Inledning: Röntgensjuksköterskan arbetar i en snabbutvecklande och högteknologisk miljö som ställer krav på kompetensutveckling för att säkerställa evidensbaserad och patientsäker vård. I dagsläget finns det begränsningar i möjligheter för vidareutbildning för röntgensjuksköterskor i Sverige. Syfte: Studiens syfte var att undersöka röntgensjuksköterskors inställning till och erfarenhet av kompetensutveckling. Metod: Kvantitativ enkätstudie med 91 deltagande röntgensjuksköterskor från Sverige. Resultat: I studien så framkommer det att kompetensutveckling är viktigt då det förbättrar patientsäkerheten, höjer vårdkvaliteten och framför allt stärker yrkesrollen. De flesta anser sig ha möjligheter till kompetensutveckling men är missnöjda med utbudet. Många upplever begränsningar till att delta vid kompetensutveckling och de återkommande faktorerna är personalbrist, tidsbrist, arbetsbelastning och brist på ekonomiskt stöd. Det framkommer även att finansiella belöningar kan spela en stor roll i att motivera anställda till att engagera sig i utbildning. Slutsats: Enkätstudien visar att intresset för kompetensutveckling är stort hos deltagarna, men det behöver bli tydligare i kommunikationen mellan ledning och personal vad som finns att tillgå samt vilket ekonomiskt stöd som finns. Radiografi är ständigt under utveckling och röntgensjuksköterskan måste följa med i utvecklingen för att kunna arbeta patientsäkert.

No description available.

Detta arbete handlar om en relativt ny profession på den svenska arbetsmarknaden, men desto större utomlands, nämligen sonografer. För att som röntgensjuksköterska kunna arbeta som sonograf i Sverige krävs vidareutbildning inom medicinskt ultraljud. Efter avklarad utbildning får sonografen utföra ultraljudsundersökningar på egen hand och dessutom genomföra den preliminära granskningen av undersökningen. Med ökad läkarbrist och ökade krav på mer radiografisk utredning är sonografen en resurs som kan avlasta radiologen och dom radiologiska klinikerna. Arbetet har utformats som en systematisk litteraturstudie med syftet att jämföra sonografers förmåga gällande bedömning och utlåtande gentemot radiologer och andra specialistläkare inom ultraljudsundersökningar. Författarna har sökt artiklar och studier om ämnet i flertalet databaser med hjälp av olika sökord som kan relateras till syftet. Studier och artiklar har sedan valts ut och kvalitetsgranskats för att värdesätta dess trovärdighet.  Resultatet presenteras i två olika tabeller utefter två olika metoder. Sammanlagt inkluderades 13 stycken artiklar i resultatet, dessa var utförda utanför Sveriges gränser, i länder där sonografen är ett vanligt inslag i vården. Resultatet visar att sonografer håller en hög kvalité gällande bedömning och utlåtande efter utförd ultraljudsundersökning. Med hänsyn till ökad läkarbrist motiverar resultatet ökad diskussion om sonografers användningsområden och yrkesroll inom svensk sjukvård.

No description available.

Inledning: Världen förändrades när covid-19 pandemin bröt ut. På bara några dagar förändrades sjukvården drastiskt med nya arbetssätt och rutiner som sjukvårdspersonal behövde anpassa sig till. Diagnostisering med hjälp av röntgenundersökningar spelade en stor roll i vården av patienter med covid-19. Det innebar att röntgensjuksköterskor fick ställa om sitt arbetssätt och fick mer akuta patienter som behövde genomgå röntgenundersökningar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva röntgensjuksköterskors upplevelser av att arbeta under covid-19 pandemin. Metod: Författarna har gjort en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys. Nio artiklar analyserades med manifest ansats. Resultat: Litteraturstudien visade att röntgensjuksköterskor kände rädsla och oro över viruset. De upplevde frustration och maktlöshet gällande otydliga instruktioner om skyddsutrustning och arbetsrutiner, samt att de inte kunde utföra en personcentrerad vård. Ökad arbetsbelastning medförde att röntgensjuksköterskor beordrades längre arbetspass. Till följd av detta upplevde flera röntgensjuksköterskor stress och ångest. Röntgensjuksköterskor upplevde att de inte ansågs vara en del av frontlinjen, trots att de dagligen hade ett patientnära arbete med covidsjuka patienter. Slutsats: Röntgensjuksköterskorna har haft en viktig del i diagnostiseringen av covidsjuka patienter. Olika faktorer har gemensamt påverkat röntgensjuksköterskors upplevelser av sin arbetssituation under pandemin. För att värna om röntgensjuksköterskans arbetsförhållanden inför framtida pandemier bör en bättre beredskap implementeras.

Introduktion: En god och nära samt mer personcentrerad vård har förutsättning att gagna våra mest sköra patienter, vilket gör ämnet relevant för professionen. Utvecklingen av mobila team i form av mobil radiografi ligger därmed i linje med nära vård. Röntgensjuksköterskors inställning till och erfarenheten av utvecklingen av mobila arbetssätt är ännu ett relativt outforskat område. Syfte: Att undersöka attityden till och erfarenheten av mobil radiografi bland yrkesverksamma röntgensjuksköterskor. Metod: En egenkonstruerad digital enkätundersökning riktad till röntgensjuksköterskor. 72 respondenter besvarade enkäten. Resultat: Majoriteten av de 72 respondenterna har aldrig arbetat med mobil radiografi. Av de 19 respondenter som har arbetat med detta arbetssätt tidigare kan majoriteten tänka sig att arbeta med detta i framtiden. Vidare är 54% av samtliga respondenter positivt inställda till att arbeta med mobil radiografi i framtiden. De respondenter som varit yrkesverksamma under 5–10 år är mest positiva till detta arbetssätt och de respondenter som varit yrkesverksamma i färre än 5 år är mest tveksamma. Slutsats: Respondenterna upplever mobil radiografi som ett arbetssätt som potentiellt kan bidra till en mer personcentrerad och nära vård.

Inledning: Inom dagens röntgenverksamhet, där personalbristen är omfattande, förlitar sig regionerna i större utsträckning på att anställa röntgensjuksköterskor tillfälligt via bemanningsföretag. Detta väcker frågor kring vad som krävs för att möjliggöra ett patientsäkert arbetssätt. Oavsett vilken anställningsform en röntgensjuksköterska har krävs vissa förutsättningar för att kunna arbeta patientsäkert. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga tillsvidareanställda och tillfälligt anställda röntgensjuksköterskors förutsättningar för att arbeta patientsäkert. Metod: En enkätundersökning genomfördes via flera regioner med nationell spridning i Sverige samt genom en grupp i sociala medier. Enkäten inspirerades av SKL:s handbok om patientsäkerhet indelat i områden: arbetsplats och organisation, information och rutiner samt samarbete och bestod av flervalsfrågor. Resultat: Majoriteten av respondenterna ansåg inte att det fanns tillräckligt med bemanning för att klara av arbetsbelastningen och patientsäkerheten offrades ibland för att hinna få mer gjort. Att få information om och diskutera misstag som inträffar/kunde ha inträffat på arbetsplatsen visade sig inte vara helt självklart. Däremot vågar majoriteten göra en avvikelserapport om något fel inträffat eller kunde ha inträffat. Samarbetet mellan röntgensjuksköterskor upplevdes till största del som bra medan samarbetet med övriga yrkesroller inom verksamheten upplevdes som ännu bättre. Slutsats: Sammanfattningsvis visar studiens resultat att behov av förbättring finns gällande arbetsbelastning, arbetsklimat och rutiner för att skapa förutsättningar för att arbeta patientsäkert. Samarbetet mellan röntgensjuksköterskor oavsett anställningsform fungerar delvis. Brister i samarbete kan leda till kommunikationssvårigheter som påverkar patientsäkerheten negativt. Det kan vara svårt att bygga ett fungerande samarbete med tanke på att möjligheten att tillsätta tjänster för röntgensjuksköterskor är ett gemensamt problem för Sveriges regioner.

Introduktion: Det råder brist på legitimerade röntgensjuksköterskor i samtliga regioner i Sverige. Att det finns tillräckligt med personal som har adekvat kompetens är en grundläggande förutsättning för god patientsäkerhet och kan minska risken för vårdskada. Röntgensjuksköterskor har ett stort ansvar att utföra sitt arbete patientsäkert. Syfte: Att beskriva röntgen-sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta under minskad bemanning. Metod: En kvantitativ deskriptiv enkätundersökning med kvalitativa inslag genomfördes under hösten 2022. Populationen var legitimerade röntgensjuksköterskor med minst fem års arbetslivserfarenhet. Resultat: Resultatet visade att röntgensjuksköterskor ansåg att deras avdelning inte har den bemanning som krävs för att möta vårdbehovet. Arbetsbelastningen har ökat för personalen och modaliteter har hållits stängda varje vecka på grund av otillräcklig bemanning. Ohälsa hos personalen angavs vara en konsekvens. Samarbete bedömdes fungera bra trots minskad bemanning men ensamarbete har förekommit i situationer där ensamarbete inte bör utföras. Hög arbetsbelastning anses vara ett arbetsmiljöproblem som gör avdelningen till en mindre attraktiv arbetsplats. Instämmandegraden var hög i att röntgensjuksköterskor upplever att det bara är tur att inga allvarliga misstag sker på deras avdelning. Slutsats: För att upprätthålla en god patientsäkerhet och god arbetsmiljö på en röntgenavdelning är det viktigt att vara medveten om vilka konsekvenser minskad bemanning kan innebära. Att beskriva röntgensjuksköterskors perspektiv hur det är att arbeta under minskad bemanning kan ge värdefull vägledning om vilka proaktiva åtgärder och förbättringar som behöver göras.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste typen av cancer hos kvinnor och med hjälp av mammografi screeningar kan cancern hittas i ett tidigt skede. En annan anledning till att söka sjukvård är om kvinnorna känner något ovanligt i bröstet. För att diagnostisera bröstcancer används diagnostikmetoden trippeldiagnostik som består av mammografi och ultraljud med eventuell biopsi. Under kvinnans gång, från att misstänka bröstcancer, genom undersökningarna till och med de får sin diagnos uppkommer olika känslor. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kvinnors upplevelser i samband med trippeldiagnostiken vid misstänkt bröstcancer. Metod: Åtta vetenskapliga artiklar hittades via databassökningar inom CINAHL och Scopus, samt manuella sökningar. Dessa artiklar granskades och analyserades för att besvara syftet. Resultat: Utifrån analyser av de åtta artiklar redovisas med tre kategorier och sex underkategorier. Kategorierna var ”Kommunikationen vid undersökningstillfället”, ”Upplevelser av undersökningarna” och ”Väntan på besked”. Konklusion: Att misstänka bröstcancer upplevdes skrämmande, oroväckande och ångestfylld. Känslorna följer kvinnorna hela vägen till och med de får sin diagnos. Med hjälp av litteraturstudien ”Den värsta tiden i mitt liv…” kan röntgensjuksköterskor få en inblick i hur kvinnor upplever de olika momenten inför sin diagnos och kan därmed informera, bemöta och undersöka kvinnorna på ett respektfullt och professionellt sätt. / Background: Breast cancer is one of the most common cancer diseases for women. With the help of regular participation of mammography screening there is a high rate of finding breast cancer in an early state. Another way to find breast cancer is when women feel something abnormal in their breast, for example a lump. To diagnose breast cancer you use examinations such as mammography and ultrasound with possible biopsy sample, these examinations are called triple diagnosis. Through the experience of suspecting breast cancer, during the breast examinations until the moment women get their diagnosis different feelings arise. Aim: The aim of this literature study was to elucidate women's lived experience during the triple diagnosis of suspected breast cancer disease. Method: Eight scientific articles were found through database searching on the databases CINAHL and Scopus. Manual search were also made. The search and analyzing were made to fulfill the purpose of this literature study. Results: The eight analyzed articles were summed up to three categories and six subcategories. These categories were “Communication at the time of the examination”, “Examination-experience” and “In the process of waiting for results”. Conclusions: Women who suspect having breast cancer experienced the feelings of fear, worry and anxiety throughout the whole process until diagnosis. The literature study “The worst time of my life…” gives X-ray nurses an insight of women‘s lived experiences of the examinations through their time of suspected breast cancer. With this insight x-ray nurses learn to inform, examine and meet their patients professionally and with respect.

Bakgrund: Forskning visar att barn är känsligare för joniserande strålning än vuxna. Röntgenundersökningar får inte utföras i onödan och nyttan med undersökningen skall överstiga dess risker. Det är viktigt att optimera röntgenundersökningar och så långt som möjligt minimera stråldoser utan att påverka det diagnostiska resultatet, då forskning visar att även låga stråldoser kan ge upphov till DNA-skador och i förlängningen orsaka cancer. Syfte: Att beskriva metoder som optimerar röntgenundersökningar och minskar stråldosen till barn vid konventionell röntgen. Metod: Litteraturstudie vars resultat är baserat på 14 vetenskapliga artiklar funna i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat: Det fanns ett flertal metoder och tillvägagångssätt som optimerar röntgenundersökningar och minskar stråldosen till barn vid konventionell röntgen. Metoderna berörde åtgärder i undersökningsrummet, parametrar, filtrering och ny teknik. Konklusion: Röntgensjuksköterskor med kunskap om optimering har goda möjligheter att sänka stråldoser till barn vid konventionell röntgen. / Background: Research shows that children are more sensitive to ionizing radiation than adults. X-ray imaging may not be performed unnecessarily and its necessity must exceed the risks. It is important to optimize the imaging and as far as possible minimize the radiation dose without affecting the diagnostic performance negatively. Research shows that even low doses of radiation can cause DNA damage and ultimately induce cancer. Objective: The aim of this paper was to describe methods that optimize the x-ray examination and reduce radiation doses to children in conventional radiography. Method: A literature study whose results are based on 14 scientific articles found in the databases PubMed and CINAHL and manual searches. Results: There were several methods that optimize the x-ray examination and reduce the radiation doses to children in conventional radiography. These methods concern approaches in the examination room, parameters, filtering and new technology. Conclusion: Radiographers’ with knowledge of optimization have good opportunities to lower radiation doses in x-ray examinations of children in conventional radiography.