Prostate cancer is the most common cancer in Sweden. Patients with the condition have a good prognosis in general and most cases can be treated. Localized prostate cancer is primarily treated via surgery or radiation therapy and is diagnosed with the help of different imaging modalities, such as magnetic resonance imaging, MRI, and positron emission tomography, PET. The diagnosis is confirmed and the aggressiveness of the cancer is determined through biopsies. Samples from a small part of the prostate are extracted and then examined. This could mean that parts of higher aggressiveness may be missed, which in turn could lead to under-treatment of the cancer. The aggressiveness of a lesion can be described by Gleason Score, GS, which is determined by an visual assessment of the shape, size and arrangement of the cells. The aim of this study was to correlate GS with in-vivo images using MRI and PET. This was accomplished by investigating image data from PSMA PET, Acetate PET, Ktrans MRI and T2-weighted MRI from a cohort of 26 prostate cancer patients containing 74 lesions. Regions of interests, ROI:s, were created and applied on all images. Statistics such as median and max value were extracted from each ROI. The statistics were combined to get a wide range of descriptive variables for each respective imaging modality. These were normalised against a certain zone of the prostate or only the absolute value. The results indicated that PSMA PET, Acetate PET and Ktrans MRI were correlated to GS, while T2-weighted MRI was not. Data also indicated that PSMA PET, Acetate PET and Ktrans MRI give complementary information to each other, which could indicate that a combination of the modalities would better predict GS. The implications of these findings could affect both the diagnostics and the treatment of prostate cancer.

Bakgrund: Magnetresonanstomografi (MRT) innebär stora diagnostiska och medicinska möjligheter, men ofta ett obehag för patienterna som kan bero på en rad olika anledningar. Patienternas upplevelser i samband med en magnetkameraundersökning är viktigt för att röntgensjuksköterskan ska få patienterna att känna en trygghet och kunna etablera kontakt.  Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa patienters erfarenheter i samband med en magnetkameraundersökning. Metod: En litteraturstudie med resultat från åtta kvalitativa studier. Artiklarna kvalitetgranskades samt analyserades. Sökningar har genomförts i PubMed och CINAHL.  Resultat: Utifrån analysen formades tre kategorier och åtta subkategorier. Kategorierna var: Att ligga i mr-kamera, att genomgå undersökningsproceduren samt känslor. Patienter upplever någon form av smärta och obehag i samband med MR-undersökningen. En del patienter upplever någon form av negativa känslor vid undersökningen, medan andra inte.  Konklusion: Kommunikation, trygghet och informationsanpassning är en viktig del för patienternas upplevelser i samband med en magnetkameraundersökning och möjligheten för att reducera dess negativa känslor som uppstår. / Background: Magnetic resonance imaging imply great diagnostical and medical opportunities, but entails often a discomfort for the patient, due to several different reasons. The patients’ experiences regarding the magnetic resonance imaging examination are important for the feeling of safeness and establish a contact with the x-ray nurse.  Aim: The literature study’s aim was to illustrate the experiences of patients regarding examination with magnetic resonance imaging.  Method: A literature study with results from eight qualitative studies. Articles that were reviewed with quality and were also analyzed. Searches have been carried out in PubMed and CINAHL.  Result: From the analysis, three categories were formed and also eight subcategories. The categories were: To lie in an MRI-scan, to undertake the examination procedure and also feelings. Patients experiences some kind of pain and discomfort during the MRI-scan. Some patients experience some negative feelings during the examination, whereas others do not experience that.  Conclusion: Communication, safeness and adaptation of the information are crucial parts for the experiences for the patients, regarding an examination within a magnetic resonance imaging, and the possibilities to reduce the negative feelings that occur during this kind of examination.  Keywords:

Bakgrund: Sedan i början av 2020 har världen drabbats av covid-19-pandemin som har en negativ påverkan på anställdas välbefinnande. Enligt flertal studier har pandemin resulterat i negativa bieffekter såsom stress, depression och utbrändhet. Syfte: Studiens syfte var att undersöka röntgensjuksköterskors upplevelser av stress under covid-19-pandemin samt hur pandemin påverkar deras arbete och hälsa. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med semi-strukturerade intervjufrågor, som 11 röntgensjuksköterskor tog del av. Metoden för dataanalys var en kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt förhållningssätt. Resultat: Majoriteten av deltagarna har upplevt en hög arbetsrelaterad stress under deras arbete som var varierande bland enheterna. De faktorer som mest har gett upphov till stressen var arbetsbelastningen, kunskapsbristen, arbetskraven samt rädslan att smittas och smitta vidare. Dessutom har stressen drabbat deltagarna både psykiskt och fysiskt på olika sätt, men somliga deltagare kunde hantera stressen. Det förekom även mer eller mindre påverkan på röntgenavdelningen rörande arbetsbelastning, omvårdnad och stämning, där arbetsbelastningen hade påverkats som mest. Slutsats: Arbetsrelaterad stress upplevs av majoriteten av röntgensjuksköterskorna i studien. Faktorerna som leder till denna stress varierade mycket mellan individer. Samtliga deltagare påstod att stressen har ökat sedan covid-19-pandemins start, och att utökad arbetsbelastning är en faktor till det. / Background: Since the beginning of 2020, the world has contracted the covid-19 pandemic, which has a negative impact on employee well-being. According to several studies, the pandemic has resulted in negative side effects such as stress, depression and burnout.  Aim: The aim of the study was to investigate X-ray nurses' experiences of stress during the covid-19 pandemic and how the pandemic affects their work and health.  Method: The study was conducted as a qualitative interview study with semi-structured interview questions, which 11 X-ray nurses took part in. The method for data analysis was a qualitative content analysis with an inductive approach.  Results: Most of the participants experienced a high level of work-related stress during their work, which varied among the units. The factors that have most given rise to stress were the workload, the lack of knowledge, the work demands and the fear of becoming infected and passing on the disease. In addition, the stress has affected the participants both mentally and physically in different ways, but some participants were able to handle the stress. There was also more or less influence on the X-ray department regarding workload, care implementation and atmosphere, where the workload had been affected the most.  Conclusion: Work-related stress is experienced by most X-ray nurses. The factors that lead to this stress varied greatly between individuals. All participants claimed that stress has increased since the start of the covid-19 pandemic, and that increased workload is a factor in this.

Magnetic resonance imaging (MRI) utilizes the magnetic properties of tissues to generate image-forming signals. MRI has exquisite soft-tissue contrast and since tumors are mainly soft-tissues, it offers improved delineation of the target volume and nearby organs at risk. The proposed Magnetic Resonance-only Radiotherapy (MR-only RT) work flow allows for the use of MRI as the sole imaging modality in the radiotherapy (RT) treatment planning of cancer. There are, however, issues with geometric distortions inherent with MR image acquisition processes. These distortions result from imperfections in the main magnetic field, nonlinear gradients, as well as field disturbances introduced by the imaged object. In this thesis, we quantified the effect of system related and patient-induced susceptibility geometric distortions on dose distributions for prostate as well as head and neck cancers. Methods to mitigate these distortions were also studied. In Study I, mean worst system related residual distortions of 3.19, 2.52 and 2.08 mm at bandwidths (BW) of 122, 244 and 488 Hz/pixel up to a radial distance of 25 cm from a 3T PET/MR scanner was measured with a large field of view (FoV) phantom. Subsequently, we estimated maximum shifts of 5.8, 2.9 and 1.5 mm due to patient-induced susceptibility distortions. VMAT-optimized treatment plans initially performed on distorted CT (dCT) images and recalculated on real CT datasets resulted in a dose difference of less than 0.5%.  The magnetic susceptibility differences at tissue-metallic,-air and -bone interfaces result in local B0 magnetic field inhomogeneities. The distortion shifts caused by these field inhomogeneities can be reduced by shimming.  Study II aimed to investigate the use of shimming to improve the homogeneity of local  B0 magnetic field which will be beneficial for radiotherapy applications. A shimming simulation based on spherical harmonics modeling was developed. The spinal cord, an organ at risk is surrounded by bone and in close proximity to the lungs may have high susceptibility differences. In this region, mean pixel shifts caused by local B0 field inhomogeneities were reduced from 3.47±1.22 mm to 1.35±0.44 mm and 0.99±0.30 mm using first and second order shimming respectively. This was for a bandwidth of 122 Hz/pixel and an in-plane voxel size of 1×1 mm2.  Also examined in Study II as in Study I was the dosimetric effect of geometric distortions on 21 Head and Neck cancer treatment plans. The dose difference in D50 at the PTV between distorted CT and real CT plans was less than 1.0%. In conclusion, the effect of MR geometric distortions on dose plans was small. Generally, we found patient-induced susceptibility distortions were larger compared with residual system distortions at all delineated structures except the external contour. This information will be relevant when setting margins for treatment volumes and organs at risk.   The current practice of characterizing MR geometric distortions utilizing spatial accuracy phantoms alone may not be enough for an MR-only radiotherapy workflow. Therefore, measures to mitigate patient-induced susceptibility effects in clinical practice such as patient-specific correction algorithms are needed to complement existing distortion reduction methods such as high acquisition bandwidth and shimming.

Centrala venösa infarter används inom vården för att administrera läkemedel, ge parenteral nutrition och för blodprovstagning. Indikationer på att en patient behöver en central venös infart är att patienten behöver akut vård eller långvarig intravenös administrering av läkemedel. Många av dessa patienter behöver dessutom genomgå undersökningar via datortomografen (DT), där kontrastmedel kan krävas för att undersökningen ska kunna utföras. Syfte: Syftet med litteraturöversiktet var att sammanställa kunskap om centrala venösa infarters användbarhet vid administrering av kontrastmedel i samband med DT undersökningar. Metod: En allmän litteraturöversikt som baseras på tolv kvantitativa artiklar. Resultat: I de tolv artiklarna så uppmärksammades fyra kategorier som syftar till användbarheten: Tryck och Flödeshastigheter, Kateterspetsläge, Efterspolning och Diagnostisk bildkvalitet. Flera av studierna visade på kateterspetsförskjutning i samband med en kontrastmedelsinjektion med tryckspruta på DT. Tre av de fyra studier som kontrollerade bildkvalitet visade på bra diagnostisk bildkvalitet. Slutsats: Centrala venösa infarter är användbara vid administrering av kontrastmedel under datortomografiundersökningar under förutsättning att röntgensjuksköterskan har rätt kunskap om användandet av dem. Nationella riktlinjer behövs för att underlätta röntgensjuksköterskans arbete med dem så att hanteringen av dem utförs patientsäkert. / Central venous access is used in healthcare for drug administration, blood sampling, and providing parenteral nutrition. Indications for a patient needing a central venous access are either that a patient needs urgent care or prolonged intravenous administration of drugs. Many of these patients also need to undergo examinations via computed tomography (CT), where contrast agents may be required for the examination to be performed. Purpose: The purpose of the literature review was to compile knowledge about the usability of central venous access during the administration of contrast agents in connection with CT examinations. Method: A general literature review based on twelve quantitative articles was performed. Result: In the twelve articles, four categories were observed with the aim being usefulness: Pressure and Flow Rates, Catheter Tip position, Flushing and also Diagnostic Image Quality. Several of the studies showed catheter tip displacement being in connection with a contrast injection of a syringe during the CT examinations. Three of the four studies that controlled image quality showed good diagnostic image quality. Conclusions: Central venous access is useful in the administration of contrast agents during computed tomography examinations, provided that the radiographer has the correct knowledge of their use. National guidelines are needed to facilitate the radiographers work with them so that their usability is carried out with patient safety in mind.

White matter hyperintensities (WMH) are commonly found as bright regions in brain MRI images in older individuals. They are associated with various neurological and vascular diseases, such as stroke, dementia, and cardiovascular disorders. WMH is also one of the seven radiological parameters included in the idiopathic normal pressure hydrocephalus (iNPH) Radscale, used to grade the radiological signs of normal pressure hydrocephalus. The radiological patterns are highly heterogenous, making quantification and classification of WMHs complex. In this project, an automated method for quantitative and qualitative assessment of white matter hyperintensities was developed based on the deep learning architecture nnU-Net.  Different configurations of the nnU-Net network were trained on a publicly available dataset from the 2017 Medical Image Computing and Computer Assisted Invention Society (MICCAI) WMH segmentation challenge constituting different grades of WMHs, and eventually ensembled to produce the final output of the segmentation model. Based on the segmentation result, a volumetric assessment was performed using Fazekas scale, which can then be used as one of the essential radiological parameters in the iNPH Radscale. Furthermore, the pipeline subdivides and classifies the hyperintense regions based on spatial information and T1-signal intensity, which is believed to have a significant impact on the pathology of the WMHs.  The final pipeline accurately segments WMHs from T1-weighted and FLAIR MRI images with a Dice’s similarity coefficient of 0.81, quantitatively classifies each case according to Fazekas scale and further subdivides each hyperintense voxel based on its location in the brain and intensity in the T1-weighted image. Hopefully, this can serve as a meaningful tool in the diagnosis of iNPH as well as future research aiming to fully understand the clinical implications of different types of WMHs.

Introduktion: Röntgenmottagningen på Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ) undersökertraumapatienter med sliding gantry datortomografi (SGDT). I ett SGDT-system står bordet fastpå plats och det är istället gantryt som rör sig över patienten under bildtagningen. Detta öppnarupp för möjligheten till ett nytt arbetssätt vilket kan påverka både röntgensjuksköterskor ochpatienten. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur SGDT påverkar röntgensjuksköterskans arbete vidtrauma och akutverksamhet. Underlättar SGDT arbetsflödet för röntgensjuksköterskor? I sådanafall hur? Metod: Studien utfördes som en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Tioröntgensjuksköterskor deltog i studien. För att koda material och skapa tema gjordes en kvalitativinnehållsanalys. Resultat: Fördelar med SGDT är att arbetsflödet blivit smidigare eftersom det finns en tydligareroll i traumarummet, det är bättre organiserat, samarbetet med traumateamet har blivit bättre ochröntgensjuksköterskorna återgår fortare till normala akutflödet. Nackdelen med SGDT är att detinte är anpassad till ett vanligt akutflöde på USÖ. Slutsats: SGDT underlättar arbetsflödet för röntgensjuksköterskan vid en traumasituation med ettförbättrat samarbete, kommunikation och organisering. Dock är SGDT inte optimal för detvanliga akuta flödet. / Introduction: The department of radiology at Örebro University Hospital (USÖ) examinestrauma patients with sliding gantry computed tomography (SGDT). A SGDT system incorporatesa stationary examination table with a gantry that passes over the patient during scanning. Thisnovel method has the potential to affect both the radiographer as well as patient care. Aim: The aim of the study is to ascertain how SGDT affects the work of radiographers in traumaand emergency care. Does a SGDT facilitate an improved workflow for radiographers? If so,how? Method: The study used a qualitative design with semi-structured interviews. Ten radiographersfrom USÖ participated in the study. A qualitative content analysis was performed to create codesand themes from the collected materials. Results: The foremost benefit of SGDT is that the radiographers’ workflow improved. This isdue to a clearer role in the trauma suite, improved organisation, better interprofessionalcooperation with the trauma team and the ability to return more quickly to regular acuteexaminations. A drawback with SGDT is that it is suboptimal for normal acute examinations. Conclusion: SGDT facilitates a better workflow for radiographers in trauma examinationsbecause of improved coordination, communication and organisation, with few drawbacks.

A common problem within positron emission tomography examinations of the brain is the motion of the patient. If the patients ́ head moves during an examination all the data acquired after the movement will not be suited for clinical use. This means that a lot of data recovered from PET is not used at all. Motion tracking during PET acquisitions of the brain is not a well explored issue within medical imaging in relation to the magnitude of the problem. Due to the radiation risks of the examination and the logistics at the hospital, a second acquisition is not preferred. Therefore a method to avoid a second acquisition would be welcome. PET data saved in list mode makes it possible to analyze the data during an examination. By calculating the center of mass of the object examined in list mode only using the raw data from PET and use it as a tracking point, it would be possible to track a motion during an acquisition. The center of mass could therefore possibly be used as a reference to connect two different time intervals on each side of the moment were the motion occurred. The raw PET data used for this project was acquired in the Nuclear Medicine Department in Karolinska University Hospital in Huddinge and covered four turns of one minute acquisitions in different positions and with two different objects that were saved in list mode. The acquisitions were analyzed with the Siemens software e7-tools and sliced into time intervals. To calculate the center of mass within these time intervals, two methods were developed. One method only used the Siemens software e7-tools and histogrammed the time of flight bin position. The other method used each event position in its sinogram to calculate a center of mass sinusoidal equation. This equation lead to coordinates describing the center of mass in a specific slice. / Ett vanligt problem inom positronemissiontomografiundersökningar av hjärnan är rörelser från patienten. Om patienten rör sitt huvud under undersökningen kommer all förvärvad data inte vara kliniskt lämpad. Detta innebär att en stor del av datan från en PET-undersökning inte används över huvud taget. Rörelsespårning under PET undersökningar av hjärnan är ett relativt outforskat ämne inom medicinsk bildgivning i relation till amplituden av problemet. På grund av strålningsrisken av un- dersökningen och logistiken på sjukhusen, är en andra bildtagning inte att föredra. Därför skulle en metod för att undvika en andra bildtagning vara uppskattad. PET-rådata sparad i list mode möjliggör analys av data inom tidsspektrat av en undersökning. Genom att beräkna det undersökta objektets barocentrum genom att enbart använda rådata sparad i list mode och använda detta som en referenspunkt, så finns en möjlighet att följa en rörelse under en undersökning. Objektets barocentrum skulle kunna fungera som en referenspunkt för att binda ihop två olika tidsegment på varsin sida om tillfället då en rörelse har skett. Rådatan som användes i detta projekt var förvärvad vid nukleärmedicinska avdelningen på Karolinska Universetetssjukhuset i Huddinge och täckte fyra stycken undersökningar på en minut vardera i olika positioner och två olika objekt som sparades i list mode. Datainsamlingarna över- sattes med Siemens-mjukvaran e7-tools och delades sedan upp i tidsegment. För att räkna ut ett barocentrum i dessa tidssegment så utvecklades två metoder. En metod använde sig enbart av Siemens-mjukvaran e7-tools och använde dess funktion ”histogramming” för att dela upp alla events time of flight position. Den andra metoden använde varje events position i dess sinogram för att beräkna en barocentrisk sinusformad funktion. Denna funktion ledde till koordinater som beskrev masscentrum i en specifik skiva.

Bakgrund: Antalet magnetresonanstomografi (MR)-undersökningar ökar kontinuerligt vilket resulterar i ökat antal fall där annan sjukvårdspersonal, som i denna studie kallad för övrig personal, följer med patienten in i MR-rummet. Eftersom arbetet i en MR-miljö innefattar väldigt starka magnetfält bör all personal som skall vistas i och omkring MR-rummet ha genomgått en MR-säkerhetsutbildning för att förebygga skadliga och potentiellt dödliga olyckor .  Syfte: Denna studie syftar till att undersöka MR-personalens säkerhetsupplevelser när övrig personal är närvarande i MR-miljön, samt om det föreföll skillnader mellan universitetssjukhus och medelstora sjukhus i fyra kategorier: teamsamarbete, säkerhetsklimat, incidentrapportering och utbildning.  Metod: En empirisk kvantitativ enkätstudie som utgick från enkäten SAQ (Safety Attitudes Questionnaire)användes vilken anpassades för att besvara studiens syfte. Enkäten distribuerades till sju universitetssjukhus och sju medelstora sjukhus där målgruppen var röntgensjuksköterskor som arbetade med MR.  Dataanalysen genomfördes med hjälp av statistikprogramvaran SPSS för att kunna bearbeta resultaten.  Resultat:  Röntgensjuksköterskor upplevde en känsla av osäkerhet när övrig personal är närvarande i MR-miljön och att det fanns bristfällig kunskap och utbildning för att upprätthålla ett MR-säkert arbetssätt. Det fanns även signifikant skillnad mellan universitetssjukhus och mellanstora sjukhus avseende efterlevnad av säkerhetsrutiner och riktlinjer samt MR-säkerhetsutbildning bland övrig personal.  Slutsats: Denna studie visade att övrig personal utgör en väsentlig bidragande faktor till ökade risker för MR-relaterade olyckor. Resultaten tyder även på att det finns skillnader i efterlevnad av säkerhetsrutiner och riktlinjer samt MR-säkerhetsutbildning bland övrig personal, där faktorerna i båda fallen visade att universitetssjukhus hade bättre utfall än medelstora sjukhus. / Background: The number of Magnetic Resonance Imaging (MRI) -examinations is constantly increasing and thus the number of cases where other healthcare personnel, referred to as "other personnel" in this study, accompany the patient into the MRI room. Because the MRI-environment includes strong magnetic fields ,all personnel who are to be present in and around the MRI room should have undergone MRI safety training to prevent harmful and potentially fatal accidents. Objectives: This study aim to investigate the safety experiences of MRI personnel when other personnels are present in the MRI environment and explore potential differences between university hospitals and medium-sized hospitals in four categories, teamwork, safety climate, incident rapporting and education .  Methods: A quantitative survey using the adapted Safety Attitudes Questionnaire (SAQ) in order to answer the purpose of the study was conducted. The survey was distributed to seven university hospitals and seven medium-sized hospitals, targeting radiographers working with MRI. Data analysis was performed using the statistical software SPSS to be able to process the results.  Results: Radiographers experienced a sense of uncertainty when other personnels were present in the MRI environment, indicating a lack of knowledge and training to maintain adequate MRI safe working method.There was also a significant difference between university hospitals and medium-sized hospital regarding compliance with safety routines and guidelines as well as MRI safety training amongst other staff.  Conclusion: This study demonstrated that other personnels constitute a significant contributing factor to increased risks of MRI-related accidents. The results also suggest differences in adherence to safety procedures, guidelines, and MR safety training among the other personel, with both factors indicating better outcomes in university hospitals compared to medium-sized hospitals.

Positronemissionstomografi är en väl använd modalitet som kan hjälpa till att ge information om olika organs tillstånd. Ett problem som kan uppstå när man utför undersökningar är att patientrörelser, i synnerhet andning, förvränger de resulterande bilderna. Detta är ett vanligt problem och kan leda till komplikationer som inkorrekt diagnos och i sin tur felbehandling. Om rörelsen är för kraftig kan det till och med göra bilden värdelös, vilket tvingar patienten att genomgå en ny examination som är kostsam både för patientens hälsa och för sjukhuset som utför undersökningen. För att förhindra att detta inträffar har flera studier gjorts för att anpassa bilderna så att även om patienten rör sig skulle undersökningen fortfarande ge acceptabla bilder. Detta projekt är en fortsättning på det arbete som gjorts av en annan student på CBH-skolan vid KTH, som för sin masteruppsats tränade en djupinlärningsmodell att korrigera för patientrörelser. Denna modell tränades uteslutande på PET-fantomer och inte attenuerad data som genererats i simuleringar. I detta projekt prövades och implementerades tre olika metoder för att ta fram attenueringsmappar med hjälp av modellen för att utföra både rörelse- och attenueringskorrektion. Resultaten visade att metoden som direkt tillämpade deformationen mellan attenueringskarta och respektive PET-gate var överlägsen de andra, men den kunde fortfarande inte återge korrigerade bilder där lesionerna som fanns på fantomen är tydligt synliga. / Positron emission tomography is a widely used modality that can help provide information about how various parts of the body are functioning. An issue that can occur when performing these examinations is patient movement, usually breathing, distorting the resulting images. This is a common issue and can lead to complications such as misdiagnosis and in turn mistreatment. If the movement is too significant it can even render the scan useless, forcing the patient to undergo a new scan which is costly both for the patient’s health and for the hospital performing the examination. To prevent this from happening several methods have been tried to adapt the images so that even if the patient moved the scan would still produce acceptable images.  This project is a continuation of the work done by another student on the CBH-school at KTH who, for his master’s thesis, trained a deep-learning model to correct for patient movement. This model was trained exclusively on PET phantoms and not attenuated data generated in simulations. In this project three different methods were tested and implemented to acquire attenuation maps that could be used to perform movement- and attenuation correction. The results showed that the method that directly applied the deformation between attenuation map and respective PET-gate was superior to the others, but it could still not reconstruct corrected images with the lesions that were originally visible on the phantom.