<p>Syftet med denna uppsats är att göra en komparativ analys av diskurserna kring de så kallade ”problembarnen” runt förra sekelskiftet och idag. Undersökningen utgår från sociologen och filosofen Michel Foucaults historiesyn, dvs. att man som forskare inte enbart ska se historien som ett linjärt skeende utan även söka efter gemensamma beröringspunkter mellan olika tidsepoker. I diskursanalysen söks den kontextuella förståelsen och beskrivningarna i denna studie utgår från Michel Foucaults syn på relationen mellan makt och kunskap i den liberalistiska samhällsstyrningen. Genom samhällsinstitutioner som t.ex. skola, familj, hälsovård, arbetsplatser och fängelser formar makten vår vardag, våra normer, värderingar, handlingar och uppträdande i förhållande till oss själva och vår omgivning. Med denna utgångspunkt undersöker studien hur man sett och ser på problembarnen i skolan. Det som ligger till grund för empirin är framför allt vad som skrevs i Svensk lärartidning och i skolrådsprotokoll runt förra sekelskiftet men även vad som förmedlas via media och litteratur idag. Det gemensamma i de båda sekelskiftenas diskussioner är visionen en inkluderande skola för alla, vilket fått som konsekvens att man ”upptäcker” det vanartade barnet och problembarnet. Sedan dessa definitioner infördes har olika aktörer hävdat sin expertis på området och sagt sig äga lösningen på problembarnets gåta. Studien visar att det finns likheter mellan de båda tidsepokernas diskussioner och att en tolkning av det empiriska materialet kan vara att målet med det inkluderade problembarnet snarare lett till det motsatta: en exkludering av vissa barn och ett integrerat utanförskap för andra.</p>

Syftet med denna uppsats är att göra en komparativ analys av diskurserna kring de så kallade ”problembarnen” runt förra sekelskiftet och idag. Undersökningen utgår från sociologen och filosofen Michel Foucaults historiesyn, dvs. att man som forskare inte enbart ska se historien som ett linjärt skeende utan även söka efter gemensamma beröringspunkter mellan olika tidsepoker. I diskursanalysen söks den kontextuella förståelsen och beskrivningarna i denna studie utgår från Michel Foucaults syn på relationen mellan makt och kunskap i den liberalistiska samhällsstyrningen. Genom samhällsinstitutioner som t.ex. skola, familj, hälsovård, arbetsplatser och fängelser formar makten vår vardag, våra normer, värderingar, handlingar och uppträdande i förhållande till oss själva och vår omgivning. Med denna utgångspunkt undersöker studien hur man sett och ser på problembarnen i skolan. Det som ligger till grund för empirin är framför allt vad som skrevs i Svensk lärartidning och i skolrådsprotokoll runt förra sekelskiftet men även vad som förmedlas via media och litteratur idag. Det gemensamma i de båda sekelskiftenas diskussioner är visionen en inkluderande skola för alla, vilket fått som konsekvens att man ”upptäcker” det vanartade barnet och problembarnet. Sedan dessa definitioner infördes har olika aktörer hävdat sin expertis på området och sagt sig äga lösningen på problembarnets gåta. Studien visar att det finns likheter mellan de båda tidsepokernas diskussioner och att en tolkning av det empiriska materialet kan vara att målet med det inkluderade problembarnet snarare lett till det motsatta: en exkludering av vissa barn och ett integrerat utanförskap för andra.

<p>Det här examensarbetet handlar om hur tre lärare uppfattar ett problembarn och hur de sedan väljer att bemöta och arbeta med dem. Syftet har varit att försöka hitta några metoder för hur man som lärare kan bemöta dessa barn och se vad man som lärare behöver kunna. Det har jag gjort genom att läsa litteratur som förklarar skolans och gruppens konstellation vilket jag i diskussionen satt i samband med lärarnas definition av problembarn och hur de väljer att jobba med dem. Min tyngdpunkt i undersökningen ligger i att se vad som gör att en elev blir ett problembarn och se hur man kan motverka att eleven blir eller förblir det. Vilket sätt man på bästa sätt bemöter dessa barn för att kunna göra något åt situationen.</p>

Det här examensarbetet handlar om hur tre lärare uppfattar ett problembarn och hur de sedan väljer att bemöta och arbeta med dem. Syftet har varit att försöka hitta några metoder för hur man som lärare kan bemöta dessa barn och se vad man som lärare behöver kunna. Det har jag gjort genom att läsa litteratur som förklarar skolans och gruppens konstellation vilket jag i diskussionen satt i samband med lärarnas definition av problembarn och hur de väljer att jobba med dem. Min tyngdpunkt i undersökningen ligger i att se vad som gör att en elev blir ett problembarn och se hur man kan motverka att eleven blir eller förblir det. Vilket sätt man på bästa sätt bemöter dessa barn för att kunna göra något åt situationen.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska inst.itutet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Det övergripande syftet med studien är att belysa pedagogers syn på barn i behov av stöd. För att undersöka syftet har intervjuer genomförts med pedagoger, förskolechefer och en specialpedagog. De svar som framkom vid intervjuerna har sedan utgjort grunden för studien. Den teoretiker som är av betydelse för ämnet är Lev S. Vygotskij. Utifrån hans teori är barn i behov av stöd beroende av vuxnas hjälp för att kunna uppleva lärande situationer och utvecklas i den av honom benämnda proximala utvecklingszonen. Vygotskij intresserade sig också för kopplingen mellan en tanke och ett begrepp och dess betydelse. Att betydelsen av ett begrepp kan ändras över tid visar den inställning som finns till begreppet problembarn. Ett begrepp som, trots att det har funnits med i över 100 år, har fasats ut och inte längre finner acceptans bland intervjudeltagarna. Hur innehållsrikt ett begrepp kan vara märks när man tittar närmre på begreppet professionellt förhållningssätt, vilket är tätt förbundet med pedagogers syn på barn i behov av stöd. Studien visar att den här gruppen med barn är beroende av engagerade pedagoger som har tillräckliga kunskaper och resurser. Samtidigt framkommer även betydelsen av att pedagogerna själva får stöd och handledning.

Syftet med denna studie är att analysera hur föräldrar och  pedagoger konstruerar det särbegåvade förskolebarnet. Utgångspunkten är åtta förskolebarn vars föräldrar och pedagoger intervjuats. Genom kvalitativa intervjuer och tematisk analys har de berättelser som återkommit i intervjuerna identifierats. Berättelserna har analyserats med hjälp av tolkningsrepertoarer och positionering. De narrativ som blivit synliga är föräldrars konstruktion av det särbegåvade barnet som ett problembarn och pedagogers konstruktion av det särbegåvade barnet som ett idealbarn utifrån Läroplanens strävansmål. Dessa två diskurser, familjediskursen och förskolediskursen krockar, maktförhållandet påfrestar samarbetet mellan diskurserna och de olika synerna på normalitet ger bilden av ett dilemmabarn.