Den fysiska aktiviteten i västvärlden har minskat under de senaste decennierna. Vi tillbringar mer tid inomhus framför TV, dator eller något annat medialt redskap. En av de främsta anledningarna till att vi blivit mer fysiskt inaktiva på senare tid tros vara att forskningen hela tiden går framåt, där vi uppfinner hjälpmedel som gör att vi rör på oss så lite som möjligt. Forskning visar att det finns indirekta bevis på att fysisk aktivitet är en positiv hälsofaktor som minskar risken för sjukdomar. Fysisk aktivitet har visat sig ha ett samband med högre nivåer av personligt välbefinnande, så som bättre humör, mer tillfredställelse med livet och högre livskvalitet. Vi har inte bara blivit mindre fysiskt aktiva på senare tid, den psykiska ohälsan har ökat bland befolkningen, där forskning visar att det finns samband mellan att leva ett stillasittande liv under en längre tid och klinisk definierad depression. Syftet med studien var att se om det fanns skillnader i självskattad hälsa mellan ungdomar som var fysiskt aktiva och ungdomar som inte var fysiskt aktiva. Samt att se om det fanns skillnader i självskattad hälsa mellan flickor och pojkar. Syftet innehöll en pedagogisk del där vi undersökte om omgivning och samspel mellan ungdomar påverkar den självskattade hälsan. Studien är gjord med kvantitativ metod där 187 elever från högstadiet deltog. Totalt delades 200 enkäter ut vilket gav oss en hög svarsfrekvens och ett litet bortfall. Utifrån resultatet kom vi fram till att ungdomar som är fysiskt aktiva i större utsträckning har en högre självskattad hälsa än ungdomar som inte är fysiskt aktiva. Resultatet visar att pojkar upplever i större utsträckning sin självskattade hälsa som högre än vad flickor gör. I resultatet kom vi även fram till att både samspel mellan ungdomar och stöd från omgivningen har ett har ett positivt samband med hög självskattad hälsa. / The physical activity in the western world has decreased in recent decades. We spend more time indoors watching television, computer or other media tools. One of the main reasons that we become more physically inactive in recent years that research is believed to be constantly moving forward, we invent tools that will make us move as little as possible. Research shows that there is indirect evidence that physical activity is a positive health factor that reduces the risk of disease and physical activity has been shown to be associated with higher levels of personal well-being, such as better mood, greater satisfaction with life and to have higher quality of life. We have not only become less physically active in recent years. Mental illness has increased in the population. Research shows that there is a link between living a sedentary life for a long time and clinically defined depression. The purpose of this study was to see if there were differences in self-rated health among adolescents who were physically active and young people who were not physically active. We also wanted to see if there were differences in self-rated health between girls and boys. The purpose contained an educational element in which we examined if environmental and interaction between young people affects the self-assessed health. Study was done with the quantitative method in which 187 students from junior high school participated. A total of 200 questionnaires were distributed which gave us a good response rate and a small loss. Based on these results, we concluded that young people who are physically active, have more of a higher self-rated health than young people who are not physically active. The results show that boys experience their self-rated health higher than girls do. In the results, we found that both the interaction between young people and support from the environment has a positive association with high self-rated health.

Sociala medier är idag en integrerad del av människors vardagsliv och kan ses som en ny typ av hälsorelaterad levnadsvana som kan innebära både positiva och negativa hälsoeffekter för individen. Självskattad hälsa används för att mäta hälsostatus i en befolkning och lite forskning finns på hur användning av sociala medier påverkar människors hälsa generellt. Syftet med denna studie är att undersöka hur användningen av sociala medier påverkar ungdomars självskattade hälsa samt vilka könsskillnader som finns. Målgruppen för studien är gymnasieelever och studien är baserad på kvantitativ data. En tvärsnittsstudie med en enkätundersökning som datainsamlingsmetod har använts. Frekvenstabeller har gjorts för att beskriva ungdomars användning av sociala medier och deras självskattade hälsa och chitvå test har använts för att påvisa eventuella samband. Resultaten visade på signifikanta värden mellan kön och självskattad hälsa samt mellan användning av sociala medier och självskattad hälsa. Resultatet har diskuterats utifrån teorin om övervägda handlingar.

The aim with this study was to compare and evaluate potential differences in self-assessed health between students where the school had worked systematically with MI and students where the school had not. To evaluate this a quantitative method through poll forms was used. 40 poll forms was sent to a school that did not use MI and compared the answers with existing poll forms from a school that used MI systematically. Theresults showed that boys from the school using MI had 10 times bigger chance of answering that they felt good than the boys that not have MI. The results for the girls did not indicate the same importance of the intervention. Instead the results showed that other factors, such as feeling sad, sleep quality and alcohol usage influenced their self-rated health. The conclusion from this is that the MI does have an effect on the self-assessed health for particularly boys. / Svenska skolungdomar anser idag att skolan är en bidragande orsak till att de mår dåligt då den bl. a. skapar både ångest och stress. Följderna av att stressen har ökat i skolorna har blivit att den psykosomatiska stressen också har ökat under åren. Skolan är en viktig miljö för det hälsofrämjande arbetet och där spelar både lärarna och elevhälsan en viktig roll för elevernas hälsa och välbefinnande. Syftet med denna studie är att, jämföra och utvärdera eventuella skillnader i självskattad hälsa hos eleverna i gymnasieskolor där elevhälsan arbetat systematiskt med MI och hälsosamtal med elever på en gymnasieskola där elevhälsan inte arbetat med MI under hälsosamtalet. För att undersöka detta användes en kvantitativ metod i form utav enkäter. Författaren till denna studie skickade ut 40 enkäter till den skola som inte använt sig utav MI under hälsosamtalet och jämförde sedan med befintliga enkäter från den skola som jobbat systematiskt med MI under hälsosamtalet. Utifrån resultatet kunde vi se att de killar som fått den systematiska MI interventionen har 10 gånger så höga odds att svara att de mår bra jämfört med de killar som inte fått samma typ av intervention. Däremot var det inte riktigt lika resultat för tjejerna. Där visade resultatet istället att det som hade en större påverkan på deras självskattade hälsa var orsaker som psykisk ohälsa (att de svarade attde var ledsen eller nedstämd), sov dåligt och/eller konsumerat alkohol. Slutsatsen som dras från denna studie äratt hälsointerventionen verkar ha större betydelse för killarnas självskattade hälsa än för tjejernas, men att samtliga som har fått interventionen har en bättre självskattade hälsa än de som inte fått det. Det är dock svårt att av göra om det enbart är interventionen som ligger till grund för detta eller om det är andra faktorer som också påverkar.

This study has examined the relationship between student´s grades in Physical education and self-assessed health and level of physical activity. In this way some of the subject´s aims has been examined. Students should, through the subject, develop knowledge and skills that enable them to take an active responsibility for their health and physical activity throughout life. A quantitative method were used where students at the upper secondary school have taken part in a survey. The results from the study were analyzed using the cultural sociological perspective as well as curriculum theory. The results show a positive relationship between student´s grades in Physical education and self-assessed health as well as level of physical activity. Relationships could also be seen between student´s grades and if they state that they make active choices regarding their health and physical activity based on knowledge and skills learned in the subject. The relationships indicate that the teaching lives up to the researched aims. However, the results also show that the answers from many students indicate that the teaching in the subject does not live up to the researched aims. The results can thus be interpreted in two different ways.

Leaders engaging in controlling leadership behaviours (CLB) has been connected to followers perceiving their basic needs thwarted. However, little research has been made in the organizational field to understand the implications of controlling leadership behaviours for employee well-being. The present study aimed to clarify this relation through understanding controlling leadership behaviours’ influence on employee health, as well as investigate the impact of both leader and employee gender on employees’ perception of  controlling leadership behaviours. A sample of 818 employees, representing the Swedish labour market, completed a questionnaire including measures of perceived controlling leadership behaviours and well-being in terms of self-rated health, burnout, self-rated job satisfaction and vigour. Results confirmed the notion that leaders’ controlling leadership behaviours, like other negative leadership behaviours, is associated with lowered well-being. Results also indicate that male employees perceive male leaders as more controlling than female employees do, while female leaders are perceived as equally controlling by both male and female employees. The gender of leaders exhibiting controlling leadership behaviours seem to have no association with employee well-being. The implications of gender on controlling leadership behaviours is still a question unanswered. Future studies should therefore continue exploring both leader and employee gender influence on CLB. / Ledare som använder sig av kontrollerande ledarskapsbeteenden har visat sig underminera basala psykologiska behov hos sina följare. Trots detta saknas det forskning på hur chefers kontrollerande ledarskapsbeteenden påverkar anställda. Denna studie syftade till att klargöra hur kontrollerande ledarskapsbeteenden påverkar anställdas hälsa, och undersöka hur såväl anställdas kön och chefens kön påverkar de anställdas uppfattning av chefens kontrollerande ledarskapsbeteenden. Ett randomiserat urval på 818 arbetstagare svarade på frågor om uppfattat kontrollerande ledarskapsbeteenden hos sin chef och självskattad hälsa i termer av självskattad hälsa, utbrändhet, arbetstillfredsställelse och arbetsenergi. Resultaten bekräftade att kontrollerande ledarskapsbeteenden hos chefer är relaterat till sämre hälsa och arbetsprestation hos de anställda, samt ökar viljan att sluta. Manliga anställda uppfattar manliga chefer som mer kontrollerande jämfört med sina kvinnliga kollegor, medan kvinnliga chefer uppfattas lika kontrollerande av både manliga som kvinnliga anställda. Den kontrollerande chefens könstillhörighet var inte associerat med anställdas mående. Hur könsaspekter påverkar kontrollerande ledarskapsbeteenden är fortfarande inte klarlagt. Framtida studier bör därför fortsätta undersöka hur både chefens och den anställdas kön influerar CLB.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka samband mellan socialt stöd och nätverk gentemot upplevd fysisk och psykisk hälsa hos gymnasielever i årskurs tre. Frågeställningarna var huruvida det fanns några samband mellan socialt stöd och nätverk gentemot upplevd fysisk och psykisk hälsa, vilken form av socialt stöd och nätverk som var mest relevant och vilken roll dess storlek har, samt om det fanns några skillnader mellan könen i förhållandet till socialt stöd och nätverk. Metod Undersökningen är en explorativ och kvantitativ enkätstudie där totalt 326 individer från olika skolor i Eskilstuna, Stockholm och Filipstad ingick. Åldern på deltagarna varierade mellan 17 och 21 år och medelålder var 18 (±0,7) år. 198 var tjejer och 123 killar, fem personer ville ej svara på frågan eller uppfattade sig inte som något av alternativen. Deltagarna besvarade frågor med fasta svarsalternativ kring kvalitén på sitt sociala stöd och storleken på sitt sociala nätverk, samt om upplevd fysisk och psykisk hälsa. Därefter genomfördes olika korrelationsobservationer för att finna eventuella samband mellan de olika faktorerna. Deltagarna till studien har valts utifrån ett icke slumpmässigt, till viss del typiskt, bekvämlighetsmässigt urval. Resultat Signifikanta positiva samband noterades mellan graden av socialt stöd (kvalitet) och upplevd psykisk respektive fysisk hälsa. Starkast korrelation fanns mellan psykisk hälsa och socialt stöd (r = 0,46). Svaga positiva korrelationer fanns mellan antalet (kvantitet) vänner (r = 0,19) respektive familjemedlemmar och släktingar (r = 0,19) gentemot psykisk hälsa, och i förhållande till familj och släkt även den fysiska (r = 0,14). Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan könen. Slutsats Studiens hypotes om en positiv samvariation mellan upplevd hälsa och socialt stöd och nätverk stämde i de flesta fall och kvalitet visade sig vara överordnad kvantitet. / Aim The purpose of this study was to examine relations between social support and networks, against the perceived physical and mental health of high school students in grade three. The question formulations were whether there was any correlation between social support and networks against perceived physical and mental health, which form of social support and network that were most relevant and what role its size has, and if there were any gender differences in relation to social support and networks. Method The study is an exploratory and quantitative survey in which a total of 326 individuals were included from various schools in Eskilstuna, Stockholm and Filipstad. The age of the participants ranged between 17 and 21 years, and mean age was 18 (±0.7) years, 198 were girls and 123 boys, five people did not answer the question or did not perceived themselves as either one of the options. The participants answered questions with response sets about the quality of their social support and the size of their social network and perceived physical and mental health. After that, observations were completed to find eventual correlations between the different factors. Participants for this study were selected on a non-random, somewhat typical, conveniences based method. Results Significant positive correlations were observed between the degree of social support (quality) and perceived mental and physical health Strongest correlation was found between mental health and social support (r = 0,46). Low positive correlation was found between the number (quantity) of friends (r = 0,19) and family/relatives (r = 0,19) in relation to mental health, and in relation to family and relatives also the physical health (r = 0,14). No significant differences were seen between the sexes. Conclusion The study’s hypothesis of a positive correlation between perceived health and social support and network sued in most cases, and the quality was shown to be superior to the quantity.