Idag är apokalypsen högst aktuell, vi befinner oss mitt i en global pandemi samtidigt som vi har en pågående klimatkris och ett ständigt informationsflöde fullt av katastrofbilder av krig, explosioner, svält och bränder. Det är inte konstigt att man känner av en viss undergångsstämning. Kanske att man till och med känner igen dessa tecken som varningstecken för den stundande undergången. Apokalypsen har genom tiderna inspirerat och influerat såväl musik, litteratur, konst och film. Denna uppsats ger inblick i hur denna inspiration har kommit till uttryck i populärkulturen genom att undersöka specifika exempel, då ämnet är brett utgår jag i undersökning utifrån tre böcker som tolkar Uppenbarelsebokens innehåll utifrån tre olika perspektiv vilket jämförs med tre olika populärkulturella verk där tre olika apokalyptiska motiv är centrala teman. Undersökningen visar på hur dessa moderna tolkningar av apokalypsen liknar och skiljer sig från tidigare tolkningar som gjorts av utvalda apokalyptiska motiv från Uppenbarelseboken. Resultatet indikerar att det i apokalyptiska verk skett ett skifte av fokus där människan spelar en central roll i undergången och att Gud suveränitet tycks ha tappat sitt tidigare fäste. Undersökningen visar således hur vår syn på apokalypsen har förändrats över tid, såsom i dess framställning av människans roll och Guds suveränitet, och bidrar till en vidgad förståelse för Uppenbarelsebokens avtryck på vår förståelse av apokalypsen.

I vår studie har vi valt att undersöka hur verksamma religionskunskapslärare på gymnasiet reflekterar kring användandet av populärkultur i sin religionsundervisning. Studien har sin grund i en fenomenografisk analys av semistrukturerade intervjuer med fem verksamma religionskunskapslärare från olika håll i landet och det är deras reflektioner som står i fokus. Syftet med uppsatsen är att utforska populärkulturella fenomen som verktyg i religionskunskapsundervisningen. Detta delvis för att synliggöra konsekvenserna av sådant populärkulturellt användande, men främst för att få en inblick i vilka didaktiska överväganden man som lärare måste göra i planeringen av sådana populärkulturella undervisningsformer. Detta görs via frågeställningen: “Hur reflekterar gymnasielärare didaktiskt kring användandet av populärkultur i religionsundervisningen?”. Utifrån vårt resultat och tidigare forskningen drog vi slutsatserna att då man använder sig av populärkultur i religionskunskapsundervisningen måste man vara aktsam för ovan nämnda för- och nackdelar i sin planering. Dels för att kunna förebygga möjliga problemområden men också för att se till att eleverna faktiskt får ut den kunskap av det valda materialet som man som lärare tänkt sig. Annars löper man risken att eleverna utifrån det valda populärkulturella fenomenet lägger fokus på det icke-religiösa eller får oönskade normerade föreställningar snarare än det sakliga som värdegrunden förespråkar.

Studiens syfte är att få en större förståelse kring hur barn och pedagoger ser på och använder sig av populärkulturen i förskolan då vi menar att barns tillgång till denna ökat de senaste åren. För att belysa barnens perspektiv av ämnet använde vi oss av observationer och analyserade sedan materialet med hjälp av den barndomssociologiska teorin med inriktning på kamratkultur och tolkande reproduktion. Vi ville också titta på hur pedagoger ser på och hanterar populärkulturen i förskolans kontext och valde metoden fokusgruppssamtal för att skapa större förståelse kring deras perspektiv på ämnet. För att analysera detta använde vi oss av den utvecklingspedagogiska teorin med fokus på det lekande lärande barnet. Resultatet vi kommit fram till genom vår studie är att barn använder populärkulturen både som inspiration i lekar och som en gemensam referensram i samtalen. Vi kunde även se att pedagogers värderingar påverkade vilken form av populärkultur som användes i förskolan, och i vilken omfattning denna fick ta plats i såväl undervisningen som i vardagen.

Runt omkring oss finns olika fenomen av populärkultur i olika medier. De här fenomenen påverkar oss på olika sätt, och inte minst barnen påverkas av populärkultur som riktar sig direkt till dem. De intressen som barn skapar tar de med sig till förskolan där barnen möter förskollärarna som ansvarar för deras pedagogiska bildning.Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur förskollärare ser på populärkultur i förskolan och hur de förhåller sig till barnens intresse för populärkultur. För att få fram förskollärarnas åsikter om populärkultur har semikonstruerade kvalitativa intervjuer använts och empirin har analyserats med begreppet barnperspektiv, med avstamp från barndomssociologi.Resultatet visar på att förskollärare har en övervägande positiv syn på populärkultur och användning av det i verksamheten, så länge det inte förekommer våld eller om barnen använder det destruktivt.

Den här uppsatsen behandlar populärkultur i undervisning i gymnasieskolan ifrån ett identitets- och meningsskapande perspektiv. Syftet med undersökningen är att undersöka vilket förhållningssätt lärare och elever har om populärkultur i undervisningssyfte. Jag undersöker ibland annat hur begreppet populärkultur ibland lärare och elever förstås och vilket syfte de anser populärkultur har i undervisningssyfte. Hur förhåller sig lärare till populärkultur i undervisningen? Vilka framträder ibland lärare när det använder populärkultur som till exempel, film, musik och andra former? Vad ser eleverna som meningsfullt med film, musik och andra medier i skolan? Undersökningen har gjorts genom att intervjua tre lärare om populärkultur i undervisningen. Jag har även gjort en enkätundersökning i två klasser där elever fick svara på hur de ser syftet och mening med till exempel film, musik eller andra populärkulturella former.    Undersökningen visar att de lärare som intervjuats ser populärkultur som film, musik, men även utställningar och populära TV program. Lärarnas syfte med att använda populärkultur i undervisningen är främst att ge nya perspektiv och att utmana elevernas tankar när det gäller hur film presenterar historia. Att ge eleverna verktyg för att manövrera i den mängd information som präglar samhället. Att ge eleverna ett utökad referensbibliotek som ökar deras kulturella kapital. Historiebruk var även ett stort syfte med lärarna, att visa elever hur aktörer utövar makt i sin framställning av olika populärkulturella former.    Eleverna ser populärkultur som film, musik och det som är populärt i största allmänhet. De flesta eleverna menar att det främsta syftet är att det blir lättare att reflektera, och att det kritiska tänkandet ökar. Men det fanns även de som menade att historiebruk är meningslöst och inte har något värde i vardagen.

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur elevernas erfarenheter av populärkultur tar sig uttryck inom skolans ram samt vilka attityder detta möts av från läraren.Materialet är insamlat främst genom observationer av en klass i skolår fyra. Observationerna genomfördes under en vecka, i samtliga moment av elevernas skoldag, och kompletterades med att läraren och fyra elever intervjuades.Elevernas populärkulturella erfarenhet tog sig en mängd olika uttryck. Dessa yttryck användes huvudsakligen i syften som hade med socialisation, identitetsskapande och omvärldsorientering att göra. Lärarens attityd visade sig till stor del stämma överens med skolans traditionella kultursyn, där man anser sig företräda en majoritetskultur som bör överföras till eleverna och där populärkultur rankas lågt.De övergripande slutsatserna av undersökningen är att det finns en diskrepans mellan skolans och elevernas kultur och att skolan har behov av att vidga sin kultursyn för att konstruktivt kunna bidra till den kulturella utvecklingen.

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till de erfarenheter och kunskaper som elever tillägnar sig utanför skolans ramar, inte minst från populärkulturen, och hur detta tar sig uttryck i skolan.Intervjuer genomfördes med pedagoger i grundskolans tidigare år. För att få en motpol till resultatet som intervjuerna med pedagogerna gav, valde vi att göra två gruppintervjuer med elevinformanter.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare arbetar med könsnormer kopplat tillbarns populärkultur och hur det bidrar respektive utmanar det normkritiska arbetet iförskolan. Studien är kvalitativ där fyra fokusgruppsamtal har utförts i grupper om tvåförskollärare för att undersöka hur de uttrycker att de arbetar med könsnormer som gesuttryck för i populärkulturen. Studien har den sociokulturella teorin som teoretiskutgångspunkt med fokus på intellektuella redskap. All insamlad empiri har bearbetatssamt analyserats utifrån en tematisk analys och utifrån det har tre teman urskiljts.Resultatet synliggör att populärkulturen ges utrymme i förskolan men att den tillvaratastill större del i den spontana undervisningen. Förskollärarna upplever att de könsnormersom ges uttryck för i populärkultur bidrar med könsstereotypiska porträtteringar avflickor/kvinnor som utmanar förskollärarnas värdegrundsarbete. Resultatet visar även attförskollärarna upplever sina egna normer som utmaningar i värdegrundsarbetet men attde kollegiala samtalen blir en bidragande faktor i hur förskollärare utmanar sina egnanormer i sitt bemötande av könsnormer.

Populärkultur är en social arena där det sker reproduktioner av normer och strukturer i samhället. Att undersöka tv-serien Solsidan kan synliggöra hur människor relaterar till varandra och hur samhälleliga problem som berör klass framställs i serien. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur klass och status framställs såväl som vilken betydelse dessa frågor får. Detta görs genom att undersöka normer, respektabilitet, klasskillnader och krockar utifrån det kapital som karaktärerna besitter. En av teorierna som har använts för att undersöka detta är Stuart Halls antologi Representation och specifikt representationsteorin som berör kommunikation och tolkning. Även Pierre Bourdieus teorier om kapital, habitus och smak som handlar om, och strukturerar, bakgrund och klass har använts i uppsatsen. Slutligen har Beverly Skeggs Att bli respektabel, som tydliggör klasstrukturer och hur dessa påverkar och inkluderar strävan efter respektabilitet, använts. Det är en kvalitativ undersökningen där en konventionell innehållsanalys appliceras. Resultatet är att karaktärerna i serien konsumerar vad de anser ger mest status på Solsidan. Genom att agera och följa de normer som andra gör passar de in. Skillnaden i innehav av resurser och kapital gör att karaktärerna agerar olika i de situationer som de hamnar i men de strävar trots det efter goda framtidsutsikter genom respektabilitet.  Humor används för att förstärka och tydliggöra klasskillnaderna genom serien och gränsdragande och förstärkande av identitet skiljer på de som bor på Solsidan och de som inte gör det. Det skapar i sig en känsla av respektabilitet att bo på vad som anses som rätt område, det vill säga Solsidan. Kapital får en central roll i strävan efter respektabilitet då främst stora ekonomiska och sociala kapital tyder på en väletablerad respektabilitet jämfört med mindre kapital. Dessutom blir tillgången till respektabla beteenden större när någon besitter stora kapital.

Inledning: Förskolan ska tillgodose barns rätt till barns kultur såsom exempelvis populärkultur utifrån barnens intressen, kunskaper och erfarenheter. Eftersom vi som verksamma pedagoger upplever att det finns kontroversiella åsikter kring populärkultur och undervisning utifrån den vill vi ta reda på pedagogers syn på samtida populärkultur. Vi vill också ta reda på om och hur pedagogerna arbetar med samtida populärkultur i förskolan. Syftet: Vårt syfte är att ta reda på förskolepedagogers syn på samtida populärkultur och användandet av samtida populärkultur i yrket. Metod: Detta genomförs genom en kvalitativ metod av intervjuer med semistrukturerade frågor med öppna svarsalternativ. Här får alla pedagoger samma fråga men ges möjlighet till att utveckla sitt svar. I studien medverkade sex pedagoger från två olika förskolor. Resultat: I vårt resultat kan vi se att pedagogerna på olika sätt använder samtida populärkultur utifrån barnens intressen i undervisningen på förskolan. Trots detta använde de inte begreppet populärkultur i arbetet. Pedagogerna ser positivt till att använda populärkulturen som verktyg i lärande situationer och de kan också se en social gemenskap mellan barnen. Dock visar resultatet även en osäkerhet och en svårighet att välja vilken populärkultur förskolan kan medverka i och stå för. Den populärkultur som även omfattar pedagogiskt material används i större utsträckning än den enbart kommersiella. Resultatet visar också att pedagogerna upplever att det är lättare att ta tillvara på de äldre barnens intresse till motsats mot de yngsta som ännu inte har lika utvecklat språk.