Valet av ämne väcktes när jag läste specialiseringen Specialpedagogik när vi behandlade ämnena barn som far illa och anmälningsplikt. Jag fann det angeläget att undersöka hur lärare känner kring detta med anmälningsplikten och om de upplever att det kan finnas skäl till att underlåta att anmäla vid misstanke om att barn/elever far illa. För att ta reda på detta gick jag till väga så att jag använde mig av en fenomenografisk forskningsmetod. Jag gjorde kvalitativa intervjuer med ett antal pedagoger som är yrkesverksamma i grundskolan. Huvudresultaten i denna studie visar på att lärare inte upplever att det finns några skäl till att låta bli att anmäla när man har en misstanke om att elever far illa. Däremot så visar det sig att det uppenbarligen kan finnas tvivel om när man egentligen har en misstanke. Oavsett vilket, så är lagen tydlig. Skolans personal har en plikt att anmäla vid minsta misstanke om att en elev far illa. Tanken med denna uppsats är att synliggöra detta och att skapa en diskussion kring ämnet.

Flera kandidatgener har föreslagits spela en roll i utvecklingen av antisociala beteenden i samband med miljöfaktorer. Syftet med den föreliggande studien var därmed att undersöka sambandet mellan genen Katekol-O-Metyltransferas (COMT) och våld; och om det fanns interaktioner mellan exponering för tidigare övergrepp och COMT i samband med senare våld. Data hämtades från en Svensk populationsbaserad studie baserad på 2500 20-24 åringar. Den aktuella studien fann att beroende på vilken variant av genen man besitter, kommer man att påverkas i olika grad av negativa miljöfaktorer såsom försummelse och sexuella övergrepp i samband med våld. / Several candidate genes have been suggested to play a role in the development of antisocial behavior in association with social and environmental factors. Therefore, the purpose of the present study was to investigate the relationship between the gene Catechol-O-Methyltransferase (COMT) and violence; and to examine whether there were interactions between earlier abuse and COMT in the association of violence. Data were drawn from a Swedish population-based study including 2,500 20-24 year olds. The present study found that depending on which variant of the gene one possess, one will be affected to different degree of adverse environmental factors in association with violence.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna och diagnostakten och medicineringen har ökat avsevärt världen över de senaste 20 åren. Tidigare forskning har visat på samband mellan psykosociala faktorer som misshandel, traumaexponering och ADHD-symtom. Syftet med vår integrativa litteraturöversikt var att undersöka vad litteraturen säger om reaktioner på olika missförhållanden och trauma som förklaring till ADHD-symtom och dess förväxling med diagnosen ADHD. 12 artiklar valdes att inkluderas och studeras utifrån en kvalitativ ansats. Dessa artiklar analyserades senare genom systemteori. Resultatet visar på att olika former av misshandel och sexuella övergrepp är återkommande som eventuella orsaker till symtom som kan liknas med ADHD. Koncentrationssvårigheter är både en vanlig reaktion vid olika former av misshandel och diagnosen ADHD. Andra vanligt förekommande ADHD-symtom som kan liknas med reaktioner på missförhållanden och trauma är hyperaktivitet, impulsivitet, ångest- och beteendeproblematik. Få artiklar visar i sitt resultat på en förväxling mellan ADHD-symtom och reaktioner på olika missförhållanden och trauma. Sammanfattningsvis visar studiens resultat på att det finns likheter mellan reaktioner på missförhållanden, trauma och symtom på diagnosen ADHD. Framtida forskning behöver därför undersöka möjliga förväxlingar mellan dessa och se till alternativa förklaringar till ADHD-symtom, för att undvika eventuell feldiagnostisering och missriktade insatser.

Detta är en studie som syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med att identifiera barn som far illa i hemmet samt hur de bemöter vårdnadshavare i samband med en orosanmälan. Vi valde att genomföra kvalitativa intervjuer med förskollärare som har erfarenhet av barn som misstänks fara illa i hemmet, med anledning att få ett så nyanserat resultat som möjligt. Som ett resultat av undersökningen beskriver förskollärarna att barn som far illa i hemmet uppmärksammas på olika sätt, beroende på vilken typ av missförhållanden det rör sig om. Vidare framkommer av att förskollärarna beskriver kollegial stöttning som ett sätt att agera vid misstanke om att ett barn far illa i hemmet, samt att mötet med vårdnadshavarna ser olika ut beroende på vad oron grundar sig i. Vi har använt oss av teoretisk bakgrund som behandlar området samt anknytningsteorin som har Bowlby (1907–1990) som grundare.

Bakgrund Barn i Sverige har en lagstadgad rättighet till god fostran, trygghet och omvårdnad. Trots detta är barnmisshandel ett aktuellt problem och mörkertalet bland antalet anmälningar antas vara stort. Barn som blir utsatta för barnmisshandel löper större risk att få sämre studieresultat och för att senare i livet drabbas av fysiska och psykiska hälsoproblem, jämfört med barn som inte blivit utsatta för barnmisshandel. Barnmisshandel delas in i fyra grupper: fysisk, sexuell och känslomässig misshandel samt försummelse. Fysisk misshandel är en av de vanligaste typerna av barnmisshandel och innefattar bland annat då en vuxen person använder sin fysiska styrka för att skada barnet. Detta kan yttra sig i kliniska symtom som blåmärken, brännskador, bitmärken och frakturer. Hälso- och sjukvårdspersonal har en lagstadgad skyldighet att anmäla fall där barn misstänks fara illa till socialtjänsten. Det finns dock svårigheter i att identifiera barnmisshandel och hantera den känslomässiga upplevelse som det ger upphov till. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att möta barn som blivit utsatta för fysisk misshandel av en vuxen närstående, eller där det funnits misstanke om det. Metod Kvalitativ intervjustudie användes som metod. Sex intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som var mellan 33 och 58 år gamla och hade olika stor erfarenhet av att möta barn som misstänkts blivit utsatta för fysisk misshandel. De arbetade på en barnakutmottagning, barnavårdscentral eller i ett specialiserat barnskyddsteam. Samtliga intervjuer spelades in för att kunna transkriberas och analyseras med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna beskrev att möten med barn som blivit utsatta för fysisk misshandel upplevs som en känslomässig svårighet. Det kunde ge upphov till en känsla av utsatthet, ilska mot den misstänkte förövaren och att inte kunna räcka till för barnet. Resurser i mötena var emotionellt stöd och handledning samt stöd från socialtjänsten. Slutsats Det är känslomässigt svårt för sjuksköterskor att möta barn som misstänks ha blivit utsatta för fysisk misshandel samt den misstänkta förövaren. Erfarenhet och kunskap om fysisk misshandel samt handledning och emotionellt stöd är av betydelse för att kunna hantera dessa möten. Kliniska riktlinjer för bemötande saknas och sjuksköterskor upplever svårigheter i att bemöta den misstänkte förövaren och inte själva barnet.

Studien har undersökt misshandelsbrottslighetens utveckling i Malmö mellan åren 2000-2009 utifrån olika informationskällor och i ljuset av främst två förklaringsfaktorer; anmälningsbenägenhet och alkohol. Även skillnaden mellan anmälningar om grov misshandel jämfört med annan misshandel har undersökts närmare. Dessa tre aspekter utgör var och en varsin hypotes som studerats mer ingående. Här har främst sekundärdata använts i form av statistik från Brottsförebyggande rådet, Polisen, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut, men kopplat till anmälningsbenägenheten har en kvantitativ innehållsanalys av misshandelsrapportering i tidningen Sydsvenskan genomförts. Resultaten visar: att tidningens rapporteringsfrekvens inte ökat konstant över tid och därför inte med enkelhet kan kopplas till anmälningsbenägenhet. Att alkoholförsäljningen till viss del ökat, dock inte i samma takt som misshandelsanmälningarna, och att de grova misshandelsanmälningarna till stor del visar på en annan trend än de anmälningarna om annan misshandel.

De flesta får någon gång under sitt liv läsa om eller bevittna när ett djur far illa på grund av en människa. Att använda våld mot djur är något oacceptabelt, ändå sker det allt mer förekommande i vårt samhälle sett till brottsstatistiken. Studien ämnar att utifrån en kvalitativ innehållsanalys av sjutton domar, som har avgjorts i Skåne län och Västra Götalands län mellan 2012-2015, identifiera gemensamma faktorer hos personer som utövar våld mot djur och har dömts för djurplågeri i Sverige. Studien utförs på grund av att forskningen i nuläget har ett tämligen begränsat fokus där människors våld mot djur förklaras utifrån samma förklaringsmodell. Att identifiera gemensamma faktorer kan därför blir ett viktigt komplement till den befintliga forskningen. Eftersom Sverige i stort sett saknar preventiva åtgärder mot personer som utövar våld mot djur kan kunskapen även användas som ett redskap i det brottsförebyggande arbetet. Utifrån analysen kunde hus- och sällskapsdjur, kön, våldets utformning, olika förklaringar till sitt handlande, tidigare brottslighet, substanspåverkning, psykisk ohälsa samt djurets lidande identifieras som meningsbärande enheter i materialet. Våldet har begåtts i tre olika sammanhang; på grund av olydnad hos djuret, för egen tillfredställelse eller i relation till partnervåld. Utifrån att studera de olika gemensamma faktorerna i relation till det sammanhang där våldet begåtts, har de tre sammanhangen kunnat användas som undergrupper för att förklara olika mönster och karaktärsdrag hos personer som utövar djurplågeri. Framtida forskning bör fortsätta att studera gemensamma faktorer samt utföra studier av såväl retrospektiv som prospektiv karaktär. Slutligen bör forskningen utveckla kunskapen kring olika åtgärder samt att Sverige bör implementera fler konkreta åtgärder inom det brottsförebyggande arbetet. En rekommendation är att se över möjligheten till en tertiär prevention, i form av vård- och rehabilitering, till de personer som dömts för djurplågeri. / During a lifetime, most people will probably read about or witness when animals suffer violence because of a human. Violence against animals is unacceptable nevertheless it occurs more frequently in our society seen to crime statistics. This essay intends to, based on a qualitative content analysis, identify common factors among people who have committed and been convicted for animal abuse in Sweden. The study is based on seventeen court records between 2012-2015 from different district courts in Skåne and Västra Götaland. Existing research has a rather limited focus where all violence acts against animals are explained by one theory. Therefore, an important complement to existing research can be to identify common factors. The essay can also contribute as an instrument in crime prevention. The results in this study show that companion animals, gender, type of violence, explanations for their actions, history of criminality, mental illness, substance abuse and the animals suffering are important meaning units. The violence is perpetrated in three different contexts; due to disobedience of the animal, for the perpetrators own satisfaction or in relation to partner abuse. By analysing the common factors in relation to the context in which the violence is committed, the three contexts could be used as subcategories to explain different patterns and characteristics of persons who commit animal abuse. The essay suggests that future research should develop more knowledge about common factors. Also to use studies with retrospective as well as prospective character. Finally, future research should develop more knowledge about different interventions and start implement interventions of crime prevention in the Swedish society. A recommendation is to review the possibility of tertiary prevention, which contains care- and rehabilitation, for people convicted of animal abuse.

Violence against women is an extensive social problem that concerns us all. The women who seek health- and medical services when they have been exposed to violence and abuse have the right to expect being well taken care of and treated by competent and understanding personnel. A kind reception can make the patient feel comfortable enough to talk about their situation. The aim of this literature review was to determine how you as a nurse should treat a woman who has been exposed to battery, to be able to offer a professional and individual care. The frame of reference is Gustafsson´s SAUK-model since the acknowledged care aim to maintain and strengthen the human´s self-judgement and self-determination. The method was a literature review based on ten scientific articles. The result is presented in three themes how the women experience their encounter with the care, how the women want to be treated and the nurses knowledge/education. Our conclusion was that nurses attitudes are of significance in the meeting with battered women. It requires increased level of education and research within the field. Nurses have to take the risk to ask! / Våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem som angår oss alla. De kvinnor som söker hälso- och sjukvårdens tjänster då de utsatts för våld har rätt att förvänta sig att bli väl omhändertagna av kompetent och förstående personal. Ett bra bemötande kan göra att patienten känner sig trygg nog att berätta om sin situation. Syftet med denna litteraturstudie var att kartlägga hur man som sjuksköterska ska bemöta en kvinna som blivit utsatt för misshandel, för att kunna erbjuda professionell och individanpassad omvårdnad. Den teoretiska referensramen är Gustafssons SAUK- modell eftersom den bekräftande omvårdnaden syftar till bevara och förstärka människans självbedömning och självbestämmande. Metoden var en litteraturstudie, där tio vetenskapliga artiklar låg till grund. Resultatet presenteras i tre teman hur kvinnorna upplever mötet med vården, hur kvinnorna vill bli bemötta i vården samt sjuksköterskans kunskap/utbildning. Vi drog slutsatsen att sjuksköterskors attityder är av betydelse i mötet med misshandlade kvinnor. Det krävs ökad satsning på utbildning samt forskning inom området. Sjuksköterskor måste våga fråga!

The aim of this study was to investigate how the crime of animal cruelty is constructed and what lies behind these crimes where animals have been suffering.The study's data consisted of 76 animal cruelty judgements, the verdict pronounced between January 2017 and December 2018. Animal cruelty occurred in all of Sweden's counties. Most of the crimes were committed by perpetrators in the age group 50-59 years and men committed more crimes than women. Most of the crimes (92%) also resulted in day fines, which were combined with a suspended sentence in 63% of the cases. In 90% of the cases the day fines were for an amount of SEK 200 or less, and 43% of the perpetrators were given a suspended sentence or day fines of a minimum amount (SEK 50).Neglect concerning the primary lack of care, was the most common crime category (77% of all cases). Dogs were the most frequently affected species within both cases of neglect (39%) as well as in cases of abuse (79%), which is in line with previous studies regarding animal cruelty crimes. Men accounted for 92% of the cases in the crime category of abuse and women accounted for 49% of the cases in the category of neglect. In 40% of the judgments where cats were involved, the animal keeper also kept several other types of animals or had a larger total number of animals (68 animals at most), which may indicate animal hoarding. In almost half of the investigated cases, animals had either died or had to be euthanized because of the crime. It also turned out that some of the perpetrators violated an existing animal ban and nearly 15% of the crimes resulted in new animal bans. Approximately 15% of the judgements indicate animal hoarding and the lack of cooperation between authorities. It also appears that animal bans are not always complied by those who are imposed with the ban and further measures are therefore required for the ban to be complied with. Animal cruelty needs to be studied further and whether the new law on grave animal cruelty turns out to have the intended effect in practice. / Syftet med denna studie var att undersöka hur brottet djurplågeri är konstruerat och vad som ligger bakom dessa brott där djur blivit lidande. Studiens dataunderlag bestod av 76 djurplågeridomar som meddelats mellan januari 2017 och december 2018. Djurplågeri förekom i Sveriges samtliga län. Flest brott begicks av personer i åldersgruppen 50–59 år och män begick fler brott än kvinnor. Merparten av brotten (92 %) ledde till dagsböter, som i 63 % av fallen förenades med en villkorlig dom. I 90 % av fallen låg dagsböterna på 200 kronor eller mindre och 43 % av gärningspersonerna fälldes för brottet med en villkorlig dom eller dagsböter av minimibelopp (50 kr). Vanvård i form av primära skötselbrister var den vanligaste brottstypen (77 % av fallen) och hundar var det djurslag som drabbades oftast i såväl vanvårdsfall (39 %) som misshandelsfall (79 %), vilket är i linje med tidigare studier avseende djurplågeri. Männen stod för 92 % av brottstypen misshandel och kvinnor 49 % inom brottstypen vanvård. I 40 % där djurslaget katt förekom, höll djurhållaren flera olika djurslag men i flera fall även ett stort antal djur (som mest 68 stycken djur), vilket kan tyda på ett tvångsmässigt djursamlande. I närmare hälften av de undersökta domarna hade djur antingen självdött eller behövt avlivas på grund av brottet. Det visade sig även att en del av gärningspersonerna överträtt befintligt djurförbud och närmare 15 % av brotten resulterade i nya djurförbud. Omkring 15% av domarna tyder på djursamlande och ett bristande samarbete mellan myndigheter. Det framkommer även att djurförbud inte alltid efterlevs och att ytterligare åtgärder krävs för att förbudet ska efterlevas. Djurplågeri behöver studeras vidare och om den nya lagen om grovt djurplågeri visar sig få avsedd effekt i praktiken.