The aims of this thesis are to illuminate the meaning of being cared for and treated by nurses and physicians, as narrated by psychiatric suicidal in-patients; the meaning of taking care of and treating patient at risk of committing suicide, as narrated by nurses and physicians; and the meaning of being met and having one’s suicidal relative taken care of by health personnel, as narrated by relatives. Narrative interviews were conducted with 42 adult patients at risk of committing suicide in an in-patient psychiatric unit, 19 RNs, 19 physicians, and 15 relatives at a hospital in Norway. The tape-recorded and transcribed interviews were interpreted using a phenomenological hermeneutic method. Nurses’ relations to patients at risk of committing suicide were illuminated via the dimension ‘Distance- Closeness’ (I). The relation of the suicidal patient to the nurses was illuminated via the dimension ‘Confirming- Lack of confirming’ (II). The relation of physicians to patients was illuminated via the dimension ‘Power to - Power over’. (III). The relation of suicidal patients to physicians was illuminated via the dimension ‘Participating approach-Observing approach’ (TV). Results from the relatives’ experiences of being met by health personnel of suicidal patients reveal that the context of being met was characterized by ‘being helpless-powerless’, and that the meaning of the experiences of ‘being met’ was reflected in six themes: ‘Being seen as a human being’; ‘Participating in an I-Thou relationship with personnel’; ‘Trusting personnel, treatment and care’; ‘Being trusted by personnel’; ‘Being consoled’; and ‘Entering into hope’ (V). The interpreted meanings of the experience of being cared for as a person at risk of committing suicide were illuminated as confirmation, communion, consolation and hope. Threaded through these meanings is the relation with self and others. Thus, the essence of the results that emerged from this study indicates the presence of a relational view of the care received by people at risk of committing suicide. / <p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2001, härtill 5 uppsatser</p> / digitalisering@umu

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter som kommer i kontakt med psykiatrin eftersuicidförsök ofta upplever känslor av skam och rädsla. Det första mötet med sjuksköterskan är ofta avgörande för hur vårdtiden av patienten utvecklas. Upplever patienten sig inte tagen på allvar, sedd eller hörd kan detta leda till flyktkänslor eller att man drar sig undan. Syfte: Syftet med studien är att utifrån vetenskaplig litteratur beskriva patienter och sjuksköterskors upplevelser av att få samt ge vård efter ett suicidförsök. Metod: Kvalitativ forskningsöversikt inkluderat åtta vetenskapliga studier från databaserna CINAHL och PsychINFO. Data har analyserats med stöd av Evans fyrstegsanalys. Resultat: Resultatet visar att patienter har ett behov att känna sig tagna på allvar för att lindra lidande. Resultatet visar även att sjuksköterskan upplever svårigheter i mötet med den suicidala patienten. Sjuksköterskans bemötande och engagemang i patienten har en central roll för patientens möte med psykiatrisk vård efter ett suicidförsök. Diskussion: Mötet mellan patienten och sjuksköterskan avspeglar sig i sjuksköterskans bemötande och engagemang i patienten, genom att ta patienten på allvar kan lidande lindras och patientens välbefinnande kan ökas. Genom engagemang stöttas patienten och genom eliminering av negativa upplevda känslor kan sjuksköterskan nå patienten på ett sätt som gör att patienten kan inspireras att förändra sin livssituation. / Background: Previous researches shows patients who come in contact with a psychiatric ward after suicide attempt often experience feelings of shame and fear. The first meeting is determined by how the time at the ward develops. If a patient experience not being taken seriously or heard it usually leads to feelings of escaping or withdrawing. Aim: The purpose of the study is based on scientific literature describing patients and nurses' experiences in receiving and providing care after a suicide attempt. Method: Qualitative research review included eight scientific studies from the databases CINAHL and PsychINFO. Data were analyzed with the aid of Evans four steps analysis. Results: The results show that patients have a need to feel that they are being taken seriously in order to alleviate suffering. The result also shows that nurses are experiencing difficulties in meeting with the suicidal patient. The nurse's attitude and commitment to the patient has a central role in the patient's encounter with psychiatric care after a suicide attempt. Discussion: The meeting between the patient and the nurse is reflected in the nurse's attitude and commitment to the patient, by taking the patient seriously suffering can be alleviated and the patient's well being can be increased. Through dedication supported the patient and by the elimination of negative emotions experienced nurse can reach the patient in a way that allows a patient to be inspired to change their lives.

Bakgrund: Sjuksköterskor som vårdar patienter med en beroendediagnos upplever att det är en balansgång mellan frustration och förståelse över patientens situation. Sjuksköterskor upplever även att de behövde en ökad förståelse för sina egna reaktioner. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med beroendediagnos inom specialiserad beroendevård. Metod: En kvalitativ studie där nio sjuksköterskor intervjuades under december 2015 och januari 2016. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkommer två huvudkategorier i denna studie, relationen mellan sjuksköterskan och patienten samt rollen som sjuksköterska. Deltagarna i studien berättar om att en individanpassad vård är det bästa för patienten. Det framkommer att drogen enbart är en del av patientens problem och att dessa patienter blir felbehandlade i icke specialiserad beroendevård. De tar även upp att det pågår en ständig diskussion kring mediciner samt att det finns en maktutövning inom vården. Deltagarna i studien berättar även om hot och våld samt påfrestningar. Deltagarna framhåller att det är viktigt att vara trygg i sin profession samt att kunna samarbeta med andra Slutsats: En individanpassas vård ger bäst resultat av den omvårdnad som ges. En annan slutsats är att tydliga rutiner och riktlinjer gör att man känner sig trygg i sitt arbete. Vidare slutsatser är att det skulle vara av intresse att forska vidare på samma frågeställning men ur ett genusperspektiv. / Background: Earlier studies regarding nurses experiences shows that nurses fell that there is a balance between frustration and understanding of the patient's situation when they care for patients whit a substance use disorder. Nurses also experience that they needed a better understanding regarding their own reactions. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences when caring of persons with a substance use disorders in specialized addiction care units. Method: A qualitative study was performed during December 2015 and January 2016, nine nurses were interviewed. The interviews were subjected to qualitative content analysis. Results: Two main categories appeared in this study, the relationship between the nurse and the patient, as well as the role of the nurse. Participants in the study tells us that individualized care is the best for the patient. It appears that the drug is only a part of the patient's problem, and that these patients are mistreated in nonspecialized care. The participants also talk about the fact that there is a continual discussion of medications between the patient and the nurse. It further shows that the power over the care is divided. Participants in this study also mentions threats, violence and stress. Participants emphasize that it is important to be confident in their own profession and to be able to cooperate with others. Conclusion: An individualized care gives the best results for the patient. It is important that the nurse is confident in their professional capacity and has support from their colleagues. Another conclusion is that guidelines makes the nurse feel safer during work. Further conclusions are that it would be of interest to further research in the same issue but from a gender perspective.

Syftet med denna studie var att belysa vilka omvårdnadsåtgärder vårdpersonal på en slutenpsykiatrisk avdelning angav vara av betydelse för patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning (EIP). Metod För att svara på syftet i denna studie valdes metoden kvalitativ innehållsanalys av halvstrukturerade intervjuer med 6 vårdare som arbetade på slutenpsykiatriskavdelning med speciell inriktning mot vård av personer med EIP. Resultat Genom innehållsanalys av intervjuerna framkom tre teman med tillhörande subteman. Tema 1: Att hantera utåtagerande symptom, subteman: Att hantera splitting, Att hantera ångest, utspel och självskada. Tema 2: Att arbeta tillsammans för att nå omvårdnadsmål, subteman: Enhetligt förhållningssätt, Struktur i omvårdnaden. Tema 3: Att bygga upp en individ, subteman: Att skapa en tillitsfull relation, Att rusta patienten för utskrivning, Tid som en faktor i omvårdnaden, Att vara tillgänglig för patienterna, Självförtroendets del i ökad hälsa, En inre trygghet är en grund för positiv utveckling, Omvårdnaden utförs i ett medmänskligt samspel. Slutsats Som svar på denna studies syfte att belysa vilka omvårdnadsåtgärder vårdpersonalen på en slutenpsykiatrisk avdelning angav vara av betydelse för patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning, är svaret de subteman som framkom genom analysen. / The Ame of this study was to investigate what the caregivers of an in-patient ward would say was important for the care of patients diagnosed with borderline personality disorder (BPD). The Method that was used was qualitative content analysis of face-to-face semi structured interviews with six caregivers of an in-patient ward that was specialized in caring for BPD patients. The Result of the content analysis emerged into three themes with subthemes. Theme number one was: To handle symptoms, the subthemes were To handle splitting, To handle acting out behaviors, anguish and self mutilations. Theme number two was: Working together to reach care-giving goals, the subthemes where: Unanimous attitudes, Structured care-giving. Theme number three was: To strengthen a person, the subthemes where: To create trust in the care-relationship , To prepare the patient for the transcription, Recovery takes time, To be available, Incising self-confidence for grater health, An inner confidence as a ground for personal grout. The care is set in an interpersonal relationship. The Conclusion was that the subthemes reflected what was important in the care of patients diagnosed with BPD.

Bakgrund: Gungstolsterapi som omvårdnadsåtgärd är outforskat inom den psykiatriska heldygnsvården. Vetenskapliga studier av den typ av gungstol som här studerats har inte gått att hitta. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera gungstolsterapi som omvårdnadsåtgärd vid en psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning. Metod: En naturalistisk studie med både kvantitativa och kvalitativa inslag genomfördes. Under studieperioden fick patienter som vårdades på en psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning lämna självskattningar på en VAS-skala avseende sitt mående före och efter genomförd gungstolsterapi. Patienterna kunde också lämna en skriftlig kommentar om gungningen. Resultat: Resultatet visar att deltagarna skattat en genomsnittlig förbättring motsvarande 16%-enheter i sitt generella mående efter genomförd gungning. Genomsnittliga gungtid var 33 min/gungtillfälle. Majoriteten av patienterna som deltog i studien har bipolär sjukdom. Många deltagare föredrog att gunga en viss del av dygnet. Innehållsanalysen av kommentarerna ledde till att fem kategorier bildades som sammanfattades i temat "En stol som berör". Den genomförda studien visar att patienterna generellt sett upplevde ett ökat välbefinnande efter gungstolsterapin. Studien visar också att inga allvarliga händelser inträffat vid användningen av gungstolen. Resultatet i de båda delarna av studien harmonierar väl med varandra. Slutsats: Studien ger underlag att rekommendera patienter gungstolsterapi för att förbättra sitt mående eller i symtomlindrande syfte. Genomgången visar att många patienter har individuella preferenser för sitt gungande. Gungstolsterapi bör ses som en hälsofrämjande egenvårdsåtgärd som patienten kan utföra dygnet runt och som kan läggas in i patientens vårdplan. / Background: Rocking chair therapy has been poorly researched. There are no scientific research studies where the current rocking chair was evaluated. Aim: The aim of the study was to evaluate rocking chair therapy as a nursing intervention in an inpatient psychiatric setting. Method: A mixed method design, combining quantitative and qualitative approaches, was used. The participants were asked to rate their well-being in a form by using a Visual Analogue Scale (VAS) before and after rocking chair therapy. Participants also had the possibility to leave free text comments in the form. Results: The participants rated a 16% increase in their well-being after using the rocking chair. The average rocking time was 33 minutes. The majority of the participants are diagnosed with bipolar disorder. Many participants preferred to use the rocking chair during a specific time frame every day. The content analysis resulted in five categories and the underlying meaning could be expressed by the theme "Moving emotions". No adverse effects were recorded during the study. Both the quantitative and qualitative analysis show positive results and there are no contradictions in the results. Conclusion: This study support the mental health nurse to recommend psychiatric patients to try rocking chair therapy as a way to increase well-being or reduce distress, it is also a method well suited for self-management. Each patient has his/her own preferences for using rocking chair therapy. The use of rocking chair therapy can easily be included in the patient’s personal care plan.

Bakgrund: Självreflektion innebär att kunna iaktta sig själv, sina reaktioner och att kunnasamtala med sig själv om sina handlingar och om sina upplevelser. Det är ett medvetetsökande efter förståelse. Reflektion ger möjlighet att utveckla yrkesmässig medvetenhet omsitt eget sätt att fungera och reagera. Genom systematisk reflektion kan individen utvecklasoch koppla teori till praktik. Individen måste medvetet utvärdera sina erfarenheter för attkunna dra lärdom av dem. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors möjligheter till självreflektion inom psykiatriskvård. Metod: En integrativ litteraturstudie användes som metod. Data inhämtades från databasernaCinahl plus, PubMed och PsycINFO.Sammanlagt sex artiklar ligger till grund för resultat. Material har analyserats medWhittemore och Knafls (2005) analysmetod. Resultat: Sjuksköterskor behövde skapa utrymme för självreflektion. Studier visade attarbetsgivare behövde möjliggöra att självreflektion kunde utövas på arbetsplatsen ochmedarbetare måste värdesätta att självreflektion kunde fungera som ett hjälpmedel i denpsykiatriska omvårdnaden. Det var också viktigt att lärare och utbildare, i enutbildningssituation, var intresserade av individens lärande och hade kunskap om hur man lärut självreflektion. Slutsats: Möjligheter till självreflektion är tid, kunskap och en tillåtande miljö därsjuksköterskan eller sjuksköterskestudenten kan och vågar ställa frågor och där det finns engemensam norm som värdesätter självreflektion på arbetsplatsen. / Backgound: Self-reflection means being able to observe oneself, their reactions and beingable to talk to themselves about their actions and their experiences. It is a conscious search forunderstanding. Reflection provides the opportunity to develop professional awareness ofone ́s own way of functioning and reacting. Through systematic reflection, the individual candevelop and link theory to practice. The individual must consciously evaluate theirexperiences in order to learn from them. Aim: The purpose of this study is to elucidate nurses ́ opportunities for self-reflection inpsychiatric careMethod: An integrative literature study was used as a method. Data were obtained from thedatabases Cinahl Plus, PubMed and PSYCinfo. A total of six articles form the basis for theresult. The material has been analyzed using the Whittemore and Knafls (2005) method. Results: Nurses need to create space for self-reflection. The study showed that employersneeded to enable self-reflection to be exercised in the workplace and employees needed toappreciate that self-reflection could serve as an aid in psychiatric nursing. It was alsoeducators, in an educational situation, were interested in the individual ́s learning and hadknowledge of how to teach self-reflection. Conclusion: Opportunities for self-reflection are time, knowledge and a permissiveenvironment where the nurse or nurse student can and dare to ask questions and where there isa common norm that values self-reflection in the workplace.

Bakgrund: I tidigare forskning framkommer det att vårdkultur, teamarbete, personcentrerad vård och patientsäker vård har betydelse för att ge god psykiatrisk omvårdnad. Även god omvårdnad ur patienters perspektiv belyses. Detta område är högst relevant i vårdarbetet och under ständig utveckling därför behöver detta utforskas ytterligare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som har betydelse för god psykiatrisk omvårdnad för vuxna patienter inom slutenvården och på psykiatriskt boende. Metod: Data är insamlad från semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård samt psykiatrisk boende i Västmanland. Detta har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Redovisas i fyra kategorier: Att ha patienten i fokus, att känna sig värdefull, att ha praktiska förutsättningar för att bedriva god omvårdnad och att samspela med kollegor. Dessa kategorier har 14 tillhörande subkategorier. Slutsats: För att ge god psykiatrisk omvårdnad behöver sjuksköterskans kompetens tas tillvara och vårdvetenskapen behöver få tid och utrymme. Sjuksköterskans mående behöver uppmärksammas och värdesättas genom spegling och reflektion. Psykiatriska verksamheter behöver kunskap och fortlöpande utveckling för undvika att arbeta efter invanda mönster. Det krävs ett gott samarbete, öppenhet och goda attityder i teamet. För att bedriva god omvårdnad behöver sjuksköterskan ha helhetssyn och se personen bakom diagnosen. / Background: In previous research, it appears that the culture of care, teamwork, person- centered care and that the patient is receiving safe care are important for good psychiatric care. The previous research also highlights the patients’ experiences of good nursing. This subject is highly relevant in psychiatric care and in constant development therefore this needs further exploration. Purpose: To describe nurses’ experiences of what is important for good psychiatric care for adult patients in inpatient care and in psychiatric residential care. Method: Data were collected by semi-structured interviews with 10 nurses in psychiatric inpatient care and residential care in Sweden. Data has been analyzed with a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Reported in four categories: To have the patient in focus, to feel valuable, to have practical conditions for conducting good nursing and to interact with colleagues. These categories have a total of 14 associated subcategories. Conclusion: In order to provide good psychiatric care, the nurses competence need to be utilized and caring science needs more time and space. The nurses’ feelings need more attention and to be valued through reflection. The psychiatric care needs knowledge and continuous development to avoid habitualpatterns. Good teamwork, openness and good attitudes are required in the team. In order to perform good nursing, the nurse needs to have a holistic view and see the person behind the diagnosis.

Bakgrund: Att vårdas mot sin vilja medför en komplicerad vårdsituation, trots detta måste patienten kunna erbjudas en god humanistisk psykiatrisk hälso- och sjukvård på lika villkor. Att bli utsatt för tvångsåtgärder under vårdtiden kan medföra trauma och skadar behandlingsalliansen med patienten. Således blir en av de viktigaste faktorerna för att kunna uppnå en god psykiatrisk vård att i största möjliga mån försöka undvika tvångsåtgärder under vårdtiden. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters uppfattning av faktorer som bidrog till tvångsåtgärder. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ litteraturstudie och utgick från sökningar i de vetenskapliga databaserna, PubMed, Cinahl och PsycINFO. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet, vilka alla var utförda i nordiska länder. Studierna analyserades genom en metasyntes som utgick ifrån Thomas &amp; Hardens metod för tematisk syntes. Resultat: Det framkom att patienterna tyckte att det var personalen som i stor omfattning bidrog till att tvångsåtgärder blev nödvändiga. Sexton första nivåns teman identifierades i artiklarna. Fyra andra nivåns teman framkom där bland annat maktfaktorer, brister hos personalen och bristande delaktighet framkom, vilket slutligen mynnade ut i två resultatteman: Tvångsvård kunde skapa en maktobalans som missbrukades och ledde till onödiga tvångsåtgärder och starkare mellanmänskliga relationer mellan vårdare och vårdtagare bidrog till en mer personcentrerad vård som minskade antalet tvångsåtgärder. Efter bedömningen av GRADE CERQual framkom att det är möjligt att fyndet är en rimlig representation av fenomenet. Konklusion: För att kunna minska antalet tvångsåtgärder måste patienternas perspektiv stå i fokus, vilket innebär en personcentrerad vård där personalen utgår ifrån patientens synvinkel och behandlar dem som likvärdiga människor så att de kan vara mer delaktiga i sin vårdprocess. / Background: Being cared for against one's will entails a complicated care situation, despite this, the patient must be able to be offered good humanistic psychiatric health care. Being subjected to coercive measures during the care can lead to trauma and damage the treatment alliance with the patient. One of the most important factors to be able to achieve good psychiatric care is to try as much as possible to avoid coercive measures during the care. Aim: The aim of the study was to shed light on patients' perceptions of factors that contribute to coercive measures.Method: The study was conducted as a qualitative literature study and was based on searches in the scientific databases, PubMed, Cinahl and PsycINFO. Eight qualitative articles were included, all were made in the Nordic countries. The studies were analyzed through a meta-synthesis based on Thomas &amp; Harden's method for thematic synthesis. Results: It emerged that the patients thought that it was the staff who to a large extent contributed to the necessity of coercive measures. Sixteen first-level themes were identified in the articles. Four second-level themes emerged where, among other things, power factors, staff shortcomings and lack of participation emerged. Which ultimately resulted in two result themes: Compulsory care could create a balance of power that was abused and led to unnecessary coercive measures, and stronger interpersonal relationships between caregivers and care recipients contributed to a more person-centered care that reduced the number of coercive measures. After the assessment of GRADE CERQual, it emerged that it is possible that the finding is a reasonable representation of the phenomenon.      Conclusion: To reduce the number of coercive measures, the patients' perspective must be in focus, which means a person-centered care where the staff starts from the patient's point of view and treats them as equal people so that they can be more involved in their care.

Bakgrund: Sjuksköterskan möter dagligen patienter som lider av depression. Det är ett allvarligt tillstånd och innebär ett svårt lidande för de som drabbas. Patienter med depression som går obehandlade under en längre tid riskerar en försämrad funktionsförmåga, långvarig och ihållande sjukdom samt återinsjuknande. Att hjälpa dessa patienter kan vara en stor utmaning för sjuksköterskan då goda kunskaper, egenskaper och erfarenheter krävs för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad för individen. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad till patienter med depression. Metod: En litteraturstudie som baseras på 18 vetenskapliga artiklar. Sökningar i Cinahl, PubMedoch PsycInfo har utförts, artiklarna har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Fyra kategorier framkom vilka beskriver den psykiatriska omvårdnaden. Dessa är: Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer, Mellanmänskliga relationer, Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd och Hälsofrämjande interventioner. Diskussion: För en god vård krävs att sjuksköterskan hade en vilja och en ambition att lindra lidande, främja återhämtning och återställa hälsa för dessa människor. Patienten ska alltid vara i fokus och deras upplevelse av sjukdom och omvårdnad bekräftade om tillfredställande omvårdnadsåtgärder hade utförts av vården och gett de resultat som eftersträvats. Slutsats: Sjuksköterskan har med sin expertis inom den psykiatriska omvårdnaden en betydelsefull roll som behöver värdesättas och prioriteras i framtidens sjukvård. / Background: The nurse meets patients suffering from depression daily. It is a serious condition and causes severe suffering for those affected. Patients with depression who go untreated for an extended period of time risk impairment, long-term and persistent illnessand re-illness. Assisting these patients can be a major challenge for the nurse as good knowledge, characteristics and experiences are required to provide a person-centered care for the individual. Aim: Describe nurses' experiences of nursing for patients with depression. Method: A literature study based on 18 scientific articles. Searches in Cinahl, PubMed and PsycInfo have been carried out, the articles have been quality checked, analyzed and compiled. Result: Four categories emerged that describe psychiatric nursing. These are: "Nurse's personal and professional qualities", "Interpersonal relationships", "Nurse's assessment of the patient's condition" and "Health promotion interventions". Discussion: For good care, the nurse must have a will and ambition to relieve suffering, promote recovery and restore health for these people. The patient should always be in focus and their experience of illness and the caregiver confirms whether satisfactory nursing measures have been performed by the healthcare system and given the results that are sought. Conclusion: The nurse, with her expertise in psychiatric nursing, has an important role that needs to be valued and prioritized in future healthcare. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>

Bakgrund: Relationen till patienter inom den psykiatriska vården utgjorde grunden i psykiatrisk omvårdnad. Patienter med schizofreni upplevde att relationen kunde förbättras. Sjuksköterskor upplevde det svårt att få utrymme för att skapa relation. Syfte: Var att belysa sjuksköterskors upplevelser av relationen till patienter med schizofreni. Metod: En litteraturöversikt med 19 granskade vetenskapliga originalartiklar. Litteratursökning genomfördes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultatet sammanställdes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor upplevde förutsättningar, hinder och betydelse för relation. Förutsättningar var att skapa tillit, att mötas på samma nivå, att förstå helheten samt att inge hopp. Hinder var brist på kompetens, sjukdomsbilden samt organisatoriska brister. Betydelse var att vara trygg i sin roll och att vara ett stöd. Diskussion: De olika delarna som framkom i resultatet var beroende av varandra på olika sätt. Genom att relationen förbättrades kunde patienters livsproblem synliggöras och främja den psykiska hälsan. Slutsats: Kunskap om relationens betydelse ökade och sjuksköterskan fick ytterligare verktyg för att förbättra relationen till patienter med schizofreni. / Background: The relationship with patients in psychiatric care was the basis of psychiatric nursing. Patients with schizophrenia felt that the relationship could be improved. Nurses found it difficult to get space to create a relationship. Purpose: To elucidate nurses' experiences of the relationship with patients with schizophrenia. Method: A literature review with 19 original scientific articles reviewed. Literature search was conducted in Cinahl, PubMed and PsycINFO. The result was compiled with a qualitative content analysis. Results: The result showed that nurses experienced different factors in possibilities, obstacles and significance for the relationship. The possibilities were to create trust, to meet at the same level, to understand the whole and to give hope. Obstacles were a lack of skills, the disease picture and organizational deficiencies. Significance was being confident in their role and being a support. Discussion: The different parts that emerged in the result depended on each other in different ways. By improving the relationship, patients' life problems could be made visible and promoted mental health. Conclusion: Knowledge about the importance of the relationship increased and the nurse was given additional tools to improve the relationship with patients with schizophrenia. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>