No

Bakgrund: Smärta är för intensivvårdspatienten en unik, subjektiv, obehaglig och flerdimensionell upplevelse. Intensivvårdssjuksköterskan har ett moraliskt ansvar att lindra patienternas smärta. Verbalt icke-kommunicerandepatienter kan inte skatta sin smärta med hjälp av Numeric Rating Scale (NRS). På en neurointensivvårdsavdelning (NIVA) i Stockholm har det beteendebaserade smärtskattningsverktyget- the Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT), implementerats. Intensivvårdssjuksköterskorna på NIVA använder CPOT dagligen i sitt arbete. Som en del i implementeringsprocessen har denna enkätundersökning genomförts, med fokus på CPOT och dess användbarhet. Standarden ISO 9241-11 definierar begreppet användbarhet. Ledande komponenter i definitionen är – ändamålsenlighet och måluppfyllelse, effektivitet och tillfredsställelse. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors uppfattningar om användbarheten av the Critical-Care Pain Observation Tool – CPOT, hos verbalt icke kommunicerande patienter, på en neurointensivvårdsavdelning. Metod: Detta är en kvantitativ icke-experimentell tvärsnittsstudie. 32 intensivvårdssjuksköterskor har besvarat en enkät. Resultat och slutsats: Resultatet är en momentan mätning. Begreppet användbarhet har flera aspekter och resultatet kan tolkas på olika sätt. Intensivvårdssjuksköterskorna på NIVA har olika uppfattningar om CPOT och dess användbarhet. 84 % känner någon grad av tillfredsställelse med att använda CPOT på NIVA. De flesta uppfattar CPOT som effektiv. Respondenter har uttryckt svårigheter i att utföra smärtskattningar med hjälp av CPOT och delar av populationen ser brister i verktygets måluppfyllelse och ändamålsenlighet på NIVA. Klinisk betydelse: Implementeringsprocessen av CPOT på NIVA har en utvecklingspotential. Undersökningens resultat bör kunna användas vid fortsatt utvecklingsarbete i verksamheten. / Background: Pain for the intensive care patient is a unique, subjective, unpleasant and multidimensional experience. The critical care nurse has a moral duty to relieve the patient’s pain. Non-verbal communicative intensive care patients can´t self-report and score their pain using the Numerical Rating Scale (NRS). At a neurological intensive care unit (neuro-ICU) in Stockholm, one behavior based pain scale, the Critical-Care PainObservational Tool (CPOT), has been implemented. The critical care nurses at the neuro-ICU use CPOT daily in their work. As a part of to the implementation process one self-administered questionnaire has been conducted with focus on the concept usability. The European Standard ISO 9241-11 defines the concept usability. Main components in the definition are the attainment of goals, suitability, effectiveness and satisfaction. Purpose: The aim of this research was to investigate critical care nurses’ perceptions of the usability of the Critical-Care Pain Observation Tool – CPOT, for non-verbal communicative patients, at a neurological intensive care unit. Method: The investigation is a quantitative questionnaire-based cross-sectional survey. 32 critical care nurses answered a questionnaire. Results and conclusion: The result is a momentary measurement. The concept usability has various aspects and the result can be interpreted in different ways. The critical care nurses at the neuro-ICU express varying opinions about CPOT and its usability. 84 % experience some degree of satisfaction using CPOTat the neuro-ICU. The majority perceive CPOT as effective. The respondents have expressed difficulties in carrying out pain assessments with the CPOT at the neuro-ICU, and part of the population see deficiencies in the tools goal attainment and suitability at the neuro-ICU. Clinical Significance: The implementation process of CPOT at the neuro-ICU shows potential for further development of CPOT within the organization. The results of the investigation should be able to be used for further development.

Bakgrund: Smärta hos intensivvårdspatienter är vanligt förekommande och kan medföra förlängd vårdtid och leda till flera negativa konsekvenser för patienten samt bidra till ökad mortalitet. Smärtskattning med ett validerat smärtskattningsinstrument som Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT) kan underlätta smärtskattningen och förbättra smärtbehandlingen samt minska översedering. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva om införandet av smärtskattningsverktyget CPOT, anpassat för patienter i ventilatorbehandling, påverkar dygnsdoserna av smärtlindrande- och sederande läkemedel samt om sederingsbehandlingen förändras. Syftet är även att undersöka hur ofta sjuksköterskorna smärtskattar patienterna med CPOT och om antalet smärtskattningar överensstämmer med gällande rekommendationer. Metod: Kvantitativ journalgranskningsstudie med retrospektiv design. Vuxna patienter som ventilatorbehandlades under minst ett dygn på en intensivvårdsavdelning i Sverige inkluderades (n=55). Resultat: Totalt 55 patienter inkluderades i två grupper, före och efter införandet av CPOT. Doserna av smärtlindrande läkemedel ökade i gruppen som undersöktes efter att CPOT infördes. Patienterna erhöll i genomsnitt 1,4 mg morfin/kg/dygn jämfört med 1,1 mg morfin/kg/dygn innan införandet. Dosen av det sederande läkemedlet Propofol® minskade efter införandet av CPOT från 48,3 mg/kg/dygn till 47,5 mg/kg/dygn. Alla patienter i studiegruppen förutom två (92 %) smärtskattades vid minst ett tillfälle under mätdygnet efter införandet av CPOT. Slutsats: Doserna av smärtlindrande läkemedel var högre och doserna av det sederande läkemedlet Propofol® var lägre efter införandet av CPOT. Skillnaderna var dock inte statistiskt signifikanta. Patienterna i studiegruppen hade en något ytligare sederingsnivå enligt RASS-skalan. Patienterna smärtskattades med CPOT i genomsnitt 1,6 gånger under mätdygnet. Studien kan bidra till en ökad medvetenhet om vikten av att skatta smärta med ett validerat bedömningsinstrument hos intensivvårdspatienter. / Background: Critically ill intensive care patients frequently experience pain and pain may lead to consequences such as prolonged length of hospital stay and increased mortality. The Critical-care Pain Observation Tool (CPOT) is a validated tool for pain assessment in mechanical ventilated patients and is used to enable pain assessment, improve pain management and reduce over-sedation.  Aim: The aim is to examine if the implementation of CPOT affects the doses of analgetics, sedatives administered to the Intensive Care Unit (ICU) patients and/or the sedation levels using RASS-scores. The aim was also to study how often pain-assessments were performed by nurses. Method: A quantitative study with retrospective design, data was collected from patients’ medical records. Included were adult patients treated under mechanical ventilation >24h at an intensive care unit in Sweden (n=55). Results: For this study 55 patients were included and divided into two groups, before and after the introduction of CPOT at the intensive care unit. The amount of analgetics increased among the patients after CPOT was implemented, they were given 1,4 mg of morphine/kg/24h compared to 1,1 mg of morphine/kg/24h before the implementation. The amount of sedatives, Propofol®, given to the patients decreased from 48,3 mg/kg/24h to 47,5 mg/kg/24h after CPOT was implemented. CPOT was used to assess pain levels in all patients except for two (98%) after the implementation of CPOT. Conclusion: The doses of analgetics were higher and the doses of sedatives (Propofol®) were lower after the implementation of CPOT. However, the differences between groups were not statistically significant. Patients were less sedated, according to RASS-scores, after the implementation of CPOT. Nurses used CPOT on an average 1, 6 times/ 24 h. This study can be used to increase the awareness for the need of using a validated tool for assessing pain in ICU-patients.

Forskning om särskolan kan ses som bristfällig och allt för sällan har forskningsområdet behandlat utbildningens ”vad” och ”hur” när det gäller särskolans verksamhet. Det finns mycket kunskap, material och metoder kring språkinlärning och undervisning generellt, men mindre kring språkinlärning och undervisning för elever med intellektuell funktionsnedsättning. Ett verktyg som är användbart i grundskolan är observationsverktyget Communication Supporting Classroom Observation Tool (CSCOT). Syftet med den aktuella studien är att skapa kunskap om och hur observationsverktyget CSCOT kan vara användbart för att utveckla och höja kvaliteten på språk- läs- och skrivundervisningen i grundsärskolan. Detta genom att med hjälp av yrkesverksamma speciallärare i grundsärskolan undersöka hur speciallärare uppfattar observationsverktyget CSCOT:s användbarhet i grundsärskolan, samt om speciallärarna anser att observationsverktyget kan bidra till en kvalitetshöjning av språkundervisningen i grundsärskolan. Den teoretiska inramningen är det sociokulturella perspektivet, ett socialinteraktionistiskt perspektiv på språk-, läs- och skrivundervisning samt Det flerstämmiga klassrummet. En kvalitativ metod med fokusgruppintervjuer användes för att behandla frågeställningarna. Resultatet visar att CSCOT kan vara användbart för lärare i särskolan, både som ett material för kollegialt lärande, för individuell utveckling samt för att kartlägga och observera undervisningen. Detta i ett led för att utveckla undervisningen och verksamheten i grundsärskolan.

De talspråkliga färdigheterna har en avgörande betydelse för barns kunskapsutveckling och ligger till grund för både läs- och skrivförmågor. Det är således av vikt att skolan erbjuder elever möjlighet att utveckla dessa. Studiens syfte var att undersöka hur tre lärare i årskurs 1–3 resonerar om och genomför undervisning som stöttar utvecklingen av elevers talspråkliga färdigheter. Forskningsfrågorna berörde vilka aktiviteter och interaktioner lärarna ansåg talspråksutvecklande samt vilka som förekom i den praktiska undervisningen. Materialet samlades in via intervjuer med de tre lärarna samt observationer av deras undervisning med hjälp av det evidensbaserade verktyget Communication Supporting Classrooms Observation Tool (CSCOT). Resultatet visade att lärarna överlag ansåg aktiviteter som arbete i mindre grupper samt strukturerade samtal med klasskamrater och läraren som stöttande för utvecklingen av elevers talspråkliga färdigheter. De interaktionstyper som lärarna beskrev var exempelvis vuxna imiterar och repeterar det som elever säger, vuxna ställer öppna frågor, vuxna agerar förebilder för ett språk som eleverna ännu inte producerar samt elever korrigerar varandra språkligt. Av observationsverktygets fem aktivitetskomponenter iakttogs fyra vid observationstillfället och av verktygets 20 interaktionskomponenter observerades 13 stycken. Stora delar av lärarnas resonemang om samt genomförande av undervisning som stöttar utvecklingen av talspråkliga färdigheter tyder på en medvetenhet om betydelsen av stöttning i elevers närmaste proximala utvecklingszon.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter till lärarinitierad muntlig interaktion som ges eleverna i två klasser i årskurs 5 och 6 samt att pröva ett tidigare utvecklat observationsverktyg. För att uppfylla studiens syfte användes systematiska observationer som utfördes under totalt fyra lärtillfällen. Till hjälp användes observationsverktyget som innehåller 44 faktorer, fördelade i kategorierna lärmiljö, lärtillfälle och interaktioner. Resultatet som analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv visar att de observerade lärmiljöerna, lärtillfällena och lärarledda interaktionerna ger eleverna goda förutsättningar till utvecklande av muntliga interaktioner men även att observationsverktyget som användes kan behöva en anpassning om det ska lämpa sig optimalt för observationer på mellanstadiet.