I denna studie har sju gymnasieelever intervjuats om hur de uppfattar sin språkliga prestation i muntlig gruppredovisning. Studien har genomförts med hjälp av intervjuer och är skriven ur ett social-psykologiskt perspektiv, alltså hur människor fungerar i samspel med andra. Resultatet pekar på att eleverna uppfattar det som att deras språk förändras beroende på om redovisningen sker i grupp eller individuellt med läraren. Ingen av eleverna tyckte att språket blev mer formellt eller korrekt i grupp, medan de flesta uppfattade det som att språket blir mer korrekt och formellt när redovisningen sker enbart för läraren. Resultatet indikerar också på att elever med låg självkänsla helst redovisar i grupp medan de med hög självkänsla helst redovisar enbart framför läraren. Det behövs dock ytterligare forskning för att få fram ett mer allmänt och generaliserande resultat. / This study has investigated seven upper-secondary students’ perception on how their language is affected depending on if they give their oral presentation in groups or individually for the teacher. Seven upper-secondary students have been interviewed and the study is based on their answers and on previous research. The results show that all the students in this study think that their language change depending on the form of the presentation. No one of the students think that their language is more formal and correct in a group presentation. All students but one thinks that the language is more formal and correct when they give their oral presentation individually in front of the teacher. The results also show that the students with high self-esteem prefer to give their oral presentation in front of just the teacher, while the students with low self-esteem prefers to give their oral presentations in groups. However, more research needs to be done on the subject to give a more generalized result.

InledningSvenskämnet är ett av våra viktigaste ämnen och utgör en bas för språkutvecklingen hos elever. Språket är något vi människor använder varje dag och som är nödvändigt för att klara vardagen. I svenskämnet ska elever, enligt läroplanen, ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära. Det är viktigt att elever utvecklar sin språkliga förmåga och lär sig att framföra sin talan, för att kunna verka i ett samhälle som bygger mycket på muntlig framställning och att man kan uttrycka sig korrekt, både muntligt och skriftligt.SyfteSyftet med studien är att belysa ett antal lågstadielärares erfarenheter om hur de arbetar med muntlig framställning i svenskämnet.MetodStudien har utgått från en kvalitativ metod med intervju som redskap. Urvalet för intervjuerna utgörs av lärare som undervisar i svenska för årskurs 1-3. Materialet samlades in och analyserades utifrån Basil Bernsteins begrepp inramning. Resultatet av det insamlade materialet redovisas med hjälp av citat från intervjuerna.ResultatResultatet av undersökningen visar att samtliga lärare som deltagit arbetar medvetet med att eleverna ska börja utveckla sin förmåga att genomföra muntliga framställningar redan från årskurs ett. Lärarna lägger stort fokus på hur man är en god lyssnare vid en muntlig framställning. Det framkommer även att lärarna anser att det krävs ett tryggt klassrumsklimat med en aktivt lyssnande publik, för att kunna utveckla elevernas förmåga att genomföra muntliga framställningar.

No description available.

BAKGRUND:Tidigare forskning i ämnet fokuserar kring lärarens roll i elevernas utveckling och att eleverna ska utsättas för målspråket så mycket som möjligt. Tidigare undersökningar behandlar relationen mellan lärare och elever samt hur läraren bör vara och inte vara i klassrummet.SYFTE:Mitt syfte med undersökningen är att ta reda på hur lärare arbetar för att få eleverna att våga prata engelska och utveckla sin muntliga förmåga.METOD:Jag har genomfört en kvalitativ studie inriktad på hur några lärare resonerar kring elevernas muntliga aktivitet på engelskan, och har därför använt den semistrukturerade intervjun som redskap.RESULTAT:Jag har funnit att lärarna framhåller entusiasm och uppmuntran för att skapa god atmosfär i klassrummet och för att inbjuda eleverna till att tala engelska. De tycker det är viktigt att tala mycket engelska på lektionerna och samtala med eleverna om att vägen till ett nytt språk går genom misstag och felsägningar. Lärarna säger enigt att eleverna också måste få en väl motiverad mening med varför de ska lära sig engelska och varför det är så viktigt att kunna.

<p>Denna uppsats behandlar elevers förmåga att tala inför andra människor. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning och har arbetat utifrån två problemformuleringar. Dessa är ”Hur arbetar lärarna för att utveckla eleverna till säkra talare? och Vilken är lärarens personliga inställning till detta område?” Jag valde ut fyra olika lärare som jag sedan intervjuade genom att ställa nio frågor.</p><p>Resultatet av min undersökning blev att två av de intervjuade lärarna anser att eleverna upplever det som positivt och roligt att redovisa muntligt inför sina klasskamrater, det var också dessa lärare som arbetade med de yngre eleverna. Dessa lärare använder sig av olika metoder för att utveckla eleverna inom detta, men framförallt lyfter de fram att det är mängden talträning som är av allra största vikt. De vill att eleverna ska få mycket erfarenhet av att göra muntliga redovisningar. De andra två lärarna, som arbetar med högstadieelever, tycker inte att eleverna ser det som något positivt att redovisa muntligt. Dock poängterar den ena läraren att det finns undantag. Vissa elever ser det som lustfyllt och roligt att berätta vad man har arbetat med. Dessa lärare arbetar även dem i stor utsträckning med att talträna eleverna och varierar sina arbetsmetoder.</p>

<p>I min tidigare studie undersökte jag hur kvinnor framställdes i veckotidningar under 1930- 1960- talet med stöd från Yvonne Hirdmans kontraktsteori. I denna uppsats ville jag titta på likheter och skillnader mellan Hirdmans teori, resultatet från min tidigare studie samt "verkligheten". Verkligheten representeras i denna studie av fyra kvinnor som upplevt det så kallade husmoderskontraktet. Det är alltså deras erfarenheter, tankar och åsikter som står i fokus. För att ta reda på detta använde jag mig av intervjuer, och hamnar under rubriken muntlig historia. Mina frågeställningar var alltså, vilka platser kvinnorna befann sig på under den aktuella perioden samt vilka sysslor de utförde. Om de upplevde några förväntningar eller påtryckningar från samhället samt deras egna åsikter om genusfördelningen i samhället. Resultatet visade på en uppdelning där männen befann sig på arbetsmarknaden och kvinnorna i hemmet. Det visade även på en segregerad arbetsmarknad där männen hade maktpositioner och kvinnorna utförde det arbete som uppfyllde de klara stereotypa könsramar som fanns i samhället. Kvinnorna upplevde inte att samhället hade några förväntningar på dem, de menar att de bara gjorde som man skulle. Intervjumaterialet visar dock på att det fanns förväntningaroch påtryckningar från samhället om hur kvinnorna skulle leva sina liv. Kvinnornas åsikter om genuskontraktet var svåra att få fram, oftast stannade diskussionen vid biologiska skillnader eller konstaterande av det befintliga läget.</p>

<p>De senaste åren har det författats ett flertal rapporter som visar att svenska elevers kunskaper i matematik sjunker.  Som en följd av det har klassrummet varit i blickfånget för att studera kommunikationen mellan pedagoger och elever under matematiklektioner. Syftet med föreliggande studie var att ge ytterligare en pusselbit till den bilden, genom att beskriva hur kommunikationen gestaltas under två lektioner. Den epistemologiska synen grundar sig i det sociokulturella perspektivet och studien genomfördes med inspiration av en socialkonstruktionistisk inriktning. Empiri har samlats in genom videoinspelade observationer och för att ge ytterligare tyngd i studien, intervjuades även de två klasslärarna. Urvalet av klasserna skedde genom ett kombinerat strategiskt- och bekvämlighetsurval.  Resultatet visar att den muntliga kommunikationen kan gestaltas på olika sätt och att det är lärarna i egenskap av pedagogiska ledare som styr hur den utformas. Slutsatsen var att det inte är mängden kommunikation utan kvaliteten i den samma som är avgörande för om elever utvecklar förståelse inom ämnet matematik.</p>

<p>Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på om och hur muntlig kommunikation förekommer under matematiklektioner i årskurs 7-9. Undersökningen riktar sig också mot vad lärarna har för inställning till, hur den muntliga kommunikationen kan vara till fördel för elevernas kunskapsutveckling och förståelse för matematik. Arbetet inleds med en litteraturstudie och efter det  den empiriska undersökningen. Undersökningen genomfördes med hjälp av en enkät som 30 lärare i årskurs 7-9 besvarade. Resultatet av enkätundersökningen visar på att eleverna arbetar enskilt i läroboken varje lektion och att grupparbeten inte är en vanligt förekommande arbetsform på matematiklektionerna. Muntlig kommunikation där läraren frågar och någon enskild elev svarar, använder sig lärarna av på de flesta lektionerna. Diskussioner där läraren och eleverna är inblandade  sker olika mycket hos de olika lärarna. Drygt hälften av lärarna använder sig av diskussioner varje eller de flesta lektionerna. Det är mer än en tredjedel som använder sig av diskussioner ibland. Några större arbeten eller projekt inom matematik var sällsynt förekommande. När det gäller lärarnas inställning till den muntliga kommunikationens nytta för elevernas vidkommande när det gäller matematik, svarar de att den främjar elevernas utveckling och kunskapsnivå. Lärarna ställer sig tveksamma till om den muntliga kommunikationen främjar elevernas motivation för matematik. Det skiljer sig markant på två undersökningsfrågor jämfört med den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (Skolverket, 2005). På frågan om hur ofta läraren har gemensamma genomgångar har svarsalternativet "i stort sett varje lektion" nästan dubblerats från 34 procent till 67 procent. På frågan om hur ofta läraren ställer frågor och enskilda elever svarar har svarsalternativet "varje/de flesta lektioner"  tredubblats från 30 procent till 90 procent.<p> </p></p><p> </p>

De senaste åren har det författats ett flertal rapporter som visar att svenska elevers kunskaper i matematik sjunker.  Som en följd av det har klassrummet varit i blickfånget för att studera kommunikationen mellan pedagoger och elever under matematiklektioner. Syftet med föreliggande studie var att ge ytterligare en pusselbit till den bilden, genom att beskriva hur kommunikationen gestaltas under två lektioner. Den epistemologiska synen grundar sig i det sociokulturella perspektivet och studien genomfördes med inspiration av en socialkonstruktionistisk inriktning. Empiri har samlats in genom videoinspelade observationer och för att ge ytterligare tyngd i studien, intervjuades även de två klasslärarna. Urvalet av klasserna skedde genom ett kombinerat strategiskt- och bekvämlighetsurval.  Resultatet visar att den muntliga kommunikationen kan gestaltas på olika sätt och att det är lärarna i egenskap av pedagogiska ledare som styr hur den utformas. Slutsatsen var att det inte är mängden kommunikation utan kvaliteten i den samma som är avgörande för om elever utvecklar förståelse inom ämnet matematik.

Denna uppsats behandlar elevers förmåga att tala inför andra människor. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning och har arbetat utifrån två problemformuleringar. Dessa är ”Hur arbetar lärarna för att utveckla eleverna till säkra talare? och Vilken är lärarens personliga inställning till detta område?” Jag valde ut fyra olika lärare som jag sedan intervjuade genom att ställa nio frågor. Resultatet av min undersökning blev att två av de intervjuade lärarna anser att eleverna upplever det som positivt och roligt att redovisa muntligt inför sina klasskamrater, det var också dessa lärare som arbetade med de yngre eleverna. Dessa lärare använder sig av olika metoder för att utveckla eleverna inom detta, men framförallt lyfter de fram att det är mängden talträning som är av allra största vikt. De vill att eleverna ska få mycket erfarenhet av att göra muntliga redovisningar. De andra två lärarna, som arbetar med högstadieelever, tycker inte att eleverna ser det som något positivt att redovisa muntligt. Dock poängterar den ena läraren att det finns undantag. Vissa elever ser det som lustfyllt och roligt att berätta vad man har arbetat med. Dessa lärare arbetar även dem i stor utsträckning med att talträna eleverna och varierar sina arbetsmetoder.