Bakgrund: Specialistsjuksköterskan inom intensivvård ansvarar för att tillgodose god och säker evidensbaserad omvårdnad för olika patientkategorier. Men kontextuella faktorer, organisatoriska- sociala-, eller professionella, kan medföra utmaningar att implementera evidensbaserade arbetssätt såsom tidig mobilisering inom intensivvård.Syfte: Med utgångspunkt i tidig mobilisering av intensivvårdspatienter beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av evidensbaserad vård. Metod: En intervjustudie med kvalitativ induktiv ansats genomfördes på en intensivvårdsavdelning i Mellansverige. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med specialistsjuksköterskor inom intensivvård och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Resultatet utgjordes av två kategorier; “erfarenheter av evidensbaserad kunskap och arbetssätt utifrån mobilisering på IVA” och “faktorer som kan hindra eller underlätta evidensbaserade arbetssätt och mobilisering på IVA”.Olika uppfattningar avseende innebörden av evidens framkom, men majoriteten var samstämmiga i definitionen av evidens som forskningsbaserat och att evidensbaserade arbetssätt är viktiga för att tillgodose omvårdnad av god kvalitet. Arbetet på intensivvårdsavdelning sker i möjligaste mån evidensbaserat och vårdrutiner, vårdhandboken och vetenskapliga artiklar ansågs vara källor till evidens. Specialistsjuksköterskor hade olika åsikter angående ansvarig för mobilisering samt när det skulle utföras. Trots att mobilisering ansågs viktigt, utfördes det inte alltid. Slutsats: De hinder och underlättande faktorer till tidig mobilisering och evidensbaserad vård som framkom var relaterade till organisation, vårdpersonal och patient. Resultatet i denna studie kan öka kunskapen om hinder och underlättande faktorer för tidig mobilisering samt bidra till utveckling av systematiska arbetssätt för evidensbaserad vård inom intensivvård.

Purpose of this study was to investigate the Alcoholics Anonymous strengths and weaknesses, their policy of total abstinence after treatment and strategies for sobriety. The study was conducted by two focus group interviews with women and men living in a twelve-step treatment. Also a single interview was made with a woman from the staff at the women's homes. The results were analyzed with the theories of social mobilization and how group processes affect individuals. The result shows that the key strategies is to work in the twelve steps, going to meetings, and accept the concept of disease to achieve sobriety. Replacing unhealthy social circles is important. Community given in Alcoholics Anonymous give the individual strengths to break out of addiction. The analysis of a group perspective showed that the community has impact on the individual's choice. It thus leads also to change to new sober socializing, given within the movement, which can change behavior. / Denna studies syfte var att undersöka Anonyma Alkoholisters styrkor och svagheter, deras policy den totala avhållsamheten efter behandling och strategier för nykterhet. I studien genomfördes två fokusgruppintervjuer med kvinnor respektive män boende på ett tolv- stegsbehandlingshem. Även en enskild intervju gjordes med en kvinna ur personalen på kvinnornas hem. Resultatet analyserades med teorier om social mobilisering och om hur grupprocesser påverkar individer. Resultatet visar att centrala strategier är att arbeta i de tolv stegen, gå på möten, och acceptera sjukdomsbegreppet för att uppnå nykterhet. Byte av osunda umgängeskretsar är viktigt. Gemenskapen som ges inom Anonyma Alkoholister ger individen styrka att bryta sig ur missbruket. Analysen med ett grupperspektiv visade att gemenskapen har påverkan på individens val. Det leder således också att byte till nytt nyktert umgänge, som ges inom rörelsen, kan ändra en individs beteende.

Sammanfattning Bakgrund Medelåldern för befolkningen i Sverige blir högre. Det kommer leda till att antalet höft- och knäoperationer ökar. Således krävs det mer forskning för att optimera omhändertagandet av patienterna i denna patientgrupp. Syfte Primärt var syftet är att undersöka effekten av tidig mobilisering vid knä- och höftledsoperation relaterat till vårdtid (Length of Stay). Sekundärt var målet att undersöka effekten av sagd operation på patientrapporterad livskvalitet (Quality of Life). Metod För att besvara frågeställningarna genomfördes en allmän litteraturstudie av artiklar med kvantitativ metod. Resultat Patienter som genomförde höft-och knäledsoperation skattade sin postoperativa livskvalitet EuroQol 5-dimensions (EQ-5D) högre än innan operation, värdet närmar sig det för populationen i stort normala. Ökningen är mest påtaglig under de tre första månaderna efter operation och kvarstår i upp till två år. Att påbörja mobilisering av patienten under samma dag som operationen kan ge stor utdelning relaterat till förkortad vårdtid, i vissa fall en minskning med 6,45 dagar. Slutsats Tidig mobilisering förkortar vårdtiden. Höft- och knäledsoperation leder i de flesta fall till förbättrad livskvalité. Nyckelord: Tidig mobilisering, Artroplastik, Vårdtid Livskvalitet, Patienthälsa

I december 2001, bröt en allvarlig kris ut i Argentina som fick politiska, ekonomiska och sociala konsekvenser. En av dessa konsekvenser var de olika former av social mobilisering som uppstod som ett uttryck för folkets desperation och som strategi för att rädda sin situation. En av de sociala mobiliseringarna var de återtagna företagen (ERT, Empresas Recuperadas por los Trabajadores). Tidigare anställda ockuperade och återtog sina fabriker när de gått i konkurs och de tidigare ägarna flytt landet. De bildade arbetskooperativ och fick efter en lång och hård kamp rätt att styra företagen i egen regi. Vi reste till Buenos Aires för att komma närmre detta ämne och söka kunskap om den kontext detta skett i och ta reda på vad återtagandet av dessa företag inneburit för arbetarnas del. Att ta makten över sin situation på det sätt som arbetarna gjort kan liknas vid empowerment, då de själva definierat sin situation, formulerat metoder för förändring och med egen kraft satt planen i verket. Som socialarbetare och socionomstudenter har vi stött på begreppet empowerment i många sammanhang. Vi har dock uppfattat begreppet som komplext och mångtydigt, samtidigt som det empowermentinriktade sociala arbetet tar sig mycket olika och ibland motsägande uttryck. För att förstå de processer arbetarna gått igenom ur ett svenskt välfärdsperspektiv måste man också förstå delar av den Argentinska historien och den samhälleliga kontexten. Vi har besökt ett arbetskooperativ på tryckeriet Pompeya och frågat dem om hur de upplever att deras levnadsförhållanden förändrats sedan ockupationerna och krisen. Vi har också tagit reda på om de processer de gått igenom lett till en upplevelse av empowerment och vad som har varit viktigt för att detta ska ha kunnat ske. Arbetarnas levnadsförhållanden har förändrats på olika sätt, de har stärkts genom att de räddat sina arbeten, de har på vissa punkter förblivit oförändrade om man jämför med innan krisen och på andra plan har de blivit sämre i jämförelse med innan krisen. Arbetarnas upplevelse av livskvalitet gör dock att de upplever sig ha goda levnadsförhållanden. Genom processerna som de gått igenom har de fått en upplevelse av empowerment och för att detta ska ha kunnat ske har följande faktorer varit viktiga: att göra tillsammans, att de delade en krissituation, att de följde sina ideologiska uppfattningar och blev erkända för det de gjort. Arbetarnas erfarenheter blir viktiga för hur empowerment sker i praktiken. Studien ger kunskap om hur socialarbetarens förhållningssätt till empowerment blir viktigt för att begreppet inte ska urholkas av professionellas makt. / In December 2001 a serious crisis struck the Argentinean society, which resulted in political, economical and social consequences. One of these consequences was the social mobilization that occurred as an expression of the desperation of the citizens, as well as a strategy to save their situation. One of the social mobilizations was the recovered factories (ERT, Empresas Recuperadas por los trabajadores). Former employees occupied and recovered their factories when they went bankrupt and the former owners had fled the country. They started workers cooperatives and were after a long and hard struggle, legally allowed to run the factories by themselves. We went to Buenos Aires to approach this subject and too seek knowledge about the context in which this has occurred and find out what results this has had for the workers. Regaining power of one’s own situation like the workers did can be compared to Empowerment. They defined their own situation, formulated methods for change and with their own power tried to reach their goal. As social workers and students of social work, we have encountered the term Empowerment several times. We have though found the term being both ambiguous and complex, at the same time as the empowerment focused social work is expressed in different and sometimes contradictory ways. To understand those processes the workers have gone through from a Swedish welfare perspective, one has to understand certain parts of the Argentinean history and society. We have visited a workers cooperative at the printing office Pompeya and have asked them about how they sense that their living conditions have been affected by the crisis and the occupations. The living conditions have changed in different ways. They have been strengthened since they recovered their jobs, on other levels they have not changed at all when we compare to their lives before the crisis. On other levels they are worse now than before the crisis. The workers sense of life quality makes their total experience as having good life conditions. Through the processes they have been though they have had a sense of empowerment and to make it possible following factors have been important: doing together, sharing a crisis situation, following their ideals and being acknowledged for what they have done. The workers experiences become important for how the term empowerment is used in practice. The study gives knowledge about how the social workers attitude to empowerment is important to avoid undermining the term by the power of professionals.

My master thesis concerns Sweden during the Second World War, and Sweden´s relation to occupied Norway. During the last spring of the war, German troops still sized 300 000 men terrorized the Norwegian country and populations. Troops evacuated the population in “Finnmark” and destroyed their settlements. As afraid of continued destruction of Norwegian industrial and other interests, the Norwegian government, now seated in London, appealed to Sweden at the beginning of February for a possibly coming and needed military help against remaining German soldiers. Sweden hesitated and waited for the end of the war to come and didn’t want to make any commitment of future actions, but ostensibly started up planning for an eventual military intervention. In April the Norwegian government appealed once again for help and suggested Sweden to mobilize the military as a press on the germen remaining troops to surrender. Sweden hesitated once again and consider to have had full information of the situation in Norway and therefore could hold an opinion of an inoffensive end to the war in Norway. The Norwegian government went very upset, not accepting another state to have better information of the situation in their own country and felt betrayed by Sweden. This thesis tries to describe the disagreement between the two countries and to scrutinize the information Sweden could have had to assert a position of a peaceful end in Norway.

Tidig mobilisering av patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning (IVA) har visat sig minska risken för komplikationer under och efter vårdtiden samt förkorta tiden i respirator. Trots påvisad god effekt har det visat sig vara svårt att få genomslag för denna behandlingsåtgärd. Syftet med denna litteraturstudie var att studera vilka hinder/barriärer som finns mot införandet av tidig mobilisering och vad som gjorts för att implementera denna förändring av IVA-vården på andra kliniker. Studien är en litteraturstudie baserad på artiklar utvalda enligt förutbestämda kriterier ur databaserna Cinahl och Medline. Resultaten summerades i två huvudteman ”Hinder för tidig mobilisering” respektive ”Implementering av tidig mobilisering”. Resultaten visade att hinder för tidig mobiliseringen ofta berodde på en kombination av följande faktorer: okunskap, kulturen på avdelningen, bristande samarbete, resursbrist och patientrelaterade faktorer. Okunskap gäller både brist på kunskap om varför tidig mobilisering är bra, men även om hur och när mobilisering kan genomföras. Om det inte fanns någon kultur för tvärprofessionellt samarbete så upplevdes detta som ett stort hinder på vägen. Implementering av tidig mobilisering gick mycket ut på att överbrygga de barriärer som definierats. Utbildning för att möta bristen på kunskap, organisatoriska förändringar såsom prioriterade samarbete mellan olika yrkesgrupper och tydliggörande av var och ens roll i processen samt ett väl genomarbetat protokoll för hur tidig mobilisering skulle genomföras, utgjorde grundstenarna för en lyckad implementering. För att öka tillämpningen av tidig mobilisering inom svensk intensivvård föreslår författarna en strukturerad plan enligt ovan.

Bakgrund: Höftfrakturer är den vanligaste typen av fraktur för personer över 80 år, förekomsten är över 18 000 per år i Sverige. Flertalet studier visar brister i mobiliseringen postoperativt och att patienter därmed är stillasittande i flertalet av dygnets timmar. Äldre personer med en höftfraktur tenderar att vara i beroendeställning till andra, t.ex. vårdpersonal varpå ett bra samspel måste finnas för att gemensamt arbeta med patientens fortsatta rehabilitering. Syfte: Syftet var att belysa vad som hindrar patienters mobilisering efter en höftfraktur. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design baserad på tio studier. Resultat: Det identifierades tre huvudteman; patienten själv som motgång, att vara i beroende av andra samt miljöfaktorn. Det finns ett flertal aspekter på hur mobilisering hindras. Patienten själv ansåg oftast att de hade egna fysiska och psykiska problem, såsom brist på motivation, trötthet och smärta. Patienterna uttryckte oro och ångest över att de var i beroende av andra för att kunna göra förflyttningar. Miljön de befann sig i uppgavs som en stor betydelse, då det fanns stora variationer av t.ex. utrymme att röra sig på samt vilket utbud av hjälpmedel som fanns. Konklusion: Det är identifierat att mobilisering kan försenas eller utebli på grund av flera bidragande faktorer. Brist på att ge information, motivera patienten, ge adekvat smärtlindring och samordna med andra yrkeskategorier brister i arbetet med patientens mobilisering. Sjuksköterskan måste kunna se patienten ur ett holistiskt synsätt för att främja dennes hälsa på bästa möjliga sätt. Nyckelord: Patient, höftfraktur, mobilisering, hinder, litteraturstudie / Background: Hip fractures are one of the most common fractures for adults over 80 years. In Sweden, the incidence is over 18 000 each year. Multiple studies show that there exist obstacles when patients shall mobilize and are therefore sedentary most of the day. Older adult´s tend to be more dependent of others after a hip fracture i.e. healthcare staff. There must be a good cooperation between the nurse, patient and other healthcare professionals. Aim: To illustrate which obstacles that can occur when mobilizing after a hip fracture. Aim: A literature review based on 10 qualitative studies. Result: There was identified 3 main categories; the patients experience, the dependent of others and the environment. There were several aspects that prevented mobilization. The patients themselves often stated that they had physical and psychological problems such as lack of motivation, fatigue and pain. The patients expressed anxiety because the feeling of not being independent. The environment was an aspect that was stated because of the limited area to mobilize in and the limitation of walking-aids. Conclusion: It´s been identified that mobilization can be delayed or be absent because of several aspects. Lack of information, lack of giving motivation to the patient and provide a good pain management is described. Also, lack of cooperation between other healthcare professionals is badly. The nurse must see the patient from a holistic perspective to promote as good care as possible. Keywords: Patient, hip fracture, mobilization, obstacle, litterateur review

Intensivvård är en vårdnivå som har utökade resurser att ta hand om patienter med hotande eller manifest svikt i vitala funktioner. En intensivvårdssjuksköterska är en sjuksköterska med specialistutbildning inom intensivvård vilket innebär vidareutbildning i att ha utökad förståelse för kroppens fysiologiska processer, för medicinskteknisk utrustning och för att ha utökad handlingsberedskap att hantera patienters snabbt påkomna svikt. När en patient drabbas av multiorgansvikt inkluderar det ofta akut njursvikt som kan leda till behov av kontinuerlig dialys under intensivvården. Intensivvårdens dialysbehandling har i ett historiskt perspektiv hänvisat patienter till långvarigt sängläge och immobilisering till följd av apparatens utformning och behandlingens längd men också på grund av det vårdande teamets oro för risker att mobilisera under kontinuerlig dialys. Att mobilisering inleds i ett tidigt skede av intensivvården beskrivs avgörande för patienters välbefinnande, rehabilitering och överlevnad. Syftet var att belysa faktorer som påverkar mobilisering av patienter som genomgår kontinuerlig dialys på en intensivvårdsavdelning. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie då det är en bra metod för att kartlägga dokumenterad kunskap och skapa en överblick inom ett område. Vetenskapliga artiklar söktes i PubMed, Cinahl och Google Scholar. Fjorton vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet.  Resultatet visade att mobilisering under kontinuerlig dialys sågs som patientsäker och genomförbar och det påverkade inte patienter hemodynamiskt negativt utan med hårdare träning vid ökad patientdelaktighet ledde det till ökad patientnöjdhet och i förlängningen till ökad överlevnad Hindrande faktorer för mobilisering under kontinuerlig dialys var när patientens fysiska och psykiska instabilitet var för svår. Personalens rädsla för att rubba dialyskateterns läge sågs inte vara befogad och inte heller rädslan att det utgjorde ökad risk att mobilisera med dialyskatetern sittande i ett kärl i ljumsken jämfört med ett på halsen. Rädslan för att dialysbehandling skulle fördröjas då filter koagulerat till följd av mobilisering sågs inte heller befogad. Personalupplevda hindrande faktorer för mobilisering under kontinuerlig dialys var rädslor för risk för patientens hälsa, personalens kunskaps- och erfarenhetsbrist, personalbrist, ogenomtänkt sederingsdjup, brist på rutiner och riktlinjer, samarbete, utrustning, samordning och gemensamma mål för verksamheten. Slutsatsen är att mobilisering under kontinuerlig dialys är motiverad, patientsäker och genomförbar men hänsyn måste tas till patientens fysiska och psykiska tillstånd. Ökad mobilisering leder till ökad patientdelaktighet och patientnöjdhet samt kan leda till ökad överlevnad. Det är viktigt att personal inom hälso-och sjukvård är medvetna om betydelsen av att mobilisera patienter som genomgår kontinuerlig dialys på en intensivvårdsavdelning.

Patienter som läggs in på intensivvårdsavdelningar blir ofta sängliggande en längre period. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade som de borde. Immobiliseringen hos patienterna har en rad negativa effekter på kroppen, men att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan vara utmanande för intensivvårdssjuksköterskan och teamet kring patienten. Syftet med denna studie är att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter. Metoden som valts för att genomföra studien är litteraturstudie. Det visade sig att tidig mobilisering kan genomföras på ett bra och säkert sätt. Tidig mobilisering hade goda effekter på respiration och ventilation som förbättrad lungkapacitet och förbättrad saturation när patienten mobiliserades på sängkanten eller ur sängen. Den tidiga mobiliseringen hade också goda effekter på cirkulationen. Hos de patienter som mobiliserades tidigt förbättrades bland annat medelartärtrycket. De patienter som mobiliserades tidigt hade färre dagar i ventilator behandling och tiden för den totala sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienterna som mobiliserades tidigt. De patienter som genomförde lättare fysiskt aktivitet tidigt hade fler positiva effekter än de patienter som utsattes för lite hårdare aktivitet. Kanske beror detta på att patienterna som deltog i studierna hade allvarliga grund sjukdomar sedan tidigare som gjorde det svårare att utföra den hårdare fysiska aktiviteten.

Det svenska välfärdssamhället präglas av ett utbrett medborgerligt engagemang i form av ideellt arbete. Motivation till ett ideellt engagemang kan variera beroende på individ, situation och samhällskontext. Under 2015 kom en flyktingström till Sverige som innebar nya utmaningar för samhället. Många av flyktingarna ville inte söka asyl i landet och klassades därför som irreguljära flyktingar. Den svenska staten har inga direkta skyldigheter mot irreguljära flyktingar vilket skapade ett behov som ideellt engagerade fick täcka upp för. Trots avsaknaden av juridiska skyldigheter kände människor ändå en moralisk skyldighet att agera på ett sådant sätt som ansågs främjade för allmänhetens bästa. En ideell handling kan betraktas som en gåva och ska tolkas i den sociala kontext den utförs i. Ideellt engagemang relateras också till ett socialt utbyte där de engagerade individerna förväntar sig att få något tillbaka från engagemanget. Motivationen till att ge en gåva eller delta i ett utbyte kan grunda sig både i inre och yttre faktorer. Syftet med denna uppsats har därför varit att undersöka vad det är som motiverar människor att engagera sig ideellt vid en hastig samhällsförändring som skapat nya sociala behov. För att undersöka syftet har sex djupintervjuer utförts med ideellt engagerade inom verksamheten Refugees Welcome som assisterade flyktingarna på deras resa genom Sverige. Resultat visar på att olika delar och grupper i samhället påverkas på olika sätt vid en hastig samhällsförändring. Majoriteten av civilsamhället mobiliseras till förmån för att täcka upp behoven samtidigt som det finns individer med skilda åsikter som går samman och tillsammans organiserar ett motstånd mot de ideella insatserna. Den största faktorn för människors motivation vid en samhällsförändring är känslan av att vilja hitta en lösning och erbjuda stöd för de drabbade människorna. Den snabba uppstarten innebar ett löst organiserat nätverk som ledde till organisatoriska utmaningar. Utmaningar och motgångar användes som motivationsfaktorer för de ideellt engagerade individerna. Under engagemangets gång spelade stöd och uppskattning från omgivningen in som centrala drivkrafter till ett fortsatt engagemang.