteter som kan vara olika viktiga i olika idrotter. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i utvalda fysiska kvaliteter hos styrketränande och löpare Metod: Detta var en tvärsnittsstudie med strategiskt urval av två grupper, en löpare (n=6) och en styrketränare (n=12). Båda gruppernas fysik analyserades med ett kroppsammansättningstest. Styrkan och fysisk fitness testades genom ett handgripstest och ett VO2max test för att få fram värden av gruppens fysiska kvalitéter. Gruppernas fysiska kvaliteter ställdes sedan mot varandra. Resultat: Löpargruppen hade signifikant högre VO2max än styrketränargruppen. I övrigt fanns det inga signifikanta skillnader. Konklusion: VO2max visade sig vara högre bland löpare än hos styrketränande vilket går i linje med tidigare forskning.