Bakgrund: Incidensen av hjärtstillestånd i Sverige uppskattas till 5000 fall varje år. Barn drabbas också av hjärtstopp hos tandläkare, därför är det viktigt att tandläkare har kunskap inom HLR till barn för att öka chansen för överlevnad. Syfte: Att ta reda på hur mycket kunskap tandläkarstudenter på tandläkarutbildningar i Stockholm, Göteborg och Malmö har om HLR till barn och att undersöka om tandläkarstudenterna behöver ytterligare utbildning i HLR till barn för att säkerställa kunskaper inom området. Material & Metod: Webbaserad enkätstudie där tandläkarstudenter på sista terminen på utbildningsorterna; Stockholm, Göteborg och Malmö tillfrågades om deltagande och att besvara 20 frågor om hantering och kunskaper gällande barn-HLR. Resultat: Totalt tillfrågades 263 tandläkarstudenter från Stockholm, Göteborg och Malmö, och 90 personer av dessa svarade 34,2 %. Av alla tandläkarstudenter uppvisade 31,1 % korrekt kunskap i alla steg att kunna utföra HLR i rätt ordning, som bröstkompressioner samt skapandet av fria luftvägar. Av Göteborgs tandläkarstudenter uppvisade 54,5 % rätt kunskap medan motsvarande siffror för Malmö och Stockholm var 23,8 % respektive 23,1 %. Av de svarande önskade 85,6 % mer information om att hantera en situation vid hjärtstopp av barn.  Slutsats: Fler studier med ett större antal deltagare behövs för att kunna kartlägga kunskapen hos tandläkarstudenter om akut hantering och omhändertagande av situationen vid hjärtstopp och andningsstopp hos barn. Genom framtida samarbete mellan tandläkarutbildningar så kan flera möjligheter erbjudas till studenter för att uppnå högre kunskapsnivå. Det kan även finnas ett behov att erbjuda HLR-utbildning för att öka kunskapen i samhället. / Background: The incidence of cardiac arrest in Sweden is estimated to be 5,000 cases per year.  Cardiac arrest also happens at the dentist, therefore it is important that dentists have knowledge in CPR for children. The aim: To investigate how much knowledge dental students in Stockholm, Gothenburg and Malmö have about CPR for children and investigate whether students need additional training. Material & Method: Web-based survey where dental students in their last semester in Stockholm, Gothenburg and Malmö, were asked to participate in answering 20 questions about  children-CPR. Results: A total of 263 dental students from Stockholm, Gothenburg and Malmö, and 90 of them responded 34.2%. Of all dental students, 31.1% demonstrated correct knowledge in all stages to be able to perform CPR in the correct sequence, such as chest compressions and the creation of free airways. Of Gothenburg's dental students, 54.5% demonstrated the correct knowledge, while the corresponding figures for Malmö and Stockholm were 23.8% and 23.1% respectively. Of the respondents, 85.6% wanted more information about handling a situation in the event of cardiac arrest in children. Conclusion: More studies with a larger number of participants are needed to be able to assess the level of knowledge of dental students about emergency management of situations of cardiac arrest and respiratory arrest. Through future collaboration, several opportunities can be offered to students to achieve a higher level of knowledge. There may also be a need to offer CPR training at both adult and child level.

Sammanfattning Bakgrund: Sjögren syndrom (SS) är en globalt utbredd sjukdom som berör 0,5–1% av befolkningen, främst kvinnor i medelåldern.  Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva vilka extra- och intraorala kliniska tecken som upptäcks hos patienter med SS   Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes. Artiklar publicerade mellan 2012–2022, med tydligt urskiljbar information om SS överensstämmande med syftet användes.  Resultat: Studier visar att patienter med SS har högre grad av oral involvering inklusive oral lichen planus, candida infektioner och angulär cheilit. Salivproduktionen kan vara nedsatt vilket orsakar hyposalivation och ger ökad risk för karies. Svullnad av spottkörtlar, nedsatt funktion i käkleder och tandslitage förekommer också.   Slutsats: Av de intraorala tecken var hyposalivation, oral candidos och angulär cheilit bland annat vanligt förekommande och extraoralt var svullnad av parotiskörtlarna vanligast. Svullna parotiskörtlar var även det vanligaste kliniska tecknet för barn med SS. Det förekom en stor variation i kliniska tecken och det är därför viktigt att fortsätta utforska sambandet mellan SS och oral påverkan för att förbättra diagnos och behandling av sjukdomen då den är svårdiagnostiserad. / Summary Title: Sjogren´s syndrome and oral health: A literature study.  Background: Sjogren´s syndrome (SS) is a globally prevalent disease affecting 0,5–1% of the population, predominantly middle-aged women.  Aim: The aim of this literature review was to describe the extra- and intraoral clinical signs detected in patients with Sjogren's syndrome.   Method: A general literature study was conducted. Articles published between 2012 and 2022 with clearly discernible information about SS consistent with the objective were included. Results: Studies show that patients with SS can have oral involvement, including oral lichen planus, candida infections and angular cheilitis. Saliva production can be reduced, which causes hyposalivation and increases the risk of dental caries. Swelling of salivary glands, reduced function of the jaw and tooth wear may also occur.   Conclusion: Among the intraoral signs, hyposalivation, oral candidosis and angular cheilitis were mostly common, and for the extraoral signs swelling of the parotid glands was the most common. There was a large variation in clinical signs and it´s important to continue to explore the relationship between SS and oral involvement to improve the diagnosis and treatment for SS of the disease as it is difficult to diagnose.

Objective: To conduct a literature review of published studies of buccally impacted maxillary canines, which presents the etiology, characteristics, and prevalence of these teeth.    Material and method: The search covered three different electronic databases (PubMed, Scopus, and Cochrane Library). The inclusion criteria were studies on maxillary canines ectopia, specifically patients with either a unilateral or bilateral diagnosis of buccally displaced maxillary canines; studies on children and adolescents under 18 years; however, most focus on children aged 9-11 years, and only fulltext articles published in English or Swedish were accepted. In addition, different study designs were included, for example, reviews, retrospective, and biometric studies. Two reviewers independently evaluated selected full-text articles, and any disagreements were resolved by consensus. Results: The applied search terms identified 319 articles in the different databases, out of the 319 yielded articles, 163 were excluded as duplicates. The remaining 183 studies were screened in abstract form by all three reviewers. Out of them, only 11 studies on buccally displaced/impacted canines met the inclusion criteria and were prescribed as eligible studies for full-text analysis. There was a wide variation in the objectives of these 11 studies, though all of them included at least one of the studies' investigations requirements: etiology, characteristics, or prevalence. The results from the final analysis were presented in a preset protocol.  Conclusion: This literature review disclosed that few studies have investigated and presented buccally impaction of the canines. Additional investigations are warranted. / Syfte: Att genomföra en litteraturöversikt av publicerade studier om buckalt retinerade överkäkshörntänder. Litteraturöversikten avser etiologin, egenskaperna och prevalensen av dessa tillstånd.   Material och metod: Sökningen omfattade tre olika sökdatabaser (PubMed, Scopus och Cochrane Library). Inklusionskriterierna för vår studie var, ektopiska överkäkshörntänder, patienter med antingen ett unilateralt eller bilateralt tillstånd av buckalt retinerade hörntänder. Studierna som inkluderades handlade om barn och ungdomar under 18 år, dock sträckte sig fokuset mestadels mellan åldrarna 9-11 år. Enbart artiklar i fulltext användes och dessa var publicerade på engelska och svenska. Diverse studietyper inkluderades, exempelvis översikts-, retrospektiva och biometriska studier. Slutligen, utvärderades utvalda fulltextartiklar av två enskilda granskare. Oenighet mellan granskarna som uppstod diskuterades fram till en uppnådd konsensus. Resultat: De tillämpade söktermerna identifierade 319 artiklar från tre olika databaser. Av 319 artiklar exkluderades 163 som dubbletter. Återstående 183 artiklar genomgick en titel-abstract granskning och detta genomfördes av alla tre granskare. Det återstod endast 11 studier avseende buckalt retinerade överkäkshörntänder som omfattade inklusionskriterierna och skulle läsas i fulltext. Artiklarnas syfte var varierande. Texterna i urvalet, inkluderade minst en av studiens frågeställningar: etiologi, karakteristiska egenskaper eller prevalens. Analysens slutliga resultat presenteras i ett protokoll. Slutsats: Denna litteraturöversikt indikerar att få studier har studerat buckalt retinerade hörntänder. Därmed tycks att ytterligare forskning behövs.

Syfte Syftet med föreliggande litteraturstudie är att jämföra behandlingseffekten av kliniska studier som utgår från patienter med käkledssjukdomar, temporomandibulär dysfunktion, TMD och bruxism  där behandlingsalternativen stabiliseringsskena och/eller läkemedlet botulinumtoxin (botox) inkluderats.    Material och metod Litteraturstudien genomfördes via PICO-systemet, med litteratursökning i databaserna Medline/PubMed, Web of Science och Scopus. Insamlad data bearbetades genom en granskningsprocess på titel-, sammanfattnings- och slutligen fulltextnivå, utifrån förutbestämda inklusions- och exklusionskriterier.   Resultat Två studier uppfyllde urvalskriterierna. Behandlingsterapin med botox och stabiliseringsskena kunde följas under sex månaders tid i båda studierna. Ena studien bestod av 40 patienter som delades in i två grupper, en för varje behandlingsmetod med fyra uppföljnings- och behandlingstillfällen. Den andra studien bestod av 73 patienter som delades in i tre grupper, en för respektive behandlingsmetod och en grupp som inkluderade båda behandlingsmetoderna, med tre uppföljningstillfällen. Antal enheter och placering av botoxinjektioner skilde sig åt i studierna, tillika antal timmars användning av stabiliseringsskena. Studierna presenterade trots skillnader liknande resultat.    Slutsats  Behandling med stabiliseringsskena är inte nödvändig för patienter som behandlats med botulinumtoxin, eftersom de statistiska resultaten inte påvisade någon större skillnad i effekt. Behandling med botulinumtoxin och dess effekt på patientens besvär beror på antal enheter av läkemedlet och placering vid injektion samt i jämförelse med omfattningen av hur mycket patienten använder stabiliseringsskenan. Botulinumtoxin kan användas som behandlingsmetod när patienten av olika anledningar inte kan använda stabiliseringsskena. / Purpose The purpose of this literature study is to compare clinical studies that have included the treatment options of using stabilization appliances and/or medication with botulinum toxin. The included studies must have included and treated patients with temporomandibular disorders, temporomandibular dysfunction, TMD and bruxism.    Material and method The literature study was executed based on the PICO system and through searches in the databases Medline/PubMed, Web of Science and Scopus. Subsequently, a review process was carried out at title, abstract and finally full text level, based on predetermined inclusion and exclusion criteria.   Results Two studies met the selection criteria. The treatment therapy could be followed for a period of six months in both studies. One study consisted of 40 patients who were divided into two groups, one for each treatment method with four follow-up and treatment sessions. The second study consisted of 73 patients who were divided into three groups, one for each treatment method and one group that included both treatment methods and three follow-up sessions. Units and location of botulinum toxin injections and the hours of use of the stabilization appliance differed slightly in the two studies. However, the studies reported similar outcomes.   Conclusion The treatment with stabilization appliance is not necessary for patients who are being treated with botulinum toxin due to non-statistical significance reported. The outcome of botulinum toxin treatment may depend on the location and number of units of the medication in comparision to the extent to which the patient uses the stabilization appliance. Botulinum toxin may gain as a treatment method when the patient is unable to use a stabilization appliance for various reasons.

Aim: The aim of the present study was to evaluate how the material KATANA ™ Zirconia YML is affected in strength depending on two different sintering programs. The evaluation of the strength was made by means of a biaxial flexural strength test.   Material and method: A total of 48 test specimens, 32 specimens were produced by KATANA ™ Zirconia YML and 16 specimen cups that formed the control group, by KATANA ™. Zirconia UTML. The specimens were designed as circular disks and were placed in two different layers in the disk, between Enamel-Body 1 and Body 2-Body 3. The specimens were divided into two subgroups of which 24 specimens were quickly sintered and the remaining (n = 24) specimens were conventionally sintered and the strength was evaluated with a biaxial flexural strength test.   Results: The highest mean value for the biaxial flexural strength test was shown by the test group which was high-speed sintered, with placement in Body 2 - Body 3. This was significant in comparison with other groups (p> 0.001) in addition to conventional sintered with the same placement in the disk. Both control groups showed low mean values ​​in comparison with the test groups, control group K (414 MPa) as the lowest in comparison with all other groups. When comparing the two control groups S and K, no significant difference was shown.   Conclusion: The bending strength varies depending on which layers are loaded regardless of fast and conventional sintering. The sintering parameters are significant for the bending strength. / Syfte: Syftet med föreliggande studie var att utvärdera hur materialet KATANA™ Zirconia YML påverkas i hållfasthet beroende av två olika sintringsprogram. Utvärderingen av hållfastheten gjordes med hjälp av ett biaxialt böjhållfasthetstest.   Material och metod: Totalt framställdes 48 provkroppar, 32 stycken framställdes av KATANA™ Zirconia YML och 16 provkoppar som utgjorde kontrollgrupp, av KATANA™. Zirconia UTML. Provkropparna var utformade som cirkulära diskar och dem placerades i två olika skikt i disken, mellan Enamel-Body 1 och Body 2-Body 3. Provkropparna delades in i två undergrupper varav 24 provkroppar snabbsintrades och resterande (n=24) provkroppar sintrades konventionellt och hållfastheten utvärderades med ett biaxialt böjhållfasthetstest.   Resultat: Högst medelvärde för det biaxiala böjhållfasthetstestet uppvisade testgruppen som snabbsintrats, med placering i Body 2 – Body 3. Detta var signifikant i jämförelse med övriga grupper (p > 0,001) förutom konventionellt sintrat med samma placering i disken. Båda kontrollgrupperna uppvisade låga medelvärden i jämförelse med testgrupperna, kontrollgrupp K (414 MPa) som lägst i jämförelse med alla övriga grupper. Vid jämförelse mellan de två kontrollgrupperna S och K uppvisades inte någon signifikant skillnad.   Slutsats: Böjhållfastheten varierar beroende på vilka skikt som belastas oavsett snabb- respektive konventionell sintring. Sintringsparametrarna är betydande för böjhållfastheten.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten hos IPS e.max CAD före och efter termocykling med 10 000 respektive 15 000 cykler. Material och metod Trettio provkroppar framställdes från fem stycken IPS e.max CAD LT-block. Provkropparna var indelade i två testgrupper (GT10 och GT15), och en kontrollgrupp (GK), á 10 provkroppar i varje. Provkropparna utformades enligt måtten L 17,9 ± 0,03 mm x B 2,5 ± 0,03 mm x H 2,5 ± 0,03 mm. Samtliga provkroppar kristalliserades och grupp GK förvarades i rumstemperatur, resterande två grupper, GT10 och GT15 termocyklades i 10 000 respektive 15 000 cykler.Därefter utfördes ett trepunkts böjhållfasthetstest. Resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α= 0,05 i statistikprogrammet SPSS. Resultat Resultaten visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan grupp GK och GT10 (p>0,05) respektive mellan grupp GT10 och GT15 (p>0,05). Grupp GT15 hade högst medelvärde (516 MPa) och grupp GK hade lägst medelvärde (450 MPa). Signifikant skillnad fanns mellan grupp GK och GT15 (p<0,05). Grupp GT15 hade en signifikant högre böjhållfasthet (~470-637 MPa) jämfört med grupp GK (~406-494 MPa). Slutsats Inom föreliggande studies begränsningar kan följande slutsatser dras: Termocykling med 10 000 cykler påverkar inte böjhållfastheten, däremot ger ökat antal cykler (15 000) högre böjhållfasthet. / Purpose  The purpose of the present study was to investigate the flexural strength of IPS e.max CAD beforeand after thermal cycling with 10,000 and 15,000 cycles, respectively.  Material and method  Thirty specimens were prepared from five IPS e.max CAD LT blocks, divided into two test groups (GT10 and GT15), and one control group (group GK) (n=10). The specimens were designed with the dimensions L 17.9 ± 0,03 mm x W 2.5 ± 0,03 mm x H 2.5 ± 0,03 mm. All specimens were crystallized and group GK was kept in room temperature, the remaining two groups, GT10 and GT15 were thermocycled with 10,000 and 15,000 cycles respectively. A three-point flexural strength test was performed. The results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a significance level α = 0.05 in the statistical program SPSS.  Results  The results showed that there was no significant difference between groups GK and GT10 (p> 0.05), and between groups GT10 and GT15 (p> 0.05). It was also observed that group GT15 had the highest average (516 MPa) and group GK had the lowest average (450 MPa). There was a significant difference between groups GK and GT15 (p <0.05). Group GT15 had a significantly higher flexural strength (~ 470-637 MPa) compared to group GK (~406-494 MPa).  Conclusion  Within the limitations of the present study, the following conclusions can be drawn:Thermal cycling comprising 10,000 cycles do not affect the flexural strength, however, increasing the number of cycles (15,000) will give higher flexural strength.

Syfte: Syftet med studien är att utföra en metodutveckling där individuella skenor framställs för att möjliggöra en standardiserad mätning av plackansamling på titanfixturers ytor samtidigt som det ska ge möjlighet för att bibehålla god munhygien.   Material och metod: Sjuttio titanfixturer ytbehandlades på tre sätt: sandblästring, etsning och implantoplastik. Studien involverade elva deltagare och det framställdes elva gipsmodeller utifrån avtryck. Tolv individuella skenor utformades med modelleringsvax med hänsyn till varje deltagares bettförhållanden. Kallpolymeriserad ortokryl användes vid framställning av skenor och cylindrar. Totalt framställdes sjuttio cylindrar, där två öppningar skapades. För vardera individuella skena innefattades sex fixturer, en från varje behandlingsmetod. Fixturerna placerades enligt en randomisera mall som innefattade sex olika variationer. Den tolfte skenan utgick inte ifrån mallen utan där placerades fyra fixturer, två av implantoplastik, en etsad och en blästrad. Skenorna lämnades ut till de frivilliga deltagarna och användes under tre dygn.   Resultat: Metodutvecklingen för att mäta plackansamling på olika ytbehandlade fixturer med hjälp av individuella skenor i förhållande till god munhygien, gick att genomföra. Resultaten visade att den råa ytan efter sandblästring hade högst plackansamling (0,604 mm), medan implantoplastik hade lägst plackansamling (0,342 mm).  Slutsats: Inom ramen för föreliggande studie kan följande slutsats dras: Genom framställning av individuella skenor är det möjligt att mäta plackansamlingen på etsade, blästrade och implantoplastik-ytbehandlade titanfixturer. Resultaten uppvisar även en tydlig indikation på att passform och komfort är en viktig faktor för deltagarnas medverkan. / Purpose: The purpose of this study is to perform a method development where individual splints are produce to enable a standardized measurements of plaque accumulation on the surfaces of titanium fixtures, while allowing to maintain good oral hygiene.    Material and method: Seventy titanium fixtures were surface-treated in three ways; sandblasting, etching, and implantoplasty. The study involved eleven participants, and eleven gypsum models were created. Twelve individual splints were designed using modeling wax, taking into consideration each participant's occlusal conditions. Cold-polymerized orthocryl was used to fabricate the splints and cylinder. A total of seventy cylinders were prepared, each with two openings. Each individual splint included six fixtures, one from each treatment method. The fixture placement followed a randomized pattern, comprising six different variations. The twelfth splint deviated from the randomized pattern and contained four fixtures: two from implantoplasty, one etched, and one sandblasted.    Results: The method development for measuring plaque accumulation on different surface-treated fixtures using individual splints in relation to good oral hygiene, was successfully conducted. The results demonstrated that the rough surface following sandblasting exhibited the highest plaque accumulation (0,604 mm), whereas implantoplasty showed the lowest plaque accumulation (0,342 mm).    Conclusion: Within the scope of this study, the following conclusion can be drawn: By individual splints, it is possible to measure plaque accumulation on etched, sandblasted, and implantoplasty-treated titanium fixtures. The results show a clear indication that fit, and comfort are important factors for participant’s compliance.

ABSTRACT  Aim: Professionalism is an important and integrated part of dentistry and an essential characteristic in dentists. The aim of this study is to evaluate how patients perceive dental student’s professionalism and if their perception differs between male and female dental students at the Faculty of Odontology at Malmö University.  Material & method: By using definitions of professionalism, a cross-sectional survey with eight statements was created to evaluate the patients’ perceptions of the dental student’s professionalism. For each of the statements, patients responded through a five-point Likert scale. The results were analysed using IBM SPSS Statistics 25 programme and p ≤ 0,05 as a significant p-value.  Results: Majority of the 103 patients that participated in the survey had a positive response to all eight statement and only three patients responded negatively. Dental students in their final years generally received better reviews than students in their second or third year. 100% of the patients agreed completely that they felt respectfully treated by the students. Male dental student received slightly higher percentage in two statement that of them being more knowledge and able to care for the patient in the best way possible. No significant results, p ≤ 0,05, were obtained.  Conclusion: The patients generally perceived dental students to be professional and that the student’s professionalism increases as their education progresses. Male and female dental students were largely considered equally professional. More studies are necessary on professionalism in dental educations. / SAMMANFATTNING  Syfte: Professionalism är en viktig och integrerad del av tandvården och är ett nödvändigt karaktärsdrag hos tandläkare. Syftet med denna studie är att undersöka tandläkarstudenternas professionalism från patientens perspektiv samt att utvärdera om studenternas professionalism skiljer sig med hänsyn till kön på odontologiska fakulteten på Malmö Universitet.  Material & metod: En tvärsnittsundersökning med åtta påståenden om tandläkarstudents professionalism utformades för att undersöka patienternas uppfattning av tandläkarstudenternas professionalism. Patienternas respons registrerades på en fem-punkts Likert-skala. Resultatet analyserades med hjälp av kalkyleringsprogrammet IBM SPSS Statistics 25 och p ≤ 0,05 som ett signifikant p-värde.  Resultat: Majoriteten av 103 deltagande patienter gav positiva svar till alla åtta påståenden, och endast tre patienter svarade med negativa svarsalternativ. Tandläkarstudenter som går i de sista åren i tandläkarutbildningen fick generellt positivare respons än tandläkarstudenter som studerar i andra och tredje året av utbildningen. 100% av patienterna höll med helt att de kände sig respektfullt bemötta av studenterna. Manliga tandläkarstudenter fick något högre procentuella värden för två påståenden där patienterna ansåg att manliga studenter erhöll mer kunskap och var kapabla att ta hand om patienterna på bästa sätt. Inga signifikanta resultat där p ≤ 0,05 erhölls.  Konklusion: Patienterna uppfattade generellt tandläkarstudenterna som professionella och att studenternas professionalism ökade desto längre fram i utbildningen de befann sig. Manliga och kvinnliga tandläkarstudenter ansågs i stort vara likvärdigt professionella. Fler studier är nödvändiga för utvärdering av professionalism bland tandvårdsrelaterade utbildningar.

Syfte: Att utvärdera patientnyttan av behandling med apnébettskena vid obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS) på avdelningen för Orofacial smärta och käkfunktion på Odontologiska fakulteten, Malmö Universitet, samt att undersöka vilka subjektiva och kliniska faktorer som kan förutsäga ett lyckat behandlingsutfall samt om behandlingsbiverkningar uppstår. Material och metod: I en retrospektiv kvalitetsstudie utvärderades 183 konsekutiva patientjournaler mellan 2017/01–2020/05. Data från journalerna granskades avseende subjektiva symtom och kliniska fynd för att kunna besvara på befintliga frågeställningar. Data inhämtades från ett standardiserat formulär och klinisk undersökning från baseline (n=183), 3 månader (n=143) samt 1 årsuppföljning (n=93). Datamaterialet analyserades i SPSS 27. Resultat: En god behandlingseffekt rapporterades av 66% vid 3 månaders och 64% vid 1 årsuppföljningen. En signifikant kvarstående förbättring av morgontrötthet (p<0,000), dagtrötthet (p<0,000) och sömnighet (p<0,000) registrerades. Sömnighet graderades med Epworths sömnighetsskala. Antal uppvaknande per natt minskade (p<0,000). Följsamheten var god, 71% använde skenan 6–7 nätter i veckan. Den vanligaste biverkningen var övergående smärta i tuggsystemet. Bettavvikelser i form av minskad vertikal och horisontell överbitning förekom hos 22 respektive 14 patienter vid 3 månaders uppföljningen. Inga predikterande faktorer för en positiv behandlingseffekt kunde registreras i denna studie. Slutsats: Majoriteten av patienter upplevde en god behandlingseffekt, hade minskad morgon och dagtrötthet och uppvisade en god följsamhet av att använda apnébettskenan. Inga prediktiva värden kunde identifieras för gott behandlingsutfall. Smärta och bettavvikelse rapporterades av var femte patient, minskad horisontell och/eller vertikal överbitning registrerades hos ungefär var 10:e patient / Aim: To evaluate the long-term effect of treatment with an oral appliance in patients withobstructive sleep apnea syndrome (OSAS) at the Department of Orofacial Pain and JawFunction, Faculty of odontology, Malmö University, and to investigate which subjective andclinical factors can predict a successful treatment outcome and whether side effects occur. Material and method: In a retrospective quality study, 183 consecutive patient records wereevaluated between 2017/01-2020/05. Data from the records were examined for subjectivesymptoms and clinical findings in order to answer stated questions. Data were obtained froma standardized inquiry and a clinical examination from baseline (n=183), 3 months (n=143)and a one-year follow-up (n=93). The data material was analysed with SPSS 27. Results: A good treatment effect was reported by 66% at 3 months and 64% at 1 year followup. A significant sustained improvement in morning sleepiness(p<0.000), daytime sleepiness(p<0.000), and sleepiness (p<0.000) was recorded. Sleepiness was graded according to theEpworth sleep index. The number of awakenings per night decreased (p<0.000). Compliancewas good, 71% of patients used the splint 6-7 nights a week. Most common dental sideeffects were transient pain in the masticatory system. Dental side-effects in the form ofreduced vertical and horizontal overbite occurred in 22 respectively 14 patients at the 3months follow up. No predictive factors could be found in this study. Conclusion: The majority of patients experienced a good treatment effect, had reducedmorning fatigue and daytime sleepiness and showed a good consistency of using an oralappliance. No predictive values could be identified for good treatment outcomes. Pain anddental changes were reported by one in five patients, decreased overbite and/or overjet wasrecorded in approximately one in 10 patients.

Syfte: Syftet med föreliggande in-vitro studie är att undersöka olika kompositbaserade reparationssystem och dess bindningsstyrka till porslin för metallkeramiska konstruktioner. Material och metod: Metallstavar tillverkades via CAD/CAM i CoCr (5.0x5.0x15.0mm) kortsidan förbehandlades genom sandblästring (aluminumoxid, 250 µm), ångblästring, oxidation, sandblästring och ångblästring. Fältspatporslin applicerades enligt följande: opak, dentin, emalj, till höjden av 1.2 ± 0.2 mm. Porslinsytorna slipades med sandpapper, 600-, 800-, 1200-kornstorlek kiselkarbid. Fem grupper (n=15) gav totalt 75 provkroppar. På vardera provkropp applicerades adhesiv samt kompositmaterial enligt fabrikanternas anvisningar (Kuraray, Kulzer, Voco, Ivoclar) inklusive kontrollgrupp som etsades med fluorvätesyra (Ultradent). Samtliga provkroppar termocyklades (5000 cykler, mellan 5°C och 55°C) före/efter applicering av kompositmaterial. Skjuvkraftstest utfördes på alla provkroppar med belastningshastighet 0.5 mm/min. Frakturanalys utfördes där brottytorna delades in i adhesiv-, kohesiv- eller mixfraktur. Resultaten analyserades med one-way ANOVA, Tukey´s test med signifikansnivån α=0.05. Resultat: Fluorvätesyra påvisade en signifikant högre bindningsstyrka 11.32 ± 4.28  MPa i jämförelse med övriga grupper (p<0.01). Övriga gruppers medelvärde var mellan 2.61 ± 1.36 till 3.96 ± 2.85 MPa. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan de övriga grupperna. Samtliga grupper fick adhesiva frakturer, men Voco-gruppen uppvisade även mixfrakturer.  Slutsats: Samtliga reparationssystem visar på låg bindningsstyrka och baserat på resultaten kan det inte rekommenderas. Förbehandling av porslinsyta med fluorvätesyra i kombination med silan resulterar i högst bindningsstyrka till komposit. Värdet är trots allt lågt för en god långtidsprognos, men det enda som kan rekommenderas. Det faktum att fluorvätesyra har giftiga egenskaper vore det lämpligt att fortsätta utvecklingen av reparationssystem för att hitta ett lämpligt alternativ. / Purpose: The purpose of this study is to investigate different repair systems and their bond strength to porcelain for metal-ceramic constructions. Material and method: Metal were manufactured by CAD / CAM in CoCr (5.0x5.0x15.0mm), was pretreated with sandblasting (alumina, 250 µm), steam blasting, oxidation, sandblasting and steam blasting. Feldspar porcelain was applied according to the following steps: opaque, dentin, enamel, selfglaze to a final porcelain height of 1.2 ± 0.2 mm. The porcelain surfaces were groud with silicon carbide sandpaper, 600-, 800-, 1200-grain size. Five groups (n = 15) in a total of 75 specimens. Adhesives and composite materials were applied to each group according to the instructions of the various manufacturers  (Kuraray, Kulzer, Voco, Ivoclar, Ultradent, Etching with hydrofluoric acid). All specimens were thermocycled (5000 cycles) in two water baths between 5 ° C and 55 ° C before and after application of composite material. Shear bond strength test was performed on all specimens with a load speed of 0.5 mm / min and the bond strength was reported in MPa. Fracture analysis was performed where the fracture surfaces were divided into adhesive, cohesive or mixed fracture. The results were analyzed with one-way ANOVA, Tukey´s test with significance level α= 0.05. Result: The result clearly showed that hydrofluoric acid had a significantly higher bond strength of 11.32 ± 4.28 MPa compared to the other groups (p <0.01). The mean value of the other groups was between 2.61 ± 1.36 to 3.96 ± 2.85 MPa, with  no significant difference between the groups. All groups had adhesive fractures, but the Voco-group also showed mixed fractures. Conclusion: The study concludes that all repair systems have a low bond strength and based on the results can’t be recommended. Pretreatment of the porcelain surface with hydrofluoric acid in combination with silan results in the highest bond strength to composite, the bond strength is still too low for long-term use, but the only one that can be recommended. However hydrofluoric acid is highly toxic which require further research in the field in order to develop reparation systems with suitable properties.