Introduktion: Ett av röntgensjuksköterskans ansvarsområden är att förebygga spridning av vårdrelaterade infektioner, och inom interventionell radiologi innebär detta att arbeta med aseptisk teknik. Munskydd har varit standard inom kirurgi i ett århundrade men inom interventionell radiologi saknas nationella riktlinjer för dess användande, trots att den sterila tekniken i övrigt är densamma. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att klargöra huruvida kirurgiska munskydd kan förebygga infektion hos patienten vid interventionell radiologi. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017) för att sammanställa kunskapsläget inom området. Tolv kvantitativa artiklar hittades genom systematisk litteratursökning i PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i två huvudkategorier. Resultat: Munskydd har ingen påvisad effekt att förebygga postoperativa sårinfektioner vid kirurgi eller coronarangiografi men förhindrar till viss del spridning av bakterier. Slutsats: Forskningen på munskydd är begränsad vilket gör det svårt att dra några slutsatser. Fler studier som fokuserar på munskydds effektivitet inom interventionell radiologi behövs. Författarna anser att munskydd inom interventionell radiologi inte bör vara obligatoriskt utan upp till varje avdelning att från fall till fall bestämma huruvida det ska användas eller inte. / Introduction: One of the radiographer's responsibilities is to prevent the spread of healthcare-associated infections. In interventional radiology, this means working with aseptic technique. Surgical face mask protection has been the standard of surgery for a century, but in interventional radiology there are no national guidelines for its use, even though the sterile technique is the same. Aim: The aim of this study was to clarify whether surgical face masks prevent infection in patient in interventional radiology. Methodology: A literature review (Friberg, 2017) has been done to identify the current knowledge in the field. The study includes twelve quantitative articles collected through a systematic literature search in PubMed. After quality review the articles were analyzed and presented into two main categories. Result: Concerning postoperative wound infections, there is no strong evidence to prove that using surgical face masks prevents infections during surgery or coronary angiography. However, using such mask prevents the spread of bacteria to some extent. Conclusion: Research on oral protection is limited, making it difficult to draw any conclusions. A set of new tests are needed to identify the effect of using mask in today’s interventional radiology. Based on the results of the studies, it can be concluded that: generally, mouth protection within interventional radiology should not be mandatory. However, each radiology department need to consider the operating condition and status of the patient and decide if the personal should follow mouth protection process.

Within the field of radiotherapy treatments of tumour diseases, the hunt for more accurate and effective treatment methods is a continuous process. For some years ion-beam based radiotherapy, especially the proton-beam based applications, has increased in popularity and availability. The main reason behind this is the fact that ion-beam based applications make it possible to modulate the dose after the planning target volume (PTV) defined by the radiation oncologist. This means that it becomes possible to spare tissue in another way, which might result in more effective treatments, especially in the vicinity of radio sensitive organs. Ion-beam based treatments are however more sensitive to uncertainties in PTV position and beam range as ion-beams have a fixed range depending on target media and initial energy, as opposed to the conventional x-ray beams that do not really have a defined range. Instead their intensity decreases exponentially at a rate dependent of the initial energy and target media. Therefore density heterogeneities result in uncertainties in the planned treatments. As the plans normally are created using a CT-images, for which metallic implants can yield increased heterogeneities both from the implants themselves and so called metal artifacts (distortions in the images caused by different processes as the X-rays used in image acquisition goes through metals). Metallic implants affects the accuracy of a treatment, and therefore also the related risks, so it is important to have an idea of the magnitude of the impact. Therefore the aim of this study is to estimate the impact on a proton-beam based treatment plan for six cranial implants. These were one Ti-mesh implant, one temporal plate implant, one burr-hole cover implant and three craniofix implants of different sizes, which all are commonly seen at the Skandion clinic. Also the ability of the treatment planning system (TPS), used at the clinic, to simulate the effects on the plans caused by the implants is to be studied. From this result it should be estimated if the margins and practices in place at the clinic, for when it is required to aim the beam through the implant, are sufficient or if they should be changed. This study consisted of one test on the range shift effects and one test on the lateral dose distribution changes, with one preparational test in the form of a calibration of Gafchromic EBT3 films. The range shift test was performed on three of the implants, excluding the three craniofix implants using a water phantom and a treatment plan created to represent a standard treatment in the cranial area. The lateral dose distribution change test was performed as a solid phantom study using radiochromic film, for two treatment plans (one where the PTV was located \SI{2}{\centi\metre} below surface, for all implants, and one where it was located at the surface, only for the Ti-mesh and the temporal plate). The results of both tests were compared to simulations performed in the Eclipse treatment planing system (TPS) available at Skandion. The result of the range shift test showed a maximum range shift of \SI{-1.03 +- 0.01}{\milli\metre}, for the burr-hole cover implant, and as the related Eclipse simulations showed a maximal shift of \SI{-0.17 +- 0.01}{\milli\metre} there was a clear problem with the simulation. However, this might not be because of the TPS but due to errors in the CT-image reconstruction, such as, for example, geometrical errors in the representation of the implants. As the margin applied for a similar situation at the Skandion clinic (in order to correct for several uncertainty factors) is \SI{4.2}{\milli\metre} there might be a need to increase this margin depending on the situation. For the lateral distribution effects no definite results were found as the change varied in magnitude, even if it tended to manifest as a decreasing dose for the first plan and a increasing dose for the second. It was therefore concluded that further studies are needed before anything clear can be said.

Abstrakt Bakgrund: Användning av i implanterbar kardioverter-defibrillator (ICD) och pacemaker ökar i samhället då fler överlever hjärtkomplikationer. Många av dessa patienter överlever genom att patienten har fått en pacemaker eller ICD implanterad. Samtidigt som implanterbar kardioverter-defibrillator ökar så ökar även MR-undersökningarna i samhället. MR - modaliteten är en undersökning som inte ger patienter joniserande strålning samt ger denna modalitet bättre bildkvalité på människans mjukvävnader till jämförelse med en DTundersökning. MR - undersökningarna har blivit en populär metod att diagnostisera patienter och även patienter med pacemaker eller ICD. Trots detta har externa magnetfältet påverkat pacemakern och ICD till den grad att patienter har avlidit. Syftet: Syfte med studien är att belysa befintlig kunskap om säkerhetsrutiner och risker vid MR-undersökningar av patienter som har pacemaker eller implanterbar kardioverter-defibrillator. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Artikelsökningar gjordes i databaserna Pubmed och Cinahl. Tolv kvantitativa artiklar valdes som sedan granskades och analyserades för att svara mot syftet. Resultat: Säkerhetsrutiner och risker kring pacemaker och ICD sammanställdes i två huvudkategorier vilka är säkerhetsrutiner och risker. Slutsats: I röntgensjuksköterskans yrkesroll är det viktigt att följa det lokala säkerhetsrutiner såsom att följa sjukhusets protokoll och att ha bra kommunikation med patienter med pacemaker eller ICD för att följa upp så patienten inte får några symtom under eller efter undersökningen. Genom att följa dessa säkerhetsrutiner förebygger vårdpersonalen symtom hos patienter och riskerna minimeras. / Abstract Introduction: The use of implanted cardiovascular devices such as pacemaker and ICD is increasing in society as more people survive cardiac complications. Many of these patients survive by having a pacemaker or ICD implant. While implanted cardiovascular devices are increasing, so are MRI scans in society. MRI is an examination that does not give patients ionizing radiation and provides better image quality of human soft tissues compared to CT scan. MRI scans have become a popular method of diagnosing patients and also patients with pacemaker or ICD. Despite this the external magnetic field affects the pacemaker and ICD to the point where patients have died. Aim:The purpose of the study is to shed light on existing knowledge about safety routines and risks in MRI examinations of patients who have a pacemaker or implantable cardioverter-defibrillator. Method: The study was conducted as a general literature overview. Article searches were made in the Pubmed and Cinahl databases. Twelve quantitative articles were selected which were then reviewed and analysed to meet the purpose. Results: Safety routines and risks around pacemaker and ICD were compiled into two main categories, which are safety routines and risks. Conclusion: In the professional role of the radiographer, it is important to follow local safety procedures such as following hospital protocols, monitoring and also having good communication with patients who have pacemaker or ICD during and after examinations so the patient does not experience any symptoms. By following these safety procedures the healthcare professionals will minimize the risks and symptoms in patients with cardiovascular implantable during and after MRI scan.

Liver segmentation is a cumbersome task when done manually, often consuming quality time of radiologists. Use of automation in such clinical task is fundamental and the subject of most modern research. Various computer aided methods have been incorporated for this task, but it has not given optimal results due to the various challenges faced as low-contrast in the images, abnormalities in the tissues, etc. As of present, there has been significant progress in machine learning and artificial intelligence (AI) in the field of medical image processing. Though challenges exist, like image sensitivity due to different scanners used to acquire images, difference in imaging methods used, just to name a few. The following research embodies a convolutional neural network (CNN) was incorporated for this process, specifically a U-net algorithm. Predicted masks are generated on the corresponding test data and the Dice similarity coefficient (DSC) is used as a statistical validation metric for performance evaluation. Three datasets, from different scanners (two1.5 T scanners and one 3.0 T scanner), have been evaluated. The U-net performs well on the given three different datasets, even though there was limited data for training, reaching upto DSC of 0.93 for one of the datasets.

Introduktion: Uppskattningsvis 40% av alla magnetresonanstomografiska (MRT) undersökningar som görs i Europa och USA utförs med gadoliniumbaserade kontrastmedel. Under det senaste decenniet har det i flera studier uppmärksammats att ansamling av gadolinium sker i olika strukturer i hjärnan. Patienter med multipel skleros följs regelbundet upp med MRT undersökningar och MRT med kontrastförstärkning är den vanligaste metoden för att urskilja nytillkomna patologiska förändringar. Utveckling inom teknologi och metoder inom artificiell intelligens har visat att det finns anledning att kartlägga om röntgensjuksköterskans arbete med undersökningar och läkemedel som administreras till patienter kan förändras så att det förebygger ansamling av gadolinium. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att kartlägga ansamlingen av gadoliniumkontrastmedel hos patienter med multipel skleros och hur artificiell intelligens kan tillämpas vid MRT för att minska användning av gadoliniumkontrast. Metod: Allmän litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar av kvantitativ studiedesign har sökts fram genom databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Både makrocykliska och linjära gadoliniumbaserade kontrastmedel ansamlas i de basala ganglierna. Genom tillämpning av AI och CAD går det att framställa bilder med fullgod bildkvalitet och samtidigt reducera mängden kontrastmedel som administreras till patienten. Slutsats: Det behövs mer forskning om gadoliniumansamling för att nya rutiner och metoder ska kunna implementeras. Ansamling av gadolinium visar att det finns skäl att fortsätta utveckla nya metoder för uppföljning av sjukdomsförloppet hos MS-patienter. När det gäller AI inom medicinsk bilddiagnostik och magnetresonanstomografi finns många utvecklingsmöjligheter som kan bidra till minskning av gadoliniumbaserad kontrast i framtiden. Fortsatt forskning inom deep learning och CAD kan i framtiden utvecklas så att röntgensjuksköterskan får en mer självbestämmande funktion i bildframställning vid MRT, men även ett mer självständigt arbete i hanteringen av farmaka. Dessutom kan denna utveckling bidra till att röntgensjuksköterskans multidiciplinära samverkan med radiologer stärks och bidrar till en positiv utveckling med kortare granskningstider, bättre hantering av patienter, optimerade undersökningar, minskning av undersökningstider och kortare vårdköer. / Introduction: Approximately 40% of all magnetic resonance imaging (MRI) scans performed in Europe and the United States are performed with gadolinium based contrast agents. Over the past decade, several studies have shown a gadolinium deposition in various structures in the brain. Patients with multiple sclerosis are regularly followed up with MRI with contrast enhancement is the most common method for distinguishing new pathological changes. Developments in technology and methods in artificial intelligence have shown that there is reason to map out whether the radiographers work with examinations and drugs administered to patients can be changed so that the accumulation of gadolinium is prevented. Aim: The purpose of this literature review was to examine the accumulation of gadolinium contrast agents in patients with multiple sclerosis of gadolinium contrast agents in patients with multiple sclerosis and how artificial intelligence can be applied in MRI to reduce the use of gadolinium based contrast agents. Methods: General literature review where scientific articles of a quantitative nature have been searched through the databases CINAHL and PubMed. Results: Both macrocyclic and linear gadolinium based contrast agents are retained in the basal ganglia. With artificial intelligence and CAD, it is possible to obtain data with good quality and at the same time reduce the amount of gadolinium based contrasts to patients. Conclusions: More research on gadolinium accumulation is needed for new routines and methods to be implemented. Accumulation of gadolinium shows that there is reason to continue to develop new methods for monitoring the course of the disease in MS patients. Concerning AI in medical imaging and magnetic resonance imaging, there are many development opportunities that can contribute to the reduction of gadolinium contrast in the future. Continued research in deep learning and CAD can be developed in the future so that the X-ray nurse has a more self-determining function in image production in MRI, but also a more independent work in the management of pharmacies. In addition, this development can contribute to the X - ray nurse's multidisciplinary collaboration with radiologists is strengthened and contributes to a positive development in shorter examination times, better management of patients, optimized examinations, reduction of examination times and shorter care queues.

Inledning: Uteruscancer är den sjätte vanligaste cancerformen hos kvinnor i världen. Ny forskning pekar på att diffusionsviktad magnetresonanstomografi (MRT) kan vara en tillförlitlig undersökningsmetod för att detektera patologiska förändringar i uterus. Syfte: Att skapa en översikt av användbarheten av diffusionsviktade sekvenser vid MRT för att påvisa uteruscancer. Metod: Allmän litteraturöversikt, tio kvantitativa studier inkluderades. Resultat: Diffusionsviktade sekvenser vid MRT har högre sensitivitet, specificitet samt diagnostisk noggrannhet för att påvisa patologiska förändringar i uterus än sekvenser utan diffusionsviktning. Apparent diffusion coefficient (ADC) och b-värden är viktiga markörer för att skilja malign från benign vävnad, indikera patologisk parametrieinvasion samt förutse överlevnad hos patienter med cervixcancer. Slutsats: Diffusionsviktade sekvenser är bättre än sekvenser utan diffusionsviktning och kontrastmedelsförstärkta sekvenser på att hitta samt stadieindela tidiga förändringar i uterus. Undersökningen görs non-invasiv och säker för patienter med känslighet eller allergi mot kontrastmedel, samt frigör tid för röntgensjuksköterskan till omvårdnad av patienten. / Background: Uterus cancer is the sixth most common form of cancer in women in the world. New research suggests that diffusion-weighted magnetic resonance imaging (MRI) can be a reliable method of investigation for detecting pathological changes in the uterus. Purpose: To provide an overview of the available scientific support for the use of diffusion-weighted sequences in MRI to detect uterine cancer. Method: Literature review that included ten quantitative studies. Results: Diffusion-weighted sequences in MRI have higher sensitivity, specificity and diagnostic accuracy to detect pathological changes in the uterus compared to non- diffusion-weighted sequences. Apparent diffusion coefficient (ADC) and b-values are important markers to distinguish malignant from benign tissue, indicate pathological parametric invasion, and predict survival in patients with cervical cancer. Conclusion: Diffusion-weighted sequences are better than sequences without diffusion-weighting and contrast-mediated sequences for identifying and staging early changes in the uterus. The examination is made non-invasive and safe for patients with sensitivity or allergies toward contrast media, as well as freeing time for the radiographer to care for the patient.

Inledning: För patienter som behöver akut sjukvård är tiden till diagnos och behandling en viktig faktor. Röntgensjuksköterskornas roll är betydelsefull vid akut diagnostik då de ansvarar för att genomföra röntgenundersökningar. Idag är mobila röntgentjänster, främst konventionell röntgen, tillgängliga för till exempel instabila patienter. Detta bidrar till snabb diagnostik, men många akuta frågeställningar kräver en datortomografiundersökning (DT). Syfte: Syftet med studien var att sammanställa för- och nackdelar med mobil DT vid akut diagnostik. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Det gjordes en systematisk litteratursökning i tre medicinska databaser. Totalt kvalitetsgranskades och analyserades tio kvantitativa artiklar. Resultat: Det har visat sig i resultatet att fördelarna med en mobil DT är flera, som till exempel minskad tid till diagnos och behandling samt minskad arbetsbelastning för vårdpersonal. En mobil DT motverkar även transportrelaterade komplikationer hos högrisk-patienter. Det framgår dock även att nackdelarna, som till exempel ökad stråldos, sämre bildkvalitet och ökade kostnader, bör beaktas. Slutsats: Den mobila DT:n har visat sig höja patientsäkerheten, vilket är en viktig faktor inom vården. Denna enhet har, trots sina nackdelar, stor potential för att underlätta diagnostik hos patienter i kritiska situationer. Förhoppningsvis kommer denna enhet att utvecklas vidare för att användas i mer vardagligt bruk. / Introduction: For patients in need of urgent medical care, the time to diagnosis and treatment is an important factor. The role of the X-ray nurse is important in emergency diagnostics as they are responsible for conducting X-ray examinations. Today, mobile X-ray services, primarily conventional X-ray examinations, are for instance available for unstable patients. These services offer rapid diagnosis, but many urgent issues require examinations using a computed tomography (CT). Aim: The aim of this study was to compile the pros and cons of mobile CT in acute care diagnostics. Method: The study was conducted as a literature review. A systematic literature search was conducted in three medical databases. In total, ten quantitative articles were quality-reviewed and analyzed. Results: It appears in the results that the advantages of a mobile CT are several, such as reduced time for the diagnosis and treatment and reduced workload for the healthcare personnel. A mobile CT also counteracts transport-related complications in high-risk patients. However, it also states that the disadvantages, such as increased radiation dose, inferior image quality and increased costs, should be taken into account. Conclusion: The mobile CT has been shown to increase patient safety, which is an important factor in healthcare. The device, despite its drawbacks, has a great potential to facilitate diagnostics in patients in critical situations. Hopefully, this device will be further developed to be used regularly.

Bakgrund: Konventionell röntgen, datortomografi (DT) och entrepreneurial operating system (EOS) är tre radiologiska undersökningsmetoder som kan användas för bilddiagnostik vid skolios av barn och ungdomar. Undersökningarna kan genomföras i en liggande eller stående positionering vid bedömning av ryggradens deformation. Dock avger dessa tre modaliteter joniserad strålning vid bildtagning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra konventionell röntgen, DT och EOS vid bilddiagnostik av skolios med fokus på barn och ungdomar. Metod: För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med systematisk ansats. Studier söktes databaserna Pubmed och Cinahl. Resultat: Två av tre studier påvisar att cobb-vinklen tenderar att minska från stående konventionella- och EOS-undersökningar till liggande DT-undersökningar. Vidare kan både DT och EOS generera 3D-rekonstruktioner för att underlätta bedömningen av deformationen. Den effektiva stråldosen går att reduceras för samtliga tre modaliteter men det finns en tendens att bildkvalitén försämras vid optimering. Slutsats: Konventionell röntgen, DT och EOS har för- och nackdelar avseende bilddiagnostik och stråldos. Samtliga tre modaliteter kan användas vid bedömning av ryggradens deformation och pre- och postoperativa bedömning, men det finns skillnader avseende stråldosen och bildkvalitén. Således krävs vidare forskning för att undersöka modaliteternas tillgänglighet och utifrån ett patientperspektiv. / Background: Conventional radiography, computed tomography (CT) and the entrepreneurial operating system (EOS) are three radiological examination methods that can be used for image diagnostics of scoliosis in children and adolescents. The examinations can be carried out in a lying or standing position when assessing the deformation of the spine. However, these three modalities emit ionizing radiation during imaging. Purpose: The purpose of this literature study was to compare conventional radiography, CT and EOS in imaging diagnostics of scoliosis with a focus on children and adolescents. Method: To answer the purpose, a systematic litteratur study was conducted. Literature were search for using the databases PubMed and Cinahl. Result: Two out of three studies showed that cobb-angle tends to decrsease from standning conventional and EOS examinations to lying CT examinations. Furthermore, both CT and EOS can generate 3D reconstuctions to facilitate the assessment of deformation. The effective radiation dose can be reduced for all three modalities, but there is a tendency for image quality to deteriorate during optimization. Conclusion: Conventional X-ray, CT and EOS have advantages and disadvantages in terms of imaging diagnosis and radiation dose. All three modalities can be applied for assessing spinal deformity and pre- and postoperative evaluations, but there are differences in image quality and radiation dose. Therefore, further research is required to investigate the accessibility of the modalities and their suitability from a patient perspective.

Ett ökat intresse för artificiell intelligens (AI) under de senaste åren har lett till att potentiellaanvändningsområden utforskats i större grad. Inom sjukvården finns flera möjligaappliceringar av AI, framförallt har nyttan av AI inom bildanalys och diagnostik studerats.I denna undersökning genomförs en kvalitativ fallstudie med syfte att undersöka i vilkenutsträckning sjukvårdspersonal känner tillit till AI-baserade system för diagnostik och vadsom påverkar denna tillit.Deltagare med olika roller och erfarenhet inom sjukvården har intervjuats, och deras svar haranalyserats för att undersöka hur deras inställning till AI ser ut samt vilka förutsättningar somkrävs för att uppnå en rimlig nivå av tillit till AI-baserade system för diagnostik. Hur stor tillitrespondenterna hade för AI inom sjukvården var beroende på tidigare erfarenheter ochupplevelser, men generellt hade man en relativt stor tillit så länge vissa förutsättningar harmötts. Dessa förutsättningar är följande; i) AI inom sjukvården fungerar bäst som beslutsstöd,ii) kunskap och förståelse krävs för att känna tillit till AI, iii) AI måste vara minst likakompetent som sjukvårdspersonalen, iv) AI måste kunna förklara sitt resonemang och visasin träffsäkerhet samt v) ackreditering bidrar till att öka tilliten. / An increase in interest for artificial intelligence (AI) in the past years has led to anexploration of the potential areas of use. In healthcare, there are several possible applicationsof AI, most prominently the benefits of AI within medical imaging and diagnostics have beenstudied.In this thesis, a qualitative case study is performed, with the aim to investigate to what extenthealth care staff trust diagnostic AI systems, and what affects this trust.Participants with different professional roles and varying experience within healthcare havebeen interviewed, and their responses have been analysed to identify what aspects should bekept in mind and what prerequisites are required in order to reach a reasonable level of trusttowards AI-based diagnostics systems. The trust levels of the participants varied based onpast experiences, however the general level of trust was high as long as certain prerequisiteswere met.These prerequisites are; i) AI in healthcare works best when used as a decisionsupport system, ii) knowledge and understanding is required to trust AI, iii) AI must be atleast as competent as the healthcare staff themselves, iv) AI must be able to explain itsreasoning and show its accuracy, and v) accreditation contributes to increasing trust.

During the past years photon-counting detectors (PCDs) have emerged as an alternative to conventional energy-integrating detectors and may significantly improve the standard of care for computed tomography (CT). There are two main alternatives for the material of the detector: cadmium telluride (CdTe) and silicon (Si). The settings of the X-ray tube and the applied filters need to be evaluated and optimized for the new detector technology. In this report, Monte Carlo simulations are used to determine how image quality is affected by different X-ray tube voltages and filter thicknesses. The image quality indicators that were chosen to evaluate are detective quantum efficiency (DQE) for material quantification and both DQE and dose-normalized signal-difference-to-noise ratio (SDNR) for detection tasks. Overall, silicon-based detectors performed better than cadmium-based detectors for quantification imaging tasks for all object thicknesses, while cadmium-based detectors were superior for detection imaging tasks in larger patients. For both silicon- and cadmium-based detectors, the dose-normalized image quality was largely independent of filter thickness, while the X-ray tube voltage had a more distinct impact on the result, where low voltages were optimal. / Under de senaste åren har fotonräknande detektorer blivit aktuellt som ett alternativ till konventionella energiintegrerande detektorer och kommer troligen förbättra datortomografibilder avsevärt. För de nya detektorerna finns det två huvudsakliga materialalternativ: kadmiumtellurid (CdTe) och kisel (Si). Inställningarna för röntgenröret och det pålagda filtret behöver utvärderas och optimeras för den nya detektorteknologin. I denna rapport användes Monte Carlo-simuleringar för att bestämma hur bildkvaliteten påverkades av rörspänningen och filtertjockleken. Bildkvaliteten bestämdes sedan utifrån tre indikatorer, detective quantum efficiency (DQE) för materialbestämning samt både DQE och dosnormaliserad signal-difference-to-noise ratio (SDNR) för detektionsuppgifter.    Den kiselbaserade detektorn presterade bättre än den kadmiumbaserade för materialbestämning för alla patientstorlekar medan den kadmiumbaserade presterade bättre på detektionsuppgifterna för större patienter. Vidare var den dosnormaliserade bildkvaliteten för både kisel- och kadmiumdetektorer svagt beroende av filtertjocklek medan båda påverkades starkt av rörspänningen, där låga spänningar var att föredra.