Bakgrund Forskning och litteratur lyfter fram att specialundervisningen är problematisk för så väl elever som lärare. Det framkommer att elever kan må dåligt, känna sig utanför, få dålig självkänsla och missa kunskaper som eleverna borde få med sig. Syfte Syftet med studien är att kartlägga och analysera hur elever upplever särskild undervisning och/eller specialundervisning. Med särskild undervisning/specialundervisning menar vi att elever som är i svårigheter får lämna ordinarie undervisning för att få stöd av annan pedagog och i annan lokal. - Hur ser elever på sina kunskaper? - Hur resonerar elever om specialundervisning? Metod I studien har vi använt oss av en kvalitativ metod, där vi använder oss av halvstrukturerade intervjuer. Vi hade ett frågeformulär inför intervjuerna med några huvudfrågor och teman, där vi hade möjlighet att ställa de följdfrågor som situationen inbjöd till utan att ha en given ordning på frågorna i förväg. Vi intervjuade 14 elever i en klass. Intervjuerna analyserades utifrån temana; elevers syn på sina kunskaper och syn på specialundervisning. Resultat Resultatet visar att eleverna i klassen anser att elever som "går iväg utanför" klassrummet kan få den bästa hjälpen om de går till annan lokal, de menar att segregering är att föredra. I klassrummet anser eleverna att det hade blivit för mycket prat mellan eleverna, stökigt, att koncentrationen försvinner och det blir svårare att lära sig. Eleverna vill själva inte "gå iväg" för att de trivs i klassrummet och känner att de inte behöver den hjälpen som ges på specialundervisning. Eleverna som går iväg känner att de trivs i grupprum, men känner att det kan vara "jobbigt" att "gå iväg" vid vissa tillfällen.

No description available.

Problemområdet och syftet med uppsatsen är att undersöka hur elever i skolår 7 – 9 placerade i en särskild undervisningsgrupp upplever, känner och vilka erfarenheter de har och har haft under sin grundskolegång. Deras erfarenheter analyseras i förhållande till olika skolrelaterade begrepp som: inkludering, delaktighet, normalitet och ”En skola för alla” Vidare så görs en generell politisk diskussion över tid om samhällets syn på elever i behov utav särskilt stöd.Med undersökningen hoppas jag kunna bidra kunskap om erfarenheter och perspektiv hos elever placerade i särskild undervisningsgrupp, för att göra en bättre skolsituation möjlig. Den empiriska undersökning genomfördes med hjälp av intervjuer av ett antal utvaldaelever som har sin skolgång i en särskild undervisningsgruppI undersökningen kom det fram att elever ibland upplever sig delaktiga i skolarbetet medden nuvarande gruppen, men att de även känner sig exkluderade i förhållande till deras hemskolor. Arbetet visar också på att det finns positiva aspekter med den särskilda undervisningsgruppen och då i avseende av att vara delaktig och känslan av sammanhang. Även placeringen av dessa undervisningsgrupper var viktigt då det påverkade känsla och upplevelsen att vara inkluderad.

Hägg, Helena och Lagergren, Ann (2023). Elever med särskild matematikbegåvning - en kvalitativ intervjustudie om lärare och speciallärares uppfattningar om identifiering av eleverna och anpassningar i matematikundervisningen. Speciallärarprogrammet matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp   Syftet med studien är att undersöka dels hur matematiklärare och speciallärare uppmärksammar de särskilt begåvade eleverna, dels hur matematiklärare lägger upp sin undervisning och hur speciallärarens kompetens används för att också de särskilt begåvade eleverna ska få den utbildning de har rätt till.   ·      Vilka erfarenheter av att uppmärksamma elever med särskild matematikbegåvning framkommer hos några matematiklärare och speciallärare? ·      Vilka anpassningar menar de intervjuade görs i matematikklassrummet så att de särskilt begåvade eleverna ska kunna utvecklas så långt som möjligt? ·      Vilka uttryckta behov framkommer hos matematiklärarna och speciallärarna på fältet för att de ska kunna förbättra matematikundervisningen så att också de särskilt begåvade eleverna kan nå längre i sin kunskapsutveckling?   Studien kan bidra med kunskap kring hur skolan ser ut för de särskilt begåvade eleverna och, utifrån denna kunskap, medverka till att eleverna får den skolgång de är berättigade till. Studien grundar sig i Vygotskijs sociokulturella teori och relationell pedagogisk teori. För att uppfylla studiens syfte samlades empirin in och analyserades utifrån en kvalitativ metodansats. Denna småskaliga studies frågeställningar besvarades genom semistrukturerade intervjuer med tre matematiklärare och tre speciallärare som informanter. Samtliga intervjuer ljudbandades, transkriberades och analyserades.  Genom studien blir indikationer på att lärare och speciallärare är i behov av utbildning synliga. Både vad gäller hur de särskilt begåvade eleverna uppmärksammas och hur undervisningen i matematik kan utformas för att ge dessa elever rätt förutsättningar. Tecken på att speciallärarens roll behöver bli tydligare framkommer också. Detta med tanke på att specialläraren, tillsammans med lärare och skolledning, ska arbeta förebyggande och bidra till att hinder och svårigheter undanröjs i de olika lärmiljöerna. Problemet är således att elever med särskild matematikbegåvning inte ges rätt förutsättningar för att lyckas. Som blivande speciallärare inom matematikutveckling blir dessa insikter som studien gett värdefulla.

Enligt vår erfarenhet lämnas särskilt begåvade elever ensamma i sitt sökande efter kunskap och de får inte tillräckligt med ledning och stimulans. Syftet med detta arbete var att undersöka vilka faktorer som påverkar i vilken omfattning som specialpedagogisk personal, i några grundskolor, arbetar med särskilt begåvade elever. För att uppnå vårt syfte och besvara våra frågeställningar valde vi att genomföra vår studie med hjälp av blandade metoder och de metoder vi valde var enkät och djupintervjuer. Resultaten visade att faktorer som kunskap, tid, samverkan och prioriteringar påverkade möjligheten för den specialpedagogiska personalen att arbeta med de särskilt begåvade eleverna. Specialpedagogisk personal arbetade oftast med särskilt begåvade elever som hade frånvaroproblematik och beteendensvårigheter. Särskilt begåvade elever som inte uppvisade sådana svårigheter, hanterade ofta lärarna själva. Specialpedagoger i studien ansåg sig generellt behöva större kunskaper om särskilt begåvade elever, och ansåg unisont att det är en målgrupp som prioriterades lågt i de pedagogiska samtalen och när skolorna fördelade sina resurser. Både lärare och specialpedagogisk personal ägnade betydligt mer tid på att hjälpa elever som hade svårt att nå minimikraven för utbildningen. Våra slutsatser var att skolorna behöver prata mer om hur skolans generella undervisning kan utformas så att alla elever ryms inom ledning och stimulans och om hur de kan använda specialpedagogisk personal så att de inkluderas i planering och uppföljning av undervisningen.

This study is about children in grade three with talent in mathematics and how to develop their talent in mathematics lessons. My questions are how to teach with regard on the way teachers work and used material? How do teacher pay attention to children with talents in mathematics and how they work to motivate and keep developing the children? The main method I used was qualitative observations backed up by interviews. The study was done in two Swedish schools. For interpreting the results I used the sociocultural perspective and motivation theory. The result shows that both schools work a lot with communication to develop mathematical abilities and to identify those students with talent in mathematics. The main difference between the two schools is that one uses material from the grade above while the other uses extra material from the same grade to develop those students. Otherwise both schools were quite equal, they worked with problem solving, mathematics games and digital tools such as computers.

Syftet med denna uppsats är att undersöka rättskraftens omfattning av supplerande moment vid stadfästa förlikningsavtal tillkomna genom särskild medling. Eftersom det föreligger oklarheter kring reglerna om stadfästa förlikningsdomar och det inte finns mycket skrivet på området är det enligt min mening viktigt att analysera detta problem. Framställningen baseras först och främst på en analys av RB 42:17, 17:6 och 17:11. Även domstolarnas praxis och doktrin kommer undersökas. Därefter behandlas frågan om hur domstolarnas syn på civilrättsskipningens funktion påverkar tillämpningen av RB 42:17 och rättskraftens omfattning av stadfästa förlikningsdomar. Efter en grundlig genomgång av gällande rätt framkommer att supplerande moment omfattas både av stadfästelsedomen i RB 17:6 och av rättskraften i RB 17:11. Rättskraftens omfattning skiljer sig emellertid åt från en vanlig dom eftersom en stadfäst förlikningsdom kan angripas både genom resning och väcka talan om förlikningsavtalets ogiltighet. Tillvägagångssätten motiveras av parternas rättskydd och att de ska få en materiell prövning av förlikningsavtalet eftersom domstolen, på parternas begäran, stadfäster avtalet utan någon prövning av innehållet. Annars skulle reglerna motverka förlikningar och samförståndslösningar som lagstiftaren förstärkt sedan lagändringen 2011. Avslutningsvis diskuteras om rättsläget behöver förtydligas för att öka förutsägbarheten på området då det inte framgår tydligt av RB 17:6 eller dess förarbeten om supplerande moment omfattas av en stadfäst förlikningsdom och rättskraften. Istället har HD förtydligat och utvecklat rättsläget i praxis. Jag kommer å ena sidan fram till att rättsläget idag är förutsägbart eftersom HD har utvecklat och gjort en extensiv tolkning av RB 17:6. Å andra sidan anser jag att ett förtydligande av rättsläget ifrån lagstiftarens sida skulle gynna användningen av särskild medling i dispositiva tvistemål eftersom otydligheten i kombination med okunskapen om förfarandet är två medlingshämmande faktorer som sätter käppar i hjulet för tillämpningen av RB 42:17 st. 2.

Gifted education is a subject for research extensively explored internationally, but in Sweden,the research on giftedness is less extensive. This study examines current theories regarding giftedness and intelligence, as well as some teaching methods used when teaching gifted children. Using the theoretical framework provided by research into intelligence and cognition, seveninterviews with active teachers at the Swedish upper secondary school level regarding their notions of giftedness and how they handle such students are analyzed. The aim is to compare the discourse regarding giftedness and intelligence in academic cognitive research to the discourse in teaching. A comparison of the working environment as related by sevenupper secondary school teachers with research and Swedish Board of Education mandates showsthat there is a discrepancy between the notion of giftedness provided by academia and the notion expressed by the Swedish Board of Education while the interviewed teachers’ notions match the academic definition fairly well.

Syftet med studien är att utforska vilka uppfattningar lågstadielärare har av matematiskt särskilt begåvade elever, samt undersöka vilka arbetssätt lärare har för att motivera och stimulera de här eleverna i matematik. Studien har en metod med kvalitativ ansats med en fenomenografisk och fenomenologisk inriktning. Datainsamlingsmetoden för studien är intervjuer. Fyra lärare intervjuades och de är alla något så när överens om att matematiskt särskilt begåvade elever skiljer sig från andra elever, samt på vilket sätt de gör det. Lärarnas uppfattningar av matematiskt särskilt begåvade elever överensstämmer även med tidigare forskning gällande ämnesområdet. Samtliga lärares arbetssätt innehåller extra anpassningar för de här eleverna och största skillnaden som kunnat urskiljas mellan arbetssätten är huruvida de även innehåller särskilt stöd. Till viss del överensstämmer dessa uppfattningar även med tidigare forskning då det även där råder oenigheter om matematiskt särskilt begåvade elever ska differentieras eller inte.

<p>Denna kvalitativa studie har undersökt hur elever med Aspergers syndrom upplever att det är att gå i en särskild undervisningsgrupp. Fyra tonåringar som samtliga har gått i en särskild undervisningsgrupp, för elever med Aspergers syndrom, under sin grundskoletid intervjuades.</p><p>Syftet med studien är att öka förståelsen för elevernas upplevelser. Intervjuerna var öppna och eleverna fick fritt berätta om sina upplevelser från skoltiden. Analysen av intervjumaterialet resulterade i fyra teman: Skolarbetet, kompisar och relationer, diagnos och självbild samt val av skolverksamhet. Eleverna berättade om både positiva och negativa upplevelser som de haft under sin skoltid. Generellt sett så upplevde de att det positiva med att gå i en stor klass är att det finns många kompisar att välja mellan. Samtidigt har de haft svårt med kompisrelationerna, varit ensamma på rasterna och blivit retade. Kompisar verkar i alla fall vara av stor betydelse.</p><p>Det positiva med att gå i en liten grupp är att det är mer lugn och ro och lättare att få hjälp med skolarbetet. Det är elevernas mammor som verkar ha varit styrande för elevernas skolplacering.</p><p>Eleverna verkar på det stora hela nöjda med att gå/ha gått i en liten grupp. Samtliga verkade ha accepterat sina diagnoser. En elev uttrycker att det var skönt att få en diagnos för att han då förstod varför han var annorlunda.</p>