<p>Denna kvalitativa studie undersöker långvarig effekt (0,5- 1 år efter avslutad behandling) av KBT-stresshantering i grupp för 12 individer med arbetsrelaterade stressymtom, utförd på Previa, region Stockholm, mottagning: Gullmarsplan, våren och hösten 2005. Studiens syfte var att utvärdera dessa individers individuella upplevelser och tillämpningar av kursens stresshanteringsmetoder, grad av reducering av stressbeteende ett halvår respektive ett år efter kursavslut, samt att ta del av dessa individers erfarenheter av utlösande stressfaktorer i arbetslivet. Studien hade vidare som syfte att undersöka hur stress kan motverkas i arbetslivet på ett tidigt stadium utifrån kognitiva och beteendeterapeutiska tillämpningsmetoder som beteende- och konsekvensanalys.</p><p>Studiens resultat visade att utlösande faktorer för stressymtom var för höga krav i arbetet och bristande resurser, brist på anpassad feedback från ledning, omorganisationer och stressande situationer i privatlivet. Respondenterna var genomgående nöjda med Previas stresshanteringskurs och upplevde generellt sett att de fått ökad medvetenhet om eget stressbeteende och hur stressen kan minskas utifrån alternativa tankar och beteende. De flesta av respondenterna hade inte fortsatt arbeta på egen hand med de stresshanteringsmetoder som ingick i Previas stresshanteringskurs efter kursavslut och efterfrågade uppföljning av kursen (som i dag inte erbjuds). Studien mynnar ut i rekommendationer och utvecklingsmöjligheter avseende pro-aktiv stresshantering på organisationsnivå utifrån kognitiva och beteendeterapeutiska metoder.</p>

Denna kvalitativa studie undersöker långvarig effekt (0,5- 1 år efter avslutad behandling) av KBT-stresshantering i grupp för 12 individer med arbetsrelaterade stressymtom, utförd på Previa, region Stockholm, mottagning: Gullmarsplan, våren och hösten 2005. Studiens syfte var att utvärdera dessa individers individuella upplevelser och tillämpningar av kursens stresshanteringsmetoder, grad av reducering av stressbeteende ett halvår respektive ett år efter kursavslut, samt att ta del av dessa individers erfarenheter av utlösande stressfaktorer i arbetslivet. Studien hade vidare som syfte att undersöka hur stress kan motverkas i arbetslivet på ett tidigt stadium utifrån kognitiva och beteendeterapeutiska tillämpningsmetoder som beteende- och konsekvensanalys. Studiens resultat visade att utlösande faktorer för stressymtom var för höga krav i arbetet och bristande resurser, brist på anpassad feedback från ledning, omorganisationer och stressande situationer i privatlivet. Respondenterna var genomgående nöjda med Previas stresshanteringskurs och upplevde generellt sett att de fått ökad medvetenhet om eget stressbeteende och hur stressen kan minskas utifrån alternativa tankar och beteende. De flesta av respondenterna hade inte fortsatt arbeta på egen hand med de stresshanteringsmetoder som ingick i Previas stresshanteringskurs efter kursavslut och efterfrågade uppföljning av kursen (som i dag inte erbjuds). Studien mynnar ut i rekommendationer och utvecklingsmöjligheter avseende pro-aktiv stresshantering på organisationsnivå utifrån kognitiva och beteendeterapeutiska metoder.

Åtgärdsprogram ska utarbetas för de elever som är i behov av särskilt stöd. I dessa åtgärdsprogram ska hänsyn tas till individ-, grupp- och organisationsnivå. Forskning har dock visat att hänsyn bara tas till individnivån och analys av verksamheten uteblir. Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur fem specialpedagoger resonerar kring arbetet med åtgärdsprogram och särskilt stöd i dess relation till grupp- och organisationsnivå. Studien genomförs via semistrukturerade intervjuer utifrån en tematisk innehållsanalys. Intervjuerna kretsar kring begreppen särskilt stöd, grupp- och organisationsnivå, utredning och åtgärdsprogram. Dessutom lyfts specialpedagogernas beskrivningar av problem med att skriva åtgärdsprogram på grupp- och organisationsnivå fram. Arbetet utgår vidare från ett relationellt perspektiv där inte bara problem förläggs till individen. Resultatet av studien visar att särskilt stöd förklaras som undervisning utanför ordinarie undervisning där svårigheterna och åtgärderna förläggs till individen. Gruppnivå och organisationsnivå förklaras på flera olika sätt. En tendens är att grupp är det samma som klass och att organisationsnivån har med rektor att göra. Nivåerna och de åtgärder som är kopplade till grupp- och organisationsnivå beskrivs som att det handlar om vad gruppen och organisationen kan göra för individen. Arbetet handlar sällan i samband med åtgärdsprogram om att åtgärder är kopplade till annat än enskilda elever. Åtgärder sker dock på grupp- och organisationsnivå men de hamnar inte i åtgärdsprogram. Elever och föräldrar är inte heller delaktiga i arbete kring åtgärder som är inriktade mot grupp- eller organisationsnivå.

Syftet med denna studie är att undersöka specialpedagogers och rektorers uppfattningar om specialpedagogens roll i arbete med skolutveckling på organisationsnivå. Anledningen till att undersöka detta är att forskning visar att skolutveckling är ett område som specialpedagoger inte har lyckats göra anspråk på fullt ut. Att arbeta med skolutveckling på organisationsnivå är ett sätt för specialpedagogen att leda skolans utveckling av det pedagogiska arbetet så att alla elever får så bra möjligheter som möjligt att nå målen. Rektorn på skolan är den enskilt största faktorn som påverkar specialpedagogens arbete och därför undersöks just specialpedagogers och rektorers uppfattningar i denna studie. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger och fyra rektorer. Grundläggande antaganden för studien är det relationella perspektivet och det systemteoretiska perspektivet. Studiens resultat visar att specialpedagogerna har en större bredd i hur de ser på sin roll i arbete med skolutveckling på organisationsnivå än vad rektorerna har. Medan rektorers och specialpedagogers uppfattningar om specialpedagogens roll som kompetensutvecklare och stöd är relativt samstämmiga menar specialpedagoger, och i något fall rektor, att de även har rollen som nära samarbetspartner till rektor. Specialpedagogerna är ensamma om att anse att specialpedagogen i arbete med skolutveckling på organisationsnivå har en roll som ifrågasättare.

Syftet med min undersökning var att undersöka, beskriva och förstå hur rektorer resonerar när de skapar en specialpedagogtjänst och beslutar vilka arbetsuppgifter specialpedagogen ska ha. Vidare ville jag studera vilken roll rektorn anser att specialpedagogen har på skolan. Resultatet av undersökningen skulle sedan jämföras med vad som framgår i examens-ordningen om specialpedagogens arbetsuppgifter och roll i skolan.I undersökningen valde jag att använda mig av en kvalitativ metod, i detta fall den halvstrukturerade intervjun. Jag intervjuade sex rektorer inom grundskolan.Resultatet visar att specialpedagogernas arbetsuppgifter och roll i skolan överensstämmer, med något undantag, med vad som står i examensordningen. Det framkommer att specialpedagogerna fungerar i liten utsträckning på organisationsnivå. Jag anser mig ha fått en god förståelse för hur rektorerna resonerar när de skapar en specialpedagogtjänst och beslutar vilka arbetsuppgifter specialpedagogen ska ha.

Syftet med studien är att belysa hur tre olika kommuner på kommunövergripande nivå organiserar arbetet med elevers läsutveckling med fokus på läsförståelse. Frågeställningarna vi utgått ifrån är; Hur har kommunen organiserat sin plan för elevers läsutveckling med fokus på läsförståelse? Vilka framgångsfaktorer ser kommunen i det systematiska kvalitetsarbetet kring elevers läsutveckling med fokus på läsförståelse? Denna studie fyller en funktion genom att vi avgränsar oss på organisationsnivå när det gäller elevers läsutveckling. Som blivande speciallärare vill vi lyfta blicken från individ- och gruppnivå till att se vad som säkerställs på organisationsnivå för att alla elever skall lyckas med sin läsutveckling. Vi vill genom denna studie lyfta det som fungerar i kommunerna och skolorganisationen kring elevers läsutveckling. Vi har analyserat kommunernas dokumenterade läsplaner och funnit likheter och skillnader. Vi har även intervjuat två språk- läs- och skrivutvecklare samt en utvecklingsledare för att få deras syn på hur kommunerna organiserar sig kring elevers läsutveckling. Vi har tittat på vilka framgångsfaktorer kommunerna ser i det systematiska kvalitetsarbetet kring elevers läsutveckling och vad de själva anser att de behöver arbeta mer kring. Studiens teoretiska utgångspunkt finns i organisationsutvecklingsteorin. Den metod som använts i studien har en kvalitativ ansats med inspiration av hermeneutiken. Det framkommer ett antal framgångsfaktorer men det som kommunerna lyfter som den största framgångsfaktorn kring elevers läsutveckling med fokus på läsförståelse är att läsningen måste genomsyras i alla skolans ämnen och att alla lärare har kompetens kring elevers läsutveckling.

Studiens resultat tyder på flera likheter bland rektorerna och dessutom synliggörs vissa skillnader i de tre olika kategorierna som implicerar lärandeuppdrag, organisationsnivå och yrkesrollen. Efter att ha sorterat och analyserat det empiriska materialet blev dessa tre övergripande teman begripliga och lättare att uppfatta.

Specialpedagogens uppdrag med särskild betoning på handledning-Special education guidance as a tool. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. / Special education guidance as a tool

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de förstår och användersärskilt stöd. Studien bygger på en kvalitativ ansats med inspiration från fenomenografin.Datainsamlingen har genomförts utifrån halvstrukturerade intervjuer med nio-9 förskollärare från olikakommuner i Mellansverige. Studiens resultat diskuteras utifrån teoretiska utgångspunkter såsomindividperspektivet, relationella perspektivet, kritiska perspektivet, kategoriska perspektivet ochdilemmaperspektivet. Förskollärarnas uppfattningar gällande Särskilt stöd visar sig ha en skiftandekaraktär då den innebär olika saker och används utifrån olika syften. Deras uppfattningar av särskilt stödavspeglar förståelse och användning på Individ -, Grupp -, och Organisationsnivå. De som berörs avsärskilt stöd kan både vara barn som har fastställda diagnoser eller barn som har andra svårigheter. Detsärskilda stödet på individnivå kan både bli exkluderande och utpekande enligt förskollärarna. Ävenbarngrupperna berörs av särskilt stöd, då de både kan vara i behov av det eller användas som särskiltstöd. Uppfattningar på organisationsnivå avspeglar arbetslagens behov av organisatoriskaförutsättningar såsom specialpedagogisk handledning och kunskaper kring särskilt stöd för att kunna geett fungerande stöd, arbeta förebyggande och inkluderande. Organisatoriska brister och ekonomiskafaktorer är enligt förskollärarna orsaken till att barn inte får sina stödbehov tillgodosedda i tid eller attdet särskilda stödet uteblir.

Sammanfattning/ AbstractDetta är en studie om specialpedagogiskt arbete på organisationsnivå. Studien undersöker via fokusgrupper vad olika aktörer (gymnasielärare, rektorer, elevhälsopersonal, förvaltningschef, elevhälsochef) uttrycker om elevhälsa och vad som kan hindra respektive bidra till positiv utveckling av elevhälsan på en gymnasieskola, ur ett organisationsperspektiv. Deras svar har tolkats in i Bolman och Deals (1995) olika organisationsperspektiv: Strukturellt, Human-resources, politiskt och symboliskt perspektiv.I samband med nya gymnasiereformen GY11 och den nya skollagen implementeras elevhälsoteam för varje rektorsområde i en gymnasieskola som inte haft ett organiserat elevhälsoarbete tidigare, specialpedagoger anställs och samtidigt genomförs en organisationsförändring på rektorsnivå. Detta skapar en viss turbulens i organisationen.Detta är en hermeneutisk, fenomenografisk studie med kvalitativ ansats, där fokusgrupper använts som intervjumodell, för att samla utsagor från aktörerna, och se om aktörernas utsagor utvecklas under samtalet. Fokusgrupper är ett arbetssätt hämtat ur socialpsykologin och socialkonstruktionismen.Det framkommer i intervjusvaren att aktörerna definierar elevhälsa olika, vilket indikerar att elevhälsan behöver bli tydligare i organisationen. Särintressen, brist på delaktighet, brist på gemensamt förhållningssätt, brist på resurser och brist på gemensam vision är några hinder, på organisationsnivå, för att utveckla elevhälsan, som aktörerna uttryckt. Tydliga strukturer på organisationsnivå där det finns tid avsatt för kommunikation mellan olika aktörer på olika nivåer, och där elevhälsan har en naturlig, väl inarbetad del, är framgångsfaktorer för utvecklingen av elevhälsan, liksom att informations-, besluts- och ärendegången i elevärenden är implementerad i organisationen och förlöper smidigt.