Introduktion: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en komplex sjukdom och en av de vanligaste lungsjukdomarna. KOL är den fjärde ledande dödsorsaken i världen. Sjukdomen kräver olika typer av åtgärder och insatser från olika professioner inom primärvården. Syfte: Syftet var att beskriva vilka evidensbaserade omvårdnadsinterventioner som distriktssköterskan kan utföra för att förbättra livskvaliteten hos patienter med KOL inom primärvården. Metod: Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie, som utgår från Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) riktlinjer. Elva kvantitativa och tre kvalitativa studier inkluderades i resultatet. Resultat: I resultatet framkommer fyra huvudkategorier av omvårdnadsinterventioner som utbildning, fysisk aktivitet, samtal om rökning och individuella behandlingsplaner som förbättrar livskvaliteten hos patienter med KOL. I de kvantitativa studierna ses att livskvaliteten minskar sex månader efter utförd intervention. Konklusion: Flera evidensbaserade omvårdnadsinterventioner har betydelse för livskvaliteten hos patienter med KOL. Det är av vikt att delta i ett utbildningsprogram. Dessa omvårdnadsinterventioner kan implementeras till distriktssköterskan i primärvården. Om patienter med KOL kan lära sig hantera sin sjukdom på ett bra sätt kan detta på sikt minska antalet besök och sjukhusinläggningar. / Introduction: Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) is a complex and one of the most common lung disease. COPD is the fourth leading cause of death worldwide. The disease requires different types of actions and efforts from different professions in primary care. Aim: The aim of this study was to describe the evidence-based nursing interventions a district nurse can perform to improve the quality of life in patients with COPD in primary care. Method: The study was conducted as a systematic literature study, based on the Swedish Council for medical evaluation guidelines. Eleven quantitative and three qualitative studies were included in the results. Results: The result shows four main categories of nursing interventions such as education, physical activity, smoking cessation and individual treatment plans that improve the quality of life in patients with COPD. In the quantitative studies it was seen that the quality of life decreases six months after completion of the intervention. Conclusion: Several evidence-based nursing interventions are important for quality of life in patients with COPD. It is important to participate in a pulmonary rehabilitation program. These nursing interventions can be implemented at the district nurse in primary care. If patients with COPD can learn to manage their illness in a good way, this may ultimately reduce the number of visits and hospitalizations.

Background: Nurses and district nurses encounter many patients with dementia in their profession. It is important to enlighten what nurses and district nurses can do in order for the meeting to be as good as possible for this population and to investigate the findings in research literature on optimal care in meeting with people with dementia. The purpose of this study was to elucidate the nurse / district nurse's experiences of what constitutes good meetings with persons with dementia. The method was a systematic literature review. Literature searches were made in three databases CINAHL, PubMed and PsychINFO. Fifteen papers were analyzed using qualitative content analysis. Results: The six categories that emerged was;. The meeting with dementia affects the nurse; The environment where the care takes place is important; The organization of care affect the care. Knowledge and attitudes affect the care; The nurse strives to provide good care. Relatives, as a resource in nursing care. Conclusion: Registered nurses play an important role in the care of people with dementia. The results obtained provide a guidance on which factors play a role for the care of people with dementia. / Bakgrund: Sjuksköterskor och distriktssköterskor möter många patienter med demenssjukdom i sitt yrke. Det är viktigt att belysa vad sjuksköterskor och distriktssköterskor kan göra för att mötet ska bli så bra som möjligt för denna patientgrupp och att undersöka vad litteraturen redovisar avseende optimal omvårdnad i mötet med personer med demenssjukdom. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans/distriktssköterskans erfarenheter av omvårdanden av personer med demenssjukdom. Metoden var en systematisk litteraturstudie. Sökningar gjordes i tre databaser, CINAHL, PubMed samt PsychINFO. Femton artiklar som svarade på studiens syfte analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De sex kategorier som framkom var; Mötet med demenssjuka berör sjuksköterskan; Miljön där omvårdnaden äger rum är av betydelse; Vårdens organisation påverkar omvårdnaden. Kunskap och attityder påverkar omvårdnaden. Sjuksköterskan strävar efter att ge god vård och omsorg; Anhöriga en resurs i omvårdnaden. Konklusion. Sjuksköterskans kunskap och ansvar spelar en viktig roll i omvårdnaden av personer med demenssjukdom. De resultat som framkommit ger en vägvisning om vilka faktorer som spelar roll för omvårdnaden av personer med demenssjukdom.

Titel: ”Det är bara ett tillstånd där du ser att någon mår väldigt dåligt” – Kommunsjuksköterskors upplevelse och uppfattning av vård av äldre med psykisk ohälsa. Bakgrund: Allt fler äldre drabbas av psykisk ohälsa och orsaken kan vara allt från somatisk sjukdom till existentiella aspekter. Studier visar att somatiska besvär oftast sätts i fokus vilket gör att psykisk ohälsa lätt kommer i skymundan. Kommunsjuksköterskan besitter en viktig position i vårdkedjan eftersom hen träffar många äldre med psykisk ohälsa i hemmet eller på särskilt boende. Kommunsköterskan är den som gör första bedömning av den äldres hälsa inom den kommunala vården. Bedömningen kräver kunskap och kompetens för att kunna se helheten hos vårdtagaren dvs både kroppsliga och psykiska besvär. Syfte: Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar kommunsjuksköterskors uppfattning om vård av äldre med psykisk ohälsa. Metod: Studien är gjord utifrån en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer med sju kommunsjuksköterskor genomfördes som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kommunsjuksköterskorna uppfattar psykisk ohälsa hos äldre som ett av de svåraste områdena inom hemsjukvården. Många av dem uttryckte att de helst inte vill arbeta med denna patientkategori. Kommunsjuksköterskorna ansåg att de har stort ansvar i vården av dessa patienter utan att ha kunskap om psykisk ohälsa. De upplevde att tiden inte räckte till att se den äldres psykiska ohälsa. Detta gjorde att hälsofrämjande och relationsskapande arbete inte prioriterades och den äldre blev lidande. Slutsats: Studien visar att kommunsjuksköterskorna uppfattar att deras kunskap om psykisk ohälsa är bristfällig pga. brist på utbildning i psykisk ohälsa. Bristfällig kunskap gör att sjuksköterskor inte anser sig kunna ge bra vård till personer med psykisk ohälsa och därför vill de inte arbeta med denna patientgrupp. Därför behövs en kunskaps- och kompetenshöjning hos sjuksköterskorna för att ge ökad medvetenhet, förståelse och trygghet i arbetet med de äldre.

Allt fler människor i Sverige dricker alkohol regelbundet. Detta kan medföra försämrad hälsa och tilltagande sjukdom, bidra till skador och våld i samhället. Sjuksköterskan inom primärvården träffar många patienter i hälsosamtal och det är då viktigt att fråga om alkoholvanor liksom andra levnadsvanor. Detta upplevs dock som en svår uppgift för många sjuksköterskor, då det finns risk att patienten kan känna sig kränkt. Forskning visar att sjuksköterskor tycker att det saknas kunskaper och metoder för att fråga om alkoholvanor. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva förutsättningar och metoder för hur sjuksköterskan kan uppmärksamma alkoholvanor i hälsosamtalet. Sammanlagt har 11 artiklar analyserats; nio kvantitativa och två kvalitativa från Europa och USA. Studien är gjord enligt Axelssons modell (2012, s.203-219) och resultatet i studien består av tre huvudteman och fyra subteman. De tre huvudteman är Kommunikation, Metod och Kunskap. Subteman som ingår är Samtal, Motiverande samtalsteknik, Screening av alkoholvanor och Kort rådgivning. Resultatet visar att Screening och Kort rådgivning är användbara och tidsbesparande metoder och Motiverande samtalsteknik är effektivt vid alkoholprevention. En förutsättning är att sjuksköterskan får kunskap i metoder, samtalsteknik och alkoholens skadliga påverkan på hälsan. I den efterföljande diskussionen tas de delar upp som är väsentliga för sjuksköterskan i arbetet med alkoholprevention i hälsosamtalet. Slutsatser i denna litteraturstudie är att det finns bra metoder för att uppmärksamma alkoholvanor, men en förutsättning är att sjuksköterskan har kunskap om hur de används samt kännedom om alkoholens skador på hälsan. I det förebyggande arbetet är det effektivt att fråga patienten om alkoholvanor, men hur länge samtalet pågår är inte av lika stor betydelse.

Introduktion: När någon blir obotligt sjuk och närmar sig döden är det inte endast patienten som blir drabbad. Patientens närstående påverkas också. En viktig uppgift för sjuksköterskor är att kommunicera och stötta de närstående för att tillfredsställa behov hos dem. I en tidigare studie framkom det att 54 % av alla klagomål som framkommit till sjukhus handlade om brister i kommunikation. Syfte: var att belysa sjuksköterskans kommunikation med närstående inom palliativ omvårdnad. Metod: Litteraturstudien var baserad på vetenskapliga artiklar. Artikelsökningar gjordes i de relevanta databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet baserades på 10 kvalitetsgranskade artiklar, 9 kvalitativa och 1 kvantitativ. Artiklarna granskades enligt en kvalitativ/ kvantitativ granskningsmall. Huvudresultat: Kommunikation mellan sjuksköterska och närstående i palliativ omvårdnad är viktigt för närståendes välmående och påverkar även deras förberedelse inför en ny livsituation. Det framkom att kommunikation ska ske muntligt, skriftligt samt upprepas. Sjuksköterskan mötte på flertalet hinder i kommunikationen, genom detta framkom det att sjuksköterskor önskade sig mer utbildning i att kommunicera med närstående inom palliativ omvårdnad. Slutsats: Sjuksköterskor behöver utökad utbildning i att kommunicera för att kunna stödja närstående till patienter som får palliativ vård.

Cirka 100 000 patienter skadas inom sjukvården i Sverige varje år. För att förbättra denna situation fokuseras alltmer på orsakerna till misstag. Säkerhetskultur omfattar bland annat värden, attityder, samarbete och beteenden på arbetsplatsen och påverkar patientsäkerheten. Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors åsikter om säkerhetskulturen på arbetsplatsen. Därför genomfördes en enkätstudie där 42 av 66 tillfrågade intensivvårdsjuksköterskor besvarade 64 frågor om attityder, kommunikation och samarbete. Frågeformuläret som användes var SAQ-ICU. Resultatet redovisas under de tidigare fastställda kategorierna: arbetsförhållanden, arbetstillfredställelse, samarbetsklimat, stresspåverkan, säkerhetsklimat, och uppfattning om ledningen. Det fanns även frågor som inte var kategoriserade, vars resultat redovisas separat. I analysen summerades svaren som delades in i tre kategorier; instämmer, instämmer inte eller neutrala till påståendet. Resultatet visade att intensivvårdsjuksköterskorna var nöjda med arbetet och stödet från kollegorna. En tredjedel ansåg att lärdomar inte drogs av tidigare misstag. Hälften ansåg att deras åsikter togs på allvar. Det fanns brister i samarbetet med läkare och hälften ansåg att det var för hierarkiskt. Slutsatsen blev att det fanns flera områden där förbättringar kan leda till ökad patientsäkerhet.

No description available.

Bakgrund: Arbetet som sjuksköterska är krävande och innebär ett stort ansvar. Sjuksköterskeyrket styrs av flera lagar och författningar som säkerställer en patientsäker vård vilket kräver att nyutexaminerade sjuksköterskor håller sig uppdaterade. I tidigare forskning upplevs en osäkerhet om utbildningen ger en tillräcklig grund då teorin upplevs svår att omsätta i yrkeslivet vilket kan leda till att sjuksköterskan blir stressad och känner en oro. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelsen av att arbeta som nyutexaminerad sjuksköterska. Metod: En kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats tillämpades för att besvara studiens syfte. Sex semistrukturerade intervjuer utfördes med sjuksköterskor som arbetat mellan fyra till tolv månader Resultat: När intervjuerna analyserades framkom tre kategorier; erfarenhetens betydelse, arbetsmiljöns påverkan och utbildningens påverkan. Dessa redovisades i sju underkategorier; utveckling, utmaning, samverkan med kollegor, tidsbrist, medicinsk vetenskap, vårdvetenskap och verksamhetsförlagd utbildning. Slutsats: Första tiden att arbeta som nyutexaminerade sjuksköterska upplevs utvecklande och utmanade. Svårigheter i att prioritera och strukturera framkom vilket påverkades av tidsbristen som upplevdes. Kollegors bemötande ansågs vara av stor vikt för att uppleva självkänsla och trygghet. Utbildningen sågs som en god grund att bygga på dock upplevdes medicin kurserna bristfälliga vilket gjorde att sjuksköterskorna fick söka information för att kontrollera sig i arbetet. Framtida forskning kan leda till att utbildningen kan förbättras och de nyutexaminerade sjuksköterskorna kan uppleva mer trygghet.

Bakgrund: Missbruk och beroende är en psykisk sjukdom som är högt representerad i den svenska hälso-och sjukvården samtidigt som stigmatiseringen kring denna grupp är hög. Det saknas svenska studier om hur sjuksköterskan upplever mötet med dessa personer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att möta med patienter med missbruks- och beroendeproblematik inom den somatiska sjukvården. Metod: Empirisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer av nio sjuksköterskor med analys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Övergripande i resultatet var att sjuksköterskorna upplevde en ambivalens gällande patienter med missbruks- och beroendeproblematik, till exempel att de ville lita på patienten men ändå uppfattade dem som manipulativa. Analysen resulterade i tre kategorier; professionellt förhållningssätt, tillit och misstro samt förutfattade meningar.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde vissa svårigheter i mötet med dessa patienter, främst gällande smärtlindring. Mer svensk forskning kring ämnet behövs då det kan leda till utbildning för att sjuksköterskor ska känna sig tryggare i sin yrkesroll i omvårdnaden av patienter med missbruks- och beroendeproblematik.

Bakgrund: Ett självskadebeteende har en person som avsiktligt skadar sin kropp med syftet att lindra psykisk smärta. Personer med självskadebeteende har ofta lång erfarenhet av att få sina upplevelser ogiltigförklarade eller icke bekräftade av omgivningen. Det behövs mer kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med självskadebeteende för att få en bild om vilka insatser som behöver vidtas för att ge dessa personer en bättre vård.  Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie som bygger på åtta kvalitativa artiklar, från databaserna Cinahl och Psykinfo. Resultat: I resultatet framkom sex kategorier som beskriver sjuksköterskors erfarenhet i vårdandet av personer med självskadebeteende:Resurser och stöd, kunskap och färdighet hos sjuksköterskan, tillfredsställelse i omvårdnad, brist på stöd och resurser, bristande kunskap och färdighet hos sjuksköterskan och påfrestande omvårdnad. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter med självskadebeteende karaktäriseras av både positiva och negativa erfarenheter. Det finns sjuksköterskor som känner förståelse och empati, men de finns även de som har en förutfattad och stigmatiserad bild av personer med självskadebeteende.