<p>So called honour based violence is a present problem in Sweden. Although recently there has been a steadily growing political and academic awareness around so called honour based violence, there are still problems in the face to face meeting with the victims. This dissertation contributes to the understanding of these victims. The empirical material is based on five young women's stories about growing up in a context of 'honour' and their experiences from breaking up from this context.  My ambition is letting these stories be heard and told as to lead to an increasing understanding of how these women experience themselves and their surrounding society. The purpose of this dissertation is to illustrate how young women interpret their <em>self</em> in the light of a separation from their families. How do they interpret the past, present and future? None of the women interviewed wanted to leave their family and my interpretation is that they all reached a point of no return, a point when they couldn´t see any other choice. I have called this a turning point. The turning point has been more or less apparent, but most of the women had a feeling of”I have had enough".</p>

So called honour based violence is a present problem in Sweden. Although recently there has been a steadily growing political and academic awareness around so called honour based violence, there are still problems in the face to face meeting with the victims. This dissertation contributes to the understanding of these victims. The empirical material is based on five young women's stories about growing up in a context of 'honour' and their experiences from breaking up from this context.  My ambition is letting these stories be heard and told as to lead to an increasing understanding of how these women experience themselves and their surrounding society. The purpose of this dissertation is to illustrate how young women interpret their self in the light of a separation from their families. How do they interpret the past, present and future? None of the women interviewed wanted to leave their family and my interpretation is that they all reached a point of no return, a point when they couldn´t see any other choice. I have called this a turning point. The turning point has been more or less apparent, but most of the women had a feeling of”I have had enough".

I den här undersökningen har jag belyst hur elever som går sitt första år på gymnasiets tekniska program, har upplevt teknikundervisningen på högstadiet. Målet har varit att belysa teknikämnets relevans för tekniska studier på gymnasiet, dess inverkan på teknikintresset samt påverkan på valet av tekniskt program på gymnasiet. Andra frågor som jag har belyst är om eleverna i första hand väljer program eller skola, och hur viktig inriktningen på tekniskt program tycks vara för valet. Undersökningen bygger på intervjuer med fem elever som går första året på gymnasiets tekniska program. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av den narrativa analysmetoden inom berättelseforskningen, och resultatet består av fem berättelser som skapats utifrån intervjuerna. Av resultatet framgår att valet till gymnasiet inte enbart handlar om val av program. Ungefär lika viktigt tycks valet av skola vara. Det tycks också vara så att valet av program styrs av vad som uppfattas som roligt, och att det är viktigare att ”få” en rolig kurs än att ”slippa” en tråkig kurs. Inriktningen av program tycks vara viktigare för de elever som väljer program mer förutsättningslöst, än för dem som bestämt sig för tekniskt program, då någon enstaka kurs kan ”fälla avgörandet” till fördel för tekniskt program. Trots att eleverna lämnade grundskolan mindre än ett halvår före intervjutillfället, så var elevernas minnen av teknikundervisningen i högstadiet över lag fragmentariska. Den generella uppfattningen var att teknikundervisningen varken hade någon koppling till, eller relevans för de tekniska studierna på gymnasiet, eller att den har påverkat deras intresse för teknik. De menar att teknikundervisningen i högstadiet inte har påverkat deras val, och att den ger en skev bild av tekniskt program. Deras egna förväntningar har dock infriats, och de var nöjda med att ha valt tekniskt program.

Sammanfattning  Syftet med studien är att belysa hur tre författare genom sina självbiografiska skildringar beskriver upplevelsen av att växa upp under ogynnsamma villkor i relation till identitetsskapande processer. Studien knyter teoretiskt an till ett socialkonstruktionistiskt och interaktionistiskt perspektiv. I studien har narrativ analys används för att närma sig författarnas subjektiva skildringar av interaktionens betydelse för deras självbild.   I studien har vi funnit att författarna beskriver en identitetsprocess vilken gestaltas genom olika faser av närmanden och distans till sin uppväxt. Studien belyser även hur självbiografin som produkt kan ses som en del av identitetskonstruktionen. Studiens slutsatser visar att författarna genomgående beskriver ambivalenta känslor gentemot sin uppväxt och sina upplevelser. Detta påverkar deras identitetsutveckling. I studien används havet som metafor för livet och utifrån detta redovisas resultatet med hänvisning till havets olika uppförande samt hur dessa kan bemästras, därav uppsatsens namn Människan och havet. Identitetsfaserna benämns och karaktäriseras enligt följande: Stilla havsbris är den fas då författarna börjar få en förnimmelse av normalitet och avvikelse i relation till sin egen situation. Hela havet stormar är den fas då författarna strävar efter frigörelse från sitt sociala sammanhang. Lägga till vid en brygga är den fas då författarna närmar sig och försonas med sin historia.

Skolmiljöerna är liksom de allra flesta av våra sociala rum fyllda med bilder. Samtidigt präglas skolan av en textspråksdominerande kunskapssyn. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur bilders egenskaper påverkarade hur elever använder bilder. Med avstamp i semiotisk teori undersöktes, särskilt hur bilders retoriska egenskaper (deras retoriska dimensioner), påverkade urvalsprocessen för vilka bilder eleverna väljer att använda, i undervisningssituationer. Empirin baserades på intervjuer med åtta stycken gymnasie­elever som fick, ur ett urval av 70 uppsatta bilder, välja ut bilder och berätta om dem, i relation till sitt eget skapande och sina egna erfarenheter. Med ett narrativt förhållnings­sätt analyserades sedan intervjuerna, och de bilder, som på särskilda sätt betonades och utgjorde centrala aspekter av elevernas berättelser, studerades med avseende på sina retoriska dimensioner, såsom dessa är utvecklade av Göran Sonesson. Resultatet visade inga direkta kopplingar mellan bildernas retoriska dimensioner, och hur de bilderna valdes för att diskuteras, eller användas, praktisk eller teoretiskt. Man kunde dock iaktta andra mönster, bland annat konsthistoriska och strukturella ”dramaturgiska” sådana.

Mina erfarenheter av utvecklingsarbete kring media och IT i skolan har fått mig att undra hur undervisningen kan utvecklas genom att lärare sprider sina kunskaper och lär av varandra. Detta har väckt mitt intresse för pedagogisk handledning som verktyg för utveckling av lärares yrkessamtal det vill säga kollegiesamtal. Denna studie syftar till att beskriva och ge en förståelse för huruvida handledning av kollegiesamtal kan vara ett led för pedagogen att förändra sina strategier och handlingar när det gäller användning av datorn som verktyg för elevers tidiga läs- och skrivinlärning. I studien utgår jag från teorier om kunskap som socialt konstruerad och att den sociala världen är av narrativ natur. Studien genomfördes under läsåret 2006-07 inom projektet Att skriva sig till läsning med datorn där 24 pedagoger och tio klasser från sju olika skolor i Piteå kommun deltog. Projektets syfte var att implementera och pröva en metod där eleverna använde datorn istället för pennan för att lära sig att skriva sig till läning. Lärarna deltog under projektåret i handledda kollegiesamtal där man delade erfarenheter och reflektioner utifrån klassrumspraktiken. Både handledare och lärare har efter kollegiesamtalen skrivit loggbok. För att söka svar på frågorna i syftet samt intervjuade jag nio lärare som deltagit i projektet. I analysarbetet har jag använt mig av narrativ analys. I resultatet framträder tre mönster Motstånd, Tvekan och Acceptans i lärarnas uppfattning av kollegiesamtalen. En slutsats av studien är att om läraren accepterar kollegiesamtalen ger detta ett gott stöd för att föra utvecklingsarbetet framåt där vinsterna för de deltagande lärarna blir personlig utveckling, gruppens utveckling och processuell utveckling.

Den här studien tar sin utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har till syfte att undersöka om och i så fall hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder upplevt att skolan har förstärkt känslan av utanförskap och stigma. Detta görs med en narrativ metod där elva svenska självbiografiska berättelser författade av personer med ett neuropsykiatriska funktionshinder tematiserats utifrån fyra teman; mobbingens funktion för att vidmakthålla skolnormen, skolprestationer som resultat av skolstrukturer, utanförskap, och strategier för anpassning. Dessa teman har sedan analyserats utifrån Erving Goffmans teori om stigmatiseringsprocessen och Howard S. Beckers stämplingsteori. Studien kommer fram till att lärare och övrig skolpersonal har ett stort ansvar för vilka normer som förmedlas och upprätthålls på en skola. Utifrån sin maktposition är de också aktörer för utpekande och sanktionering av regelförbrytare och kan på så vis bidra till att elever med neuropsykiatriska funktionshinder känner sig stigmatiserade och hamnar i utanförskap.

Uppsatsen besvarar främst hur IS, IS-anhängare samt deras anhöriga skildras i dokumentärerna “Mitt barn är en IS-soldat” av Kalla fakta och “Ensamma mot IS” av Dokument inifrån. Studien tittar också närmare på hur dokumentärerna förhåller sig till public service-uppdraget och kommersialiseringen. För att besvara frågeställningarna har narrativ metod, bildanalys och en filmanalytisk segmentering använts. Teorierna som ramar in uppsatsen är den narrativa teorin, sociosemiotiken samt public service-teorin. Med hjälp av tidigare forskning tillämpas även ett genus- och vi-och-dem-perspektiv. Studiens resultat visar att Kalla fakta (TV4) har mer drag av kommersialiseringen än Dokument inifrån (SVT) och båda förhåller sig väl till public service-uppdraget. Vad gäller skildringen av Islamiska staten, IS, använder Kalla fakta våldsammare bilder än Dokument inifrån. De anhöriga har fått olika utrymme i dokumentärerna. I Dokument inifrån får tittaren komma närmare föräldrarna vilket skapar en större förståelse för deras situation till skillnad från Kalla fakta där man får ta del av flera föräldrars berättelser på en mer övergripande nivå. I båda dokumentärerna får IS-anhängarna framträda med en bakgrund till varför de radikaliserades men ingen ses som ett direkt offer. Dokumentärerna har olika genre och format. Därav skildras de tre parterna olika, men trots detta, förmedlar både Dokument inifrån och Kalla fakta relevant information till publiken.

Den här studien tar sin utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har till syfte att undersöka om och i så fall hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder upplevt att skolan har förstärkt känslan av utanförskap och stigma. Detta görs med en narrativ metod där elva svenska självbiografiska berättelser författade av personer med ett neuropsykiatriska funktionshinder tematiserats utifrån fyra teman; mobbingens funktion för att vidmakthålla skolnormen, skolprestationer som resultat avskolstrukturer, utanförskap, och strategier för anpassning.Dessa teman har sedan analyserats utifrån Erving Goffmans teori om stigmatiseringsprocessen och Howard S. Beckers stämplingsteori. Studien kommer fram till att lärare och övrig skolpersonal har ett stort ansvar för vilka normer som förmedlas och upprätthålls på en skola. Utifrån sin maktposition är de också aktörer för utpekande och sanktionering av regelförbrytare och kan på så vis bidra till att elever med neuropsykiatriska funktionshinder känner sig stigmatiserade och hamnar i utanförskap.

Denna uppsats syfte är att med hjälp av bildanalys och narrativ analys undersöka fyra karaktärer från tre Disneyfilmer. Karaktärerna som undersöks är Ursula från Den Lilla Sjöjungfrun (1989), Scar från Lejonkungen (1994) och Hans och hertigen av Vessleby från Frost (2013). Dessa karaktärer analyseras för att ta reda på hur Disney-skurkar porträtteras och vilken narrativ funktion de har. Alltså hur ondska ser ut i tecknad film. Resultaten visar att skurkarna är utsatta för utseendemässig andrefiering. De skiljer sig alltså från de diegetiska normer som etableras i filmen. Dessa karaktärers utseenden har dock ingen narrativ funktion. Analysen kommer fram till att det är handlingarna som är det som avgör en karaktärs ondska. Att Disney-filmer, som klassas som barnfilm, har använt sig av så pass svart-vita föreställningar om moral är därför problematiskt. Än mer problematiskt att vissa drag hus skurkarna upplevs xenofoba. Från en filmskapares perspektiv visar detta att man inte behöver göra det lätt för sin publik när det kommer till att etablera vem som är ond och god.