Background: Type 2 diabetes is among the fastest growing diseases in the world, especially in India where the prevalence is 9 percent and expected to rise significantly. Managing diabetes involves a substantial portion of self-care and lifestyle changes for the patient. Hence, the nursing care to patients needs to be focused on promoting self-care and empowerment. Objective: To describe the nursing care, focusing on self-care and empowerment, provided to patients with type 2 diabetes at a private diabetes clinic in India. Method: Eleven diabetes educators with specialist training were interviewed individually. Data was analysed using qualitative contents analysis. Results: One core category called Comprehensive approach was found. Additionally, the data was sorted into four main categories: Nursing care interventions, Counselling, Health education and Health protection. Conclusion: The participants had a comprehensive view of the patients, the disease and the role of health personnel involved in the care. This holistic approach permeated the nursing care performed by the participants, facilitated empowerment and the promotion of self-care to the patients. Clinical relevance: The study provides a widened perspective and understanding of the concepts of self-care and empowerment to patients with type 2 diabetes in different cultural contexts. The results can serve as an inspiration to new ways of promoting self-care and empowerment to patients with other health problems. / Bakgrund: Diabetes typ 2 är en av de snabbast ökande sjukdomarna i världen, särskilt i Indien. Där är prevalensen 9 procent och den befaras stiga betydligt. För att hantera sjukdomen behöver patienten genomföra livsstilsförändringar och behärska egenvård. Därför bör omvårdnaden inriktas på empowerment och att främja patientens förmåga till egenvård. Syfte: Att beskriva den omvårdnad, med fokus på egenvård och empowerment, som ges till patienter med diabetes typ 2 på en specialistklinik i Indien. Metod: Elva diabetesutbildare med specialistutbildning intervjuades individuellt. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: En kärnkategori, kallad Helhetsperspektiv, hittades. Därutöver sorterades materialet in i fyra huvudkategorier: Omvårdnadsåtgärder, Rådgivning, Hälsoutbildning och Hälsoskyddande åtgärder. Slutsats: Respondenterna hade en helhetssyn på patienterna och sjukdomen, samt på den roll all hälsopersonal som var inblandad i vården hade. Denna helhetssyn genomsyrade omvårdnaden, hur respondenterna arbetade med empowerment till patienterna samt hur de stärkte patienternas kapacitet att utföra egenvård. Klinisk betydelse: Studien bidrar till en vidgad syn på och ökad förståelse för begreppen egenvård och empowerment när det gäller patienter med diabetes typ 2 i olika kulturella kontexter. Resultatet kan även inspirera till nya sätt att arbeta med empowerment och att främja egenvård bland andra patientgrupper.

Ambulatory surgery is common and develops alongside surgery and anesthetic methods. Time admitted is short and aftercare takes place in the home environment. Objective: The aim of the study was to investigate which symptoms patients experience after ambulatory surgery related to anesthesia. Furthermore how strongly symptoms affect the patient. Symptoms appear as a result of anesthesia and surgery and can therefore be interpreted as nursing induced suffering. Method: Participants were recruited at ambulatory clinics at a Swedish university hospital spring, 2015.  Prior to the study permission was granted from the clinic managers. The study is a quantitative descriptive longitudinal study.  Data collection forms were administered and data collection was performed by phone. Incisional pain, headache, neck pain, hoarseness, postoperative sore throat, nausea, drowsiness, post-discharge urine retention and numbness were requested parameters. Answers were evaluated as; none-existing, mild, moderate and severe. Data was measured at 48 hours and postoperative day seven. Result: The study included 67 participants. The various symptoms were all apparent to some extent by some of the participants at 48 hours. Concerning headache, neck pain, hoarseness, sore throat, nausea, urine retention and numbness most were symptom free. Incisional pain and drowsiness however affected the participants noticeably. Seven days after surgery there was an overall improvement throughout the parameters. Although incisional pain and drowsiness also lessened some participants still evaluated their experience moderate to severe. Conclusion: The majority of the day surgery patients were content with their care, in our study 97% were satisfied. There was an improvement within the experienced symptoms after seven days compared to after 48 hours. There is room for improvement concerning pain management and time for recovery in the home environment as drowsiness was still an evident issue. / Dagkirurgi är vanligt och drivs framåt av utvecklingen inom kirurgi och anestesi. Vårdtiden är kort och mycket av eftervården sker i hemmet. Syfte: Syftet var att undersöka vilka symptom patienter upplever efter genomgången dagkirurgi relaterat till anestesi. Vidare undersöks hur starkt olika symptom påverkar patienten. Symptom efter anestesi och kirurgi uppkommer till följd av omvårdnaden och kan därför tolkas som ett vårdlidande. Metod: Deltagare har rekryterats från dagkirurgiska avdelningar vid ett mellansvenskt universitetssjukhus våren 2015. Tillstånd inhämtades före studien från verksamhetschefer. Studien är en beskrivande kvantitativ longitudinell studie och data har samlats in med frågeformulär där svaren delgivits via telefon. Parametrarna smärta i operationsområde, huvudvärk, smärta i nacke, heshet, smärta i svalg, illamående, trötthet, urinretention samt känselbortfall har efterfrågats. Svaren har delgivits på en skala som graderats i nivåer från; inte alls, mild, måttlig och svår.  Mättillfällen var efter 48 timmar samt sju dagar postoperativt. Resultat: Studien har 67 deltagare. Efter 48 timmar upplevdes de olika symptomen alltid av någon deltagare, men vid huvudvärk, smärta i nacke, heshet, smärta i svalg, illamående, urinretention samt känselbortfall var de flesta symptomfria. Smärta i operationsområdet och trötthet påverkade dock patienterna påtagligt. Efter sju dagar upplevdes förbättring i alla parametrar. Smärta i operationsområdet samt trötthet minskade, men upplevdes fortfarande av vissa som måttlig och svår. Slutsats: De flesta dagkirurgiska patienterna är nöjda med sin vård, 97% i vår studie. En förbättring i upplevda symptom finns efter sju dagar jämfört med efter 48 timmar. Förbättringspotential finns inom smärtlindring och vidare bör utrymme för återhämtning finnas då trötthet visat sig vara förekommande

Bakgrunden: Sinne för humor är individuellt, är en del av personligheten samt kan vara ett viktigt verktyg i omvårdnadsarbetet. Humor kan vara en gratis medicin som rätt anpassad kan ha positiva effekter på patienten som att lindra smärta, ge avslappning och hjälpa patienten att skapa distans till svårigheter. Trots det inbjuder sällan sjuksköterskan till humor med patienten i omvårdnadsarbetet. Syftet var att beskriva sjuksköterskans möjligheter till och användning av humor i omvårdnadsarbetet. Metod för fördjupningsarbetet var en allmän litteraturstudie baserad på 11 kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet presenteras utifrån kategorierna Sjuksköterskans möjligheter till humor och Sjuksköterskans användande av humor. Resultatet visar att sjuksköterskan både har inre och yttre möjligheter att använda humor, men att det inte i första hand används i omvårdnaden av patienten, utan som stresshantering för sjuksköterskan. Slutsatsen är att sjuksköterskan behöver hjälp att hantera svåra eller stressfulla situationer på andra sätt än genom humor, för att humor ska bli möjligt och kunna användas som en positiv del i omvårdnadsarbetet med patienten. Hantering av svåra eller stressfulla situationer kan ske genom handledning eller etiska reflektioner, enskilt och i grupp. / Background: The sense of humour is individual, a part of the personality and can be an important tool in nursing care. Humour can be a free medicine and if used correctly, it has positive effects on the patient concerning relieving pain, providing relaxation and helping the patient to create a distance to difficult situations. Despite the knowledge, the nurse seldom initiates humour with the patient in nursing care. The aim was to describe the nurse's opportunities to and use of humour in nursing care. Method for the composition was a general literature review based on 11 qualitative and quantitative articles. The results are presented through the categories The nurse´s opportunities to humour and The nurse's use of humour. The result shows that the nurse has both internal and external opportunities to use humour, but it is not primarily used in the care of the patient, instead it is used by the nurse to cope with stressful situations. The conclusion is that the nurse needs help to deal with difficult or stressful situations in other ways than through humour, in order for humour to be used in a positive way with the patient in nursing care. Dealing with difficult or stressful situations could happen through tutoring or ethical reflections, individually and in groups.

Bakgrund: Sjuksköterskan har en central roll i omvårdnadsarbetet inom hälso- och sjukvården och är skyldig att ge god och kvalitetssäker omvårdnad. Stress är ett sätt förmänniskan att öka sin beredskap för att hantera krävande situationer, men vid långvarig stress sker en negativ påverkan på individen. Sjuksköterskor är bland de mest stressade yrkesgrupperna i Sverige och stressen kan i sin tur ha inverkan på sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av stress i arbetslivet. Metod: Denna studie är en deskriptiv litteraturstudie. Sökningar gjordes i databaserna PubMed och PsycINFO. Artikelgranskning gjordes genom modifierad granskningsmall medpoängsystem. Femton artiklar inkluderades och 7 exkluderades. Nyckelord identifierades och sammanställdes i kategorier och kategorier. Resultat: Sjuksköterskor var en stressad yrkesgrupp och stress påverkade omvårdnadsarbetet och vårdkvaliteten negativt. Faktorer som upplevdes som stressande var arbetsmiljöfaktorer, etisk stress, engagemang och motivation, arbetserfarenhet och utbildning, arbetstillfredsställelse, krav, kontroll och belöning. Slutsats: En stressad sjuksköterska är varken förenligt med god och kvalitetssäkeromvårdnad, eller med svensk lagstiftning. Genom att förbättra förutsättningarna och förhållandet för sjuksköterskan kan förhållandet för patienten förbättras. / Background: Nurses have a central role in the nursing care context within the healthcare system and is required to provide nursing care of good quality. Stress is a way for the human beings to increase their preparedness to deal with demanding situations, but stress during a prolonged period of time has a negative impact on the individual. Nurses are among the most stressed out professionals in Sweden and stress may in turn have an impact on the nursing care. Aim: The aim of this study was to examine nurses’ experiences of stress in the workplace. Methods: The present study is a descriptive literature review. The searches were preformed in the databases PubMed and PsycINFO. Quality appraisal was done with a modified template with a scoring system. Fifteen articles were included and 7 articles were excluded. Keywords were identified and compiled into themes and categories. Results: Nurses were exposed to a lot of stress which negatively affected the nursing care and the quality of care. Stress was affected by stressors such as working environment, ethical stress, engagement and motivation, working experience and education, job satisfaction, demand, control and reward. Conclusion: A nurse that is stressed out is neither compatible with care of good quality nor with the Swedish law. By improving the working conditions for nurses the conditions for the patient may be improved.

Bakgrund: Omvårdnad är sjuksköterskans ansvarsområde och ges till individer under hela livet. Det omvårdnadsbehov som en individ har ska tillgodoses oavsett om de är av fysisk, psykisk, social, kulturell eller andlig karaktär. Våld i nära relationer drabbar en tredjedel av världens kvinnor och sjuksköterskan har en betydande roll i deras omhändertagande. Syfte: Att belysa resurser och utmaningar inom omvårdnad av kvinnor utsatta för våld i en nära relation. Metod: Litteraturstudie med tio vetenskapliga artiklar inkluderade. Dataanalysen utfördes genom att identifiera likheter och skillnader i artiklarnas resultat. Resultat: Arbetsmiljö och utbildning återfanns som viktiga strukturella aspekter inom omvårdnaden av utsatta kvinnor och kunde ses som både resurser och utmaningar i omvårdnadsarbetet. Vidare inom de personliga aspekterna kunde majoriteten av subkategorierna även här ses som både resurser och utmaningar. En essentiell resurs inom omvårdnaden av utsatta kvinnor som framkom var skapandet av en trygg och bekväm atmosfär. Som utmaning återfanns känslomässiga reaktioner vilka ibland ledde till ett avståndstagande gentemot kvinnorna. Utbildning och kunskap inom området beskrevs därför som nyckelfaktorer på ett strukturellt respektive personligt plan för att god omvårdnad skulle kunna ges. Slutsats: Majoriteten av kategorierna återfanns som både resurser och utmaningar. Det är troligt att en variation finns mellan olika kontexter i omvårdnaden av utsatta kvinnor varför det är viktigt att inom en specifik kontext ta reda på vilka de aktuella resurserna och utmaningarna är. Klinisk betydelse: Litteraturstudien bidrar med en överblick rörande befintliga resurser och utmaningar som finns globalt inomomvårdnaden av kvinnor utsatta för våld i en nära relation.De resurser som framkommit kan sjuksköterskan lyfta fram för att styrka omvårdnadsarbetet medan utmaningarna visar vilka områden som det finns ett behov att arbeta omkring. / Background: Nursing care is the main responsibility in the nursing profession and is given to individuals during the lifespan. An individual's needs in regards to nursing care should be dealt with regardless of them consisting of physical, psychological, social, cultural or spiritual aspects. About one third of women around the world are subjected to intimate partner violence. Nurses have a significant role in caring for these women. Aim: To illuminate resources and challenges in nursing care of women subjected to intimate partner violence. Method: Literature study consisting of ten scientific articles. A data analysis was made in regards of similarities and differences in the results of the articles. Results: Work environment and education were found as structural aspects of importance and could be seen as both resources and challenges in the nursing care of women subjected to intimate partner violence. Considering the personal aspects most of the subcategories could also be seen as both resources and challenges. In nursing care the creation of a safe and comfortable environment was discovered as an essential resource. Emotional reactions were seen as challenges which could lead to avoidance towards the women. Education and knowledge in the field were described as key factors within the structural and personal aspects respectively. Conclusion: The majority of the categories were found as both resources and challenges. A variation may therefore be seen across different contexts in relation to what is seen as a resource and a challenge. Thus it is important to find out which are the resources and challenges in a specific context .Clinical significance:The literature study contribute with an overview considering the existing global resources and challenges in nursing care of women exposed to intimate partner violence. The resources found can be highlighted in the nursing care while the challenges need further development

Background: Previous research demonstrates that negative stress in the current situation is common among nurses working in emergency care. The stress is demonstrated to be associated with poorer provided care for patients and impaired health of nurses. Aim: The purpose of the study was to highlight nurses' perception of stress and their work for a good nursing care on an emergency care department. Method: An empirical design with qualitative approach has been used. Five semi-structured interviews were conducted with nurses and forms the basis of the results of the study. The collected data were analysed using a content analysis. Result: From the analysis crystallized five themes: Organisational structure, Loss of control, Stress-reducing factors, Positive stress and Experience-based security. The result demonstrates that the nurses rarely experience negative stress despite a heavy workload in emergency care department. There is an ambition to accomplish the nursing care but a medical priority focus of the department contributes to the delegation of nursing care to another profession. Conclusion: Nurses in the emergency care department have a high workload but doesn’t despite that feel negative stress. Clinical relevance: The study is of clinical relevance because it’s enlights different aspects that emerged as significant for avoiding negative stress. / Bakgrund: Tidigare forskning påvisar att negativ stress i dagens läge är vanligt förekommande hos sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvården. Stressen påvisas ha samband med sämre utförd omvårdnad av patienter och försämrad hälsa hos sjuksköterskorna. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelse av stress samt deras arbete för en god omvårdnad på en akutsjukvårdsavdelning. Metod: En empirisk design med kvalitativansats har använts. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor och ligger till grund för studiens resultat. Insamlad data har analyserats med en induktiv innehållsanalys. Resultat: Ur analysen utkristalliserades fem teman: Organisatorisk struktur, Förlust av kontroll, Stressreducerande faktorer, Positiv stress och Erfarenhetsbaseradtrygghet. Resultatet påvisar att sjuksköterskorna sällan upplevde negativ stress trots en hög arbetsbelastning på akutsjukvårdsavdelningen. Det fanns en strävan att hinna med omvårdnadsarbetet men ett medicinskt prioriterad fokus på avdelningen bidrog till delegeringav omvårdnadsåtgärderna till en annan profession. Slutsats: Sjuksköterskor på akutsjukvårdsavdelningen har en hög arbetsbelastning men upplever trots det sällan negativ stress. Klinisk relevans: Studien har klinisk relevans då ett flertal faktorer framkommit som betydelsefulla för undvikandet av negativ stress.

Antalet patienter som söker sig till akutmottagning på grund av smärta är mycket omfattande. Smärta är en subjektiv upplevelse, därför är smärtlindring en komplex omvårdnadshandling som ställer höga krav på sjuksköterskans kompetens. Syftet med litteraturstudien var att belysa vad som påverkar sjuksköterskors omvårdnad vid smärtlindring av vuxna patienter på akutmottagning. Studien genomfördes med en systematisk litteratursökning med utgångspunkt i problemformuleringen. Genom strukturerade sökningar identifierades, granskades och analyserades relevant forskning inom området. I resultatet framkom tre övergripande teman som påverkar sjuksköterskors omvårdnad vid smärtlindring av vuxna patienter på akutmottagning; Sjuksköterskors smärtbedömning, Sjuksköterskors uppfattningar och prioriteringar samt Sjuksköterskors arbetsförhållanden. Resultatet visar att majoriteten av sjuksköterskor underskattar patienters smärta. Sjuksköterskors individuella uppfattning av smärta har en stor påverkan på omvårdnaden vid smärtlindring. Prioritering av smärta som företeelse är en förutsättning för smärtlindring. Miljön på akutmottagningar gör att sjuksköterskor upplever sig oförmögna att ge tillfredställande omsorg till patienter i smärta. Stöd från ledning samt andra professioner är en förutsättning för sjuksköterskor att kunna tillgodose bästa möjliga omvårdnad vid smärtlindring. Vidare forskning angående patienters upplevelse av omvårdnad vid smärtlindring kan öka förståelsen och medvetenheten hos sjuksköterskor. / Pain is one of the most frequent reason for patient´s seeking emergency care. Pain management is a crucial task in nursing due to the fact that pain is a subjective experience. This study aimed to illuminate what affects nursing care of adult patient´s seeking emergency care because of pain. Through a systematic literature search relevant research were identified, reviewed and analyzed. The results presents three themes; Nurse´s pain assessment, Nurse´s perceptions and priorities and Nurse´s working conditions. The results indicates that a majority of nurse´s underestimate patient´s pain. Nurse´s individual perception of pain has a large impact on nursing care regarding pain management. Priority of pain as a phenomenon is essential for pain management. Nurse´s define themselves as patients advocates but because of the emergency department environment they feel unable to provide satisfactorily care for patient´s in pain. Organizational support and teamwork is a presumption to enable best-practice in nursing pain management. Further research regarding patient´s perceptions of nursing care in pain management is required to enhance nurse´s understanding and awareness of pain and pain management.

Varje år diagnostiseras cirka 200 barn med juvenil idiopatisk artrit (JIA) i Sverige. Det är inte bara inom specialistvården sjuksköterskor möter barn med JIA, utan även inom allmän sjukvård. Syftet med studien var att belysa omvårdnad för barn med juvenil idiopatisk artrit. Studien är en litteraturstudie. Resultatet belyser vad som är viktigt vid omvårdnaden för barn med JIA. Detta presenteras i tre teman: Bemötande, Information och undervisning och Emotionellt stöd. Ett bra bemötande är viktigt för att barnen skall känna tillit till sjukvården. Det är viktigt att göra barnen delaktiga. Barnen är experter på upplevelsen av sin egen sjukdom. Barnen behöver få emotionellt stöd för att kunna hantera sin vardag. Stödet kan komma från sjuksköterskorna eller Internetsidor. För att barnen skall kunna hantera sin sjukdom och sin situation krävs undervisning och information. Information kan ges i form av broschyrer och böcker samt från sjuksköterskorna och Internet. Önskvärt hade varit om grundutbildningen för sjuksköterskor innefattade omvårdnad för barn. De kunskaper grundutbildade sjuksköterskor har med sig efter examen kan tas tillvara genom att de kan uppmärksamma symtomen som ett barn med JIA har, och utefter det forma omvårdnadsåtgärder. Forskning på JIA är begränsad ur ett omvårdnadsperspektiv, och kunskapsluckorna behöver uppmärksammas. / Every year about 200 children are diagnosed with juvenile idiopathic arthritis (JIA) in Sweden. It is not only in specialized care nurses meet children who suffer from JIA, but also in universal health care. The aim of the study was to express the nursing care for children with juvenile idiopathic arthritis. This study is a literature study. The result highlights what is important in the nursing care of nursing children with JIA. This is presented in three themes: Attitudes, Information and teaching and Emotional support. A good attitude towards the children is very important so they feel a trust to the health care. It is important to make the children involved. Children are experts on the experience of their own illness. The children need emotional support to handle their everyday life. The support can come from the nurse or from Internet pages. If children shall be able to manage their condition and their situation, it requires education and information. The information can be provided from brochures, books, the nurse or the Internet. It would be desirable if nursing school would include nursing children. The knowledge a regular nurse has after the graduation can be taken advantage because they can pay attention to the symptoms a child with JIA has and shape nursing interventions. The research within JIA is limited from a nursing perspective, and knowledge gaps need attention.

Bakgrund: Inom vården förekommer det ofta smärtsamma procedurer i form av behandlingar och undersökningar. Dessa procedurer kan vara obehagliga för barn vilket gör smärtlindring till en viktig del av pediatrisk vård. Lustgas är ett bra alternativ till barn på grund av att den har lugnande effekt, inte kräver någon ytterligare smärtsam procedur som nålstick och har snabb och kortvarig effekt. Lustgasens lämplighet inom pediatrisk vård kan motivera en ökad användning. Syfte: Det huvudsakliga syftet var att undersöka vad sjuksköterskor på Akademiska barnsjukhuset med utbildning i lustgasadministrering ser för möjligheter och hinder i att administrera lustgas till barn (0-18 år) vid smärtsamma procedurer. Ett andra syfte var att undersöka hur dessa uppfattningar skiljer sig mellan avdelningar samt i förhållande till erfarenhet och utbildning. Metod: Studiens design var kvantitativ metod med en enkät-tvärsnittsstudie bestående av 25 frågor. Enkäten besvarades av samtliga 24 tillfrågade sjuksköterskor på Akademiska barnsjukhuset med utbildning i lustgasadministrering. Resultat: Sjuksköterskorna som deltog i studien ansåg att lustgasadministrering är en bra smärtlindringsmetod vid de flesta smärtsamma procedurer och de ansåg att de hade goda förutsättningar att administrera lustgas. Sjuksköterskorna föreslår lustgas generellt cirka 3-4 gånger per månad och de sjuksköterskor med längre erfarenhet ser fler tillfällen till lustgas och föreslår det oftare som smärtlindringsmetod. De uppfattade låg ålder som ett hinder då de ansåg att små barn har svårt att samarbeta vid lustgasadministrering. Slutsats: Sjuksköterskorna upplever i stort att de har goda möjligheter att administrera lustgas till barn vid smärtsamma procedurer och att de har fått tillräcklig utbildning i ämnet. Sjuksköterskors inställning till lustgas är övervägande positiv och de anser att lustgas är lämpligt till barn över fyra år. / Background: In healthcare, treatments and examinations can often include some level of pain. For children, such painful procedures can be difficult to understand and accept, making pain management a key part of pediatric care. Nitrous oxide is a good option for children since it is inhaled and its effect is transient and rapid. Nurses trained in administration of nitrous oxide to children can safely administer it, allowing for a wider use. The suitability of nitrous oxide in pediatric care can justify an increased usage. Aim: The main purpose was to investigate how nurses at Akademiska Children's Hospital with training in nitrous oxide administration view their possibilities and obstacles in administering nitrous oxide in children (0-18 years) during painful procedures. A second objective was to investigate how these perceptions differ between departments and in relation to experience and training. Method: The study design was a quantitative method with a questionnaire-sectional study consisting of 25 questions. The questionnaire was answered by 24 nurses at Akademiska Children's Hospital with training in nitrous oxide administration. Main results: Nurses at Akademiska Children's Hospital consider nitrous oxide to be a good method of pain relief for most painful procedures and that they had good opportunities to administer nitrous oxide. The nurses suggested nitrous oxide on average about three to four times per month and the nurses with long experience saw more opportunities for nitrous oxide and suggested it more often. Conslusion: The nurses generally felt that they have good opportunities to administer nitrous oxide to children during painful procedures and that they have received adequate training for the task. The nurses have a predominantly positive attitude towards nitrous oxide and they consider nitrous oxide to be suitable for children over four years of age.

The aim of this thesis was to modify and evaluate effects, as well as todescribe experiences of a nurse-led multidisciplinary programme of pulmonaryrehabilitation in primary health care for patients with chronicobstructive pulmonary disease (COPD) and their next of kin.Interviews were performed with 12 COPD nurses about their experiencesof patient education (I). Forty-nine patients participated in the interventiongroup and 54 in the control group in a quasi-experimentalstudy which investigated the effects of the programme on functional capacity,quality of life and exacerbation frequency during one year (II).Interviews were performed related to the experiences of 20 patients whohad participated in the six-week programme (III) and the experiences of20 next of kin to the patients that had participated (IV).The results showed that COPD nurses fluctuated between security andinsecurity in patient education and were in need of support, time, structureand collaboration to develop their patient education (I). In Study IIthere were no differences between the groups with regard to functionalcapacity and quality of life, but the number of exacerbations decreased inthe intervention group and increased in the control group (II). The patientsin study III had allowed themselves to live at their own pace followingthe programme but a constant fear was present in spite of the programme(III). Next of kin in Study IV had a life that remained overshadowedby illness but there were positive outcomes of the programme aslong as two years afterwards. The next of kin also had constant fear,however (IV).In conclusion, the six week programme brought about results in changingeveryday life. Nevertheless, all lived in the shadow of fear and uncertaintyin spite of the programme. More research is needed to address therequirements of COPD nurses, patients and next of kin.