Sömn är ett av våra grundläggande behov. Att sova under sex timmar eller över nio timmar per dygn ger ökad risk för följdsjukdomar och död. Detta kostar samhället både i tid och pengar. Vuxna patienter sover sämra än normlat på sjukhus. Då kortvariga sömnproblem ofta är inkörsporten till långvariga sömnproblem är detta att beakta. Litteraturstudien behandlar effkter av interventioner utifrån sovmiljö, stressreduktion och hindrande av sensoriska impulser för vuxna patienter på sjukhus utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Det framkommer att interventioner för förbättrad sömn ger positiv effekt och i de flesta fall med statistisk signigifikans. Det finns således stärkt evidens för att omvårdnadsåtgärder ger bättre sömn för vuxna patienter på sjukhus. Detta visar i sin tur påvisar att mer och bättre utbildning inom ämnet behövs för att spara på patienternas lidande och samhällets resurser.

Bakgrund: Sömnstörningar var ett vanligt problem bland cancerpatienter vilket även tidigare forskning visade på. Sömnen var den viktigaste källan till återhämtning för kroppen både fysiskt och psykiskt. Tillfredsställd sömn hade stor betydelse för individens hälsa och livskvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva cancerpatienters perspektiv på sömn. Metod: Systematisk litteraturstudie där sex artiklar, fyra kvalitativa och två kvantitativa, valdes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Utsagor valdes ut, översattes, kondenserades och kodades och tre kategorier identifierades. Resultat: Fysiska och psykiska faktorer hade inverkan på cancerpatienters sömn. Hur vårdpersonalen förhöll sig till patienterna och deras sömn var av stor vikt. De fysiska faktorerna utgjordes av frekvent uppvaknande till följd av nattliga toalettbesök eller smärta. Depression och tankar på familjen och döden var psykiska faktorer som höll patienterna vakna. Dessa faktorer kunde ses som sjukdomslidande. Bemötande av cancerpatienter utgjordes av hur vårdpersonalen förhöll sig till sömnen, oftast negligerades sömnen och många gånger lät patienter bli att berätta om sömnstörningarna. Vårdpersonalens agerande kunde ses som vårdlidande då vården uteblev. Slutsats: Fysiska obehag och psykiska faktorer påverkade sömnen hos patienterna. Vårdpersonalens roll präglades av hur de förhöll sig till cancerpatienternas sömnstörningar. Uppmärksamhet, rutinbedömning och kunskap behövs kring sömnens påverkan.

Background: Sleep and rest is a problem that is constantly reported as a lack of patients in intensive care. Consequences to this involve problems involving immunological, neurological, respiratory and cardiovascular problems. It also leads to prolonged care times related to increased mortality and morbidity, difficulty in mobilization and increased risk of developing delirium.   Aim: The aim of this study was to investigate the disturbances of intensive care patients and their duration.   Method: The study is a non-experimental non-participation observation study with mixed method when quantitative data is obtained and explained using qualitative data. The data collected was interference that could affect the rest and sleep of patients by means of a structured observational schedule. In addition to the observational schedule, field notes were taken, which among others included reflections on the care environment.   Results: The observations showed that the patients were disturbed ⅖ of the time of observations, including everything from sound, relatives, and nursing measures. The longest duration without interference was one hour and 23 minutes. However, there were other disturbing moments during this time, among others several alarms from both the surveillance and the port phone. The total number of alarms was 972. Conclusion: Although many previous studies indicate that critically ill patients need a good rest and sleep to recover faster and not suffer from IVA-delirium, this is still a commonly reported problem in the intensive care. The result suggests that nurses in the intensive care can re-prioritize and combine various nursing measures to reduce the time with patient disturbances.

Bakgrund: Försämrad sömn på intensivvårdsavdelningar är ett stort problem. Sömnens funktion är att ge kroppen möjlighet till återhämtning och brist på sömn kan leda till försämrade funktioner i kroppen. Intensivvårdsavdelningen beskrivs vara en högteknologisk miljö med mycket ljud från apparater. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2020) ska intensivvårdssjuksköterskan ha kunskap att anpassa miljön för att främja välbefinnandet hos patienten. Syfte: Syftet med den systematiska litteraturstudien är att beskriva patienters upplevelse av sömn på intensivvårdsavdelningen. Metod: Systematisk litteraturstudie genomfördes för att svara på syftet. Databassökningar gjordes i relevanta databaser för hälso- och sjukvård genom strukturerade sökningar tillsammans med kedjesökningar och resulterade i 13 resultatartiklar. Resultat: Sömnen upplevdes bli påverkad av ljud, ljus, vården av andra patienter och vårdpersonalens beteende. Patienterna upplevde också att mardrömmar och bristande tidsuppfattning ledde till rädsla för att somna samt svårigheter att somna om. Kroppsliga förnimmelser tillsammans med närvaron av svårt sjuka patienter bredvid sig skapade en rädsla för döden med försämrad sömn som följd. Slutsats: Orsaker till störd sömn på intensivvårdsavdelningen var till störst del miljöbetingade men även patientbetingade. Intensivvårdssjuksköterskan har möjlighet att påverka hur sömnen upplevs genom vårdande omvårdnad för att främja ett välbefinnande och upplevd hälsa hos patienten.

Bakgrund: Intensivvårdspatienter får en mer eller mindre störd dygnsrytm. Störd dygnsrytm påverkar välmående, tillfrisknande och hälsa både på kort och lång sikt. Sjuksköterskan har en viktig funktion i att förstå sambandet mellan störd dygnsrytm och hur det påverkar den svårt sjuka patienten och vad det ger för effekter för patientens tillfrisknande. Att försöka bibehålla dygnsrytmen är relevant för att inte förlänga intensivvårdstiden för patienten i onödan.   Syfte: Syften med studien är att beskriva störd dygnsrytm med fokus på sömn hos intensivvårdspatienter.   Metod: En litteraturstudie inkluderande artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats analyserades. Sökningar genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Vi fann tolv artiklar relevanta för den här studien och fyra kategorier identifierades vilket renderade i åtta subkategorier.   Resultat: Intensivvårdspatienter har en störd dygnsrytm och i det ingår sömnstörning som en huvudkomponent. Det finns flera orsaker och bakomliggande faktorer som påverkar både sömnen och dygnsrytmen, såväl miljömässiga som fysiska och psykiska. Gemensamt är att upplevelsen inte sällan är mycket individuell. Möjlighet att följa dygnets ljuscykel via ett fönster eller genom artificiellt ljus upplevs över lag som positivt och har en vetenskapligt bevisad betydelse för tillfrisknandet. En störd dygnsrytm och eller sömnstörningar påverkar intensivvårdspatientens redan hårt ansatta psykiska hälsa som i en del fall leder till kvarstående psykisk ohälsa efter sjukhusvistelsen.       Konklusion: Det svårt att hitta en gemensam lösning för rubbad dygnsrytm och sömnstörningar hos intensivvårdspatienter. Det är en mycket komplex och utlämnad patientgrupp med varierande individuella behov. Det krävs olika åtgärder på det individuella planet såväl i den miljö som patienten vistas i men även genom att tillse patientens fysiska och psykiska behov. Vidare forskning föreslås för att bättre förstå patientens behov, utveckla nya metoder och öka kunskapsläget i den kliniska verksamheten.   Nyckelord: Dygnsrytm, intensivvård, patient, sömn.

Introduktion/Bakgrund: Sömn är viktigt för människans psykiska och fysiska hälsa. Under sjukhusvistelse är det många patienter som upplever svårigheter att sova. Detta behandlas ofta med läkemedel som riskerar att ge biverkningar. Sjuksköterskor ansvarar för att ge omvårdnad där främjandet av god sömn ingår. Syfte: Syftet var att belysa omvårdnadsinterventioner sjuksköterskor kan använda för att främja god sömn hos patienter under sjukhusvistelse. Metod: Litteraturstudien genomfördes genom att följa Polit och Beck (2017) nio steg. Sökningar utfördes i CINAHL, PsycInfo och Pubmed. Artiklar som motsvarade syftet kvalitetsgranskades utifrån granskningsmallar enligt Polit och Beck (2017). Totalt 15 artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod inkluderades i studien. Bearbetning och analys av data utfördes med ett induktivt förhållningssätt. Resultat: Resultatet sammanställdes i fem teman; “Att kommunicera och informera”, “Miljöfaktorer; ljud, ljus och temperatur”, “Ge möjlighet till avslappning och lugn”, “Klustra omvårdnadsinterventioner” samt “Skilja mellan dag och natt”. Slutsats: Det finns en mängd olika omvårdnadsinterventioner som sjuksköterskor kan använda för att främja sömn. Dessa sträcker sig från åtgärder av psykosocial karaktär till åtgärder som syftar till att minska fysiskt obehag och att begränsa inverkan av miljöfaktorer.  Vissa är inriktade på den enskilde patienten medan andra berör miljön på avdelningen i sin helhet.

Bakgrund: Att vara inneliggande på sjukhus innebär ofta en försämrad sömn vilket kan påverka patientens möjlighet att återhämta sig. Det ingår därför i sjuksköterskans arbetsuppgift att identifiera, utvärdera och åtgärda patientens bristande sömn genom att utföra omvårdnadsåtgärder. Den teoretiska referensramen som användes var Virginia Hendersons omvårdnadsteori relaterat till människans grundläggande behov vilket inkluderar sömn. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att utföra omvårdnadsåtgärder relaterat till sömn inom somatisk slutenvård. Metod: Allmän litteraturstudie baserad fyra kvalitativa och sex kvantitativa artiklar från databaserna, CINAHL, PubMed och Scopus. En integrerade analysmetod har tillämpats. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier och sju subkategorier. De fem huvudkategorierna var Betydelsen av kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan, Personcentrerad omvårdnad för bättre sömn, Betydelsen av teamets samverkan relaterat till sömn, Anpassning av miljö: en omvårdnadsåtgärd för sömn och Läkemedel eller omvårdnadsåtgärder? De mest framträdande fynden var att sjuksköterskor utför omvårdnadsåtgärder genom teamarbete, professionellt förhållningssätt, samtal och anpassning av vårdmiljön. Läkemedelsanvändningen ansågs vara en snabb åtgärd för patientens sömnproblematik. Slutsats: Sjuksköterskorna erfara en problematik att utföra omvårdnadsåtgärder för sömn på grund av bortprioritering, tidsbrist och begränsad kännedom. Därför behövs en utveckling inom verksamheten och sjuksköterskeutbildningen för att möjliggöra tillämpandet av evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för patienters sömn.

Introduktion/Bakgrund: Roterande skiftschema är vanligt förekommande inom sjukvården. Det kan vara svårt att undvika eftersom vården ska finnas tillgänglig 24timmar/dygn. Sjuksköterskan behöver ha en optimal sömn och hälsa för att ha ett gott välmående. Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskans hälsa med fokus på sömn påverkades av att gå på ett roterande skiftschema. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Becks (2017) nio steg med ett induktivt tillvägagångssätt. Databassökningen verkställdes i tre olika databaser, PsycINFO, CINAHL och PubMed. Efter kvalitetsgranskningen med Polit och Becks (2017) granskningsmallar återstod 10 kvantitativa artiklar som bildade resultatet. Resultat: Hur sjuksköterskans hälsa med fokus på sömn påverkades av att gå på ett roterande skiftschema sammanställdes i 2 teman; Försämrad sömnkvalitet och Ökad stressnivå. Det första temat har ett undertema Försämrade sömnvanor kunde leda till försämrad kosthållning. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor som arbetade enligt ett roterande skiftschema fick en försämrad sömnkvalitet, försämrade kostvanor samt att deras stressnivå påverkades negativt. Vilket kunde leda till både psykiska och fysiska besvär.

SAMMANFATTNING Bakgrund Patienter sover allmänt sämre när de vårdas inom slutenvård. Sömnbrist kan leda till förlängt sjukdomstillstånd som därmed kan leda till förlängda vårdtider. Sjuksköterskans roll är att identifiera problem, risker och resurser för att planera omvårdnadsarbetet. Tillit mellan vårdgivare och vårdtagare bidrar till en ökad känsla av trygghet och förmåga att somna. Att främja nattsömn hos patienter inom slutenvård är sjuksköterskans professionella ansvar. Syfte Syftet var att belysa hindrande faktorer som påverkar patienters nattsömn inom slutenvård. Metod En allmän litteraturöversikt genomfördes. Datainsamling genomfördes i form av en artikelsökning i databaserna PubMed och CINAHL. En databearbetning och analys utfördes på 15 vetenskapliga artiklar. En innehållsanalys tillämpades för att kategorisera faktorer som stör nattsömn hos patienter inom slutenvård. Resultat Under analysen identifierades många faktorer som störde nattsömnen för inneliggande patienter. Dessa faktorer presenterades under två huvudkategorier som vardera delades in i två subkategorier. Ena huvudkategorin var individuella faktorer, som delades in i subkategorierna emotionella faktorer och fysiska faktorer. Den andra huvudkategorin var miljöfaktorer, som delades in i fysisk miljö och omvårdnad som en hindrande faktor. Två av huvudfynden var att det brast i sjuksköterskans professionella bedömningsfärdigheter för att skatta patienters sömn och att omvårdnadsåtgärder ofta var en faktor som påverkade nattsömnen negativt. Slutsats Slutsatsen var att det fanns en hel del faktorer som påverkade inneliggande patienters nattsömn. Många faktorer var risker till bidragandet av sömnbrist, som därav kunde påverka hälsan och välbefinnandet. Främjandet av god nattsömn var sjuksköterskans professionella ansvar, trots det prioriterades inte sömn för patienter inom slutenvård.

Bakgrund Patienters sömn inom slutenvården kan påverkas av störningsmoment. Störningsmoment kan exempelvis vara emotionella faktorer såsom smärta, oro, ångest, otrygghet och stress. Även miljöfaktorer såsom störande ljud i form av alarm och telefoner, personal, patienter och behandlingar kan vara faktorer som stör sömnen. Otillräcklig sömn kan ge konsekvenser för välbefinnande och livskvalité. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder är de åtgärder som grundar sig i evidens och kan appliceras för att främja god sömn. Syfte Syftet var att belysa effekter och tillämpning av evidensbaserade omvårdnadsåtgärder för att främja god sömn inom slutenvård. Metod Litteraturöversikt med särskilt fokus på kliniskt kontrollerade och randomiserade studier genomförda inom slutenvård. Dessa framtogs genom databassökning i PubMed och CINAHL samt manuell sökning. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som klassificerades, värderades och sammanställdes i en matris. Inkluderade artiklar var etiskt granskade och peer-reviewed. Resultat Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder kan vara att sjuksköterskan erbjuder och instruerar användandet av öronproppar eller ögonmask som minskade störningsfaktorer, underlättade insomning, förlängde sömnen och ökade sömnkvalitén. Kombinationen öronproppar och ögonmask gav även en god effekt på den subjektiva sömnkvalitén, sömnens längd, fler störningsfaktorer och oro minskade. Musik kunde vara ett komplement, till tidigare nämnda åtgärder, för att öka subjektiva sömnkvalitén. Aromaterapi var en effektfull omvårdnadsåtgärd som främjade den subjektiva sömnkvalitén och minskade oron hos patienter. Slutsats Det fanns effektfulla och tillämpbara omvårdnadsåtgärder, vilka kan användas för att främja sömnen inom slutenvården. Dessa kan användas för att främja personcentrerad omvårdnad och stöds av Virginia Hendersons omvårdnadsteori. Lokala riktlinjer kan däremot behövas för olika typer av vård inom slutenvården.