Skolans uppdrag är att skapa en känsla av sammanhang för alla elever, oavsett elevens förutsättningar. Alla elever ska kunna känna delaktighet och ha möjlighet att utvecklas och det är allas ansvar. Szönyi och Dunkers (2015) anser att grunden till att barn ska bli goda samhällsmedborgare startar i skolan där delaktighet och engagemang ligger som grundsten. Tetler och Baltzer (2011) anser att elever med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårigheter att få sin röst hörd i skolan och att inkludering och delaktighet bidrar till ökad kunskap hos eleverna. Studiens syfte är att belysa om eleverna på gymnasiesärskolans nationella program upplever delaktighet då eleverna samläser ämnen tillsammans med elever från gymnasieskolans yrkesintroduktionsprogram. Studien bidrar med kunskap utifrån faktorer i lärmiljön, lärandet och bemötandet som ger en känsla av delaktighet. Vid studiens genomförande har sociokulturell teori och relationellt perspektiv samt en delaktighetsmodell framtagen av professor Ulf Janson använts som teoretiskt ramverk. Studien är av kvalitativ karaktär där fyra observationer och fyra intervjuer har använts som utgångspunkt. Materialet har sedan analyserats utifrån ramverket ovan. Studiens resultat visar att elever från gymnasiesärskolan upplever delaktighet vid samläsning med elever från gymnasieskolans yrkesintroduktionsprogram vid vissa tillfällen. Eleverna upplever delaktighet utifrån samtliga aspekter från delaktighetsmodellen. Utifrån observationen framkom dock att gymnasiesärskoleleverna jobbade tillsammans på lektionen och inte tillsammans med IMYRK-eleverna. Resultaten diskuteras utifrån beprövad erfarenhet, teori och tidigare forskning.

No description available.

I november 2017 kom Skolverkets rapport om samläsning i gymnasiesärskolan och gymnasieskolan. I rapporten belyser Skolverket att det strävas efter integrering och inkludering i det svenska skolväsendet och samläsning är en del av den inkluderande skolan. Denna studies syfte är att bidra med kunskap om hur elever upplever samläsning utifrån begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vid insamling av data har fyra elever på gymnasiesärskolan, som samläser sina karaktärsämnen med elever tillhörande de nationella gymnasieprogrammen, yrkesintroduktionen, observerats och intervjuats. Eleverna går på två olika gymnasiesärskolor. Resultaten har sedan tolkats utifrån Antonovskys (2005) teoretiska ramverk KASAM, genom en kvalitativ innehållsanalys. Begreppet begriplighet syftar till i vilken utsträckning inre och yttre stimuli upplevs som förnuftsmässigt gripbara. Analysen visar att eleverna tolkar och visar sin förståelse på olika sätt beroende på om det är skoluppgifter som tränas i en konstruerad lärmiljö inför kommande arbetsliv eller uppgifter som tränas i autentisk arbetsmiljö, i skolans regi. I begreppet hanterbarhet beskrivs de resurser människan upplever sig ha tillgång till och om de är tillräckliga i jämförelse mot att möta de krav som ställs. Analysen visar att eleverna hanterar uppgifter skriftligt, muntligt och praktiskt, i grupp där pedagoger finns tillgängliga. De upplever sig vara inkluderade och delaktiga fullt ut, när de arbetar i grupp. Meningsfullhet innebär att man har saker som man upplever som viktiga och motiverande i sitt liv. Analysen visar att eleverna uttrycker att de känner sig jämbördiga vid samläsning och att de inte ser några skillnader mellan eleverna på de 3-åriga gymnasieprogrammen och eleverna på de 4-åriga gymnasiesärskoleprogrammen, i karaktärsämnen. Elever uttrycker också fördelar med att se hur andra elever arbetar.

Syftet med denna studie är att fördjupa förståelse kring hur konstnärlig verksamhet kan hjälpa elever till en integrerad förståelse för hållbarhet. Pedagoger inom de estetiskt praktiska ämnena talar om estetiska lärprocesser och att man kan lära genom konst. Med utgångspunkt ifrån John Deweys icke-dualistiska världsbild och embodied cognition, hävdar Mark Johnson att den mening vi tillskriver något, inte bara består av språkliga koncept, utan snarare är sammankopplade neuronkluster som bygger på kroppsliga intryck. Konstnärlig verksamhet kan, enligt Elliot Eisner, utveckla vår förmåga att skapa föreställningar och ge formmässiga uttryck åt en förståelse. Det finns alltså teoretisk grund för att konstnärlig verksamhet skulle kunna vara ett hjälpmedel till att skapa och uttrycka förståelse.   För att undersöka detta utgick jag från en skoluppgift med två klasser på gymnasiet estetiska program. Eleverna skulle i grupp skapa konstverk kring klimatproblematiken som trots allt gav hopp. Som metod valde jag att analysera konstverk av fyra elevgrupper och gruppintervjuer med dessa elever.   Resultatet visar att dessa grupper utvecklade en egen konceptualisering genom det konstnärliga arbetet. Gruppmedlemmarna tenderade också att ta till sig förståelsen och göra den till sin egen. Här bidrog den konstnärliga processen men också gruppdynamiken kan ha medverkat.

Med utgångspunkt i mina egna erfarenheter av stegintegrering i språkundervisning utforskas i följande studie gymnasielärares upplevelser av undervisningsmetoden och hur de praktiskt bemöter eleverna i klassrummet. I bakhuvudet har en pedagogisk idé om elevberikande även funnits. Studien uppnås genom en kvalitativ undersökning i form av intervjuer på två gymnasieskolor där stegintegrering förekommer - sju lärare och en elev deltog. Resultatet visar att lärarna i liten mån använder sig av den fysiska stegintegreringen och istället delar upp de olika elevgrupperna och undervisar dem var för sig. Undersökningen visar även på en frustrerande situation där läraren många gånger känner sig otillräcklig och där arbetsbördan blir större än vid den klassiska undervisningssituationen. Eleverna och deras inlärning tycks enligt lärarnas utsagor ha drabbats mer eller mindre hårt. Resultatet sätts i relation till teorier om det sociokulturella lärandet med fokus på kollaborativt lärande samt tidigare studier i åldersintegrerade klasser på grundskolan. / Integrating Language Levels in Modern Languages - Language Teachers’ Experiences at Two Swedish Schools in 6th Form

Introduktion: Denna studie undersöker lärarnas upplevelser och erfarenheter av att undervisa elever från anpassad skola och elever från grundskolan i samma klassrum vid samma tidpunkt. Fokus är att studera hur lärare beskriver arbetet med samläsning och vilka förutsättningar dessa har för att bedriva samläsning. Metod och analys: Genom semistrukturerade intervjuer undersöks hur samläsning genomförs på grundskolenivå, och den komplexiteten inkluderande utbildning kan innebära. Det insamlade datamaterialet har strukturerats och organiserats genom en tematisk metod och analyserats genom Michael Uljens reflektiva skoldidaktiska teori och Claes Nilholms och Kerstin Göranssons orienteringsdefinitioner för inkludering. Resultat: Intervjuerna visar att lärarna möter praktiska och pedagogiska svårigheter i undervisningsverkligheten, men även att de ser stort värde i inkluderingen. Det är framför allt organisatoriska aspekter, ekonomiska omständigheter och brist på resurser, exempelvis specialpedagogisk handledning, som beskrivs som försvårande faktorer för att förverkliga inkluderande undervisning. Trots detta visar lärarna i studien på ett stort engagemang och vida ansträngningar för att skapa en gynnsam undervisningsmiljö för alla elever. Genom att skapa eget material, bildstöd och användning av tekniska hjälpmedel såsom SymWriter och InPint. Slutsatser: En tydlig slutsats är att den samhälleliga kontexten och skolsystemets struktur spelar en stor, om inte avgörande, roll för framgången i inkluderande undervisning. Under studiens gång har det också identifierats att det tycks finnas en blind fläck rörande samläsning på grundskolenivå. Trots att undervisningspraktiken visar att innebörden för samläsning pågår på grundskolor, finns inga omskrivningar i styrdokument eller myndighetsutsagor, och större forskning inom området tycks också saknas. Detta försvårar sannolikt förverkligandet av inkluderande undervisning i grundskolan, inom ramen för samläsning, för elever med intellektuell funktionsnedsättning. / Introduction: This study examines the experiences and perceptions of teachers who simultaneously teach students from compulsory schools for pupils with intellectual disabilities alongside their peers from general compulsory schools in the same classroom with a particular focus on exploring how teachers describe their work with co-reading[1] and the conditions necessary for conducting such education. Method and Analysis: Semi-structured interviews were conducted to investigate the implementation of co-reading at the primary school level and the complexities that inclusive education may entail. The collected data were structured and organized through a thematic method and analyzed using Michael Uljens’ reflective theory of school didactics and Claes Nilholm’s and Kerstin Göransson’s definitions of orientation for inclusion.  Results: The interviews reveal that, despite practical and pedagogical challenges, teachers recognize significant value in inclusion. It is primarily organizational aspects, economic circumstances, and a lack of resources, such as special education guidance, that are described as complicating factors for realizing inclusive education. Despite these challenges, the teachers in the study demonstrated strong commitment and made extensive efforts to create a favorable teaching environment for all students, including the creation of their own materials, visual supports, and the use of technical aids such as SymWriter and InPrint. Conclusions: The findings indicate that the societal context and the school system’s structure play a crucial, potentially decisive, role in the success of inclusive education. The study identified a blind spot in the practice of co-reading at the primary school level. Although co-reading is practiced, it lacks representation in policy documents, authority statements, and research. This omission likely complicates the implementation of inclusive education, within this framework of co-reading, for students with intellectual disabilities. [1] Co-reading is a specific Swedish term used to describe an educational situation of shared lessons for students from compulsory schools for pupils with intellectual disabilities alongside their peers from general compulsory schools in the same classroom at the same time, and thus similar to inclusive education.