Den här uppsatsen handlar om metoder som ryms inom lärstilar, samt processbarhetsteorin.  Uppsatsens syfte är att utifrån processbarhetsteorin jämföra syntaktiska resultat av traditionell undervisning om ordföljd i påståenden i huvudsatser i svenska som andraspråk hos vuxna sfi-elever med undervisning där eleverna erbjuds ett utbud av visuellt, auditivt, taktilt samt kinestetiskt material av detsamma. Undersökningen genomfördes som ett kvasiexperiment med en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Informanternas syntaktiska nivå analyserades enligt processbarhetsteorin före och efter de olika undervisningsmetoderna i grupperna. Resultatet visade att informanterna i experimentgruppen höjde sig i nivå enligt processbarhetsteorin i större utsträckning än informanterna i kontrollgruppen gjorde. Slutsatsen är att fler elever når en högre syntaktisk nivå när de får ett urval av visuellt, auditivt, taktilt och kinestetiskt material i grammatikundervisningen än när de endast undervisas traditionellt.

In this essay, the focus is on the grammatical development of four Swedish as a second language learners and how the former can be explained by using Manfred Pienemanns processability theory. In the study, three questions are posed. Firstly, on what levels of the processability theory are the participants processing morphology and syntactical structures? Secondly, how automated are the processing of morphology and syntactical structures? Lastly, how can processability theory be used to outline the grammatical development in relation to the participants’ formal education in Swedish and how long time they have been exposed to the second language? The empiric material is based upon two sets of semi-structured interviews with the participants in pairs. Furthermore, as I am reusing the material collected in a previous study, the participants have given their written consent for me to do so. The results of the study indicate that Pienemann’s theory can be used to outline the grammatical development of the four participants. The emergence criterion can be used to measure whether the participants has acquired a level of grammatical processing, in regard to PT. In three cases of four, the criteria of 50 and 80 percent in correctness is used to analyse the extent of the participants’ grammatical development.

Denna uppsats är en undersökning av två nyanlända elevgrupper på språkintroduktion, där jag tagit hjälp av den så kallade processbarhetsteorin som verktyg för att bedöma deras språkutveckling. Dessutom vill jag genom undersökningen ta reda på om eleverna verkligen placerats i rätt undervisningsgrupp. Analysen utgår från att hitta ett bra verktyg som är tänkt att underlätta pedagogens arbete med nyanlända elever. Undersökningen har använts teorins språkutvecklingsnivåer och därmed fungerar detta också som ett analysverktyg i undersökningen. För att kunna göra en bedömning av var språkinlärarna befinner sig i sin språkutveckling använder sig denna undersökning av texter som skrivits av 15 personer med svenska som andraspråk.

Språkliga resurser är viktiga förmågor att besitta för att på ett adekvat sätt kunna kommunicera i olika kontexter. Utvecklingen av olika språkliga resurser sker i undervisningen i skolan vilket leder till föreliggande studiens undersökningsområde. Studien undersöker andraspråkselevers språkliga nivå enligt processbarhetsteorin i förhållande till respektive elevtexts betyg. Under­söknings­objekten är 20 elevtexter från nationella provet i kursen svenska som andraspråk 3. Fem texter från respektive betygsgradering A, C, E och F. Dessa elevtexter analyseras i enlighet med processbarhetsteorin vilken är en teori om språkligutveckling tillika analysmodell. Resultatet visar på att samtliga elevtexter har en hög språklig nivå oavsett betygskategori vilket indikerar att den grammatiska nivån inte är den enda avgörande faktorn i bedömningen. En viss osäkerhet i språket hos elever med lägre betyg kan tydas ur resultatet, då antalet exempel på mer komplexa grammatiska strukturer minskar avsevärt för elevtexter med lägre betyg än A. Språkliga resurser är viktiga förmågor att besitta för att på ett adekvat sätt kunna kommunicera i olika kontexter. Utvecklingen av olika språkliga resurser sker i undervisningen i skolan vilket leder till föreliggande studiens undersökningsområde. Studien undersöker andraspråkselevers språkliga nivå enligt processbarhetsteorin i förhållande till respektive elevtexts betyg. Under­söknings­objekten är 20 elevtexter från nationella provet i kursen svenska som andraspråk 3. Fem texter från respektive betygsgradering A, C, E och F. Dessa elevtexter analyseras i enlighet med processbarhetsteorin vilken är en teori om språkligutveckling tillika analysmodell. Resultatet visar på att samtliga elevtexter har en hög språklig nivå oavsett betygskategori vilket indikerar att den grammatiska nivån inte är den enda avgörande faktorn i bedömningen. En viss osäkerhet i språket hos elever med lägre betyg kan tydas ur resultatet, då antalet exempel på mer komplexa grammatiska strukturer minskar avsevärt för elevtexter med lägre betyg än A.

Processbarhetsteorin har sin utgångspunkt i de kognitiva processerna som förutsäger den hierarkiska ordningen i vilken en inlärare i ett L2 tillägnar sig den grammatiska kunskapen på sin väg mot målspråket. Teorin utgör därför en tillförlitlig bedömningsmetod för lärare i svenska som andraspråk när det kommer till att granska sina elevers muntliga och skriftliga språkutveckling.Syftet med uppsatsen är att med hjälp av processbarhetsteorin (Pienemann 1998) analysera texter skrivna av elever med svenska som andraspråk. Informationen skaffades genom litteraturstudier och intervjuer. Avsikten med intervjuerna var att erhålla bakgrundsinformation om elevernas erfarenheter som andraspråksinlärare; detta för att belysa elevernas språkutveckling från olika synvinklar.Resultatet i uppsatsen ligger i linje med vad processbarhetsteorin förutsäger, nämligen att eleverna bearbetar sina grammatiska kunskaper i en strikt sekventiell ordning och att den femte nivån vilken inkluderar negerade bisatser är den svåraste nivån att bemästra.

I den föreliggande studien undersöktes PT-nivåer inom morfologin och syntaxen uppnådda av 19 SFI-elever som studerade i samma grupp, kurs C. Syftet var att synliggöra och jämföra deltagarnas grammatiska kunskaper. Studien syftade också till att beskriva hur grammatisk kompetens förhåller sig till lexikal variation avseende verbanvändning i undersökningsgruppen. Deltagarnas skriftliga produktion (57 elevtexter) analyserades utifrån processbarhetsteorin och i förhållande till deltagarnas verbanvändning då antal använda verb presenterades och verben klassificerades utifrån deras  frekvens. Resultatet visar att eleverna ligger på olika PT nivåer både inom morfologin och syntaxen och spridningen är tämligen större inom morfologin. Resultatet i den undersökta gruppen visar också att inlärarens utveckling inom morfologin och syntaxen inte alltid sker simultant. Avseende verbanvändning finns det en tendens att de inlärare som befinner sig på högre PT-nivåer använder fler verb och visar en större användning av mindre frekventa, framför allt abstrakta mentala verb.

Syftet med studien var att undersöka om dans på fritiden korrelerade med andraspråkstalares språkfärdighet på svenska, och specifikt deras hantering av den svenska ordföljden. 49 andraspråksinlärare genomgick ett språkfärdighetstest och besvarade en enkät rörande dansvanor, fysisk aktivitet och andra faktorer som sägs påverka andraspråksinlärning. Resultaten pekade på att det fanns en svagt positiv, men marginellt signifikant korrelation mellan hur ofta en andraspråksinlärare dansar på fritiden och hens hantering av den svenska ordföljden. Det fanns även en korrelation mellan ordföljdshanteringen och andraspråksinlärarnas vistelsetid i Sverige samt hur ofta de utövade en fysisk aktivitet. Resultaten pekade även på att den fysiska ansträngningen som ingår i dansandet kan vara en av orsakerna till dansens korrelation med ordföljdshanteringen. Studiens slutsats är att användningen av dans på olika skolor kan vara en fungerande metod för att hjälpa andraspråksinlärning.

Denna studie syftar till att jämföra behärskning av attributiv kongruens i nominalfraser i plural och nominalfraser med genitivattribut utifrån andraspråksinlärares två skriftliga produktioner. I undersökningen har 20 vuxna inlärare av svenska på sfi kurs D medverkat genom att skriva en lucktest och en uppsats samt en grammatikenkät. I grammatikenkäten framkommer informanternas metalingvistiska kompetens, det vill säga deras explicita hänvisningar till de grammatiska reglerna av de analyserade strukturerna. Vissa faktorer som daglig exponering av svenska och motivation kan påverka inlärning av ett andraspråk och detta har även beaktats i denna studie.  Genom en jämförande analys på de två strukturerna visar studien att antalet förekomster av attributiv kongruens beträffande pluralformer är högre än vid genitivkonstruktioner i de två skriftliga produktionerna, lucktesten och uppsatsen. Informanterna verkar därmed ha goda grammatiska kunskaper angående pluralkongruens, men sämre kännedom om genitivkongruens, med några få undantag som även anger korrekta hänvisningar till genitivkongruens. Enligt denna undersökning har daglig exponeringstid av svenska utanför skolans domäner inte inverkat på informanternas behärskning av samtliga strukturer i deras skriftliga produktioner. Ett faktum är också att de flesta informanter visar hög motivation för att lära sig mer svensk grammatik.

Det är vanligt att elever befinner sig på olika kunskapsnivåer i en undervisningsgrupp och för att ta reda på vilka nivåer de befinner sig på går det att tillämpa Processbarhetsteorin. Det är en teori utformad av Manfred Pienemann för att studera hur inlärare processar grammatiska strukturer. Uppsatsen är främst byggd på en kvalitativ ansats på grund av de kvalitativa analyserna men även på en kvantitativ ansats då elevernas texter som är analyserade har räknats i procent och presenterats i fördelningar med hjälp av tabeller. Den deltagande gruppen bestod av 15 elever i en förberedelseklass med blandade åldrar från årskurs 7-9. Analyserna baserades på Processbarhetsteorin enligt Flyman Mattssons och Håkanssons analysmodell (2010, s. 66-75). Resultaten visade att eleverna i undervisningsgruppen, vars texter analyserades, befann sig på olika PT-nivåer och det förekom även olika typer av grammatiska strukturer bland eleverna. Majoriteten av eleverna processade grammatiska strukturer för PT-nivå 2 och/eller PT-nivå 3 i uppgift 1 och/eller uppgift 2. De olika resultaten kan bero på faktorer såsom startålder för språkinlärning då alla elever kom till den svenska skolan vid olika tillfällen men den främsta slutsatsen kan vara att de flesta elever i skolan är på olika kunskapsnivåer eftersom det visade sig genom de olika resultaten hos eleverna.

Den här studiens syfte var att relatera elevers språkliga abstraktionsgrad med deras grammatiska nivå enligt Processbarhetsteorin (PT). Med utgångspunkt i systemisk-funktionell grammatik (SFG) analyserades abstraktionsgrad i form av informationstunga ord samt vilka processtyper eleverna använde. För att få ett ytterligare perspektiv på abstraktionsgrad vägdes även ett kvantitativt kognitiv-psykologiskt mått, konkretionsvärden, in i analysen. Materialet som analyserades bestod av 18 argumenterande texter, skrivna av elever vid ett språkintroduktionsprogram. Studien visade på en koppling mellan elevers grammatiska nivå enligt processbarhetsteorin och hur abstrakt språk de använde. PT-nivå varierade mellan nivå 3, 4 och 5 och elever som hade kommit längre grammatiskt, det vill säga PT-nivå 4 och 5, använde flerrelationella processer och till viss del även fler informationstunga ord.. . Alltså var språket hos dessa elever, enligt både den SFG-baserade analysen och den databas som användes, mer abstrakt.