<p>Rapporten är en erfarenhetsbaserad reflektion över min praktiktid på 3d-produktionsföretaget Kaktus Film i Stockholm. Under min tid på företaget var jag med, från början till slut, i produktionen av en tysk musikvideo till en artist som heter Eisblume. Min roll i projektet med musikvideon var 3d-grafiker. Jag har primärt arbetat med tre olika saker; att skapa och animera blodådror som växer fram i olika miljöer, att skapa vattensimulationer och att färgmatcha och justera de renderade bilderna. Rapporten beskriver min kunskaps/arbetsprocess på Kaktus Film och de problem som uppstod i arbetet. Rapporten ger också en helhetsbild av arbetsprocessen i en storydriven kortfilms 3d-produktion. Arbetet i en sådan produktion beskrivs delvis utifrån min deltagande observation på Kaktus Film, men också utifrån litteratur inom området. En beskrivning av arbetsprocessen i en storydriven kortfilms 3d-produktion har skrivits parallellt med rapporten och finns bifogad som en bilaga till rapporten. Bilagan kompletterar den reflekterande texten för att ge en tydligare helhetsbild av en typisk produktion.Under min praktiktid på Kaktus Film kom jag att reflektera över att det finns så få kvinnor på 3d-produktionsföretagen. Jag beslutade då att utföra en mindre genusundersökning. Genusundersökningen behandlar frågor som kretsar kring könsfördelningen i 3d-branschen. Till exempel vad den ojämna könsfördelningen kan bero på. Genusundersökningen visar att var tredje person på en 3d-relaterad utbildning är kvinna, medan andelen anställda kvinnor i 3d-branschen uppskattas till endast 10 procent. Teorier om att den kulturella jantelagen ligger till grund för könsfördelningen diskuteras. Det visar sig också att den fördomsfulla uppfattningen, att män är bättre på tekniska uppgifter, gör sig starkt ihågkommen i 3d-branschen. Genusundersökningen börjar under kapitel 5.</p>

No description available.

Today almost every artist has a music video. With today’s technology it has become a lot easier for smaller companies or amateur filmers to produce and distribute their work. But how important is an artist’s music video and where do people find their music these days? Other questions we wanted to answer were if there is a typical way a music video looks like based on its genre. And is it possible to break these stereotypical ways of producing music videos and thereby create a higher level of enjoyment from the viewer? Our main idea of achieving this was by the use of visual effects in a genre, which in our opinion usually don’t showcase these types of effects. The genre we decided to work with was singer/songwriter, which we think is one genre that doesn’t typically use visual effects. To back up our opinions we studied a lot of music videos from different genres to really see what was typical for each of them. Furthermore we made a survey to find answers for our questions about people’s views on the importance of a well-made music video and where they watch and find them. After we had found some of our answers we produced a music video, one with, and one without visual effects. We then showed these to a number of people and asked them questions about their opinions. Based on our results from studying different music videos and the surveys we came up with a conclusion. And we can say that using visual effects in a genre were they typically aren’t used is possible and it can enhance a viewers enjoyment of the music video. Although we also found out that it should be done with moderation and in good relations with the specific genre.

Denna uppsats syftar till att skapa djupare förståelse för det menings-skapande som musikvideon Haffla (2017) bidrar med i debatten om kultur, nationalitet och utanförskap i samtida Sverige. Genom ett postkolonialt perspektiv och med avstamp i teori om representation har delar av innehållet undersökts med metoden av semiotisk bildanalys. Rasifierade svenskar betraktas som ”de andra” i dagens Sverige, i relation till ”svenskhet”. I det utvalda materialet visas dock en annan representation av rasifierade svenskar i kombination med tecken som betecknar svenskhet, vilket möjliggör en inkluderande representation av svenskhet. / This paper aims to create a deeper knowledge of the meaning making that is constructed through the music video Haffla (2017) and how it contributes to the discussion on culture, nationality and alienation in contemporary Sweden. Several scenes from the video have been analysed using the method of semiotic visual analys, through a post-colonial perspective with theory on representation. Racialized swedes are in relation the ”Swedishness” regarded as ”the other”, but in the analyzedmaterial there is another representation of radicalized swedes, which is given through signs that signify Swedishness. This creates an inclusive representation of Swedishness.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka preferenser personer med förkunskaper inom redigering har, för två olika klipptekniker i ett specifikt verk. Undersökningen fokuserade på två specifika klipptekniker, rytmisk klippteknik och ickelinjär klippteknik. Detta slutfördes genom kvalitativa intervjuer med elva studenter från Högskolan Dalarna. Det resulterade i en ökad förståelse för hur det två olika klippteknikerna påverkade tittarupplevelsen i musikvideorna. Sammanfattningsvis visar resultaten från denna undersökning att den föredragna klipptekniken bland personer med förkunskaper är den rytmiska klipptekniken. Svagheten i undersökningen är att den endast bygger på den empiri som samlats in genom intervjuerna. Förslag till fortsatt forskning är således att undersöka om samma resultat kan erhållas om flera verk hade undersökts. Undersökningen bidrar till att ge användbar information till redigerare inom fältet, där redigerare på så sätt kan fatta mer informerade beslut för att skapa en engagerande visuell upplevelse.

Die vorliegende Arbeit ist Teil einer Veröffentlichung des Fachbereichs Amerikanistik der TU Chemnitz, die im Rahmen des Hauptseminars "Musik Video Ambulance" unter Leitung von Dr. Gunter Süß entstanden ist. Das Projekt befindet sich noch im Druck. Die Ausgangsthese zu Beginn unserer Untersuchungen lautete, dass im Musikvideo stets ein Zeichensystem dominant ist. Entweder auditive Elemente folgen dem visuellen Geschehen oder die filmische Umsetzung ist streng an die Musikvorlage gekoppelt. Falls sich keine Anzeichen von struktureller Kopplung zeigen lassen, sollte dennoch von einem bewussten Konventionsbruch ausgegangen werden, der dann die Asynchronität als künstlerisch-stilistisches Mittel einsetzt. Eine Analyse eines Musik-Videoclips sollte also in Bezug auf die Interdependenzen zwischen Bild und Musik drei Zustände kennen: Ton-dominant, Bild-dominant und Asynchronität. Wenn zu diesem Modell noch der Songtext integriert wird, dann sollte das Ergebnis eindeutig werden. Während der Arbeit an den Analysen stellte sich jedoch zunehmend die Erkenntnis ein, dass diese These nicht ohne weiteres haltbar ist. Zwar lässt sich in fast jedem Fall eine Interdependenz zwischen auditivem und visuellem Material erkennen, jedoch konnten im Rahmen der vorliegenden Arbeit keine hinreichenden Kriterien zur monokausal einwandfreien Bestimmung der Dominanz eines Zeichensystems abgeleitet werden. Analytisch einfach auszuwertende Aspekte, wie Melodieführung auf auditiver bzw. Videoschnitt auf visueller Ebene, liefern in den meisten Fällen keine zwingenden Ergebnisse. So bleibt die Bestimmung der Dominanz eines Zeichensystems vorerst der Intuition des Rezipienten überlassen. Zukünftige Forschungsprojekte müssen daher die perzeptiven Grundlagen und medienspezifischen Konventionen noch genauer berücksichtigen, um zuverlässige Kriterien entwickeln zu können. Doch selbst mit verbessertem Instrumentarium wird eine zweifelsfreie Bestimmung nicht in jedem Falle möglich sein. Dies muss kein Makel der betreffenden Wissenschaften darstellen, da das Musikvideo aus der Synergie der Symbiose von Song und Bildmaterial ein neues Gesamtkunstwerk erschafft. Sinnvoller erscheint dahingegen der Schritt zur Teilung der Analyse in eine Produzenten- und Rezipientensicht. So können weitere Bedeutungsvarianten im Wechselspiel der medialen Repräsentationen erschlossen werden. Das Ergebnis der vorliegenden Arbeit ist ein vereinfachtes 4x4-Faktoren-Modell, das die Trennung zwischen Produzenten- und Rezipientensemantik noch nicht vollständig konsequent umsetzt, dafür jedoch durch seine problemlose Anwendbarkeit besticht. Neben den Analyseebenen Bild – Musik – Songtext wird der Rezipient als vierte Dimension gleichwertig hinzugefügt, obwohl er inhaltlich eine andere Kategorie abbildet. Auf diese Art und Weise kann auf das Konzept des Rezipienten im Einzelfall zurückgegriffen werden, ohne dass alle Analyseschritte zwingend nach Produzent und Rezipient unterteilt werden müssen. Im Sinne einer pragmatischen Analyse ist dieses Vorgehen zu bevorzugen, da ansonsten der Gesamtzusammenhang eines Werkes im analytischen Detail verloren gehen kann. In den exemplarischen Analysen der vorliegenden Arbeit hat sich diese Vorgehensweise bereits bewährt. Dabei werden die vier Dimensionen unter Zuhilfenahme einer Analyseschablone untersucht, die sich selbst wiederum aus vier Subkategorien zusammensetzt: Die Dimensionen Musik, Bild, Songtext und Rezipient werden auf strukturell-technischer, soziokultureller, perzeptiv-konventioneller und der Ebene Künstler-Image-Publikum nach Interdependenzen durchsucht und bewertet. Erst durch diesen ganzheitlichen Ansatz wird das Potenzial von intermedialen Interdependenzen annähernd in seinem gesamten Umfang expliziert und einer tiefgreifenden Analyse zugänglich. Dieser Beitrag kann zukünftige Analysen von Musikvideos dazu befähigen, die strukturellen Verbindungen zwischen den Zeichensystemen eines Clips systematischer herauszuarbeiten und so semiotische Einheiten genauer zu verorten.

Denna reflekterande text innehåller teorier och arbetsmetoder jag använt mig av för att kunna skriva en ironisk sångtext, att samarbeta med en extern musikkompositör och att göra en animerad musikvideo. Texten beskriver bakgrunden och mina mål samt förklarar begrepp och teorier som använts under arbetet. Teoridelen behandlar retorik (Hägg, 1998) (Hägg, 2002) och ironi (Booth, 1974) (Gustafsson, 2001), kontra- och synkroniseringspunkter (Chion, 1994) (Cook, 1981) och slutligen olika symbolers och ideograms betydelser (Liungman, 1974). Vidare presenteras problem som uppstått under arbetets gång och hur jag har valt att lösa dessa. Det ges även kortare beskrivningar av hur arbetsprocessen sett ut för att skriva en ironisk sångtext, att få en musikkompositör att förstå min vision utan att jag har kunskaper inom musikproduktion eller dess terminologi, och hur jag gått tillväga under modellering, animering och postproduktion. Texten avslutas med en diskussion där jag reflekterar över hur arbetet fungerat under projektets gång och vilka funderingar jag har över det slutliga resultatet. Slutsatsen är att ironi skapas med hjälp av att författaren lämnar ledtrådar i texten, känslan av konflikt kan skapas med hjälp av disharmoni och krockar mellan bildriktningar och att förberedelser och kommunikation är en av nycklarna till att delge utomstående en vision.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka underliggande mönster som styr två populärkulturella texter i form av musikvideor publicerade på webbsajten YouTube: Madonnas Like A Virgin och Lady Gagas Bad Romance, samt undersöka om dessa mönster lever vidare inom populärkulturen genom ständigt återskapande.Metoden som används är diskursanalys med genusperspektiv för att ta reda på hur maskulinitet och femininitet konstrueras i det här sammanhanget. En diakron tillika jämförande analys görs för att se om liknande diskurser styr de båda musikvideorna. I arbetet används det vidgade textbegreppet och således utgörs texterna i det här fallet av rörliga bilder, sångtexter och YouTube-kommentarer.Frågeställningarna som ligger till grund för undersökningen är följande: Vilka diskurser, sedda ur genusperspektiv, genomsyrar texterna samt hur gestaltas och förmedlas dessa? Har de båda texterna liknande underliggande mönster, trots att de producerats med 25 års mellanrum? Kan man genom intertextuella kopplingar till de analyserade verken påvisa att diskurserna hela tiden skapas och återskapas i samhället genom populärkulturella texter?Slutsatser: texterna genomsyras av fem dominerande diskurser: kvinnan som oskuld respektive hora, drömprinsen, ”en riktig karl”, mannen har makten samt den starka kvinnan. De båda texterna har liknande underliggande kulturella mönster trots de mellanliggande 25 åren. Intertextuella kopplingar till äldre verk samt moderna texter visar att diskurserna hela tiden skapas och återskapas i populärkulturen.

<p>Denna reflekterande text innehåller teorier och arbetsmetoder jag använt mig av för att kunna skriva en ironisk sångtext, att samarbeta med en extern musikkompositör och att göra en animerad musikvideo.</p><p>Texten beskriver bakgrunden och mina mål samt förklarar begrepp och teorier som använts under arbetet. Teoridelen behandlar retorik (Hägg, 1998) (Hägg, 2002) och ironi (Booth, 1974) (Gustafsson, 2001), kontra- och synkroniseringspunkter (Chion, 1994) (Cook, 1981) och slutligen olika symbolers och ideograms betydelser (Liungman, 1974).</p><p>Vidare presenteras problem som uppstått under arbetets gång och hur jag har valt att lösa dessa. Det ges även kortare beskrivningar av hur arbetsprocessen sett ut för att skriva en ironisk sångtext, att få en musikkompositör att förstå min vision utan att jag har kunskaper inom musikproduktion eller dess terminologi, och hur jag gått tillväga under modellering, animering och postproduktion.</p><p>Texten avslutas med en diskussion där jag reflekterar över hur arbetet fungerat under projektets gång och vilka funderingar jag har över det slutliga resultatet. Slutsatsen är att ironi skapas med hjälp av att författaren lämnar ledtrådar i texten, känslan av konflikt kan skapas med hjälp av disharmoni och krockar mellan bildriktningar och att förberedelser och kommunikation är en av nycklarna till att delge utomstående en vision.</p>

My purpose in this essay is to analyse sexual messages and symbolism in music videos. Sexual contact can be depicted in various ways, like symbols of something hidden, not only how men and women relate to each other through a sexual act. I’ve demarcated the study into two music videos: Rammsteins Pussy, and Tommy Chashs Surf, based on the videos controversial reputation from the public. My question at issue is how sexual messages depicture and how symbolism indicates. The study is based on a semiotic model based on Roland Barthes' theory of character, as he presents in the book, Elements of Semiology. The result of this study is that the depiction of sex in these videos is presented as a symbol of personal message, and as a provocation. It reflects previous views on sexuality through the centuries. The provocation itself reinforces the artists image.