No description available.

No description available.

Den här studien handlar om hur lärare hanterar det dagliga arbetet med målrelaterat arbete och bedömning i förberedelseklassen. Syftet med studien är att undersöka vilka mål lärarna utgår ifrån i arbetet med sina elever samt hur de arbetar med bedömning och dokumentation av elevernas språkutveckling. Undersökningen består av fyra kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar i förberedelseklass på tre olika grundskolor. Enligt resultatet arbetar lärarna i enlighet med andraspråksforskningen samtidigt som deras arbete på flera punkter krockar med Skolverkets förordningar. Studien visar även att Skolverkets förordningar i ett fall motsäger varandra samt att lärarna arbetar enligt 4 § i Skollagen då de anpassar utbildningen efter varje elevs behov.

Syftet med undersökningen är att få ökad kunskap om nio andraspråkselevers grammatiska kompetens i användningen av adjektivkongruens i attributiv och predikativ ställning samt spetsställning.  Eleverna läser på nivåerna B, C och D inom svensk undervisning för invandrare på vuxenutbildningen (SFI), och dessa elever har gemensamma lektioner ibland. Syftet är också att jämföra dessa gruppers grammatiska kompetens utifrån processbarhetsteorin, som är en vedertagen teori över andraspråksinlärning. Processbarhetsteorin säger i stora drag att svenska lärs in i fem bestämda grammatiska steg vilka kommer i en bestämd ordning, och att dessa steg inte kan hoppas över. Det undersökta materialet har skrivits av informanterna utifrån en bildserie på åtta bilder, som har analyserats i en slags performansanalys som baseras på processbarhetsteorin.      Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan grupperna inom de undersökta strukturerna, och resultatet pekar också mot att det finns stora skillnader inom grupperna. Den grupp som läser på C-nivå är den grupp som har kommit längst i användningen av alla de grammatiska strukturerna.  Den grupp som läser på B- nivå är den grupp som har lägst resultat.

Denna uppsats är en fenomenografisk intervjustudie där tre verksamma ämneslärare i SVA på gymnasienivå intervjuas gällande deras grammatikundervisning. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur SVA-lärare arbetar med andraspråkselevers grammatiska utveckling. Resultaten visar att majoriteten av lärarna prioriterar satsdelar över ordklasser i sin undervisning för att enklare kunna lära ut ordföljd. Samtliga lärare är överens om att svenskans ordföljdsvariation är svår för andraspråkselever, i kombination med genus, bestämdhet och kongruens. Majoriteten av lärarna anammar performansanalys i sin bedömning och återkoppling av andraspråkselevernas grammatiska förmågor. En lärare visar dock att felanalytisk återkoppling uppskattas av eleverna. Kamratrespons ses som en användbar återkopplingsvariant, då andraspråkselever lättare upptäcker grammatiska fel i andras texter, vilket gör att de kan stötta varandra i deras grammatiska utveckling.

Studiens syfte var att utvärdera hur elever på SFI utvecklar de syntaktiska kunskaperna i det svenska språket. Utifrån ett skriftligt nationellt prov jämfördes 15 elever på C-nivå med 15 elever på D-nivå. Texternas syntax analyserades med fokus på ordföljd vid topikaliserade huvudsatser samt bisatser. Jag använde mig av processbarhetsteorin som analysverktyg. Processbarhetsteorin är utarbetad av Pienemann och teorin har två grammatiska delar, en morfologisk del och en syntaktisk del. Teorins syfte är att, med hjälp av dess implikationella inlärningsgångar, beskriva var en inlärare befinner sig och vad som kommer härnäst i utvecklingen (Flymann, Mattsson &amp; Håkansson 2010 s. 15). Resultatet visade att D-eleverna använde bisatser i mycket högre utsträckning än C-eleverna. På grund av det ringa antalet satsadverbial gick det dock inte att fastställa att inlärarna gjorde skillnad på huvudsats- och bisatsordföljd. Resultatet av studien visade vidare att C-eleverna, med knapp marginal, topikaliserade sina huvudsatser i högre utsträckning. Osäkerheten kring faktorer som t.ex. skrivämnets påverkan gjorde att det inte gick att dra någon slutats i huruvida C-eleverna faktiskt hade mer kunskap gällande omvänd ordföljd. Studiens resultat visade att för att kunna göra en jämförelse med god validitet av elevernas syntax, hade det krävts ett kompletterande material till skrivningarna för att locka fram mer ovanliga grammatiska strukturer. Studiens resultat visade också att processbarhetsteorins inlärningsgångar stämmer väl med elevernas inlärningsgångar. / <p>Godkänt datum 2021-06-04</p>

Syftet med studien är att undersöka om det i vissa fall kan förekomma en diskrepans mellan resultatet på de nationella proven och kursbetygen. Sex elever ingår i studien och samtliga eleverna har avslutat sina studier i svenska för invandrare (sfi) i en liten stad i Mellansverige. 24 elevtexter analyseras med hjälp av fyra olika metoder: performansanalys, processbarhetsteorin (PT), svenskans utvecklingsstadier samt Skolverkets bedömningsmatris. Den sistnämnda metoden ska användas och hjälpa lärarna vid bedömnigen av momentet skriva i samband med NP. Resultaten visar att det förekommer skillnader i resultatet av vad eleven producerat och uppnått under en kurs i jämförelse med vad som produceras under ett enda provtillfälle: det nationella provet. Det finns förklaringar till diskrepansen mellan NP-betyget och kursbetyget. Tre av elevernas resultat bedömdes vara på samma nivå under kursen som på det nationella provet. Tre av eleverna bedömdes ha avvikande resultat vid det nationella provtillfället och prestationerna under själva kursen. Det skiftar både upp och ner i betygsskalan. Slutsatsen är att det inte finns enkla och entydiga förklaringar till varför det förekommer skillnader mellan elevers prestationer under en kurs och under ett nationellt provtillfälle.

Studiens ena syfte var att undersöka vilka PT-nivåer i morfologi och syntax som processas av 66 SFI-elever som läste SFI på olika nivåer, att undersöka om de processar samma PT-nivåer i morfologi och syntax med avsikt att utforska ifall inlärarnas morfologiska och syntaktiska utveckling sker i samma takt eller ej. I studien undersöktes också det implikationella förhållandet mellan de olika strukturerna tillhörande de olika PT-nivåerna. Studiens informanter beskrev en bildserie bestående av åtta bilder. Utifrån Processbarhetsteorin analyserades deras bildbeskrivningsproduktion med intention att bedöma deras uppnådda PT-nivåer i morfologi och syntax. Utfallet visar att endast 16 informanter av 66 processar samma PT-nivå på morfologi och syntax. Sådana informanter processar PT-nivå 2 på morfologi och syntax. De andra informanterna processar olika PT-nivåer på morfologi och syntax. Det vanligaste uppnådda PT-nivån på morfologi är nivå 1. 37 av 66 informanter uppnår PT-nivå 1 på morfologi. 29 av 66 informanter uppnår PT-nivå 2 på morfologi. När det gäller syntax kom 37 av 66 informanter upp till PT-nivå 2 på syntax. 28 av dem processar PT-nivå 4 på syntax och en av dem bedömdes ligga på PT-nivå 3 på syntax. Som resultatet visar tenderar informanterna att inte ligga på samma PT-nivå i morfologi och syntax. De tenderar dessutom att uppnå en högre PT-nivå i syntax än på morfologi. Ingen av studiens informanter processar en högre PT-nivå på morfologi. Allt detta kan tolkas som att inlärarnas morfologiska och syntaktiska utveckling inte sker på ett simultant sätt. Resultatet ska dock betraktas med en viss försiktighet, eftersom bildserien visade sig vara bättre lämpad på att elicitera obligatoriska kontexter för syntaxsstrukturer än för  morfologiska sådana. Resultatet visar också att det implikationella förhållandet mellan PT-nivåerna, att användningen av de lägre nivåernas strukturer är förutsättningar för användningen av de högre nivåernas strukturer som förutsågs av PT stämmer med utfallet.

Syftet med uppsatsen var att genom en analysmodell baserad på processbarhetsteorin (PT, Pienemann, 1998), bedöma de grammatiska nivåerna i elevtexter i svenska som andraspråk. Bedömningen syftade till att studera förekomster av grammatiska strukturer, med särskilt fokus på automatisering av inversion efter topikalisering, liksom variation av satsdelstyp i fundamentet vid obligatorisk kontext för inversion. 18 texter skrivna av elever i samma grupp på det gymnasieförberedande programmet Språkintroduktion samlades in vid ett tillfälle. Dessa analyserades sedan utefter en analysmodell, baserad på PT, som berör grammatisk processning, automatisering och variation. Resultatet visade att elevernas grammatikkunskaper följde de hierarkiska nivåerna i processbarhetsteorin, liksom att inversion delvis hade automatiserats. De vanligaste satsdelstyperna i fundamenten var tidsbisatser och tidsadverbial. I en del fall följdes de inledande bisatserna av den så kallade så-konstruktionen, vilket vid flertalet tillfällen ledde till korrekt inversion av subjekt-verb. Processbarhetsteorin och den analysmodell som använts i studien upplevs vara goda tillgångar i arbetet med både utformning av grammatikundervisning och bedömning av grammatiska utvecklingsnivåer i elevtexter i ämnet svenska som andraspråk.

I denna studie undersöktes de implicita och explicita kunskaperna hos 26 SFI-elever på C- och D-nivå för att jämföra huruvida dessa skilde sig åt angående grammatisk processningsnivå. Genom en skriftlig produktion utifrån ett förangivet bildmaterial och ett grammatikalitetsbedömningstest analyserades resultaten utifrån processbarhetsteorin. Resultatet visar att de explicita kunskaperna övervägande ligger på en nivå högre än de implicita, men även att det förekommer avvikelser i den processbarhetsteoretiska hierarkin, likt de resultat som erhållits i tidigare studier inom området. Det insamlade empiriska materialet visar en tydlig bild av varje individs implicita och explicita grammatiska kunskapsnivå, vilket kan vara användbart i kartläggningssammanhang.