En norm genererar flera normer som alla verkar i ett ömsesidigt beroende av varandra i de flesta sammanhang en människa befinner sig i. Normer säger inte bara åt oss hur vi ska bete oss för att passa in, de ingår även i en kontext av maktutövning där människor ofrivilligt och omedvetet kan begränsas och kategoriseras utifrån olika typer av sociala hierarkier. Det är normen i sig som skapar kategorier och har förmånen att definiera vad som anses normalt i förhållande till det avvikande. Denna förmån kräver samtidigt ett självhävdelsebehov där normen ständigt är utsatt för att positionera sig mot det avvikande vilket även kan innebära en möjlighet för den att misslyckas. Normen är således även föremål för föränderlighet och det är i denna anda av föränderlighet en normkritisk pedagogik vill verka utmanande och granskande i sin ansats att dekonstruera det normala i dess normalitet. Vilka normer och normaliteter det kan tänkas handla om att utmana och granska i en lärares vardag och hur arbetet med denna utmaning bedrivs, är föremål för denna uppsats med syfte att undersöka och analysera tre lärares tankar kring normkritisk pedagogik i sin undervisning. Undersökningens frågeställningar riktar sig främst till normkritisk pedagogik i musik-undervisning, men för att vidga fältet och visa på hur olika skolämnen har mycket att hämta från varandra har en lärare i drama- och samhällskunskap och två musiklärare intervjuats. Ett provokationspedagogiskt tillvägagångssätt med avsikt att utmana heteronormativitet samt att ge fler elever tillgång till epitetet musiker via en utmaning av rådande normer kring instrumentalister, sångare samt kön, blir i kombination med de utmaningar detta kan innebära för läraren som individ några centrala delar av informanternas normkritiska arbete. Ämnesord: intersektionalitet, heteronormativitet, materialisering, musiker, utbildningsnormer

I denna uppsats undersöks transmäns relation till sin mens i avseende på deras dysfori och hur de upplevde att den påverkade deras känsla av maskulinitet. Utifrån detta undersöks hur exempelvis diskursen kring mens påverkar dem och huruvida ett transinkluderande språk påverkar dem. De teoretiska infallsvinklarna var bland annat performativitetsteori och queer- teori. Fyra intervjuer gjordes med fyra personer som identifierade sig som transmän och hade erfarenhet av att ha mens. Intervjupersonerna upplevde en del dysfori i förhållande till mensen och kopplade ihop mens med kvinnlighet. Diskussionen fördes bland annat kring hur fenomenet mens kopplas ihop med kvinnlighet och hur det performativt kan reproducera femininitet samt hur mensen är kulturellt och socialt betingat och leder till stigma. Det undersöktes också hur ett transinkluderande språk som till exempel användandet av ordet ”menstruant” kan skapa en normalisering av mens generellt och leda till mindre socialt stigma men också hur det eventuellt kan göra att kvinnligt kodade fenomen fortsätter vara marginaliserade. Detta leder också in på en diskussion kring kvinnan som subjekt i feminismen när det inte enbart är kvinnor som är offer för patriarkala strukturer.

Den här uppsatsen bygger på en kvalitativ studie av ett tiotal kvinnors erfarenheter av graviditet i nutid. Studiens syfte är att få kunskap om graviditeten som kulturell process, genom att utforska hur levda erfarenheter formas i relationen mellan kropp och materialitet. Studien fokuseras till fyra tematiska områden som utgörs av graviditetsbeskedet, ultraljudsundersökningen, kroppens förändringar och tankar kring det väntade barnet. Det empiriska materialet består av intervjuer och observationer. Studien visar på att relationen mellan ting och människa framträder under flera av graviditetens faser; så som i kvinnornas strävan efter att bli gravida, i bekräftelsen av graviditeten och i förhållandet till det ofödda barnet. Vidare visar undersökningen hur förkroppsligandet av graviditeten och erfarandet av kroppens förändringar formas i relation till tankar och känslor i kvinnornas medvetande.

Genom att ta utgångspunkt i ett nyinstitutionellt organisationsteoretiskt perspektiv studeras de processer som det kommunala miljömålsarbetet består av. Studien utfördes som en fallstudie av miljömålsarbetet på en kommunal förvaltning och bygger på intervjuer med personer som på något sätt har eller har haft en nyckelroll i förvaltningens miljömålsarbete. Studien syftar till att undersöka: Vilka begränsningar och möjligheter finns för en förvaltning att uppfylla sin kommuns miljömålsprogram? Analysverktygen utgår från det nyinstitutionella organisationsteoretiska perspektivet och består av begreppen: översättning och materialisering, glokalisering, legitimitet, särkopplingar samt hyckleri. Studien visar att det finns en formell struktur i förvaltningen som återspeglar samhällets förväntningar och som upprätthåller förvaltningens legitimitet. Däremot uppstår det särkopplingar mellan den formella strukturen och översättningen och materialiseringen av miljömålen vilket begränsar miljömålsarbetet. Begränsningen döljs av den formella strukturen och ger upphov till hyckleri. Den formella strukturen skapar även möjligheter för att tillföra kunskap, tid och resurser i miljömålsarbetet och som på så vis minskar särkopplingarna mellan den formella strukturen och det faktiska handlandet. Hur miljömålen kan översättas och materialiseras på ett sätt som samtidigt uppfyller andra krav på en organisation är angelägna frågor för kommande studier eftersom det är på den lokala nivån som de globala miljöproblemen behöver lösas. Genom att utgå från det nyinstitutionella organisationsteoretiska ramverket tillför den här studien ett nytt perspektiv på det kommunala miljömålsarbetet inom fältet för miljövetenskap. / Based on a new institutional organizational theoretical perspective, the processes that comprise the municipal environmental goals work are studied. The study was conducted as a case study of the environmental goals work of a municipal administration and is based on interviews with people who in some way have or have had a key role in the administration's environmental goals work. The question that the study seeks to answer is: What are the limitations and opportunities for a municipal administration to fulfill its municipality's environmental goals program? The analysis tools are based on the new institutional organizational theory perspective and consist of the concepts: translation and materialization, glocalization, legitimacy, de-couplings, and hypocrisy. The study shows that there is a formal structure in the administration that reflects society's expectations, and which maintains the legitimacy of the administration. On the other hand, there are de-couplings between the formal structure and the translation and materialization of the environmental goals, which limits the environmental goal work. The restriction is hidden by the formal structure and gives rise to hypocrisy. The formal structure also creates opportunities to add knowledge, time, and resources in the environmental goal work, which in this way reduces the de-couplings between the formal structure and the actual action. How environmental goals can be translated and materialized in a way that simultaneously meets other requirements of an organization are important issues for future studies as it is at the local level that global environmental problems need to be solved. Based on the new institutional organizational theory framework, this study provides a new perspective on the environmental goal work in the field of environmental science.

I förskolans utemiljö är det vanligt att det finns en sandlåda på gården. Den är centralt placerad och barnen är där och leker. Enligt den nya Skollagen och förskolans reviderade läroplan ska verksamhetens innehåll vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta gäller även den verksamhet som pågår i sandlådan. Men vad är det som sker när sanden, barnen och lekredskapen möts i sandlådan? Detta är en kvalitativ studie som utifrån ett intra-aktivt perspektiv syftar till att synliggöra hur sanden i sandlådan, lekredskap och de yngsta barnen (1-3 år) skapar möjligheter och villkor för lek och meningsskapande. Utifrån fotografier, anteckningar och videofilm har nya begrepp skapats för att kunna beskriva och förklara det som sker i sandlådan. Resultaten visar på en ständig rörelse där sand, barn och lekredskap förflyttas, förändras och förvandlas. Barn, sand och lekredskap leker tillsammans i ömsesidiga och sammanvävda intra-aktioner. Studiens resultat bidrar till att visa på dessa komplexa processer och hur små barn, med hela sin kropp och alla sinnen, medvetet tillsammans med sanden och lekredskapen skapar ny mening och nya möjligheter. / In the preschool outdoor environment, it is common that there is a sandbox. It is centrally located and the children are there and play. According to the new Education act and Curriculum for the Preschool Lpfö 98 (Revised 2010) the content should be based on scientific evidence and proven experience. This also applies to the activities being performed in the sandbox. But what is happening in the sand, when the children and play equipment come together in the sandbox? This is a qualitative study based on an intra-active perspective, whose purpose is to visualize how the sand in the sandbox, the playground equipment and the youngest children (1-3 years) create opportunities and conditions for play and meaning. Based on photographs, notes and video, new concepts are created to describe and explain what happens in the sandbox. The results show a continuous movement in which sand, children, and playground equipment is moved, changed and transformed. Children, sand and playground equipment play together in mutual and intertwined intra-actions. The findings in the study help to demonstrate how these complex processes and young children, with the whole body and the senses, consciously together with the sand and play equipment create new meaning and new possibilities.