Barnens osynlighet i rättsprocessen har diskuterats allt sedan barnavårdslagstiftningens förändring 1982, då socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) infördes och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU), tvångslagstiftningen som rör barn och unga. Kritik emot att framför allt barn yngre än 15 år som saknar talerätt tenderar ”försvinna” i LVU-processen har i olika sammanhang konstaterats trots barnkommitténs arbete med förstärkning av barns perspektiv i svensk lagstiftning. Jag har i min forskning valt att utröna vilken kunskap om barn eller barnkompetens som efterfrågas för att företrädaren på ett fullgott sätt ska kunna företräda barn i svåra situationer. Utgångspunkten är de kompetenskrav som anges i lagar och förarbeten, vad forskare sett i sammanhanget och mina egna erfarenheter i tidigare forskningsstudier och praktisk verksamhet. Vad som framkommit är att kompetenskraven handlar om allmän lämplighet och kunskap om både barn och unga samt lagstiftning och rättsprocedur. Inget krav finns uttalat att företrädaren ska vara utbildad jurist. I en enkät ställs dessa frågor till de 23 länsrätternas företrädare i Sverige, av vilka 22 svarat på enkäten som visar att uppdragen går till jurister och advokater. Här framkommer även att länsrätterna inte efterfrågar någon särskild kunskap och erfarenhet vad gäller barn och unga inför förordnandet av barns företrädare. Eftersom sakkunniga numera sällsynt förekommer vid LVU-förhandlingar borde företrädare med kunskap om barns behov och uttryckssätt vara en nödvändighet av rättssäkerhetsskäl. Barnkommittén berörde domstolarnas bristande barnkompetens redan 1997 (SOU 1997:116 sid 113). Slutligen finns en hög överensstämmelse i svaren från länsrätternas företrädare att barns offentliga biträden och ställföreträdare ej sammanträffar med de allra yngsta barnen och deras vårdare inför LVU-förhandling. Med min forskning vill jag peka på det faktum att kravet på ökad kunskap om barn och kunskap om hur man möter, samtalar med, och som företrädare skapar sig en egen uppfattning utifrån barnets perspektiv inte nämnvärt påverkat aktörer på den juridiska arenan. Trots mångårig debatt och forskningens bevis för det faktum att barns röst inte tydligt framkommer, har rättsväsendet inte påverkats nämnvärt. Intressant är det faktum att länsrätterna (numera förvaltningsrätterna) fortfarande konsekvent förordnar jurister och advokater som barns företrädare, trots att detta varken är lagstiftares krav eller önskemål. / Social welfare law is administered by elected local authorities in all Swedish municipalities. Most of the decisions in client cases are delegated by the municipal social welfare committee, and decisions are made by the employed social workers. When children have to be taken into care by welfare services, and parents do not agree with such decisions and if the coercion have to be used, the case is then referred to the county administrative court. (Within the legal process, the child regardless of age, has the right to Child’s Representative (CR) when using the Coercive Legislation, Care of Young People Act (LVU 1990:52)). CR´s mission for children younger than 15 years is both to interpret and convey the child's desire and furthermore make their own independent assessment of what is in the best interest of the child in each case. Children's invisibility in the legal process has been discussed since the child welfare law change in 1982. Criticism has been expressed by researchers and practitioners regarding children under the age of 15, who lack access to justice, and tend to "disappear" in the LVU process. This research study examines the knowledge, related to child welfare, among the ‘Child’s Representative’ appointed by the 23 county administrative courts in Sweden. The study has a point of departure in the possible qualification criteria as specified by law, legislative history, and prior research experiences from practice. The study consisted of all 23 county administrative courts in Sweden in 2007, of which 22 responded to the questionnaire. The findings of this study are (a.) the skills requirements of ‘Child’s Representatives’ is too general and therefore not focused enough on children and young people’s welfare; (b) the county administrative courts do not demand any such specialized knowledge and experience related to children and young people’s welfare from the ‘Child's Representatives; (c) in the case of very young children (below 3 years old) the ‘Child’s Representative’ is not expected to meet with either the child or their respective carers.

Background/aim: The purpose of this sociological study "Genus in the Child's Best Interest" was to, from the Administrative Court's decree about the child's own behavior, further clarify the concept of the child's best interest by studying how the concept is expressed in decrees with focus on genus. Theory: Three genus theories, to compare girls and boys, Mary John's power theory, the grown ups definition of what the reality is and what it should contain, and a labeling theory, where the people with power are the ones to define what's normal and what's not, have been used to analyze the result in this study. Method: A content analyses was used to analyze the decrees, with the focus on girls and boys between the ages of 12 to 19, where they have been forced into treatment by the law. Result: The concept of a child's best interest does make a difference between girls and boys in the decrees, and the girls have more power because they have more room to express themselves and are less responsible for their thoughts and actions. The concept is possible to use, but the definition is subjective and could be colored by the societies values and norms.

Background/aim: The purpose of this sociological study "Genus in the Child's Best Interest" was to, from the Administrative Court's decree about the child's own behavior, further clarify the concept of the child's best interest by studying how the concept is expressed in decrees with focus on genus. Theory: Three genus theories, to compare girls and boys, Mary John's power theory, the grown ups definition of what the reality is and what it should contain, and a labeling theory, where the people with power are the ones to define what's normal and what's not, have been used to analyze the result in this study. Method: A content analyses was used to analyze the decrees, with the focus on girls and boys between the ages of 12 to 19, where they have been forced into treatment by the law. Result: The concept of a child's best interest does make a difference between girls and boys in the decrees, and the girls have more power because they have more room to express themselves and are less responsible for their thoughts and actions. The concept is possible to use, but the definition is subjective and could be colored by the societies values and norms.

The purpose of this thesis is to find out how the Swedish authorities comply with international law by studying the protection of asylum-seeking children that are apprehended by Swedish authorities according to the legislation of LVU because of abuse or neglect and thereafter are deported together with their parents. The aim of this thesis is to find out if Swedish legislation and praxis is consistent with international law through the Convention on the Rights of the Child and EKMR. Would it be possible to increase the protection of these children through incorporating the Convention on the Rights of the Child in Swedish law, through a wider interpretation of the principle of non-refoulement or through more morality in the law? The thesis has been conducted as a literature study where the right-dogmatic method has been used to compare Swedish and international law. The theories by Dworkin about morality and law have been compared to Peczeniks right-dogmatic theories. The review shows that Swedish authorities are infringing article 2, 3, 12 and 19 of the Convention on the Rights of the Child, when it comes to the protection of asylum-seeking children. The best way to increase the protection is to incorporate the Convention on the Rights of the Child in Swedish law. By interpreting the principle of Non-refoulement in a wider manner the protection will also increase. However, the use of more morality in the judgements will not ensure the asylum-seeking children a reliable protection. Keywords: Asylum-seeking children, LVU, Convention on the Rights of the Child, EKMR, Non-refoulement, Dworkin, Peczenik.

Målet med denna uppsats är att undersöka hur kön och etnicitet konstrueras och samverkar i förvaltningsrättens 3§ LVU-domar. Tidigare forskning på ämnet anser vi sakna intersektionalitetsperspektiv varför både kön och analys är föremål för analys i detta arbete. Materialet består av 63 domar från 2013. Genom diskursanalys analyserades dessa och utifrån ett intersektionellt perspektiv kartlades gemensamma drag i texten. Resultaten avslöjade att domstolen använder olika förklaringar och har olika skäl för att motivera tvångsvård för pojkar respektive flickor av svensk och utländsk härkomst. En huvudsaklig skillnad var hur sexuellt beteende bedömdes. Flickors sexuella beteende var mycket mer närvarande i domarna och togs explicit upp som avvikande beteende och pojkars sexuella beteende ansågs inte vara lika normbrytande som flickors. På basis av empirin kan konstateras att rätten, i domarna, konstruerar och upprätthåller könsroller genom att betona vissa uppfattade inneboende egenskaper hos pojkar respektive flickor samt undanhålla andra egenskaper som riskerar bryta mot denna förståelse av kön. Vidare visade sig etnicitet ha betydelse för beskrivningarna av ungdomar av utländsk härkomst och deras problem förklaras och förstås i kulturella snarare än sociala termer. För ungdomar av svensk härkomst var situationen den motsatta. I uppsatsen argumenterar vi för att detta fenomen innebär att socialtjänsten riskerar missa problem inom den svenska kulturen.          Vidare synliggjorde undersökningen att kön och etnicitet inte bara konstrueras i domarna men också samverkar och flera nivåer av underordningen syntes exempelvis då det sexuella beteendet av flickor med utländsk härkomst beskrevs i domarna. Dessa flickor blev dubbelt avvikande; dels som flickor och dels som ej svenska. Att man i domarna inte sällan resonerade kring kulturer andra än den svenska fick resultatet att den svenska kulturen, och eventuella problem inom den, inte synliggjordes och att den i egenskap av norm fick stå oifrågasatt. På praktisk nivå eftersöker vi efter denna undersökning ett normbrytande förhållningssätt som ska genomsyra alla socialtjänstens verksamheter för att på ett adekvat sätt kunna svara på den spridda och komplicerade problematik ungdomar oavsett kön och etnicitet har.

Syftet med denna uppsats har varit att redogöra för vilka rättigheter barn i Sverige har som leveri familjer med missbruk. Uppsatsens syfte har besvarats med hjälp av studier av lagstiftning,förarbeten, rättsfall och relevant doktrin. Resultatet av undersökningen visar att målet med socialpolitikenär att upptäcka och hjälpa dessa barn i ett så tidigt skede som möjligt. Av undersökningenframgår även att socialnämnden, så långt som möjligt, strävar efter att undvika attansöka om tvångsvård av barn då detta är ett långtgående ingrepp i en individs rättigheter. Nären eller flera familjemedlemmar missbrukar drabbas hela familjen. Det är därför viktigt att haett familjeperspektiv i dessa sammanhang så att hela familjen kan få den vård och det stöd somär behövligt.

Syftet med vår studie är att belysa behandlares upplevelse om vilka ungdomskulturer som framträder på särskilda ungdomshem samt hur behandlarna kan påverka dessa. Den metodologiska utgångspunkten i studien är hermeneutisk kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Fem behandlingsassistenter har bidragit till det empiriska materialet som ligger till grund för studien. Resultatet analyserades med hjälp av teorin om symbolisk interaktionism. Studien visar att det förekommer både negativa och positiva ungdomskulturer på särskilda ungdomshem. Ungdomarna påverkar alltså varandra både negativt och positivt. Den negativa kulturen yttrar sig genom att ungdomarna tar med sig problematiken in på avdelningarna där de i interaktion med andra ungdomar glorifierar ämnen som droger och kriminalitet vilket gör att de tar intryck och lär sig negativa saker av varandra. Den positiva kulturen yttrar sig genom att ungdomarna finner stöd hos varandra och lär sig saker vilket främjar deras utveckling. Vidare ansåg personalen att de har möjlighet att påverka ungdomskulturerna, främst genom ett gott samarbete inom personalgruppen men även att man involverar ungdomen i behandlingen.

I närmare 100 år har sociala frågor diskuterats i Sverige och i takt med att samhället förändras, ändras även synen på människan och samhällets normer och värderingar. Synen på vad som är sociala problem och vad som orsakar dem har förändrats och även det sociala arbetet genomgår förändringar och påverkas kontinuerligt av både lokala och globala processer. De sociala skillnaderna har de senaste årtiondena ökat både mellan och inom länder och sociala skillnader kan idag även ses mellan geografiska områden i städer. När en förvaltningsrätt ska avgöra frågan om ett barn ska vårdas av samhället, övergår det sociala arbetet till att även bli en rättslig process. Syftet i den här studien har varit att undersöka rättstillämpningen av 2 § LVU vid förvaltningsrätten i Luleå och Malmö. Genom valet av de två förvaltningsrätterna får studien med en samhällskontext vilket gjorde det möjligt att närmare undersöka om förändringar av samhällets normer och värderingar även kan ses vid beslut om beredande av vård för barn genom tvång. I studien undersöktes vilka rekvisit de båda förvaltningsrätterna grundat sina beslut på och vilka likheter som kunde ses i det fattade besluten gällande bifall eller avslag på socialnämndernas ansökningar om vård enligt 2 § LVU. En kvalitativ ansats med innehållsanalys som metod har använts för studien som omfattar 31 förvaltningsrättsbeslut och berörde 42 barn. I studien har domskälen i förvaltningsrätternas beslut använts för att identifiera de rekvisit och argument som förvaltningsrätterna angett som grund för sina beslut. Resultatet av de i studien ingående 42 ärendena, med 37 bifall respektive fem avslag, var jämnt fördelade mellan de båda förvaltningsrätterna. Av de fyra rekvisiten i 2 § LVU har de båda förvaltningsrätterna nämnt rekvisitet brister i omsorgen i nästan samtliga bifallna beslut. I de ansökningar som rätterna avslog, angavs också liknande rättsliga argument. Studiens resultat visar på slutsatser om att liknande fall har bedömts på liknande sätt och med liknande rättsliga argument av de båda förvaltningsrätterna.

Tvångsvård, i form av akutplacering på särskilda ungdomshem, syftar till att bryta ett destruktivt beteende och möjliggöra socialtjänstens vidare vårdplanering. Studiens syfte är att studera akutplacerade ungdomars upplevelser av delaktighet och bemötande i kontakten med socialtjänsten, hur dessa upplevelser påverkar ungdomarna samt hur de definierar en idealbild av delaktighet och bemötande under vård och behandling. Detta då forskning visar att delaktighet och goda relationer gynnar ungas hälsa och välmående, leder till ökad effekt av vård och behandling och främjar rättssäkerhet vid omhändertaganden. Studien tar en kvalitativ ansats med utgångspunkt i symbolisk interaktionism. Semistrukturerade intervjuer och tematisk analys används som metod. Studien omfattar sex pojkar mellan 17 och 18 år under akutplacering på ett särskilt ungdomshem. Studien visar att ungdomarnas åsikter om hur delaktighet och bemötande bör se ut under vård och behandling överensstämmer med såväl forskning som svensk lagstiftning och FNs barnkonvention. I regel upplever ungdomarna dock brist på delaktighet och ett anklagande och distanserat bemötande i kontakten med sina socialsekreterare. Studien visar att ungdomarnas upplevelser snarare utgör hinder än verkar möjliggörande för ett positivt identitetsskapande och positiva livsval. Tidigare forskning har visat att tvångsvård av unga har låg och i vissa fall negativ effekt. En hypotes som denna studie presenterar är att detta delvis skulle kunna förklaras av ungas upplevelser av brist på delaktighet och ett gott bemötande.

Familjer i kontakt med den svenska sociala barnavården är inte jämnt fördelat mellan olika samhällsklasser utan det finns en kraftig överrepresentation av familjer som lever i fattigdom. I vår studie har vi undersökt vad som, enligt myndigheter, anses utgöra ett gott föräldraskap samt hur dessa myndigheter, i domar som beslutats utifrån lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52, LVU), förhåller sig till socialt utsatta föräldrars levnadssituationer i sina bedömningar av deras bristande omsorg av sina barn. Vi har använt kritisk diskursanalys som metod och vårt teoretiska ramverk grundar sig i en historisk förankring samt begreppen concerted cultivation, accomplishment of natural growth, makt-kunskap och kulturell hegemoni. Vi använder oss även av begreppen elit, medelklass och arbetarklass vars definition grundar sig i utbildningslängd snarare än yrke. Vårt material består av 112 avkunnade domar, från tre olika förvaltningsrätter. Våra huvudsakliga resultat visar på att medelklassen har skapat prekära förutsättningar för arbetarklassföräldrar samt hur denna medelklass sedan kritiserar och bestraffar arbetarklassföräldrarna för att inte hanterat förutsättningar på ett bättre sätt. Vidare använder medelklassen sitt sätt att uppfostra barn som norm, vilket arbetarklassen tvingas att leva upp till.