No description available.

I vårt dagliga arbete möter vi ofta elever med en negativ inställning till matematik. Eleverna säger att de inte kan och att de får ångest bara de tänker på att arbeta med matematik. Syftet med denna studie är därför att få en ökad förståelse för vilka möjliga orsaker som ligger bakom elevernas upplevelser av matematikångest. Vi vill också veta i vilken omfattning eleverna upplever matematikångest och olust i matematik. Vi använde oss av enkäter och intervjuer av några elever i grundskolan och på gymnasiet.  Det som framkommer i studien är att det finns många olika faktorer som påverkar elevernas känslor och upplevelser i arbetet med matematik. Inre påverkansfaktorer som framkommit är elevernas prestationskrav, deras självkänsla men också motivation. Yttre påverkansfaktorer som är relevanta är lärarnas och föräldrarnas roll samt elevernas tidigare erfarenheter. Enligt de elever vi intervjuat är det framförallt tidigare erfarenheter som har präglat elevernas upplevelse och inställning till matematik. De upplevelser som eleverna berättar om är deras relation till tidigare lärare samt lärarnas undervisning. Klassrumsklimatet och klasskamraterna har också haft en avgörande roll för de elever som säger sig uppleva matematikångest eller de som upplever olust i sitt arbete med matematik.

Elever i dagens skola upplever matematikångest och framförallt i samband med prov- och bedömningssituationer. Syftet med denna studie är att få fördjupad kunskap om några lärares erfarenheter av arbetet med att förebygga och möta elevers matematikångest vid olika bedömningssituationer samt speciallärarens roll i sammanhanget. Studien har genomförts genom att intervjua elva matematiklärare som är verksamma i årskurs 4-9, varav tre speciallärare. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys som resulterade i två teman: undervisningssituationen och riskrelaterade undervisningssituationer. Studiens resultat visade att det finns flera olika faktorer eller orsaker som kan påverka elevers matematikångest i samband med prov- och bedömningssituationer. Många elever upplever en nervositet inför eller under ett prov. Det framkommer i denna studie att tecken eller orsaker som lärare kan se på ångest är till exempel brist på självkänsla och självförtroende, betygssystemet, arbetsminnet och föräldrars negativa påverkan. Resultatet tyder på att lärare har en betydande roll, dels hur man organiserar och bedriver sin undervisning, men även relationen mellan lärare och elev är viktig för att elever ska lyckas med matematik. Lärare poängterade värdet av att erbjuda varierade bedömningssituationer för elever och inte enbart ha prov för att testa deras kunskaper.

Enligt Skolverket (2019) ska matematikundervisning ge elever möjlighet till att utveckla kunskaper om ämnet och hur de kan använda sig av det i vardagen, samt bidra till elevernasintresse för matematik och tilltro till sinförmåga att använda matematik i olika sammanhang. Som lärarstudent upplevde jag att flera av de elever somjag kom i kontakt med under min praktik hade negativa känslor för ämnet matematik. Mina erfarenheter fickmig att fundera över vad detta kan bero på. Syftet med denna forskningsöversikt är att förstå och få merkunskap om fenomenet känt som matematikångest. För att få bättre förståelse för matematikångest söktesstudier på bakomliggande faktorer och kunskapsöversikter som diskuterar forskning kring ämnet. Resultatetsom inkluderar totalt 12 vetenskapliga studier visar bland annat att trots över 60 års av forskning ommatematikångestså finns det fortfarande ingen tydlig definition eller teoribildning kring ämnet. De främsta orsaker till matematikångest som dessa studier visar är personliga faktorer vilket innebär kognitiva och emotionella processer. I detta ingår elevens självbild och självkänsla. En orsak som även betonas är att matematikångest kan uppstå hos eleversom en följd av traditionella undervisningsmetoder och lärares egna attityder mot ämnet.

Alla elever ska få förutsättningar att lyckas (Svenska Unescorådet, 2006; Skolverket, 2018) därför har vi sökt efter faktorer som kan hjälpa lärare och speciallärare identifiera elever i matematikångest. För att kunna arbeta vidare med dessa elever har vi även granskat forskning om hur matematikångest kan minskas och förebyggas i klassrummet. Metoden som användes för att besvara syftet var en systematiskt litteraturstudie. Matematikångest beskrivs som känslor av stress eller ångest som stör elevens manipulering av siffror och möjligheter att lösa matematiska problem, både till vardags och i akademiska situationer (Richardson &amp; Suinn, 1972). Matematikångest yttrar sig på olika sätt hos olika elever och innebär att eleverna har sämre möjligheter att lyckas med matematiken (Awofala, 2017; Carey et al., 2017; Cargnelutti et al., 2017; Garcia-Santillián et al., 2018; Howard &amp; Warwick, 2017; O´Leary et al., 2017; Ryan &amp; Fitzmaurice, 2017; Vakili &amp; Pourrazavy, 2017; Wang et al., 2018). Vi har läst och sammanställt 31 vetenskapliga artiklar och utifrån resultaten har vi försökt finna svar på vårt syfte. De elever som deltagit i artiklarna återfinns i alla stadier i skolan, från första klass upp på universitet/högskola och från stora delar av världen vilket ger studien en bra bredd. Sammanställningen av artiklarna bekräftar att det finns en negativ relation mellan matematikångest och elevers prestationer. Det finns alltså en risk att elever i matematikångest presterar sämre än vad de skulle gjort med rätt förutsättningar. Vi presenterar också några undervisningsstrategier som kan användas för att minska elevernas matematikångest och därigenom ge eleverna bättre möjligheter att tillgodogöra sig matematikundervisningen. Vi fann att elever i matematikångest väljer en av två strategier: antingen arbetar de extra mycket eller uppvisar de ett undvikande beteende. Oavsett vilken strategi som eleverna väljer uteblir oftast en förbättring, eleverna är fast i en ond cirkel och behöver hjälp. De insatser som omnämns är gynnsamma för alla elever och förbättrar attityden, motivationen och prestationerna, faktorer som interagerar med matematikångest. / <p>Vt-2019</p>

Matematikångest är ett förhållandevis vanligt förekommande fenomen som kan ha en starkt negativ inverkan på en individs inställning till matematikämnet i skolan. Två komponenter till matematikångest har i studier visat sig kunna vara en persons självuppfattning och upplevda självförmåga i förhållande till matematik. Självuppfattning innebär i detta sammanhang en persons bild av sig själv och inställning till matematikämnet, och självförmåga innefattar en persons tro på sin egen förmåga att klara av en utmaning. Denna studie undersöker vad lärare, speciallärare, specialpedagoger och psykologer anser kunna påverka elevers självuppfattning och självförmåga i förhållande till matematikämnet, och hur undervisningen kan utformas, samt hur lärare kan arbeta, för att förbättra dessa egenskaper hos elever. I resultatet framgår ett flertal faktorer som hävdas kunna påverka elevers inställning till matematik negativt, bland annat alltför repetitiva inslag i undervisningen, för abstrakt undervisning eller undervisning som styrs för mycket av matematikboken. I analysen relateras resultaten till två undervisningsformer, traditionell och elevaktiv undervisning, och det konstateras att de faktorer som i störst utsträckning påverkar elevers inställning till matematik negativt kan kopplas till den traditionella undervisningsformen.

Skolverket kunde meddela att 11% av Sveriges niondeklassare saknade betyg i matematik år 2019. Enligt forskning kan låg matematisk kompetens förorsakas av till exempel bristande eller delvis utebliven undervisning, lärarbyten, stökig klassrumsmiljö, arbetsminnesproblem samt matematikångest. Syftet med denna studie är att ta reda på hur lärare, i årskursintervallet 4–9, kan identifiera matematikångest hos elever som bedöms befinna sig i matematiksvårigheter. Syftet ämnar även belysa vad lärare har för erfarenheter av främjande och förebyggande undervisning för dessa elever. För att kunna belysa detta problem så valdes kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Tematisk analys användes för att analysera det insamlade materialet, från de tolv lärare som intervjuades. Resultatet visade att matematikångest var ett problem som var relativt okänt bland informanterna. De intervjuade mellanstadielärarna upplevde matematiksvårigheter bland sina elever och kunde bara se stress eller oro vid provsituationer men titulerade inte detta som matematikångest. Högstadielärarna kunde, med sina definitioner av problemet, se matematikångest hos elever men då främst vid testsituationer. Samtliga lärare i studien arbetade aktivt för att försöka individanpassa sin undervisning så gott de kunde. Dessa anpassningar genomfördes främst med elevers förmodade matematiksvårigheter i åtanke och alltså inte specifikt med tanke på eventuell matematikångest.

Svenska elever känner ofta oro och ångest i samband med prov- och bedömningssituationer i ämnet matematik. Syftet med denna studie är att berika och skapa kunskap om vad flickor och pojkar i årskurs 9 känner vid provsituationer och bedömningssituationer i ämnet matematik. Studien har genomförts genom att 81 elever på två olika skolor har besvarat en enkät med frågor kring deras erfarenheter av prov- och bedömningssituationer i ämnet matematik. Det insamlade materialet analyserades utifrån studien teoretiska utgångspunkt, KASAM, och redovisas i tre teman: Begriplighet och provsituationer i matematik, Olika sätt att hantera känslan vid prov i matematik och Meningsfullhet och elevers kunskaper. Studiens resultat visade att många elever upplever en oro i samband med prov- och bedömningssituationer i matematik. Detta är särskilt tydligt hos flickor. Lärare och speciallärare har en viktig roll för att motverka matematikångest och provångest hos eleverna. Om man anpassar prov- och bedömningssituationer, varierar undervisningen och använder sig av olika bedömningsformer kan matematik- och provångest minskas. Genom att variera och anpassa undervisningen och bedömningssituationer kan man skapa en trygg lärmiljö som känns meningsfull och begriplig för eleverna och då får eleverna större möjlighet att kunna hantera de utmanande situationer de hamnar i.

Matematikångest är ett hinder för elevers fortsatta utveckling och motivation. Forskning ser matematikångest som något som stör lärandet och hindrar eleven att uppnå sin fulla potential. Syfte med denna studie var att undersöka några matematiklärares hantering av elever med matematikångest. Empirin bygger på kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer där fyra matematiklärare från fyra olika skolor har intervjuats. Intervjuerna bearbetades genom en tematisk analys för att besvara hur lärare definierar begrepp som matematikångest, hur hanteringsprocessen för elever som upplever matematikångest ser ut, både i förebyggande syfte samt åtgärdsarbete. Studiens resultat visar att lärare upplever matematikångest som en känsla som grundar sig i dåliga minnen och erfarenheter från förr och som leder till att tänkandet begränsas. Undvikande beteende, frustration och utåtagerande menar lärarna på är olika sätt som matematikångest kan uppvisas på. I det förebyggande arbetet anses bland annat lärarnas undervisning, relationen och kommunikationen viktiga för att upptäcka problem som indikerar på matematikångest hos eleven. Då matematikångest uppstår visar studien att lärarna ansvarar för hanteringen och att åtgärdsarbetet består av hur matematikångest kan hanteras. Kunskapsmässigt kan studien bidra till att lärares erfarenheter och kunskaper angående arbetet med matematikångest kan spridas till övriga lärare, genom att dessa kan ta till sig de strategier som anses bäst lämpade vid arbetet med matematikångest hos elever och i undervisningsmiljön. Vår förhoppning är att lärare som tar del av studien blir medvetna om vikten av ett gott arbete med matematikångest då en dålig hantering inte enbart medför konsekvenser för elevens framtid och succé i vidare utbildning utan även för vår ekonomi i samhället.

Den här litteraturöversikten behandlar begreppet matematikångest, både allmänt samt ur ettgenusperspektiv. Eftersom matematikångest ofta utvecklas tidigt med risk för att följa medunder hela studietiden, inriktar den här studien sig på hur det går att arbeta med och motmatematikångest både på högstadiet och gymnasiet. Utifrån en litteratursökning i olikaforskningsinriktade databaser har två frågor bearbetats. Först läggs en bakgrund i arbetetmed frågan Vad är matematikångest? och sedan utforskas frågan Vad ligger bakom skillnadernamellan flickors och pojkars tendens att utveckla matematikångest?Resultatet av litteraturöversikten visar att matematikångest kan beskrivas som en obehagligsinnesstämning i relation till ämnet matematik, som kan te sig tämligen förlamande och gekänslor av oro och viljan att fly. Det påverkar personens möjligheter att bearbeta matematiskaproblem negativt och kan komma att påverka personens val av fortsatta studier och framtidakarriär. Flickor utvecklar matematikångest i större utsträckning än pojkar och mycket tyderpå att dessa skillnader börjar dyka upp när eleverna börjar närma sig tonåren ochkunskapskraven inom matematik ökar. Trots att flickorna upplever mer matematikångestpresterar flickor som grupp lika bra som pojkar. Matematikångest påverkar den individuellaprestationen negativt, och flickor hanterar detta bättre än pojkar.En återkommande orsak i studien är stereotypiska förutfattade meningar om elevernasmatematiska kompetens baserad på exempelvis elevens kön. Dessa förutfattade meningarpåverkar elevernas attityder till matematiken och kan leda till att eleverna utvecklarmatematikångest. Dessa stereotyper uttrycks inledningsvis av lärare och föräldrar för attsedan även uttryckas av eleverna själva. Underlaget har också lyft fram kognitiva orsaker.Exempelvis så har flickor i genomsnitt en lägre rumslig processförmåga än pojkar, vilket kangöra att undervisningen påverkar dem didaktiskt mer negativt än pojkar. Utifrån resultatetgår det att se att pojkar gynnas mer av traditionell katederundervisning än vad flickor gör.Om läraren varierar lektionerna och blandar den traditionella katederundervisning med merkreativ undervisning i form av diskussioner och problemlösning inkluderas fler elever iundervisningen, vilket ökar deras kunskaper och självförmåga vilket leder till att färre eleverutvecklar matematikångest.