Naturligt organiskt material, NOM, har sitt ursprung från nedbrutna växter, alger och mikroorganismer. På grund av bland annat klimatförändringar har halten NOM ökat i Mälaren. Vid dricksvattenproduktion kan NOM ge upphov till smak-, färg- och luktproblematik i vattnet, bilda desinfektionsprodukter, sätta igen membran och aktiva kolfilter i vattenverk samt öka risken för biologisk tillväxt i ledningsnätet. Kommunalförbundet Norrvatten använder vatten från Mälaren för att producera dricksvatten. De undersöker bland annat reningstekniken SIX® för att avskilja NOM från vattnet. SIX® bygger på att vatten flödar genom en kontakttank som innehåller suspenderad jonbytarmassa som binder till NOM. Efter kontakttanken sedimenterar jonbytarmassan i en lamellseparator innan den regenereras och återförs till kontakttanken. Syftet med detta examensarbete var att jämföra olika jonbytarmassor för borttagning av NOM ur vatten. De parametrar som jämfördes var sedimenteringsegenskaper, koncentration av totalt och löst organiskt kol, UV-absorbans, alkalinitet, halt av konkurrerande anjoner samt SUVA (UV-absorbans dividerat med DOC-koncentration) i det jonbytesbehandlade vattnet. Vatten från tre olika delar av Mälaren användes då de har olika SUVA-värden och TOC-halter. Dessutom användes vatten från Görvälnverkets sandfiltreringssteg då det har ett lågt SUVA- värde och en hög sulfathalt. SIX®-pilotanläggningens jonbytarmassa jämfördes med ny jonbytarmassa för att se hur dess prestanda ändrats över tid. Målet var att undersöka om det fanns andra jonbytarmassor som kan prestera bättre än jonbytarmassan LEWATIT® S 5128, vilket är den jonbytarmassa som för tillfället används i pilotanläggningen på Görvälnverket. Målet var även att undersöka om SIX®-processen kan stå emot förändringar i vattensammansättning, samt hur LEWATIT® S 5128 prestanda ändrats med tiden. De jonbytarmassor som analyserades var S5128, MPSR7, SCAV3, S6368, S5528 samt den jonbytarmassa som för närvarande används i pilotanläggningen. Jonbytarmassorna hälldes ner i en bägare med vatten och rördes om med hjälp av en flockulator. Vattnet skickades sedan vidare till kemisk analys. För att undersöka sedimenteringsegenskaperna byggdes en uppställning som liknade en lamellseparator och en visuell bedömning av jonbytarmassornas sedimenteringsegenskaper gjordes. Samtliga jonbytarmassor hade en högre DOC-reduktion än den för S5128. Däremot har S5128 bra desorptionsförmåga och sedimenteringsegenskaper vilket är viktigt för SIX®-processen. Desorption testades inte i detta projekt och därmed är det svårt att avgöra vilken jonbytarmassa som är bäst. Det hade däremot varit intressant att undersöka MPSR7 och S6368A i pilotskala då dessa två jonbytarmassor presterade bra kemiskt. Dock nöts MPSR7 och det skulle vara intressant att undersöka om den nöts med luftomrörning. SCAV3 presterade bra kemiskt men hade dåliga sedimenteringsegenskaper, S5528 presterade inte bra kemiskt men hade goda sedimenteringsegenskaper, dessutom var den för lik S5128. SCAV3 och S5128 är därmed inte intressanta alternativ för vidare studier i pilotskala. Trots olika SUVA-värden presterade jonbytarmassorna likvärdigt vid behandling av de olika typerna av vatten. DOC-reduktionen skiljde sig inte speciellt mycket heller vid de olika typerna av vatten. Skillnaden i DOC-borttagning beror troligtvis mer på varierande DOC-halt än  varierande SUVA-värde. Detta innebär att SIX®-processen skulle kunna motstå ändringar i vattnets sammansättning när det gäller NOM-borttagning. Sandfiltervattnet hade lägst procentuell DOC-minskning vilket förklaras av att den höga sulfathalten gjo rde att jonbytarmassorna band starkare till sulfat än DOC. Vid jämförelse av ny och använd S5128 sjönk affiniteten för samtliga joner, därmed även för DOC. Dock var DOC-borttagningen liten jämfört med alkalinitetsborttagningen som var dubbelt så låg för den använda jonbytarmassan, vilket är en fördel för SIX®-processen. / Natural organic matter, NOM, originates from degraded plants, algae and microorganisms. Due to climate change the level of NOM has increased in Lake Mälaren. In drinking water production, NOM can give taste, colour and odor problems in the water, form disinfectant products, lead to fouling of membranes and carbon filters as well as increase the risk of biological growth. Norrvatten uses water from Lake Mälaren to produce drinking water. They examine the SIX® process to separate NOM from water. SIX® is based on water flowing through a contact tank that contains suspended ion exchange resins which bind to NOM. After the contact tank, the ion exchange resins settle in a lamella separator before it is regenerated and returned to the contact tank. The purpose of this thesis was to compare different ion exchange resins for removal of NOM from water. The parameters which were compared are sedimentation properties, concentration of total and dissolved organic carbon, UV-absorbance, alkalinity, concentration of competing anions, and SUVA (UV absorbance divided by DOC-concentration) in the ion exchange treated water. Water from three different parts of Lake Mälaren was used as they have different SUVA- values and TOC-content. In addition, water was used from the sand filtration step in the Görväln water treatment plant since it has a low SUVA-value and a high sulphate concentration. The ion exchange resin of the SIX® pilot plant was compared with new ion exchange resin to see how its performance changed over time. The aim was to investigate whether there were other ion exchange resins that could perform better than LEWATIT® S 5128, which is the ion exchange resin that is currently used in the SIX®-pilot plant at Görvälnverket. The aim was also to investigate whether the SIX®-process can withstand changes in water composition, and how the performance of LEWATIT® S 5128 has changed over time. The ion exchange resins that were analyzed were S5128, MPSR7, SCAV3, S6368, S5528 and the resin that is currently used in the pilot plant. The resins were poured into a beaker of water and stirred using a flocculator. The water was then sent to chemical analysis. In order to investigate the sedimentation properties, an arrangement was built that resembled a lamella separator and an ocular assessment of the ion exchange resins' settling properties was made. All ion exchange resins had a higher DOC-reduction than S5128. However, S5128 has good desorption and sedimentation properties, which is important for the SIX®-process. Desorption was not tested in this project and thus it is difficult to determine which ion exchange resin was the best option. However, it would have been interesting to investigate MPSR7 and S6368A in pilot scale as these two resins had good chemical performance. However, MPSR7 is not mechanically stable and should be examined to see if it is more mechanically stable when air is used for mixing. SCAV3 performed well chemically but had poor sedimentation properties, S5528 did not perform well chemically but had good sedimentation properties, moreover it was similar to S5128. SCAV3 and S5128 are therefore not interesting alternatives for further studies in pilot scale. Despite different SUVA-values, the ion exchange resins performed similarly when treating the different types of water. The DOC-reduction did not differ very much in the different types of water. The difference in DOC-removal is likely to depend more on varying DOC-levels than varying SUVA-values. This means that the SIX®-process could withstand changes in the water composition when it comes to NOM-removal. The sand filter water had the lowest percentage of DOC-reduction, which is explained by the fact that the high sulphate content caused the ion exchange resins to bind more readily to sulphate than to DOC. When comparing new and used S5128, the affinity for all ions decreased, thus also for DOC. However, the DOC-removal was small compared to the alkalinity removal which was twice as low, which is an advantage for the SIX®-process.

Forest fires can have a great impact on the relationship between soil organic matter (SOM) and soilbulk density (SBD). SOM will reduce with increased fire intensity, which ultimately leads to more compaction of the soil. The compaction rate might increase to the limit of where root growth will be absent thus leading to actions to restore the soil. This study investigates changes in the relationship between SOM and SBD in spodosol and histosol in Seglingsberg, located in South-central Sweden, where a forest fire occurred summer 2014.  In addition, changes of pH values in the two types of soilwere examined in order to receive information about the chemical states of the different soil types.A total of 29 samples at depths of 0-17 cm were received from one day of fieldwork and these were later analysed concerning the pH, the SBD and the SOM content. The results showed an increase of pH-values in the fire-exposed area compared to pH values measured at the reference site (pH ~5). More importantly, the results from the SBD and SOM analyses indicated that there was in fact an inversely proportional relationship between the two soil parameters. In addition, high pH values were measured at the same subareas of which the highest SBD- and the lowest SOM values were obtained.Statistical analyses were applied on the results in order to conclude if the soil property changes caused by the fire were significantly different from normal conditions or not. The results from the statistical analyses revealed that 25% of the fire-exposed sites had changed significantly. However, more samples should have been taken while in field, since lack of data is thought to have had a great impact on the final results.Although there were no strong statistical evidence for the hypothesis, it is clear that the forest firein Västmanland year 2014 affected both the SOM, SBD and pH values in the soils. / Under sommaren år 2014 utbröt en omfattande skogsbrand i Västmanlands län, vilket medföljdedramatiska konsekvenser för framförallt ett flertal skogsbolag, men även för boende i området. Med skogsbränder följer negativa såväl som positiva konsekvenser, där de positiva framförallt gäller med avseende på arter som har evolverat i samband med bränder. Förutom ovannämnda konsekvenser så finns det risk för att markförhållandena ändras till följd av en skogsbrand. I denna studie undersöktes hur  markegenskaper  i  torv-  samt  podsoljordar  hade  förändrats  med  avseende  på  pH,  halten  avorganiskt material samt packningsgrad. Fältstudien genomfördes i ett drabbat brandområde strax norrom Seglingsberg, Surahammars kommun. Totalt togs 29 stycken jordprover inom fem stycken transekter i området. Av dessa kunde 25 stycken användas till alla tre analyserna. Resultaten från jordprovsanalyserna användes därefter till att genomföra statistiska undersökningar. Detta för att se hur stor spridningen var mellan och inom de fem transekterna samt för att kunna avgöra om jordproverna visade sig vara signifikant förändrade från ursprungsförhållanden.Resultaten från jordprovsanalyserna visade att det fanns mest organiskt material kvar i de östra delarna av området, medan det var kraftigt reducerat ju längre nordväst jordproverna hade hämtats. I samband med att markens organiska material hade reducerats kunde man även bevittna att jordtäcket hade blivit mer kompakterat. Resultaten från pH-analysen pekar också på att förändringarna varit som störst i de nordvästliga delarna. pH-analysen bevisade att markkemin ser annorlunda ut än innanbranden, då värdena ibland låg 2 enheter för högt än vad man vanligen brukar observera i podsol- ochtorvjordar. Då pH-skalan är logaritmisk innebär detta en minskad försurning med 100 gånger. Resultaten från alla jordprovsanalyser tyder att branden varit som mest intensiv i den nordvästra delen av undersökningsområdet, i området bestående av ungskog.Även om resultaten från jordprovsanalyserna pekade på att branden orsakat tydliga mark- förändringar, visade majoriteten av de statistiska undersökningarna inte på signifikanta förändringar. Det är därför inte möjligt att generalisera resultaten och således applicera dessa på hela brandområdet i Västmanland.Eftersom att naturligt förekommande skogsbränder är relativt få till antalet i Sverige, finns därmed få studier tillgängliga inom ämnesområdet. Det finns en upplaga av studier inom kontrollerade och anlagda brandfält, men i och med att dessa förhållanden är fixerade, så påverkas markegenskaperna sällan avsevärt. Forskningsrapporter indikerar på ett mer extremt klimat i framtiden, som förmodas leda till en ökad omfattning samt ett ökat antal naturligt förekommande skogsbränder. Om denna prognos stämmer är det viktigt att undersöka markförhållandena, då en skogsbrand kan ha direktavgörande effekt på återväxten.

Syftet med detta examensarbete är att finna exoenzymer från Rhizopus sp, Mucor indicus och Rhizomucor pusillus som kan användas vid förbehandling av organiskt avfall. Syftet är även att finna kolkällor/energikällor som tidigare inte använts inom forskningen i ämnet resursåtervinning vid Högskolan i Borås.För att kunna undersöka vilka kolkällor mikroorganismerna bryter ner odlas dessa upp på agarplattor innehållande minimal-medium samt en specifik kolkälla. Efter fyra dagars inkubering i 30oC studerar man agarplattorna för att se om mikroorganismerna vuxit eller inte. Kan man urskilja tillväxt har de lyckats bryta ner kolkällan samt producera motsvarande exoenzym. Då vissa resultat är oklara odlas mikroorganismerna även i skakflaskor, detta för att se om det är själva agarn i agarplattorna som påverkar mikroorganismernas tillväxt.Resultatet visar att vissa mikroorganismer växer bättre än andra. Detta kan bero på kolkällornas struktur, det vill säga om de är komplicerade eller ej. Studerar man mikroorganismerna var för sig skiljer de sig lite åt. Rhizopus sp växer bäst på galaktan vilket indikerar att den lyckas producera exoenzymet galaktas. Mikroorganismen saknar produktion av exoenzym när den odlas på kolkällorna cellulosa och kitin.Studerar man mikroorganismen Mucor indicus har den bäst tillväxt på galaktan och potatismjöl, vilket indikerar att den producerar exoenzymerna galaktas samt α-amylas. Den kolkällan som ger sämst tillväxt är cellulosa.Rhizomucor pusillus har bäst tillväxt på galaktan samt triglycerider och producerar då exoenzymerna galaktas och lipas. Den lyckas inte bryta ner cellulosa eller kitin och saknar då produktion av exoenzymen cellulas samt kitinas.Både xylan och galaktan testas var för sig för att kunna dra slutsatser om någon produktion av exoenzymet hemicellulas finns. Detta görs eftersom det inte finns tillgång till något rent ämne med hemicellulosa. Xylan testas även endast för exoenzymet xylanas.En av de kolkällorna som gett minst tillväxt för alla de testade mikroorganismerna var cellulosa. För att styrka detta resultat odlas mikroorganismerna upp i skakflaskor, där ingen tillväxt skedde. Den lilla tillväxt som erhölls på agarplattorna tyder på att mikroorganismerna växer med den tillsatta agarn som kolkälla och inte utnyttjar själva kolkällan. Varför mikroorganismerna inte kan tillgodo se sig cellulosa kan bero på att cellulosa har en komplex struktur som gör den svår att bryta ner utan förbehandling.

Stormen 2005 drabbade södra Sverige och skövlade nästan 70 miljoner m3 timmer på en natt, varför mycket timmer lagrades i Kisasjön. Syftet med detta arbete är att undersöka om bottenfaunan i Kisasjön påverkats av timmerlagringen genom låga syrehalter och ändrat bottensubstrat. Även den närbelägna Knoppetorpssjön dit Kisasjöns vatten rinner undersöktes. På vardera tio djup under språngskiktet i varje sjö togs fem ekmanhugg. Syreförhållandena mättes vid varje lokal och sedimentet beskrevs. Syrehalten var nära noll vid botten på lokaler djupare än 6 m redan tidigt under sommaren. Totalt fångades 2136 individer fördelade på 10 taxa. Sjöarna innehöll i stort sett samma taxa men antalet individer skiljde. Chaoborus flavicans dominerade i Knoppetorpssjön och ökade med djupet, medan de andra grupperna var vanligare på mindre djupt vatten. Oligochaeta dominerade i Kisasjön och minskade med djupet. Chironomini och C. flavicans vara dock något vanligare på djupa bottnar. En tidigare undersökning i Kisasjön visade på liknande artsammansättning. Alla taxa är anpassade till ett liv i syrebrist. Oligochaeta, Chironomidae och C. flavicans kan lagra syre för senare bruk. C. flavicans söker dagtid skydd undan fiskpredation nära den syrefria sedimenten, vilket troligen förklarar dess höga antal i Knoppetorpssjön. Lägre antal i Kisasjön kan bero på förorenat vatten, kanske oljeutsläpp, medan Oligochaeta kan ha högre toleransnivå. Att det var färre Oligochaeta i Knoppetorpssjön kan bero på mindre mängd organiskt material (bark) där.

I avloppsreningen på Hallsta pappersbruk i Hallstavik reduceras dagligen tonvis med organiskt material innan avloppsvattnet släpps ut i den intilliggande Edeboviken. Bruket är ett så kallat integrerat pappersbruk vilket innebär att man tillverkar både pappersmassan och pappret på plats. Det är främst vid framställningen av massa som det organiska materialet löses ut ur veden och hamnar i processvattnet som så småningom når brukets avloppsreningsverk. På bruket tillverkas papper i olika ljusheter, vilket kräver olika stora insatser i form av blekkemikalier så som väteperoxid och hydrosulfit (även känt som ditionit). Blekningen varierar över tid i produktionscykler och det är sedan tidigare känt att en ökad blekning av massan löser ut mer organiska föreningar. I framtiden förväntas andelen högblekta produkter öka, vilket sannolikt leder till ökad belastning på reningsverket. Det finns även planer på att öka andelen papper av sådan kvalitet som kräver att massan raffineras hårdare (så att den blir finare mald) och frågan har lyfts huruvida denna behandling leder till mer organiskt material till avloppet. Ökad kunskap om hur flödet av organiskt material till avloppet varierar är då detta skrivs (2012) värdefull i minst två tillämpningar på Hallsta pappersbruk. Den ena tillämpningen är vid utredningen av potentialen för en biogasanläggning på bruket, där det organiska materialet utgör en begränsande resurs vid framställningen av biogas, varför det vore värdefullt att veta hur stora mängder organiskt material som kan förväntas vid olika produktionsfall. Den andra tillämpningen är vid doseringen av kväve och fosfor i reningsanläggningen som görs för att mikroorganismerna som används för att rena vattnet ska kunna arbeta optimalt. Huvudsyftet med detta arbete var att skapa en modell för hur mängden organiskt material i olika avloppsströmmar beror på graden av blekning, samt i viss mån raffineringen. Det organiska materialet analyserades som TOC (Total Organic Carbon) och COD (Chemical Oxygen Demand). Ett tydligt samband mellan blekning med väteperoxid och mängden organiskt material i avloppet observerades i en av delströmmarna. Hydrosulfitblekning sågs inte öka mängden organiskt material i avloppsvattnet. En modell för den totala belastningen på avloppsreningsanläggning sattes också ihop, som utifrån planerad dosering av väteperoxid ger en uppskattning av halten TOC i inflödet till anläggningen. Modellen fångar upp den cykliska variation i TOC som observerades över tid, men lämnar lite att önska i fråga om absoluta nivåer.

ABSTRACT Modeling of bark-, sand- and activated carbon filters for treatment of greywater Susanna Ciuk Karlsson   The part of the waste water produced in a household, originating from showers, dish - and wash water, is called greywater. It is possible to treat the greywater separately from the black water (toilet water) as it is less polluted and then use it for purposes such as garden irrigation. There are various methods for purifying greywater. Here, the possibility to purify greywater using three column filters with different materials (activated carbon, pine bark and sand) was examined through modeling in the computer program HYDRUS. A set-up with physical filters was available, where flow measurements were performed. These measurements were used to validate the model that was developed in HYDRUS. When a flow model had been produced that could replicate the measured flow, a module of HYDRUS was used to also model the reactive transport of nutrients and organic matter in the filters. The complete model was used for evaluation of the treatment performance of the filters during a default scenario where they were loaded with 1 liter of water per day containing pollutant concentration corresponding to typical greywater. / REFERAT Modellering av bark-, sand- och kolfilter för rening av BDT-vatten Susanna Ciuk Karlsson I ett hushåll används vatten som då blir till avloppsvatten. Detta avloppsvatten består till stor del av bad, disk och tvättvatten (BDT-vatten). Det är möjligt att behandla BDT-vattnet separat från klosettvattnet då det är mindre förorenat, låta det genomgå rening och sedan använda det för till exempel bevattning av trädgårdar. Det finns olika metoder för att rena BDT-vatten. Här studerades möjligheterna att rena BDT-vatten med hjälp av tre filter av olika material; aktivt kol, tallbark och sand, genom modellering i datorprogrammet HYDRUS. En praktisk experimentuppsättning med filterkolonner fanns att tillgå, där ett experiment med flödesmätningar genomfördes. Mätningarna användes för att validera modellen som utvecklades i HYDRUS. Efter att en flödesmodell som stämde överrens med uppmätta värden utvecklats, modellerades reaktiv transport av näringsämnen och organiskt material i filtren med en modul tillhörandes HYDRUS. Med hjälp av modelleringen kunde filtertypernas reningsförmåga utvärderas för ett iscensatt standardscenario där filtrena belastades med 1 l vatten/dag innehållandes föroreningar motsvarandes ett typiskt gråvatten.

Research has shown that formation of chlorinated organic matter occurs naturally and that organic chlorine is as abundant as the chloride ion in organic soils. A large number of organisms are known to convert inorganic chloride (Clin) to organic chlorine (Clorg) (e.g. bacteria, lichen, fungi and algae) and some enzymes associated to these organisms are capable of chlorinating soil organic matter. The aim with the study was to compare organic matter chlorination rates in soils from several different locations dominated by either coniferous forest or pasture. Soil from eight samples sites in the southern of Sweden were incubated at 20°C with addition of 36Clin in a 138 days long radiotracer experiment. The results show that transformation of 36Clin to 36Clorg occurred and that the amounts of 36Clorg increased over time. The chlorination rate was higher in the samples from coniferous forest than in samples containing pasture soil, where the specific chlorination rate was 3-4 times smaller. This study contributes new information about chlorination in various soil types and soil from different locations in southern central Sweden. The similarity between the chlorination rates measured in coniferous forest soils so far indicate that up scaling to regional estimates may be less problematic than expected.

<p>Stormen 2005 drabbade södra Sverige och skövlade nästan 70 miljoner m3 timmer på en natt, varför mycket timmer lagrades i Kisasjön. Syftet med detta arbete är att undersöka om bottenfaunan i Kisasjön påverkats av timmerlagringen genom låga syrehalter och ändrat bottensubstrat. Även den närbelägna Knoppetorpssjön dit Kisasjöns vatten rinner undersöktes. På vardera tio djup under språngskiktet i varje sjö togs fem ekmanhugg. Syreförhållandena mättes vid varje lokal och sedimentet beskrevs. Syrehalten var nära noll vid botten på lokaler djupare än 6 m redan tidigt under sommaren. Totalt fångades 2136 individer fördelade på 10 taxa. Sjöarna innehöll i stort sett samma taxa men antalet individer skiljde. Chaoborus flavicans</p><p>dominerade i Knoppetorpssjön och ökade med djupet, medan de andra grupperna var vanligare på mindre djupt vatten. Oligochaeta dominerade i Kisasjön och minskade med djupet. Chironomini och C. flavicans vara dock något vanligare på djupa bottnar. En tidigare undersökning i Kisasjön visade på liknande artsammansättning. Alla taxa är anpassade till ett liv i syrebrist. Oligochaeta,</p><p>Chironomidae och C. flavicans kan lagra syre för senare bruk. C. flavicans söker dagtid skydd undan fiskpredation nära den syrefria sedimenten, vilket troligen förklarar dess höga antal i Knoppetorpssjön. Lägre antal i Kisasjön kan bero på</p><p>förorenat vatten, kanske oljeutsläpp, medan Oligochaeta kan ha högre toleransnivå. Att det var färre Oligochaeta i Knoppetorpssjön kan bero på mindre mängd organiskt material (bark) där.</p>

<p><p>Chlorine is an element commonly found in the environment of our planet, in the atmosphere, the earth crust and the oceans. Chlorine occurs in two forms, inorganic chloride (Cl_in) and organically bound chlorine (Cl_org), also called organochlorine. For a long time, the organic halogens (among them the organic chlorine) had been considered as produced only by human activities. However, the research of the recent decades suggests a considerably amount of naturally produced organic chlorine in soil and water. Through the research, a hypothesis have emerged, suggesting that there occur a formation of organic chlorine in the top soil layer where chloride is consuming, while the organic chlorine is degrading on deeper soil levels, causing a release of chloride. The study in this thesis attempts to explore the transportation of organic chlorine through soil. 49 soil water samples were collected at three transects, S04, S12 and S22, nearby a stream in northern Sweden and analysed for Cl_org, using an AOX-analyser. The results suggest a decrease in concentrations of Cl_org by soil depth for transects S04 and S12. The study also indicates that concentrations of Cl_org are decreasing with increasing distance from the stream, where the highest mean concentration was found in the organic matter-rich riparian transect S04. Further conclusions are that the spring flood and changes in groundwater level may influence the concentrations of Cl_org.</p></p> / <p><p>Ämnet klor är vanligt förekommande på vår planet och finns både i atmosfären, jordskorpan och världens oceaner. Klor uppträder i två olika former: oorganisk klorid (Cl_in) och organiskt bundet klor (Cl_org). De organiska halogenerna (bland vilka organiskt klor ingår) har under lång tid ansetts härstamma från enbart antropogena källor. De senaste decenniernas forskning har dock tytt på en naturlig produktion av organiskt klor i mark och vatten. Genom denna forskning har en hypotes tagit form som föreslår en bildning av organiskt klor i de övre marklagren, där klorid binds, medan det i djupare marklager sker en nedbrytning av det organiska kloret vilket medför ett frigörande av klorid. Denna studie syftar till att studera transporten av organiskt klor genom mark. 49 stycken markvattenprover insamlades vid tre provpunkter (S04, S12 och S22) på ett avrinningsområde i norra Sverige och analyserades med hjälp av ett AOX-instrument. Resultaten tyder på en minskning av Cl_org med ökande markdjup för provpunkterna S04 och S12. Studien visar även en minskning i koncentration av organiskt klor med ökande avstånd till vattendraget, där den högsta medelkoncentrationen återfanns i provpunkten S04 som ligger nära bäcken och är rik på organiskt material. Vidare slutsater är att vattenflödena under vårflod samt variasionen i grundvattennivå har en påverkan på koncentrationerna av Cl_org.</p></p>

The goal of this master thesis project was to develop computer models of some plausiblepretreatment techniques and to assess the potential benefits/costs of using pretreatment andanaerobic digestion for waste management of organic waste from a system perspective. Forthis purpose a computer program called ORWARE has been used. ORWARE (organic wasteresearch) is a program for making life cycle assessments of waste management. As the mainpart of the project work the ORWARE system has been provided with three new models ofpretreatment techniques. The additions consist of: One model of pretreatment with ultrasound,one model of thermal hydrolysis and one model of a screw press. All three technologies hadthe potential to deal with technical hindrances of treating certain waste types with anaerobicdigestion.With ORWARE, life cycle assessment was made by simulations of various wastemanagement scenarios. A total of nine scenarios were simulated for the waste management ofthree different types of wastes: Bio sludge, fibre sludge and food waste, with three scenariosfor each waste type. Bio sludge is microbial sludge from biological waste water treatment.Fibre sludge is lignocellulosic sludge mainly from the pulp and paper industries. Food wasteis generally considered to be the unwanted part of food from households, restaurants and foodindustry.Three primary waste management scenarios, one scenario for each waste type, which includedpretreatment and anaerobic digestion, were simulated. There was a “bio sludge scenario” withultrasonication pretreatment, a “fibre sludge scenario” with thermal hydrolysis pretreatment(THP) and a “food waste scenario” with screw press pretreatment. The rest of the ninescenarios were assessed as comparative references to the three primary ones. These scenariosrepresented conventional methods of waste management or variations of the primaryscenarios.The resulting life cycle assessments show that anaerobic digestion of some organicwastes produces about the same amount of greenhouse gases, acidifying pollutants andeutrophying pollutants as incineration does (where the heat from incineration is made useful).The biggest downside of the anaerobic digestion waste management process is the electricityuse needed for pretreatment and for heating the anaerobic digestion. An electricity cost that inthis case is assumed to be provided through coal power, which is a common assumption whenassessing the impact of margin power utilization in life cycle assessment. If that assumptioncould instead be that the electricity is provided by a less polluting power source, the anaerobicdigestion alternative could lessen the overall pollution since the methane is commonly used asa renewable substitute for fossil fuels.In this master thesis project the ecological and economical benefits and costs of managingorganic waste through pretreatment and anaerobic digestion were assessed. These benefits andcosts were compared to conventional waste management in Sweden. The comparison showsthat anaerobic digestion of organic waste is beneficial for reduction of global warming butlikely has a greater economical cost than the conventional methods, e.g. incineration. / Syftet med det här examensarbetet var att utveckla datormodeller av några sannoliktimplementerbara förbehandlingstekniker och att uppskatta de potentiella vinsterna med atthantera organiskt avfall genom förbehandling och rötning ur ett systemperspektiv. Förändamålet har ett datorprogram som heter ORWARE använts. ORWARE (organic wasteresearch) är ett dator/beräkningsprogram för livscykelanalys av avfallshantering. I sambandmed det här arbetet har ORWARE kompletterats med tre nya modeller avförbehandlingstekniker: ultraljud, termisk hydrolys och skruvpress. Alla dessa tre tekniker harpotentialen att åtgärda tekniska hinder för att röta vissa typer av organiskt material.Med ORWARE gjordes därefter livscykelanalyser på olika avfallshanteringsscenarier. Totaltnio scenarier simulerades för hanteringen av tre typer av organiskt avfall: bioslam, fiberslamoch matavfall. Bioslam benämns ofta överskottslam och är mikrobiellt slam från biologiskvattenrening. Fiberslam kan definieras som slam från massaindustrin med en hög halt avlignocellulosa. Med matavfall menas allmänt de oönskade delarna av maten från hushåll,storkök och matindustrier.Tre primära avfallshanteringsscenarier, ett scenario för varje typ av avfall, som inkluderadeförbehandling och rötning simulerades varav ett var ”bioslamscenario” medultraljudsförbehandling, ett ”fiberslamsscenario” med förbehandling med termisk hydrolysoch ett ”matavfallsscenario” med förbehandling med skruvpress. Övriga sex scenarieruppskattades för att fungera som referenser att jämföra de tre primära scenarierna mot.De resulterande livscykelanalyserna visade att rötning av vissa organiska avfall leder tillnästan likvärdiga utsläpp av växthusgaser, försurande ämnen och gödande ämnen somförbränning av avfallet (där värmen tillvaratas). Den stora nackdelen med rötningsprocessen,är den elanvändning som krävs för förbehandling och rötning. En elanvändning som i det härfallet har antagits försedd från kolkraft, ett vanligt förekommande marginalantagande isamband med livscykelanalyser. Om rötnings- och förbehandlingsprocesserna kan drivas påmindre utsläppsintensiv elkraft är det möjligt att på det hela taget göra miljövinster eftersommetangasen från rötning med fördel ersätter fossila drivmedel.I det här projektet uppskattades miljömässig påverkan och energivinster/förluster av atthantera organiskt avfall med förbehandling och rötning. Dessa vinster och kostnader jämföresmed konventionell avfallshantering i Sverige d.v.s. förbränning av slam och sortering ochrötning efter sortering av matavfall.