Bakgrund: Många patienter har samsjuklighet i psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom vilket gör den patientgruppen svårbehandlad. Interaktion i samsjuklighet försämrar oftast båda tillstånd och patienter kan få svårare förlopp av dessa. Under behandling blir det oftast mer fokus på en av diagnoser vilket gör att patienterna inte får en optimal omvårdnad och behandling. Bristfällig kunskap om samsjuklighet leder till stigmatiseringen av denna patientgrupp. Detta leder i sin tur till att patienter undviker att söka vård, blir socialt diskriminerade och isolerade. Patienter med samsjuklighet upplever dessutom mer stigma än patienter med enbart en av dessa diagnoser. Allt detta sätter press på en specialistsjuksköterska i psykiatrisk omvårdnad för att tillgodose att patienter med samsjuklighet får en personcentrerad omvårdnad av god kvalitet.   Syfte: Syftet är att beskriva upplevda erfarenheter av behandling och rehabilitering av substansbrukssyndrom hos personer med psykisk ohälsa. Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Insamlade data analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultat: Det identifierades åtta teman, två huvudteman, och sex subteman. Huvudtemat ”Behandling och rehabilitering” hade fyra subteman: “Behandlingsmetoder”, ”Faktorer till en framgångsrik behandling och rehabilitering”, ”Hinder för behandling och rehabilitering” och ”Personalens roll i behandling och rehabilitering”. Därefter följde huvudtemat ”Stigma och lidande” med två subteman: “Självmedicinering av psykisk ohälsa” och “Dubbelt lidande”. Slutsatsen: Patienterna upplevde att en personcentrerad omvårdnad och bemötande samt adekvat kunskap hos vårdpersonalen är viktiga faktorer för en lyckad behandling och rehabilitering. Dessa faktorer bidrar till minskad stigmatisering inom vården och gör att patienter vågar söka vård. Vid samsjuklighet i både psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom fördubblas lidande, därför krävs det att sjuksköterskor ökar sin kompetens genom att uppdatera sig med ny evidens inom området. / Background: Many patients have comorbidity in mental illness and substance use syndrome, which makes this patient group difficult to treat. Interaction in co-morbidity usually worsens both conditions and patients may have more severe courses of these. During treatment, there is usually more focus on one of the diagnoses, which means that patients do not receive optimal care and treatment. Insufficient knowledge about co-morbidity leads to the stigmatization of this patient group. This in turn leads to patients avoiding seeking care, becoming socially discriminated against and isolated. Patients with comorbidity also experience more stigma than patients with only one of these diagnoses. All of this puts pressure on a specialist nurse in psychiatric care to ensure that patients with co-morbidities receive good quality person-centred care. Purpose: The purpose is to describe perceived experiences of treatment and rehabilitation of substance use syndrome in people with mental illness. Method: A general literature study with a qualitative approach. Collected data were analyzed using thematic analysis. Results: Eight themes, two main themes, and six subthemes were identified. The main theme "Treatment and rehabilitation" had four sub-themes: "Treatment methods", "Factors for successful treatment and rehabilitation", "Obstacles to treatment and rehabilitation" and "The role of staff in treatment and rehabilitation". Then followed the main theme "Stigma and suffering" with two sub-themes: "Self-medication of mental illness" and "Double suffering". The conclusion: The patients felt that person-centered care and treatment as well as adequate knowledge on the part of the nursing staff are important factors for successful treatment and rehabilitation. These factors contribute to reduced stigma in healthcare and make patients dare to seek care. In the case of co-morbidity in both mental illness and substance use syndrome, suffering is doubled, therefore it is required that nurses increase their competence by updating themselves with new evidence in the field.

Background: In Tibet, as well as in their exile community in India, there is a widespread issue of female oppression and gender inequality within healthcare. Few studies explore the progressive work of organizations fighting these issues, which can contribute to a retrogression of discrimination awareness.  Aim: The aim of the study was to describe healthcare workers' perspectives on how and to what extent the Tibetan Women’s Empowerment Policy can be used to create equal opportunities in healthcare.  Method: Ethnographic method consisting of semi-structured interviews and observations has been used for data collecting and qualitative content analysis has been used for data analysis. Result: There are four recurring perspectives amongst the participants: (1) The policy has contributed to a change of attitude regarding female empowerment, female leadership and feminism. (2) The policy has contributed to the development of adequate healthcare services for women. (3) Limitations of support from the community. (4) The policy is not impactful. Conclusion: There are indications which show that the Tibetan women’s empowerment policy can create equal opportunities within healthcare in terms of attitude changes and accessibility to adequate healthcare. However, there are also practical complications in regard to its theoretical outlines as well as limitations of support from the community. It is concluded that the policy is part of a female progression within the community, yet there are still improvements regarding sufficiency and awareness needed to be made.

Background: People with perceived mental illness can experience stigmatization in the somatic care. It has also been shown that staff within the somatic care found it difficult to care for people with psychiatric diagnoses. The perceived mental illness in the society has been observed to increase; hence there is a need to investigate whether specialist nurses in psychiatric care can be used outside the psychiatric context.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's nursing knowledge and work function outside the psychiatric context, within the somatic care.Method: A meta-synthesis with a systematic literature search was done to answer the aim of the study. 15 articles were included and analyzed.Results: Specialist nurses in psychiatric nursing have been shown to fulfill a function outside the psychiatric context. It was shown that the accessibility of care increased, and the quality of care improved. The lack of a clear job description was one of the difficulties described.Conclusion: The results of the study highlight that there is a need for specialist nurses in psychiatric care outside the psychiatric context. / Bakgrund: Personer med upplevd psykisk ohälsa kan uppleva stigmatisering i den somatiska vården. Det har även visat sig att personal inom den somatiska vården upplevt det svårt att vårda personer med psykiatriska diagnoser. Den upplevda psykiska ohälsan i samhället har observerats öka, därav ses ett behov av att undersöka om specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård (SIPV) kan användas utanför den psykiatriska kontexten.Syfte: Syftet med studien var att belysa psykiatrisjuksköterskans omvårdnadskunskap och arbetsfunktion utanför den psykiatriska kontexten, inom somatisk vård.Metod: En metasyntes med systematisk litteratursökning gjordes för att besvara studiens syfte. 15 artiklar inkluderas och analyserades.Resultat: Specialistsjuksköterska inom psykiatrisk omvårdnad har visat sig fylla en funktion utanför den psykiatriska kontexten. Det ökade tillgängligheten till vård och vårdkvaliteten förbättrades. Avsaknad av tydlig arbetsbeskrivning var en av de svårigheter som beskrevs.Slutsats: Studiens resultat belyser att det finns ett behov av specialistsjuksköterskor inom psykiatriskvård utanför den psykiatriska kontexten.

Backround: Many patients from ethnic and minority groups have cultural needs and belief perceptions about health and care that differ from the mainstream population. To be able to cover the needs of the ongoing changing society in healthcare, does the nursing care professionals have awareness of the differences a patient’s cultural background is related to their health and how to help the patient in her new health related cultural environment. Aim: To explore the barriers and obstacles that refugee and asylum seeking women are faced with when looking for healthcare for mental ill-health in Sweden. Method: Qualitative in-depth interview study. Results: The result-analysis generated seven themas which were seen as a barrier or obstacle to seek healthcare to mental ill-health among refugee and asylum seeking women in Sweden. Knowledge about Swedish healthcare, Access to the healthcare and language, Somatic health problems, Education level, Economic situation, Prioritizing things in relation to health, and Taboos, shame, and fear of stigma around mental ill-health. Conclusions: This study shows that there are barriers and obstacles for refugee and asylum seeking women to seek healthcare for mental ill-health in Sweden. The study highlights the care professional’s knowledge cap about how to implement the law about care that cannot be delayed. / Bakgrund: Många patienter från etniska grupper och minoritetsgrupper har kulturella behov och trossystem om vård och omsorg som skiljer sig från den vanliga befolkningen. För att kunna täcka behoven i det ständigt föränderliga samhället inom vården, behöver vårdpersonalen medvetenhet om skillnaderna mellan en patients kulturella bakgrund och deras hälsa och hur man kan hjälpa patienten i sin nya hälsorelaterade kulturmiljö.  Syfte: Att utforska de barriärer och hinder som flykting- och asylsökande kvinnor ställs inför när de söker sjukvård för psykisk ohälsa i Sverige. Metod: Kvalitativ djupintervjustudie.  Resultat: Resultatanalysen genererade sju temas sågs som ett hinder för att söka sjukvård mot psykisk ohälsa bland flykting- och asylsökande kvinnor i Sverige. Kunskap om svensk sjukvård, Tillgång till sjukvården och språk, Somatiska hälsoproblem, Utbildningsnivå, Ekonomisk situation, Prioritering av saker i relation till hälsa samt Taboos, skam och rädsla av stigma kring psykisk ohälsa.  Slutsatser: Denna studie visar att det finns hinder för flykting- och asylsökande kvinnor att söka sjukvård för psykisk ohälsa i Sverige. Studien belyser vårdpersonalens kunskapslucka om hur man ska implementera lagen om vård som inte kan anstå.

Bakgrund: Mentalsjukhus upprättades på 1900-talet runt om i västvärlden för att separera obildbara sinnesslöa från samhället. Mentalsjukhusen hade ett uppfostrande syfte, men generellt blev det förvaring av patienterna. Mentalsjukhusen byggdes på moraliska samhälls-ideologier som motiverades med hjälp av medicinsk vetenskap. Med framsteg i antipsykotiska farmaka minskade behoven för mentalsjukhusen, som börjades avvecklas på 1960-talet. Syfte: Syftet är att belysa skötares upplevelser av det patientnära arbetet på Sankta Maria mentalsjukhus i Helsingborg. Metod: Tematisk analys av semistrukturerade intervjuer. Slutsats: Skötare både acklimatisera sig till rollen som skötare och kände sig motstridig till den. Utöver personal hierarkier var kunskap var en faktor till skötarnas arbete och metod / Background: Asylums were established in the 2000 - century around the western world to separate the feeble minded from society. Asylums hade a fostering purpose, but generally it became storage of patients. Asylums was foundation om society’s moral ideology and was legitimatise with the help of medical science. Progress in pharmaceuticals diminish the need for asylums, which started to get dismantled in the 1960’s. Purpose: Purpose is to enlighten psychiatric aids experience of the close patient work in Saint Marys asylum in Helsingborg.Method: A thematic analysis of semi structured interviews. Conclusion: Psychiatric aids both acclimated to the role as psychiatric aids and felt contradictory to it. Knowledge was a key factor, besides staff hierarchy, to the psychiatric aids work and method.

Bakgrund: I Sverige vårdas patienter som är dömda till rättspsykiatrisk vård och den begränsade vårdmiljön inom rättspsykiatrin kan ha en negativ effekt på patienternas hälsa. Patienterna har förutom psykiatrisk problematik även ökad dödlighet, risk för somatisk sjukdom och fetma jämfört med övriga befolkningen. Patienterna gör ofta mindre hälsosamma val. Vårdpersonalen ställs ofta inför svårigheter med att utföra sitt vårdande uppdrag och att stärka patienternas hälsoprocesser samtidigt som de ska förhålla sig till säkerhet och patienternas tvångsvård. En ökad förståelse för vårdpersonalens hälsofrämjande arbete behövs för att stärka det hälsofrämjande omvårdnadsarbetet inom rättspsykiatrisk vård. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur vårdpersonal uppfattar och erfar hälsofrämjande arbete inom rättspsykiatrisk vård samt främjande och hämmande faktorer för detta arbete. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats gjordes med fokusgrupper som metod för datainsamling. Två fokusgruppsintervjuer genomfördes. Deltagarna bestod av elva vårdpersonal. Fokusgruppintervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.Resultat: Tio underkategorier bildade tre huvudkategorier. En stödjande vårdmiljö, En god vårdrelation och ett tålmodigt arbete samt Att inte alltid kunna hjälpa. Slutligen bildades ett övergripande tema: Ett outtröttligt arbete och engagemang trots hinder och utmaningar.Slutsats: Vårdpersonalens hälsofrämjande arbete sker med hjälp av stöd till fysisk aktivitet, meningsfull aktivitet samt ger kostråd. Detta är av särskild vikt då patienterna ofta har sämre hälsa. Genom att patienterna får välja hälsofrämjande aktivitet förstärks deras empowerment. Nyckeln för att kunna arbeta hälsofrämjande i en begränsad vårdmiljö är att skapa goda vårdrelationer. Vårdpersonal kan själva behöva stöd i att hantera att patienterna trots personalens arbete väljer att göra andra val. / Background: In Sweden, forensic psychiatric patients, undergo treatment in confined environments that may adversely affect their health. In addition to psychiatric issues, patients have increased mortality, a heightened risk of somatic illness, and obesity compared to the general population. Patients often make less health-conscious choices. Nursing staff often confront difficulties in carrying out their caregiving mandates and reinforcing the health processes of patients, simultaneously navigating the imperative of ensuring safety and adhering to compulsory psychiatric care. An increased understanding of the health-promoting endeavours of healthcare professionals is required to fortify health-promotion initiatives within forensic psychiatric care.Aim: The aim of the study was to illuminate how nursing staff perceive and experience health-promoting work within forensic psychiatric care, as well as identifying facilitating and inhibiting factors for this work.Method: A qualitative inductive method used focus groups with eleven healthcare professionals. Interviews analysed qualitatively following Graneheim and Lundman´s method.Results: Ten subcategories formed three main categories: A supportive care environment, A good care relationship and patient-centered approach, and The challenge of not always being able to help. These main categories formed an overarching theme: Relentless work and commitment despite obstacles and challenges. Conclusion: Nursing staff promote health through support to physical activity, meaningful activity and dietary advice. This is crucial for compromised patient health. Empowering patients to choose health-promoting activities is key. Positive care relationships are crucial; inadequate knowledge in forensic psychiatry hinders healthpromotion work. Personnel might need support in handling patients, because despitehard work patients still make other choices.

Kränkningar av mänskliga rättigheter är ett återkommande problem inom den psykiatriska vården. Detta för att människor som söker vård inom psykiatrin ofta har nedsatt möjlighet att föra fram sina åsikter, vilket gör det svårt att involvera dem i vården. Syftet med studien är att undersöka patienters upplevelser av den psykiatriska vården i förhållande till värden i mänskliga rättigheter. Det empiriska materialet har samlats in genom 5 kvalitativa semistrukturerade intervjuer med individer som har erfarenhet av psykisk ohälsa och psykiatrisk vård. Materialet har analyserats utifrån en tematisk analys med hjälp av värdena värdighet och empowerment, jämlikhet och icke-diskriminering, delaktighet och inkludering samt transparens och ansvarstagande. Dessa värden har även legat till grund för de teoretiska utgångspunkter som har använts för att analysera materialet. Resultatet visar att det finns både positiva och negativa erfarenheter av den psykiatriska vården. Något som framgår som positivt var att ett gott bemötande från personal som präglas av lyhördhet och bekräftande är något som stärker individens självkänsla och tillit till psykiatrin. Det som beskrivs som negativt är bland annat långa väntetider, brist på kunskap och kompetens hos personal och att inte bli tagen på allvar. Detta bidrar till minskad tillit till psykiatrin och dess personal samtidigt som det sänker individens självkänsla och förmåga att fatta självständiga beslut angående sin egen vård. Utifrån studiens resultat och tidigare forskning krävs ytterligare forskning kring hur det rättighetsbaserade förhållningssättet ska implementeras i praktiken och att det ställer krav på ökade resurser samt kunskap och kompetens hos psykiatrins personal. / Violations of human rights are a recurring problem in psychiatric care. This is because people who seek medical care psychiatry often have reduced opportunities to express their opinions, which makes it difficult to involve them in their own care. The purpose of the study is to examine patients' experiences of psychiatric care in relation to human rights values. The empirical material has been collected through 5 qualitative semi-structured interviews with individuals who have experience of mental illness and psychiatric care. The material has been analyzed based on a thematic analysis using the values of dignity and empowerment, equality and non-discrimination, participation and inclusion as well as transparency and responsibility. These values have also been the basis for the theoretical starting points that have been used to analyze the material. The results show that there are both positive and negative experiences of psychiatric care. Something that appears to be positive is that good treatment from staff that is characterized by responsiveness and confirmation is something that strengthens the individual's self-esteem and trust in psychiatry. What is described as negative are, among other things, long waiting times, lack of knowledge and competence among staff and not being taken seriously. This contributes to reduced trust in psychiatry and its staff at the same time as it lowers the individual's self-esteem and ability to make independent decisions regarding their own care. Based on the results of the study and previous research, further research is required on how the human rights-based approach should be implemented in practice and that it requires increased resources as well as knowledge and competence of the psychiatric staff.

Bakgrund: Fenomenet ensamhet är ett begrepp som har olika betydelser för olika människor men den ofrivilliga ensamheten innebär, oavsett känsla, ett utanförskap och brist på sammanhang. Tidigare forskning har haft stort fokus på äldre men på grund av att ofrivilligt ensam ter sig kunna leda till permanent psykiskt lidande under människans hela livslopp har dagens forskning riktat större fokus på de unga vuxna. Ensamhet som begrepp förknippas som negativt och ett pinsamt tillstånd med stor komplexitet och många unga vuxna uppfattar lida i det tysta. Ensamhet kan utifrån livsvärldsperspektivet vara social, emotionell eller existentiell. Syfte: Syftet är att beskriva unga vuxnas upplevelser och hantering av ofrivillig ensamhet i samband med psykisk ohälsa.  Metod: En litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt i samstämmighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultatet baseras på analysen av tretton kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Dataanalysen resulterade i tre teman och åtta subteman som bildade studiens resultat. Resultatet bygger på de beskrivningar och upplevelser som insamlats från befintlig empiri gällande ofrivillig ensamhet hos unga vuxna i samband med psykisk ohälsa. Utifrån denna data kunde deras upplevelse kategoriseras och beskrivas och de bildade åtta subtema som sedan slutgiltligen mynnade ut i de tre tema; Negativa tankar och känslor, sociala faktorers påverkan samt förutsättningar och copingstrategier som visat sig vara centrala och inverka ömsesidigt på deras upplevelse av ensamhet och psykiska ohälsa. Slutsats: Det finns flera olika faktorer till upplevelser av ofrivillig ensamhet hos unga vuxna. Författarna kan se ett komplext samband mellan psykisk ohälsa och ensamhet. Bland annat en negativ spiral där både inre- och yttre faktorer tillsammans med individens förutsättningar har en avgörande roll för hur problematiken utvecklas. Denna studie skulle kunna vara utgångspunkten för fortsatt kvalitativ forskning och på vilka preventiva insatser som skulle kunna leda till minskad ensamhet och psykisk ohälsa hos unga vuxna. / Background: The phenomenon of loneliness is a concept that has different meanings for different people, but loneliness means regardless of feeling, an exclusion and lack of context. Previous research has focused heavily on the aged people, but due to the fact that loneliness can lead to permanent mental suffering throughout a person’s lifetime today´s research has focused more on young adults. Loneliness as a concept is associated as negative and an embarrassing condition with great complexity and many young adults perceive suffering in silence. Loneliness can, from the lifeworld-perspective, be social, emotional or existential. Aim: The aim of this study is to describe young adults' experience and coping strategies with involuntary loneliness in combination with mental illness.  Method: A qualitative literature study with a systematic approach in accordance with Bettany-Saltikov and McSherry (2016). The result is based on an analysis of thirteen qualitative, scientific articles. Results: The data analysis resulted in three themes and eight sub-themes that formed the study’s results. The results are based on the description and experiences collected from existing empirical evidence regarding involuntary loneliness in young adults in connection with mental illness. Based on this data, their experience could be categorized and described, and they formed eight sub-themes which then finally resulted in the themes; negative feelings and thoughts, the influence of social factors and conditions and coping strategies that have been shown to mutually affect their experience of loneliness and mental illness.  Conclusion: There are several different factors to experiences of involuntary loneliness in young adults. The authors can see a complex relationship between mental illness and loneliness. Among other things, a negative spiral where both internal and external factors together with the individual’s conditions have a decisive role in how the problem develops. This qualitative study could inspire others to continue qualitative research and preventive measures could lead to reduced loneliness and mental illness in young adults.

Background: Every year, many patients with mental health problems are admitted to compulsory care under the Compulsory Psychiatric Care Act (LPT). There is a significant risk of patients injuring themselves or others. To prevent these risks, coercive measures which often infringe patients’ privacy and restrict their autonomy are employed. Therefore, it is crucial to consider patients' experiences of coercive measures to protect their privacy, autonomy and to reduce the need for coercive measure by providing person-centered care. Aim: The aim of the literature review was to describe adult patients' experiences of coercive measures in psychiatry. Method: Structured literature review with a qualitative approach is used. Fifteen scientific articles were identified using three databases: PubMed, CINAHL, PsycInfo. Two additional articles were found via Google Scholar and included. Data was analyzed using thematic analysis. Results: Participants described negative and to some extent positive experiences with coercion measures. Three themes were identified: Negative experience regarding health, vulnerability and autonomy, Positive experience of coercive measure and alternative measures, and participation and communication were described as the experience of the patients. Conclusion: Coercive measures have both negative and positive experiences where the negatives can be mitigated through effective communication with patients. In addition, nurses play a significant role in providing patients person-centered care in the context of coercive measures.

Bakgrund: Informellt tvång innebär att patienten pressas att acceptera vården genom hot och inskränkningar i beslutsfattandet. Detta strider mot svenska lagar som betonar delaktighet och respektfullt bemötande. Specialistsjuksköterskan som arbetar där informellt tvång används tenderar att undervärdera det. Genom att undersöka patienters upplevelse av informellt tvång inom psykiatrisk heldygnsvård kan förståelsen för det informella tvångets effekter öka och möjligheterna till att främja god omvårdnad och återhämtning för patienten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av informellt tvång inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie där data extraherats från 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Litteraturstudien genererade tre kategorier; maktlöshet och underlägsenhet, förändrad relation till personalen och negativ syn på psykiatrisk vård. Konklusion: Litteraturstudien beskriver patienters upplevelse av informellt tvång i den psykiatriska vården och implicerar behovet av ökad öppenhet och personcentrerad vård från specialistsjuksköterskan för att minska negativa effekter och främja återhämtning. / Background: Informal coercion means that the patient is pressured to accept care through threats and restrictions in decision-making. This goes against Swedish laws that emphasize participation and respectful treatment. The specialist nurse who works where informal coercion is used tends to underestimate it. By investigating patients' experience of informal coercion in psychiatric inpatient care, the understanding of the effects of informal coercion can increase and the opportunities to promote good care and recovery for the patient. Purpose: The purpose of the study was to describe patients' experiences of informal coercion within inpatient psychiatric care. Method: The study was conducted as a systematic literature study where data was extracted from 10 qualitative articles. Results: The literature study generated three categories; powerlessness and inferiority, changed relationship with the staff and negative view of psychiatric care. Conclusion: The literature study describes patients' experience of informal coercion in psychiatric care and implies the need for increased openness and person-centered care from the Specialist Nurse to reduce negative effects and promote recovery.