Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilka fysiologiska effekter sex veckors högintensiv intervallträning (HIIT) på löpband med hyperoxi (&gt;20,94  % syre) samt med normoxi (normal rumsluft) hade under kontrollerade former. De frågeställningar som hjälpte att besvara syftet var: (1) Hur förändras VO2max efter sex veckors högintensiv träning? (2) Hur förändras prestationen efter sex veckors högintensiv träning? (3) Hur påverkas löpekonomin av sex veckors HIIT? (4) Vilka fysiologiska effekter gav hyperoxiträning?   Metod I studien deltog initialt åtta manliga vältränade löpare varav fem stycken fullföljde studien. Karaktäristiken för de fem försökspersonerna (FP) var: ålder (år) 27,6 ± 5,8, längd (cm)180,9 ± 5,0, vikt (kg) 68,6 ± 6,2, årsbästa 10 km (mm:ss) 33:44 ± 01:11 och VO2max (ml/kg/min) 69,0 ± 2,3. FP delades in i test- och kontrollgrupp och studien var utformat som en single-blind. Under en sex veckors träningsperiod tränade FP två gånger per vecka under kontrollerade former i laboratoriemiljö på löpband. Träningen bestod av HIIT i 3-6 st x 6 min arbete med 4 min vila. Hyperoxigruppen fick tillgång till intermittent extra syre genom Oxelerate. Normoxigruppen fick normal rumsluft administrerad genom samma apparatur. Det gjordes tester innan och efter träningsperioden som bestod av ett submaximalt test för att fastställa laktattröskel och löpekonomi, samt ett maximalt syreupptagningstest där även prestationen mättes.   Resultat De signifikanta (P &lt;0,05) resultat studien kunde visa på var att prestationen förbättrades för alla FP efter sex veckors HIIT (414,6 ± 85,8 till 460,6 ± 80,4 sekunder). Maxlaktatet blev signifikant högre hos hyperoxigruppen (17,7 %) och signifikant lägre hos normoxigruppen (-19,1 %).   Slutsats HIIT gav en signifikant ökad prestation för alla FP. Hyperoxi hade bara effekt på maxlaktat. Löpekonomin och VO2max var oförändrad efter sex veckors HIIT. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för HT 2014.</p>

Inledning: Minimalistiska skor (MS) har blivit populärt under de senaste 20 åren och är ett diskuterat ämne inom löpning. Diskussionerna handlar till stor del om fördelarna med MS och att förekomsten av skador inte är lika stor vid löpning i MS jämfört med traditionella skor (TS). Skorna har en tunn sula, är flexibla och är breda framtill som möjliggör fotens rörelser. Löpning är en vanlig träningsform och har många positiva hälsoeffekter. Det är också vanligt att skador förekommer vid löpning, upp till 79% skadar sig årligen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka förekomsten av skador vid löpning i minimalistiska skor, samt jämföra förekomsten av skador vid löpning i traditionella skor. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, Web of Science och Scopus. Sökorden minimalist shoes, running och injur* användes vid litteratursökningen. Sökningen resulterade i 8 inkluderande artiklar där alla kvalitetsgranskas med hjälp av Fribergs och SBUs granskningsmallar. Resultat: I de 8 inkluderande artiklarna deltog totalt 2484 löpare. Det fanns en ökad risk för skador i foten vid löpning i MS. Resultatet visar även att en långsiktig övergångsperiod är nödvändig för att minska risken för skador i MS. Bland erfarna MS löpare finns ingen ökad risk för skador jämfört med erfarna löpare i TS. Konklusion: Stressfrakturer i metatarsalbenen var den vanligaste skadan i foten hos MS löpare. Övergången till MS visade sig vara riskfyllt och behöver ske försiktigt för att undvika skador. Mer forskning och ett större antal deltagare krävs för att kunna dra en slutsats kring löpning i MS. / Introduction: Minimalist shoes (MS) have gained popularity over the past 20 years and are a widely debated topic in the running community. The debate centers around the benefits of MS and the potential lower injury rates compared to traditional shoes (TS). MS features a thin sole, flexibility, and a wide toe box. While running offers numerous health benefits, it also comes with a risk of injuries, up to 79% annually. The purpose of this study was to investigate the prevalence of injuries when running in minimalist shoes and compare it with traditional shoes. Method: A literature search was conducted in the databases PubMed, Web of Science, and Scopus. The search terms used were "minimalist shoes," "running," and "injur*." This search resulted in 8 included articles, all of which were quality assessed using Friberg's and SBU’s assessment templates. Results: A total of 2,484 runners participated in the 8 included studies. Running in MS was associated with an increased risk of foot injuries.The results also indicate that a long-term transition period is necessary to reduce the risk of injuries in MS. Among experienced MS runners, there is no increased risk of injuries compared to experienced runners in TS. Conclusion: Stress fractures in the metatarsal bones were the most common foot injury among MS runners. The transition to MS proved to be risky and needs to be done cautiously to avoid injuries. More research and a larger number of participants are needed to draw a definitive conclusion about running in MS.

Bidrog långdistanslöpning till att sätta fart på människans evolution? Flertalet forskare argumenterar för att långdistanslöpning var en viktig drivkraft i människans evolution. Men har den här teorin ben att stå på? Arkeologiska fynd visar att släktena Homo och Pan skiljdes åt för 4,6 till 6,2 miljoner år sedan. Det är vid den här tiden människans förfader gick sin egen väg med andra ord och blev bipedala. Trots att bipedala gångarter inkluderar gång och löpning, anses löpning inte generellt ha spelat en stor roll i människans evolution eftersom människan är, likt andra hominider, underlägsna sprinters jämfört med de flesta fyrfotade däggdjur. Den här uppsatsen, baserad på en kvalitativ metod med en abduktiv ansats, kommer att bedöma hur bra människan är på fortlöpande långdistanslöpning och narrativt granska den fysiologiska kapaciteten att springa långa distanser hos människor och andra däggdjur. Långdistanslöpning och löpning i allmänhet ställer dock en del fysiska krav på kroppens rörelse- och stödjeapparat. Tack vare en mångfald av fysiologiska egenskaper som möter dessa krav presterar människan anmärkningsvärt bra på att springa långa distanser. Dessa fysiologiska egenskaper kan delas in i fyra krav löpning utsätter kroppen för; energetik, muskuloskeletal styrka, stabilitet och temperaturreglering, varav många lämnar spår i skelettet. De fossila spåren av dessa egenskaper tyder på att förmågan att springa uppkom inom det mänskliga släktet och att löpning kan ha varit en bidragande faktor till utvecklandet av den mänskliga kroppsformen. / Did endurance running drive human evolution? Some researchers argue that endurance running was a key driving factor of human evolution. But does this theory have legs? Archaeological finds show that bipedalism is a key derived behaviour of hominins that originated after the divergence of the human and chimpanzee lineages. Although bipedal gaits include walking and running, running is generally considered to have played no major role in human evolution because humans, like other hominids, are poor sprinters compared to most quadrupedal terrestrial mammals. In this paper, based on a qualitative method with an abductive reasoning, I assess how well humans perform at sustained long-distance running and narratively review the physiological bases for endurance running capabilities in humans and other mammals. Endurance running and running in general expose the locomotor system for several physiological demands. Thanks to a diverse array of features that meet these demands, humans perform remarkably well at endurance running. These features can be divided into four types of demands posed by endurance running; energetics, musculoskeletal strength, stabilization and thermoregulation. Many of these features have left traces in the fossilized skeleton of early hominins for paleoanthropologist and other researchers to examine. The fossil evidence of these features suggests that endurance running originated in the genus Homo and may have been a contributing factor in the evolution of the human body form.

<p>Projektet 00.00.00 är namnet på en bok om löpning som tar sin utgångspunkt i personliga erfarenheter. Syftet med projektet har varit att finna nya sätt att gestalta löpning på, där text och bild verkar i samspel. Stora delar av designprocessen har därför ägnats åt experimentell fotografering i olika miljöer. Bokens tre kapitel handlar om upptäckter, smärta samt identitet, där avgränsningen för examensarbetet har legat i det förstnämnda. Förhoppningsvis kommer boken att inspirera andra att, genom löpning, utforska den egna relationen mellan sinne, kropp och omgivning.</p>

Bakgrund: Musik påverkar muskelspänning, hjärtfrekvens, blodtryck och känslor. En ökning av positiva känslor kan ge en bättre prestation. Syfte: Att undersöka musikens påverkan på fysisk prestation mätt i tid, subjektivt skattad ansträngningsgrad och upplevd koncentration. Samt om musikens påverkan på prestation skiljer sig mellan kön och hur fysisk prestation samverkar med subjektivt skattad ansträngningsgrad. Metod: Studien var en kvasiexperimentell engruppsstudie med komparativ och korrelerande design. Urvalet bestod av 32 individer med varierande löpvana. Könsfördelningen var 17 kvinnor och 15 män och åldersspannet var 15-30 år. Resultat: En prestation mätt i tid vid ett Coopertest var signifikant bättre med musik än utan (p=0,002). Det gällde hos både kvinnor (p=0,017) och män (p=0,032). Det visades däremot ingen signifikant skillnad inom subjektivt skattad ansträngningsgrad eller upplevd koncentration vid löpning med och utan musik. Ett lågt till måttligt negativt samband fanns mellan subjektivt skattad ansträngningsgrad och uppmätt tidsresultat vid Coopertest med (Spearmans rho = -0,37) och utan musik (Spearmans rho= -0,43). Konklusion: Musik tenderar att prestationshöja individers fysik. Detta gäller individerna i denna studie och är inte direkt överförbart till andra grupper. Inom fysioterapi kan musik vara ett alternativ för patienter som har svårt att motiveras till att träna med önskad intensitet. / Background: Music affect the muscle tension, heart rate, blood pressure and emotions. An increase of positive emotions may result in a better performance. Aim: To explore the impact of music on physical performance measured in time, perceived exertion and perceived concentration and also if the impact differs between the sexes and how physical performance interacts with perceived exertion level. Method: The study was a quasi-experimental single-group study with comparative and correlating design. The sample consisted of 32 individuals with varying experience of running. They were 17 women and 15 men in the age of 15-30 years old. Results: A performance measured in time at the Cooper Test was significantly better with music than without (p = 0.002). It was shown in both women (p = 0.017) and men (p=0.032). There was no significant difference in perceived exertion or perceived concentration in running with and without music. A low to moderate negative correlation was found between perceived exertion and the measured time results at the Cooper Test with (Spearman's rho = -0.37) and without music (Spearman's rho = -0.43). Conclusion: Music tends to increase a performance based on individual physics. This is related to the individuals in this study and can not be directly transferable to other groups. In physiotherapy, music can be an option for patients who find it difficult to train with the desired intensity

Projektet 00.00.00 är namnet på en bok om löpning som tar sin utgångspunkt i personliga erfarenheter. Syftet med projektet har varit att finna nya sätt att gestalta löpning på, där text och bild verkar i samspel. Stora delar av designprocessen har därför ägnats åt experimentell fotografering i olika miljöer. Bokens tre kapitel handlar om upptäckter, smärta samt identitet, där avgränsningen för examensarbetet har legat i det förstnämnda. Förhoppningsvis kommer boken att inspirera andra att, genom löpning, utforska den egna relationen mellan sinne, kropp och omgivning.

The purpose of this study is to explore the Swedish site Funbeat which is a space dedicated to people who share an interest in exercising in general, and running in particular. By applying a netnographic analysis, I will investigate if Funbeat matches the criteria of a participatory culture and how the members manage to establish a collective intelligence within the community. In order to achieve this, I will analyze the interactivity between the participants which occurs in discussion threads concerning injuries related to running, in the sites discussion forum. The results will then be discussed in relation to previous research within the field for participatory culture, collective intelligence and interactivity. The outcome of the study revealed that Funbeat can be regarded as very good example of a participatory culture. By each member sharing their individual knowledge in matters regarding injuries, a collective intelligence was established. This knowledge has been acquired by personal experience, by consulting a physiotherapist or by sharing information which intend to serve as self-help for other members.

Tidigare forskning visar på ett positivt samband mellan styrketräning och löpekonomi. I föreliggande studie undersöktes effekten av djupa explosiva knäböjningar på löpekonomin hos långdistanslöpare. I studien deltog elva deltagare varav sex i interventionsgruppen och fem i kontrollgruppen. Styrketräningen skulle vara tidseffektivt, max 20 min och då enbart en övning. Basövningen knäböjning med stången bakom nacken valdes. Huvuddelen av all knäböjsträning under en åtta veckors period, utfördes med en belastning på 60% av 1RM 2-6 rep i 2-6 set och då med fokus hög hastighet i både den excentriska och koncentriska fasen samt ca 1 min vila mellan seten. Efter avslutad träningsperiod sågs signifikant förbättring vad gäller maxstyrka, 1RM och maximal Power. Samtliga deltagare i interventionsgruppen fick en positiv styrkeökning med ett snitt på 14,5%. Studien visar även en tendens till förbättrad löpekonomi hos interventionsgruppen. / Previous research shows a positive link between strength training and running economics. In the present study, the effect of deep power squats on the running economics of long distance runners was investigated. The study included eleven participants, six were in the intervention group and five in the control group. The strength training would be time efficient, max 20 min and then only one exercise. We chose the basic exercise squats with the barbell behind the neck. The majority of all squats exercises during a period eight week with a load of 60% of 1RM 2-6 reps in 2-6 sets and then focused high speed in both the eccentric and concentric phase and about 1 min rest between the sets. At the end of the training period, we could see a significant improvement in maximal 1RM and maximum Power. All participants in the intervention group received a positive increase in strength, with an average of 14.5%. The study also shows a tendency for improved running economics in the intervention group.

Background: Running has many health benefits and has therefore become a sport with an expanded popularity worldwide. With it comes an increased incidence of overuse injuries, and there is a constant debate whether the shoes a runner uses should be as supportive as possible or minimalistic in order to facilitate a more natural running pattern. Many running retail outlets use video analysis to find out whether the runner has excessive rearfoot eversion (if they overpronate) or not and prescribe running shoes accordingly. Purpose: The purpose of the present study was to investigate the effect of an exercise program on pronation/rearfoot eversion in female recreational runners and compare the results to running with a shoe with support under the midsole, a stability shoe. Method: Eight participants were recruited, and they were all recreational female endurance runners. On test day 1 a maximum voluntary isometric contraction (MVIC) of the ankle invertors was recorded. After that, the rearfoot inversion/ eversion angle was measured whilst running on a treadmill both in neutral and in stability shoes. The participants were divided in two groups using the every other method, and the intervention group (5 participants) went home with an exercise program to carry out over 6-8 weeks, and the control group (3 participants) did not. On test day 2 the same procedure followed. Due to the small sample size the current study is categorised as a pilot study. Results: There was no significant difference (p&gt;0.05) in maximum voluntary isometric contraction between the two test days, in both groups, and also no significant difference (p&gt;0.05) in rearfoot eversion in either of the groups and not when comparing the different types of shoes. Looking at individual results in the study group however there is an indication that rearfoot eversion decreased for more participants than did not, and it would therefore be of interest to look at this topic on a larger group. Conclusion: The results showed no significant difference in rearfoot eversion/ inversion after exercise therapy, however after analysing individual results it would be of interest to see this pilot study on a larger group. / Bakgrund: Löpning har många hälsofördelar och har därför blivit en sport med ökad popularitet över hela världen. Med det kommer en ökad förekomst av skador och det finns en ständig debatt om de skor som en löpare använder ska vara så uppbyggda som möjligt eller mer minimalistiska för att främja ett mer naturligt löpsteg. Många löparbutiker använder videoanalys för att ta reda på om löparen har en överdriven eversion i subtalarleden (om de hyperpronerar) eller inte och rekommenderar löparskor i enlighet med detta. Syfte: Syftet med den aktuella studien var att utreda effekten av ett träningsprogram på pronation/subtalar eversion hos kvinnliga distanslöpare, och att jämföra resultatet med en löparsko med extra stöd under fotvalvet. Metod: Åtta deltagare rekryterades till studien, och de var alla kvinnliga motionslöpare. På testdag 1 registrerades en maximal isometrisk kontraktion av fotledens invertorer. Därefter mättes vinkeln av inversion/eversion under löpning på en löpband både i neutrala och i stabilitetsskor. Deltagarna delades in i två grupper med hjälp av varannan-metoden och interventionsgruppen (5 deltagare) gick hem med ett träningsprogram att utföra över 6-8 veckor, och kontrollgruppen (3 deltagare) gjorde inget. På testdag 2 följde samma procedur. På grund av den lilla gruppstorleken kategoriseras den aktuella studien som en pilotstudie. Resultat: Det var ingen signifikant skillnad (p&gt; 0.05) av på den maximala isometriska kontraktionen mellan de två testdagarna, i någon av grupperna, och ingen signifikant skillnad (p&gt; 0.05) av inversion/eversion i någon av grupperna och inte heller när man jämförde de olika typerna av skor. Om man tittar på individuella resultat i studiegruppen finns det dock en indikation på att nivån av eversion minskade för fler deltagare än inte, och det skulle därför vara intressant att titta på detta ämnet i en större grupp. Konklusion: Resultaten visade inte någon signifikant skillnad i eversion/inversion i subtalarleden efter träningsterapi, men efter analysering av individuella resultat skulle det vara intressant att se denna pilotstudie i större grupp.

SyfteSyftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan delta efficiency (DE) i cykling (DEcykel) och löpning (DElöp) för elitaktiva triathleter. Vidare syftade studien till att undersöka om DEcykel och DElöp skiljer sig samt om det är skillnad i DE mellan kvinnliga och manliga triathleter vid respektive aktivitet.MetodFem kvinnliga (22 ± 6 år) och fem manliga (24 ± 5 år) elitaktiva triathleter utförde två submaximala test, ett cykeltest och ett löptest på rullband med konstant lutning på 2,5˚. Hastigheten ökad stegvis med 2,4 km·tim-1 under cykeltestet och 0,6 km·tim-1 under löptestet för respektive intervall á fem minuter för att fastställa DE. DE är förhållandet mellan förändringen i utfört arbete och förändringen i energiförbrukning, presenterat i procent. Triathleterna använde sin personliga cykel- och löputrustning.ResultatDet fanns inget statistiskt samband mellan DEcykel och DElöp för elitaktiva triathleter (p &gt; 0,05). En statistisk signifikant skillnad påvisades mellan DEcykel och DElöp (p &lt; 0,001). Ingen skillnad i varken DEcykel eller DElöp upptäcktes mellan kvinnor och män (båda p &gt; 0,05).SlutsatserTriathleters DEcykel är signifikant högre än DElöp. Det upptäcktes inget samband mellan DEcykel och DElöp bland triathleterna på individnivå vilket innebär att en triathlet med högt värde för DEcykel inte per automatik även har högt värde för DElöp. Ingen könsrelaterad skillnad upptäcktes bland triathleterna. / PurposeThe purpose of the present study was to investigate the relationship between delta efficiency (DE) in cycling (DEcycle) and running (DErun) among elite triathletes. Furthermore, another aim of the study was to investigate if DE differ between the activities and/or gender.MethodsFive elite female (22 ± 6 years) and five elite male (24 ± 5 year) triathletes preformed two submaximal tests, a cycling test and a running test on a motorized treadmill in a constant inclination of 2,5˚. The treadmill speed between stages was increased by 2.4 km·h-1 for the cycling test and 0.6 km·h-1 for the running test. Each stage was five minutes followed by a one minute pause. DE is the relation between the change in work rate (WR) and the change in metabolic rate (MR), presented in percentages. The triathletes own bikes and running equipment were used during the tests.ResultsThe results did not show a relationship between DEcycle and DErun between elite triathletes (p &gt; 0,05). A statistical significant difference was found between DEcycle and DErun (p &lt; 0,001). No gender difference was found for either DEcycle or DErun (both p &gt; 0,05).ConclusionsThe DEcycle were significantly higher among the triathletes compared to DErun. No relationship between DEcycle and DErun were found, which means that triathletes with a grate DEcycle does not automatically have a grate DErun. No gender related difference was discovered between the triathletes.