With the increased volume of commercial content online, some news sites have adopted so-called native advertising on their websites to convey marketing messages more discreetly. As an increased share of advertising budgets is spent on this form of advertising this essay aims to examine its news consumer’s attitudes towards the phenomenon. The research was carried out through a qualitative study where news consumers discussed their attitudes in two separate focus groups. This was analyzed with the help of the previous studies Advertisement - an uninvited guest? and Banner Blindness as well as theories including theory of science hermeneutics, reception analysis, convergence culture, brand schema, advertising schema and ad- brand attitude.The results show that in most cases native advertising is met with indifferent attitudes but in some cases also confusion, which could lead to negative attitudes towards the ad and the news site. The respondents mostly had a scientism towards native ads but because they don´t intend to pay for their news their attitudes are more indifferent than negative. However most of the respondents experienced a so called third-person effect which means that they think they’re not affected by ads, but others are. They say that their generation is the hardest group to fool. Thus this thesis concludes that the most favorable ads were technology- and channel driven, which is a form of semi native ads. This is making it a little less native and more recognizable as a commercial message

This essay focuses on the reception of Yahya Hassan’s debut YAHYA HASSAN in Swedish media, mainly daily newspapers. Following the work of Magnus Nilsson it analyzes the “reading strategy of the politics of identity” in “immigrant literature” and outlines structural racism in the literary scene. By bringing attention to the critics’ use of this reading strategy, it is possible to unveil the “ethnic filter” through which literature by Swedish authors with a “non-Swedish identity” is being read in contemporary Swedish literary criticism. The concept of “immigrant literature” is discussed as a discourse, rather than as an empirical category. This essay aims to show how the Swedish critics read YAHYA HASSAN through the ethnic filter as a work of “immigrant literature”. The Swedish critics read the collection of poems as a political statement, and had difficulties defining Hassans work as poetry. Rather, it was read as an autobiographical novel in a working class tradition. There had been a long discussion in Swedish literary criticism about the autofictional genre, including a moral debate about the line between fact and fiction in autobiographical works. However, this was left almost unmentioned and Hassans poems were read as true and authentic depictions, something that the author himself contributed to in various ways. The essay also outlines the debate in Swedish media where critics discussed the author’s responsibility as an immigrant, a debate where many critics articulated a fear that the experiences depicted in Hassan’s poems could further inspire an already growing racist movement.

<p>Reklam försöker fånga intresset hos likgiltiga och stressade mottagare. Den försöker få oss att stanna till, men vill även bli ihågkommen efter att vi har lämnat den. I den här c-uppsatsen Are you smart enough to be stupid? är syftet att få ökad förståelse för hur Diesels - ett modeföretags - image framställs i dessa annonser. Vi besvarar frågor om vilket budskap annonserna förmedlar till dess mottagare och hur orden smart och stupid tolkas. Vårt material är ett urval på fyra annonser av kampanjens totalt 40 annonser samt fyra personer ur Diesels målgrupp – i detta fall mellan 20 och 25 år. Diesel säljer kläder och accessoarer och anses som ett väletablerat företag. För sådana företag räcker det ofta med att placera sin logotyp i annonsen tillsammans med en illustration för att nå sin målgrupp. Vi har i uppsatsen även använt oss av teorier om företags märkesbild, varumärkesbyggande, varumärkesidentitet, livsstil och kampanjer. I besvarandet av våra frågeställningar har vi använt oss av metoderna semiotik och retorik kombinerade i vår egen modell Retorsemiomodellen samt kvalitativa intervjuer och receptionsanalys. Efter att ha gjort analyser utifrån dessa metoder kom vi fram till att respondenterna överlag var mycket överrens i sin tolkning av annonserna. Utifrån vår modell ser vi att annonserna kan tolkas på ett sätt som får mottagare att reagera, dock inte särskilt kraftigt. På många frågor uttrycker våra respondenter en osäkerhet i förståelsen av annonserna. Men en sak är säker; samtliga vill vara stupid efter att ha tagit del av de fyra annonserna.</p>

Reklam försöker fånga intresset hos likgiltiga och stressade mottagare. Den försöker få oss att stanna till, men vill även bli ihågkommen efter att vi har lämnat den. I den här c-uppsatsen Are you smart enough to be stupid? är syftet att få ökad förståelse för hur Diesels - ett modeföretags - image framställs i dessa annonser. Vi besvarar frågor om vilket budskap annonserna förmedlar till dess mottagare och hur orden smart och stupid tolkas. Vårt material är ett urval på fyra annonser av kampanjens totalt 40 annonser samt fyra personer ur Diesels målgrupp – i detta fall mellan 20 och 25 år. Diesel säljer kläder och accessoarer och anses som ett väletablerat företag. För sådana företag räcker det ofta med att placera sin logotyp i annonsen tillsammans med en illustration för att nå sin målgrupp. Vi har i uppsatsen även använt oss av teorier om företags märkesbild, varumärkesbyggande, varumärkesidentitet, livsstil och kampanjer. I besvarandet av våra frågeställningar har vi använt oss av metoderna semiotik och retorik kombinerade i vår egen modell Retorsemiomodellen samt kvalitativa intervjuer och receptionsanalys. Efter att ha gjort analyser utifrån dessa metoder kom vi fram till att respondenterna överlag var mycket överrens i sin tolkning av annonserna. Utifrån vår modell ser vi att annonserna kan tolkas på ett sätt som får mottagare att reagera, dock inte särskilt kraftigt. På många frågor uttrycker våra respondenter en osäkerhet i förståelsen av annonserna. Men en sak är säker; samtliga vill vara stupid efter att ha tagit del av de fyra annonserna.

No description available.

Sammanfattning: Vid min granskning av mottagandet av de sex böcker jag har behandlat i denna uppsats kan man se vissa likheter och skillnader hos recensenter och bloggare. Att gestalta könsöverskridande hos flickor verkar överlag vara lättare än när det gäller pojkar och inte alls lika uppmärksammande.  Också könsneutralitet verkar kunna passera som något positivt inom vissa gränser Men det är tydligt att flickpojkarna får mest plats i recensionerna och bloggarna eftersom detta alltid är något som nämns.  Detta gäller dock inte Kivi och monsterhund, som ju introducerade ett nytt begrepp inom barnlitteraturen, hen. Kanske är det så att flickpojken och böcker som använder ordet hen ännu är ett så ovanlig perspektiv att man reagerar mest på det? Stina Nylén som skrev en recension om Kivi och monsterhund i Göteborgs-Posten slår nog huvudet på spiken när hon skriver att författarna aldrig kan göra rätt när de skapar könsöverskridande barnbokskaraktärer. Böckerna fick nämligen kritik från alla håll som jag har visat här ovanför, även om de också hyllades i många fall. Antingen var pojkflickan för flickig eller för pojkig. Och flickpojken tycktes problematisk på grund av han skildrades med både kvinnliga och manliga egenskaper. Ingenting kunde bli helt rätt, inte ens när en av författarna bestämde sig för att använda ett könsneutralt ord – hen. Då blev det lite för mycket, enligt vissa. Men ingen tydlig skillnad visade sig vara mellan åsikterna hos recensenterna och bloggarna. Man kan också se, speciellt i diskussionen om hen-begreppet, att till viss del behandlas barnlitteraturen inte som enbart barnlitteratur utan som ett inlägg i en mycket större genusdebatt som har tagits långt ut från boken Kivi och Monsterhund. Konstruktion av kön och även könsneutralitet var något som ständigt pågick i de allra flesta recensionerna och på de allra flesta bloggarna. Skribenterna var mycket medvetna om vilka egenskaper som tillskrivs flickor och vilka som tillskrivs pojkar. Många skribenter var också mycket medvetna om teorier om kön som konstruktion, men det hindrar inte det faktum att när de pratar om könsöverskridande i berättelserna blir det också en konstruktion i sig eftersom man samtidigt uppmärksammar skillnader mellan det typiskt manliga och det typiskt kvinnliga. När det kommer till könsneutralitet verkar dock varken de professionella läsarna eller amatörkritikerna vara särskilt medvetna om konstruktionen om könsneutralitet. Det är många som ifrågasätter och pratar om konstruktionen om manligt och kvinnligt men vad gäller könsneutralitet verkar skribenterna inte lika medvetna. Men könsneutralitet måste ju vara en konstruktion om man menar att manligt och kvinnligt är det. Eva Heggestad påpekar att i barnböcker som behandlar kön och sexualitet finns det ofta en normalitetsdiskurs som präglar dessa ”queera” barnböckerna. Det vill säga att annorlundaskapet framställs som oproblematiskt på alla sätt. Detta är också fallet vad gäller många av böckerna jag har behandlad i denna uppsats, men också recensionerna av böckerna, båda professionell- och amatörkritik, där de i vissa fall inte heller tar upp den problematiken om annorlundaskapet eller könsöverskridandet. Det råder alltså tystnad även i recensionerna, inte bara själva böckerna.

Syfte och frågeställningar: Studien syftar till att bidra med en fördjupad förståelse samt en ökad kunskap om attityderna gentemot svensk gangsterrapp. Utifrån syftet och vad uppsatsen vill uppnå författades fyra forskarfrågor: ”Vilka attityder till svensk gangsterrapp uttrycks i svenska massmedier?”, ”Hur kan attityderna gentemot gangsterrapp i svenska massmedier förstås utifrån moralpanik och tredjepersonseffekten?”, ”Vilka attityder till svensk gangsterrapp uttrycks i diskussionsforum?”, ”Hur kan attityderna förstås utifrån teorin om encoding/decoding samt tredjepersonseffekten?”. Metod och material: Uppsatsens metodkapitel inkorporerar ett teoretiskt ramverk bestående av tidigare forskning rörande teorin om tredjepersonseffekten, rappmusikens inverkan på samhället och mediernas roll i hur musikgenren uppfattas. Uppsatsens teoretiska ramverk utgörs av teorin om Encoding/decoding, moralpanik samt tredjepersonseffekten. Metoden som studien har förlitat sig på är en kombination av receptionsanalys och netnografisk observation av attityder uttryckta i svensk massmedia samt i diskussionsforum. Huvudresultat: Studiens huvudresultat indikerar på att det finns både negativa och positiva attityder gentemot svensk gangsterrapp. Dessa attityder uttrycks i både massmediala sammanhang samt i diskussionsforum. Vad som fastslagits är att den negativa responsen musikgenren får möta i mediala sammanhang går att härleda till moralpanik, samt att de opinionsbildare och makthavare som uttrycker dessa attityder visar prov på tredjepersonseffekten då dessa individer hävdar sig vara opåverkade av musikens budskap och är mer benägna att uttrycka en oro för allmänhetens ”risk” att bli påverkad. Vidare visar resultaten att mottagarna av gangsterrappen meddelande/budskap läser det med en kritiskt/förmedlande läsning och oppositionell läsning.

Hösten 2017 uppstod kampanjen #metoo och kvällstidningen Expressen rapporterade om programledaren Martin Timell som anklagades för att ha sexuellt trakasserat en kvinnlig assistent under en sommarfest. Med Expressens rapportering som utgångspunkt fokuserar studien på hur män och kvinnor tolkar och identifierar sig med rapporteringen kring händelsen. Det empiriska materialet består av tre fokusgrupper med sammanlagt åtta kvinnor och åtta män som fick ta del av två artiklar som föranalyserats retoriskt genom metaforer. Fokusgruppernas svar transkriberades och citat valdes ut för att sedan tolkas utifrån teorier om receptionsanalys, genus och kändisskap. Resultatet visade att männen höll sig mer distanserade till rapporteringen och identifierade sig inte med ämnet i samma utsträckning som kvinnorna. Både männen och kvinnorna såg feminism som en kvinnokamp och sexuella trakasserier som något som rör kvinnor i större utsträckning än män. Resultatet visar att de manliga och kvinnliga deltagarna hade ett accepterande förhållningssätt till rapporteringen. Männen och kvinnorna identifierade sig också olika ämnet i rapporteringen eftersom de har olika erfarenheter av sexuella trakasserier. / In the fall of 2017, the campaign #metoo erupted and the evening newspaper Expressen reported on the accusations made at the television host, Martin Timell, of having sexually harassed a female assistant at a summer party. The study focuses on how men and women interpret and identify with the reporting of the accusations. The empirical material consisted of three focus groups with a total of eight women and eight men who received two articles which was analyzed rhetorical in advance using metaphors. The focus groups' replies were transcribed and quotes were selected and then interpreted based on a reception analysis theory, genus theory and celebrity theory. The result showed that the men kept themselves distant and did not identify themselves with the topic. The women on the other hand could relate more easily to the reporting. Both men and women saw feminism as something that women have to fight for and sexual harassment as something that concerns women to a greater extent than men. The result shows that the male and female participants had an accepting interpretation regarding the articles. They identified themselves differently with the topic of the articles because male and females have different experiences when it comes to sexual harassment.