Hedersrelaterat våld och förtryck är ett internationellt problem som på senare år har upp-märksammats i Sverige, framförallt på grund av morden på Pela och Fadime. I de samhällen som präglas av hedersrelaterat våld och förtryck finns ett starkt samband mellan kvinnors och flickors sexualitet och mäns heder. Hedersrelaterat våld och förtryck är dessutom kollektivt till sin karaktär. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kan ta sig olika uttryck, men vanligtvis kommer det till uttryck genom mäns kontroll över sina kvinnliga familje-medlemmar. Flickor som inte får välja kläder själva, välja vilka de ska umgås med, välja vem de ska gifta sig med eller välja vilken utbildning de vill, är några exempel. Det är inte ovanligt att pojkar i familjer med starkt patriarkala värderingar är tvingade att utöva kontroll över sina egna systrar. Därigenom blir inte bara flickor, utan även pojkar, offer i en hederskontext. Det primära syftet med denna uppsats var att bringa klarhet i om hedersrelaterat våld och förtryck kan utgöra grund för omhändertagande enligt 2 § LVU när fysiskt våld inte före-kommer. Det sekundära syftet var att utreda om det finns behov av förändrad lagstiftning för att skydda barn som lever i en hederskontext. Vi använde rättsdogmatisk metod för att tolka och systematisera gällande rätt. Metoden tillåter bara att en viss sorts material används, och föreskriver att en del av detta material ska beaktas medan en annan del av materialet får eller bör beaktas. Inom ramen för denna metod hade vi även möjlighet att ge förslag på hur den framtida utformningen av LVU bör se ut. Vi kunde dra slutsatsen att 2 § LVU ger visst utrymme för omhändertagande av barn som lever i en hederskontext. Vi fann dock att fysiskt våld ofta är den avgörande faktorn i dessa mål. Vi kunde konstatera att hedersrelaterat våld och förtryck i form av hot och kränkningar kan utgöra grund för omhändertagande enligt 2 § LVU. Vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck som enbart består av kontroll, begränsningar i friheten och exkludering från sociala aktiviteter fann vi att domstolarna i dagsläget inte har möjlighet att besluta om vård enligt 2 § LVU. Enligt oss är den huvudsakliga anledningen till detta att det måste föreligga en ”påtaglig risk” för att barnets hälsa eller utveckling skadas för att omhändertagande enligt 2 § LVU ska kunna ske. För att risken ska betraktas som påtaglig måste det föreligga konkreta omständigheter som visar att en risk föreligger. Sådana konkreta omständigheter är ofta svårt att påvisa i de fall barnet far illa av den kontroll han eller hon lever under. LVU skrevs under en tid då kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck inte var lika bred som den är idag. För att kunna skydda barn som far illa av den kontroll och de begräns-ningar de lever under i en hederskontext menar vi att LVU måste förändras, framförallt genom slopande av kravet på konkreta omständigheter. / Violence and oppression in the name of honour is an international phenomenon that, mainly due to the killings of Pela and Fadime, the Swedish society has been made increasingly aware of in recent years. Honour based violence is in its nature collectivistic, and has its foundation in the percepted connection between women's sexuality and men’s honour. It can manifest itself in many ways, but usually in the way that men feel the need to control the behaviour of their female family members. Girls not being allowed to choose what to wear, who to socialize with, who to marry, or what education to pursue are some examples. It is not unusual that the boys in strong patriarchal families are forced to exercise control over their own sisters against their will. Consequently, both girls and boys can be regarded as victims of honour based violence and oppression. The primary aim of this essay was to determine whether or not honor based violence and oppression can constitute grounds for compulsory care under the 2 § of the child protection legislation, or LVU, in Sweden. The secondary aim was to examine an eventual need for new legislation. In order to determine lex lata we used a legal method, which implies studying and interpreting judicial rules and legislation in specific cases. This method only allows certain material to be used, while dictating which material that must be considered and which material that should or may be considered. This method also allows us to give suggestions on how future legalization should be formed. Our conclusion was that honour based violence and oppression can constitute grounds for compulsory care under the 2 § LVU. We found, however, that the deciding factor in these cases often is physical abuse. Threats and harassment aimed from a parent towards a child may, from what we have gathered, constitute grounds for compulsory care. Regarding honour based violence and oppression that consist of excessive control, restriction of freedom and exclusion from social activities, our conclusion is that it is not possible for the court to decide that the child should be under compulsory care. The main reason for this, according to us, is that the legislation clearly states that there has to be a palpable risk that the child's health or development will be damaged. Furthermore, for a risk to be considered palpable it must be based on concrete circumstances, something that the control based part of honour based violence and oppression rarely consists of. The LVU was written in a time when our knowledge of honour based violence and oppression was scarce. It is our opinion that, in order to counteract the problem with honour based violence and oppression, we need to adjust the current legislation and make it possible for the courts to make an overall assessment in LVU-cases, removing the requirement of concrete circumstances.

Sverige ses ofta som ett jämställt land, men trots detta är det långt ifrån jämställt. Statistik visar att kvinnor gör mer obetalt hemarbete och har ansvaret för majoriteten av barnomsorgen. Studien undersöker om denna ojämställdhet speglas i synen på föräldrar hos socialtjänst och rättsväsende i LVU-domar. Syftet med studien är att utifrån ett genusperspektiv undersöka och jämföra hur föräldraförmåga avseende brister i omsorgen konstrueras och framställs i LVU-domar. För att göra detta har en kvalitativ studie i form av en tematisk analys av 68 förvaltningsrättsdomar gjorts. Denna analys har gjorts med hjälp av en socialkonstruktionistisk ansats, genusteori och rättssociologi. Resultatet visar att normer kring föräldraskap och kön som finns i samhället även återspeglas i domarna. Det finns olika förväntningar på mammor och pappors föräldraförmåga. Dessa olika förväntningar leder till att olika krav ställs på föräldrarna utifrån kön. Mammor konstrueras som den primära föräldern som förväntas ta ett större ansvar för barnen och pappan konstrueras som en sekundär förälder med mindre krav på sig.

The study's ambition is to investigate which factors make it more difficult and easier in an investigation process linked to investments based on Law (1990: 52) with special provisions on the care of children. The aim is also to highlight how children and parents are affected by an investigation where forced placement is relevant based on the experiences of social workers. A qualitative approach from a phenomenological perspective provides a rich material and increased understanding of social workers' experiences in the investigation process. To reach the knowledge that social workers possess based on their own world of life and perception, semi-structured interviews have been used. The results show that there are structural challenges during forced placement that make social work more difficult for children and affect children and parents. Further results show that there are several factors that make it more difficult for an investigation where forced placement is relevant for the child.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka hur förvaltningsrätten resonerar kring och använder begreppet barnets bästa i LVU-domar. Bakgrunden ligger i att Barnkonventionen trädde i kraft januari 2020 varpå barnets bästa som begrepp blivit aktuellt i dagens debatt då det är en viktig aspekt som ska beaktas i alla beslut som rör barn samtidigt som ingen kan riktigt säga vad det innebär. För att undersöka detta har en kvalitativ innehållsanalys gjorts på tio LVU-domar från förvaltningsrätten. Det huvudsakliga resultatet har varit att förvaltningsrättens resonemang om barnets bästa grundas i en samlad bedömning utifrån ett flertal aspekter såsom barnets behov, barnets vilja, vårdnadshavares intressen samt samhällets interventioner. Alla dessa delaspekter är i sig grundade i godtyckliga bedömningar som vuxna gör av vad som anses vara det bästa för barnet. Studiens viktigaste slutsatser är att det är socialnämndens utredning som ges mest vikt i förvaltningsrättens bedömning av barnets bästa, medans barnens och vårdnadshavarnas viljor som nästan uteslutande går emot förvaltningsrättens beslut inte prioriteras lika högt. Barnets egna synvinkel ges förhållandevis lite utrymme i resonemangen och därför kommer inte barnperspektivet till uttryck till fullo i praktiken. Godtyckligheten i barnets bästa innebär både ett potentiellt äventyrande av rättssäkerheten såväl som en nödvändig aspekt av begreppet för att samhället ska kunna skydda barns hälsa och utveckling.

Flickor är överrepresenterade inom vård enligt LPT medan dubbelt så många pojkar som flickor omhändertas enligt 3 § LVU. Utifrån att socialtjänstens arbete med tvångsvård av barn och unga vilar på LVU finner vi det relevant att undersöka den motsättning som framträder mellan en neutral lagtext och könsskillnader i tillämpningen. Syftet med studien är att undersöka hur pojkars och flickors psykiska ohälsa och sociala problem framställs i förarbeten till LVU och i prejudicerande domar gällande rekvisitet “annat socialt nedbrytande beteende”. Faircloughs kritiska diskursanalys utgör såväl en teoretisk aspekt som ett metodologiskt tillvägagångssätt i studien. I kombination med diskursanalysen har vi applicerat ett genusperspektiv utifrån Butlers teorier. Studiens resultat visar att sociala problem porträtteras som externaliserade problem i dokumenten och att psykisk ohälsa framställs som en förklaring på denna problematik. Rekvisitet “annat socialt nedbrytande beteende” innefattar inte internaliserade problem vilket tyder på att förarbetena är konstruerade utifrån en normativ föreställning om tonårspojken. Detta riskerar att exkludera tonårsflickors erfarenheter. Dessutom finns en risk att pojkars internaliserade problem inte uppmärksammas av socialtjänsten eftersom dessa problem inte är i enlighet med en normativ föreställning om pojkar som utåtagerande och aggressiva. Analysen indikerar även att flickor och pojkar som uppvisar externaliserade problem tolkas utifrån könsstereotypa förväntningar, vilket riskerar en ojämlik rättstillämpning.

In cases where a child's guardian's actions entail a significant risk of the child's health or development being harmed, the public may in certain cases forcibly care for the child. In these cases, it is no longer the guardians who decide what is best for the child, but that responsibility has been taken over by the public. A question that arises concerning public responsibility in these cases, is how and to what extent children's own opinions and provided information should be taken into account when the issue of forcible care is to be decided in court? The purpose of the thesis is, therefore, to investigate how children's right to express their opinions and provide information has an impact on the administrative courts' handling of applications for preparation of care according to § 2 the law (1990:52) with special regulations on the care of young people (LVU), and how this relates to the regulation regarding these rights. The regulations and guidelines that exist regarding children's right to express opinions and provide information in cases concerning the preparation of care according to LVU, are therefore established and to some extent analyzed within the theses. These frameworks will therefore be the yardstick against which an empirical study will be measured. The empirical study examines to what extent and in what way children aged 12–14 years present opinions and provide information to the Administrative Court's judgment, in cases where the social welfare board has applied for care based on § 2 LVU. It also examines the extent to which these opinions and this information appear in the court's reasons for judgment. A comparison between the applicable law regarding children's right to express opinions and provide information in cases concerning the preparation of care according to LVU, and the application of it in administrative law when the court has to decide on the issue of caring for a 12–14-year-old according to § 2 LVU can now be done. Through the comparison, the purpose of the thesis is achieved. In general, it can be said that children's right to be heard, both by expressing opinions and providing information, is fulfilled in the practical application of the legal regulation of this right. This also seems to be the general case of how the court treats information provided by a child in the reasons for the judgment. On the other hand, the statutory obligation for a court to deal with children's ex- pressed views and attitudes does not seem to be maintained in the administrative court's handling of applications for the provision of care under § 2 LVU. Further, it should also be noticed that children more often provide information, than express their opinions.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilka möjligheter SoL ger kommunerna att genom förebyggande arbete undvika att ungdomar behöver tvångsomhändertas på grund av sitt eget beteende. Undersökningen har genomförts med en rättsdogmatisk metod där lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin har studerats för att besvara uppsatsens syfte. Tvångsomhändertagande av ungdomar med anledning av det egna beteendet kan ske då en påtaglig risk att den unge skadar sin hälsa eller utveckling genom exempelvis missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende föreligger. Över tid har det förebyggande arbetet som regleras i SoL utvecklats och barnrättsperspektivet har stärkts. Barnets bästa ska alltid ligga till grund för insatser och hänsyn ska tas till de ungas vilja. Svårigheter kan uppstå när kommuner själva ska tolka lagreglerna och utforma insatserna. Den grundtanke som genomsyrar socialtjänstlagen är att den ska vara serviceinriktad och hjälpande.  Det förebyggande arbetet delas in i tre kategorier där de första riktar sig till alla individer i kommunen viket kallas för strukturinriktade insatser. Den andra kategorin är allmänt inriktade insatser som riktas sig mot en riskmiljö eller en riskgrupp. Den tredje och sista riktar sig till specifika individer i form av individuellt inriktade insatser. Nyligen kom en statlig utredning som lyfter vikten av det förebyggande arbetet. Förslaget på ny socialtjänstlag syftar till att ge alla människor samma rättigheter och möjligheter samt förstärka möjligheten till förebyggande arbete. Undersökningen visar att SoL ger kommunerna en rad verktyg för att förebygga att barn och unga tvångsomhändertas i enlighet med 3 § LVU, men att det fortfarande finns utrymme för att utveckla och förstärka det förebyggande arbetet.

Studien syftar till att undersöka svårigheter och strategier kopplat till erfarenhet hossocialsekreterare i arbetet med omhändertagande av barn och unga. Materialet som ligger tillgrund för studien har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra socialsekreteraresom arbetar med barn och unga. Materialet har analyserats genom tematisk analys och resultatetpresenteras i fem olika teman. Vårt resultat knyter an till tidigare forskning som har visat atterfarenhet påverkar vilka svårigheter och strategier socialsekreterare identifierar i sitt arbete medtvångsomhändertagande av barn och unga.Vårt resultat visar bland annat att det är av stor vikt att socialsekreteraren har egenskaper somödmjukhet och tydlighet i sitt bemötande med klienter. Resultatet stämmer överens med tidigareforskning. En av svårigheterna som lyftes av socialsekreterarna var att lagtexten upplevdesotydlig och att det kan vara svårt att göra bedömningar som innebär stor förändring för barnetseller den unges liv. En annan svårighet som har diskuterats i studien är svårigheten att hanteravårdnadshavare som har stark vilja och önskan att påverka socialsekreteraren enligt sin egenuppfattning och vad den anser är bäst. Det kan skapa osäkerhet hos den enskildesocialsekreteraren och beskrivs som en stor svårighet att träffa dessa föräldrar. För att hanterasvårigheterna berättade flera intervjupersoner om strategier som de använder sig av, bland annatatt göra föräldrarna delaktiga i planeringen för barnet och vara ödmjuk inför att det är en svårsituation för föräldrarna och andra personer runt barnet att befinna sig i. Samtligaintervjupersoner betonade att stöd är viktigt, både från kollegor, gruppledare och chef för attbolla idéer och få hjälp med svåra beslut. I studien såg vi även att socialsekreterare med längreerfarenhet av att arbeta på Socialtjänsten med barn och unga har i högre utsträckning hittat egnastrategier för att hantera svårigheter som kan uppkomma i arbetet med LVU-processen.Erfarenheten beskrevs som en nyckel för att känna sig mer trygg i sin roll som socialsekreterare iflera olika situationer, som exempelvis i mötet med klienter, vid svåra bedömningar.

Gängkriminalitet är ett allvarligt problem och betraktas som ett av Sveriges absolut största och mest akuta samhällsproblem. Rekrytering av nya gängmedlemmar sträcker sig allt lägre ner i åldrarna och det rör sig idag om barn som rekryteras som spejare, hantlangare och ibland till och med mördare i stället för att gå i skolan. Det kan i dessa fall röra sig om situationer där den egna familjen utgör en riskmiljö för att fostras in i kriminalitet. Det är socialtjänstens ansvar att verka för att barn och unga garanteras trygga uppväxtförhållanden och de har bland annat lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) till stöd för sin verksamhet. Socialtjänsten ansvarar för att ingripa i de fall barn och unga riskerar att fara illa i sin hemmiljö med stöd av 2 § LVU. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka om möjligheten finns att omhänderta barn i enlighet med 2 § LVU när de växer upp i familjer med vårdnadshavare och syskon som har koppling till grov organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Vidare har 2 § LVU granskats i ljuset av de samhällsförändringar som ägt rum sedan lagens ikraftträdande med ett barnrättsligt fokus. Rättsutredningen visar att den omständighet att barnets vårdnadshavare är aktivt gängkriminell inte utgör en självständig grund för ett tvångsingripande med stöd av lagen. Däremot kan familjemedlemmars involvering i gängkriminella kretsar medföra andra relaterade problem som kan ta sig till uttryck på ett sådant sätt att det faller inom ramen för lagrummets uppställda rekvisit och som därmed motiverar ett tvångsingripande i enlighet med 2 § LVU. I de fall vårdnadshavares och syskons inblandning i gängkriminalitet utgör en påtaglig risk för skada på barnets hälsa och utveckling blir det aktuella lagrummet tillämpbart.