Posttraumatiskt stressyndrom kännetecknas av påträngande återupplevelser från en traumatisk händelse. Traumatiska händelser som inte behandlas i tid kan leda till psykisk ohälsa och sjukdom. Konsekvenser till följd av posttraumatiskt stressyndrom är utvecklande av självskadebeteende, suicidproblematik, social isolering och ensamhet. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att leva med posttraumatiskt stressyndrom utlöst av trauma i unga år. Tre självbiografiska verk analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats och resulterade i fem kategorier som beskrev upplevelsen av att leva med posttraumatiskt stressyndrom. Personerna upplevde att minnen från det förflutna aldrig släppte taget och hur starka känslor inombords kunde uttrycka sig fysiskt. Ingen såg hur de mådde bakom fasaden de byggt upp, och personerna bar på en känsla av skam, skuld och självhat. Personerna upplevde sig inte värda att älskas och utvecklade strategier i syfte att bedöva den psykiska smärtan, vilka i vissa fall resulterade i självdestruktivitet. Att kunna acceptera sitt förflutna blev möjligt men det var en komplicerad process som underlättades av professionellt stöd. Studien belyser vikten av sjuksköterskans kompetens och förmåga att skapa tillitsfulla relationer. Kunskap om upplevelsen av att leva med posttraumatiskt stressyndrom kan leda till en ökad förståelse, och behovet av hälsofrämjande åtgärder kan tidigare identifieras.

Syftet med föreliggande studie var att psykometriskt undersöka den svenska versionen av Child and Adolescent Trauma Screen (CATS) för att skapa tillgång till ett självsvarsinstrument för barn och ungdomar som screenar för både traumahistorik och traumasymtom utifrån aktuellt diagnossystem DSM-5. För detta syfte undersöktes reliabilitet och evidens för validitet med hjälp av två sample; en normgrupp med 591 svenska skolelever i åldrarna 10 till 17 år samt en test-retestgrupp med 90 svenska skolelever i åldrarna 13 till 17 år. En pilotstudie med 38 svenska skolelever i åldrarna 15 till 19 år användes för metodvägledning inför studiens genomförande.   Reliabiliteten undersöktes med estimering av intern konsistens med Cronbachs α i normgrupp samt temporal stabilitet med ICC och Cohens k i test-retestgrupp. För att erhålla evidens för kriterievaliditet användes robust enkel regressionsanalys för att undersöka huruvida antalet traumahändelser kunde predicera symtomutfall.  För att erhålla evidens för konvergent och diskriminant validitet beräknades Pearsons r mellan CATS symtomskala och de sex subskalorna i Trauma Symtom Checklist for Children (TSCC). Cramérs V användes för evidensprövning av konvergent validitet mellan CATS skala för traumahistorik och LYLES.  Evidens för validitet undersöktes även med analys av formulärets interna struktur med konfirmatorisk faktoranalys (CFA) utifrån DSM-5s fyrfaktormodell för PTSD. CFA utfördes med estimeringsmetoden bootstrap Maximum-likelihood till följd av bristfällig uni- och multivariat normalitet. Oberoende t-test användes för att undersöka eventuella gruppskillnader avseende traumahistorik och traumasymtom uppmätt med CATS.   CATS symtomskala uppvisade god intern konsistens på samtliga fyra subskalor (Cronbachs α = .73-.89) och moderat temporal stabilitet (ICC = .57-.68). Temporal stabilitet för CATS totalskala för traumahistorik var god (ICC = .84) och sett till varje item var överensstämmelsen mellan test- och retestmätningar varierande från liten till nästintill perfekt (k = .34-.87). Robust enkel regressionsanalys påvisade att antalet traumahändelser predicerar symtomutfall där 32% av variansen i symtomuttryck kunde härledas till antalet traumahändelser. Måttliga till starka korrelationer återfanns mellan CATS symtomskala och TSCC symtomskalor med starkast korrelation med subskalan posttraumatisk stress (r = .82) och svagast korrelation med subskalan för sexuella bekymmer (r = .44). CATS skala för traumahistorik korrelerade måttligt med LYLES (V = .45).  DSM-5s fyrfaktormodell för PTSD indikerade god passform, reliabilitet och konvergent validitet. Modellen uppvisade bristande intern diskriminant validitet vilket kunde förklaras med prövning av en second-ordermodell med PTSD som högre ordnad faktor.

Bakgrund: Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett tillstånd som kännetecknas av ångest och oro relaterat till situationer som påminner om en traumatisk händelse. Intensivvårdsrelaterad PTSD har fått ökad uppmärksamhet de senaste åren. Genom ett preventivt arbete och tidiga insatser minskar risken för att patienter utvecklar PTSD. För att detta ska ske krävs god kunskap av problemet hos intensivvårdspersonal. Hur deras erfarenheter ser ut är tidigare outforskat. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors och anestesiologers erfarenheter av intensivvårdsrelaterad PTSD hos intensivvårdspatienter. Metod: En kvalitativ intervjustudie gjordes. Semistrukturerade och individuella intervjuer genomfördes med nio intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesiologer. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: En känsla att vi kan göra mer, Att normalisera livet och Fortsatt stöd efter tiden på IVA. Resultatet visade att delirium upplevdes vara en ledande riskfaktor till PTSD. Relationer och kommunikation upplevdes som viktiga i det profylaktiska arbetet mot PTSD. Post-IVAmottagningar och dagböcker tros kunna bidra till bättre uppföljning och kan fungera preventivt mot PTSD. Slutsats: Resultatet visar att det finns en liten erfarenhet om PTSD efter intensivvård, ändå förekom ett omedvetet preventivt arbete. En organisatorisk satsning behövs för att öka medvetenhet hos intensivvårdspersonalen. Det behövs mer kvalitativ och kvantitativ forskning om bland annat riskfaktorer och uppföljning gällande intensivvårdsrelaterad PTSD.

EMDR, eye movement desentization and reprocessing, är en evidensbaserad psykoterapeutisk metod för behandling av bl. a trauma. Syftet med undersökningen var att undersöka effekten av EMDR-behandling på patienter hos S:t Lukas. Frågeställningar: Hur skattar S:t Lukas patienter Posttraumatisk stress disorder (PTSD)-kriterierna återupplevande, undvikande och överspändhet, före och efter EMDR-behandling? Finns det utifrån bakgrundsvariablerna kön, ålder, typ av trauma, tidigare trauma samt antal behandlingstillfällen några skillnader i personernas skattningar före respektive efter behandlingen? Metod: I denna kvantitativa studie undersöktes 21 kvinnor och 9 män före och efter EMDR behandling. Självskattningsformuläret Impact of Event Scale-Revised, IES-R användes, vilket mäter PTSD-kriterierna återupplevande, undvikande och överspändhet. Resultat och diskussion: Resultaten från studien visar statistiskt signifikant symtomminskning i återupplevande, undvikande och överspändhet. Ingen av patienterna gav indikation på PTSD efter EMDR-behandlingen. Före behandlingen var genomsnittet för IES-värdet 2,8. Efter behandlingen hade genomsnittet för IES-värdet sjunkit till 0,7. Det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan IES-värdet när olika bakgrundsvariabler särskiljs: yngre (personer under 40 år) har ett signifikant lägre IES-värde för återupplevande än äldre efter behandling, personer som utsatts för rån har ett signifikant högre IES-värde för överspändhet än personer som utsatts för andra trauma före behandling och personer som utsatts för rån har ett signifikant högre IES-värde för undvikande än personer som utsatts för andra trauma efter behandling. Det genomsnittliga IES-värdet minskade med 2,1 för kvinnor och 2,0 för män. Kvinnor och män svarar således på behandlingen på likartat sätt men de könsbundna variationerna i denna undersökning är inte signifikanta. Personer som utsatts för tidigare trauma har före behandling ett genomsnittligt högre IES-värde, 2,9, än personer som inte utsatts för tidigare trauma, 2,6. Skillnaden i IES-värde är emellertid inte statistiskt signifikant och efter behandling är IES-värdet i stort sett detsamma för de två grupperna.

No description available.

Mental suffering costs the society amounts of money every year due to sick leave, suicide and general production loss. Posttraumatic stress disorder (PTSD) is one of the conditions that can affect anyone who has experienced a traumatic event.  This thesis examines the positive experiences and limitations of the treatment form Imagery rehearsal therapy for war veterans’ post-traumatic nightmares. The results show that this treatment reduces post-trauma nightmares both in frequency and in intensity. It also improves the quality of sleep and reduces PTSD- and depression symptoms. However, veterans with multiple traumas as a basis for their PTSD may need more sessions of imagery rehearsal therapy. The results also indicate that the treatment also can show positive results in the reduction of the nightmare frequency and intensity in individuals who suffer from other types of traumatic nightmares than the war veterans had. / Psykiskt lidande kostar samhället stora summor årligen genom sjukskrivningar, självmord och allmänt produktionsbortfall. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett av dessa sjukdomstillstånd och kan drabba vem som helst som upplevt en traumatisk händelse. Detta examensarbete undersöker de positiva erfarenheterna av och begränsningarna hos behandlingsformen imagery rehearsal therapy vid posttraumatiska mardrömmar hos krigsveteraner. Resultatet visar att denna behandlingsform minskar posttraumatiska mardrömmar både i frekvens och i intensitet. Den förbättrar även sömnkvalitén, samt minskar PTSD-och depressionssymptom. Dock, så kankrigsveteraner med flera trauman som grund för deras PTSD behöva fler sessioner av imagery rehearsal therapy. Resultaten visar också att behandlingen även kan visa positiva resultat i minskning av mardrömmars frekvens och intensitet hos individer som lider av andra typer av traumatiska mardrömmar än de krigsveteranerna hade.

No description available.

The purpose of this study was to examine people's experiences of self-medication with cannabis in relation to post-traumatic stress disorder and professions’ opinions of cannabis for medical use. The study focuses on norms and values as well as its impact on individuals. A qualitative approach was used with thematically open interview questions, in order to gain an insight into the interviewees’ reality and their experiences. Selected theories emphasize on norms, social control and gateway. The study has chosen to point out Sweden's drug policy attitudes to cannabis, research on cannabis as a complement to post-traumatic stress disorder, resources and therapies in the section earlier research. The results showed patterns of how the social control and norms affect the individual who chooses to deviate from the prevailing norm. The informants who have chosen to self-medicate cannabis in relation to post-traumatic stress disorder describes itself countered in their experiences with emotions such as contempt, exclusion and being misunderstood. It also emerged that there is transparency in the professions to the possibilities of cannabis as medicine, at present, it is a lack of evidence and research. It was also found that the informants who self-medicated strives cannabis as medicine in the market, controlled dosage.

I studien undersöktes huruvida resiliensstärkande faktorer påverkar relationen mellan traumaupplevelser (PTH) och traumasymtom hos svenska ungdomar 15–17 år, relativt individuella traumaupplevelser. Med studien avsågs också påbörja en validering av instrumentet Adolescent Resilience Questionnaire (ARQ) för målgruppen.I urvalet ingick 650 elever och totalt sample för databearbetning var 616 personer, 47.9% flickor, 51.8% pojkar och 0.3% annan könsidentitet.Studien fann inte stöd för att resiliens mätt med ARQ eller anknytningsstil mätt med Relationship Questionnaire (RQ) modererar effekten av PTH på traumasymtom, vilket ej går i linje med fynd från tidigare forskning. Resultat från studiens enkla regressionsanalyser indikerade dock att hög grad av resiliens och trygg anknytningsstil predicerar låg grad av traumasymtom, vilket lånar vikt till att det finns tydliga kopplingar mellan resiliens och utvecklandet av traumasymtom.Inga signifikanta könsskillnader avseende PTH framkom, men signifikanta skillnader med måttlig effekt återfanns avseende traumasymtom och resiliensstärkande faktorer. Pojkar uppvisade fler resiliensstärkande faktorer, medan flickor uppvisade fler traumasymtom, vilket går i linje med tidigare forskning.Undersökning av den interna strukturen i ARQ genomfördes med en konfirmatorisk faktorsanalys, där föreliggande studie finner bristande passform vid användandet av ARQ i en svensk kontext. Författarna uppmanar framtida forskare att vidare utforska och anpassa ARQ till en svensk normgrupp.

Det finns en väldigt begränsad mängd med studier som beskriver erfarenheter och upplevelser i det dagliga livet hos personer som lever med svår dissociation och diagnoser såsom dissociativ identitetsstörning. En ökad kunskap inom området är av yttersta vikt för att öka förståelsen, minska risken för feldiagnostiseringar med komorbida diagnoser och minska stigmatiseringen för denna utsatta patientgrupp. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av det dagliga livet hos personer som upplever svår dissociation ofta efter svåra eller upprepade trauman. Elva stycken texter skrivna av personer med svår dissociation, analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet beskriver textförfattarnas erfarenheter av det dagliga livet med svår dissociation i temat “Att överleva det som borde ha förintat oss” med subteman “Frånvaro är livräddande, men det är i nuet som livet, smärtan och hoppet finns”; “Att behöva ta hänsyn till olika viljor som inte är integrerade”; “Att behöva lägga energi på att hantera sitt inre liv”; “Jag öser några skopor från mitt översvämmade inre, men är det någon som hör?” och “Hur kan någon som förväntas älska och skydda mig göra så mot oss?”. Slutsatsen är att det är svårt och smärtsamt att leva med svår dissociation, men att det trots all smärta och lidande finns hopp om att överleva det som borde ha förintat en.