Vår studie handlar om hur pedagoger upptäcker och arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter. Syftet med studien är att undersöka hur några utvalda pedagoger ser på och arbetar med läs- och skrivinlärning samt hur de arbetar med elever som har läs- och skrivsvårigheter i årskurs 1-3. Vi har utgått ifrån en kvalitativ metod, och valt att göra intervjuer med några utvalda pedagoger.Intervjupersonerna anser att om elevernas läs- och skrivsvårigheter upptäcks i tidig ålder kan svårigheterna motverkas. De betonar vikten av att göra undervisningen lustfylld och att de utgår ifrån elevernas livserfarenheter. Intervjupersonerna nämner att en självsäker elev med starkt självförtroende kan påverka sin läs- och skrivutveckling i positiv riktning. Föräldrarollen, föräldrarnas kunskap och deras intresse för att kunna hjälpa sina barn med läsningen och skrivningen kommer också att lyftas fram.

Denna studie är en kvalitativ intervjustudie med ett sociokulturelltperspektiv. Syftet är att försöka förstå vilka hinder som kan föreligga och vad somkan vara orsak till att enskilda individer, inom Sfi – svenska för invandrare, harsvårigheter att lära sig läsa och skriva. Likaså att försöka se hur den svenskaskolan, genom Sfi, och hur pedagoger där identifierar dessa problem, dess orsakeroch vad man kan göra åt dem. Finns det kompetens, redskap och resurser attidentifiera eventuella funktionshinder som orsak till läs- och skrivsvårigheter och ivilken utsträckning tolkar man i så fall dessa orsaker som funktionshinderoch/eller omständighet?Resultatet visar att det är av yttersta vikt att det finns möjlighet att identifieraelever i behov av särskilt stöd men också att det finns resurser och redskap att gedetta stöd. För att kunna ge stöd måste man veta orsaken till varför svårigheteruppkommit, därtill krävs särskild kompetens. Det kan finnas en viss risk, ellerkanske skall vi också kalla det möjlighet, att tolka orsaker till läs- ochskrivsvårigheter som orsakade av omständighet och inte funktionshinder.

Syftet i denna kvalitativa studie är att undersöka hur elever med läs- och skrivsvårigheter beskrivs i samband med överlämningen till årskurs 7. Vi valde en tematisk metod för att analysera intervjudata. En teoriansats utifrån Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell har använts för att titta på hela den sociala interaktionen som äger rum runt ett barn. Sex ämneslärare i svenska, tre speciallärare och två specialpedagoger intervjuades. Resultatet visar att det är viktigt att det finns rutiner i samband med elevers övergångar och att samarbetet mellan överlämnande och mottagande skola är välfungerande. Tidiga stödinsatser är en förutsättning för att elever med läs- och skrivsvårigheter ska lyckas. Informanterna lyfter även fram att det finns ett behov av informativa ämnesbeskrivningar, det vill säga information om elevernas kunskapsutveckling. Ämneslärare i svenska föredrar att inte få förhandsinformation om elever medan speciallärare och specialpedagoger anser att förhandsinformationen är mycket viktig för att kunna ge stöd till elever med behov. Slutsatsen som dras från denna studie är baserad på våra egna tolkningar utifrån insamlat material.

För att lärarens skrivundervisning ska bli gynnsam för alla elever, är det viktigt att läraren reflekterar över sin egen skrivundervisning. En lyckad skrivundervisning är beroende av lärarens val av skrivstrategier och arbetsmetoder då det är läraren som skapar förutsättningarna för eleverna att utveckla sitt skrivande. Syftet med den här studien är att undersöka sex svensklärares uppfattningar om hur de använder skrivstrategier och skrivutvecklande arbetsmetoder i sin svenskundervisning i årskurs 4-6.  Det sociokulturella perspektivet utgör den teoretiska utgångspunkten i den här studien. Studien har en fenomenografisk ansats och metod för datainsamling är intervjuer i fokusgrupper. Urvalet består av två fokusgrupper hemmahörande i två olika kommuner med tre responderande lärare i varje. Syftet med studien är inte att generalisera dess resultat utan istället undersöka de sex responderande lärarnas egna uppfattningar om fenomenet.  Studiens resultat visar att de sex responderande lärarna uppfattar att de arbetar med skrivstrategier fokuserade på de exekutiva funktionerna i skrivprocessen. Vidare framkommer det att de använder sig av arbetsmetoder som främjar skrivutveckling genom kommunikation och socialt samspel. Slutligen beskrivs anpassning av checklistor och användningen av digitala hjälpmedel som en arbetsmetod för att tillfälligt avlasta arbetsminnet för elever i skrivsvårigheter.

Skrivandet utgör ett betydelsefullt kommunikativt redskap, både i skolan och i samhället. Otillräckliga skriftspråksfärdigheter eller skrivsvårigheter kan därför innebära negativa konsekvenser för den enskilde individen. I forskningen belyses skriftspråkets komplexitet och utmaningar för elever i skrivsvårigheter samt betydelsen av att främjande metoder praktiseras i skriftspråksundervisningen. Forskning gällande skriftspråksundervisningsmetoder fokuserar emellertid på “goda skrivare”, vilket innebär att kunskapen om främjande metoder och arbetssätt för elever i skrivsvårigheter behöver ökas. Detta motiverade till denna studie, vars syfte var att undersöka lågstadielärares erfarenheter av att främja skriftspråksutveckling, i synnerhet för elever i skrivsvårigheter. För att uppnå syftet formulerades frågeställningar som innefattar lärarnas arbete med skriftspråkundervisning, de metoder och arbetssätt som lärarna upplever främjar skriftspråksutveckling samt de möjligheter och utmaningar lärarna upplever i skriftspråksundervisningen.  Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade, personliga intervjuer genomfördes. I studien deltog tio lågstadielärare som undervisade i årskurs 1-3 i kommunala grundskolor i samma kommun i Mellansverige. I syfte att synliggöra mönster och finna essensen i respondenternas erfarenheter av skriftspråksundervisning användes tematisk analys. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. I resultaten av de tematiska analyserna går det att urskilja flera mönster. Respondenterna beskriver att elevernas känsla av delaktighet och meningsfullt skrivande är viktigt; att respondenterna arbetar med stödstrukturer och tillgänglig undervisning och att digitala verktyg har en betydande roll i skriftspråksundervisningen. Utmaningar som lyfts är brist på tid samt att kunna väcka motivation till skriftspråksutövande hos eleverna. Det framkommer av resultatet att respondenterna beskriver skriftspråkutövandet som interaktivt och att ingen ska lämnas ensam i sitt skrivande. I studiens diskussionsdel förs resonemang kring resultaten i förhållande till tidigare forskning och studiens teoretiska utgångpunkt samt förslag på vidare forskning. Studien avslutas med en konklusion.

<p>Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på hur de verksamma pedagogerna definierar begreppet läs- och skrivsvårigheter samt vilket stöd de kan ge de elever som har läs- och skrivsvårigheter. Metoden som vi har använt oss av i vår undersökning för att samla in information från våra respondenter är via en enkätundersökning med både öppna och slutna frågor. Resultatet visar att kunskaper om vad begreppet läs- och skrivsvårigheter innebär finns hos de verksamma pedagogerna, men de anser sig inte ha tillräckligt med kunskap, vare sig teoretisk eller praktisk, för att ge stöd åt dessa elever. I genomsnitt finns det 2-3 elever i varje klass som har läs- och skrivsvårigheter och många av dem får specialhjälp, men behovet av hjälp finns hos fler elever. Vår slutsats utifrån vår undersökning är att behoven av extra stöd bland eleverna är större än vad vi i början trodde. Vi trodde även att pedagogerna skulle ha mer utbildning inom ämnet än vad de anser sig ha, då läs- och skrivsvårigheter är vanligt förekommande bland eleverna.</p>

Detta examensarbete handlar om hur vi som arbetar i skolan kan möta de elever som har läs- och skrivsvårigheter respektive dyslexi. Jag ställer frågan vad dyslexi egentligen är och visar på olika möjligheter att definiera ordet. Jag jämför de två begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter med varandra. Många ger nämligen dessa ord olika innebörd. Andra frågor jag försöker besvara är hur dyslexi yttrar sig, och hur man kan upptäcka om en elev har dyslexi. Hur diagnostiseras dyslexi och vilka för- och nackdelar kan en diagnostisering medföra, är två ytterligare frågeställningar som är centrala i detta examensarbete. Mitt syfte är också att ge förslag på hur man kan arbeta med barn med dyslexi. Härmed avser jag bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, exempelvis datorprogram och kassettböcker. När man möter elever med dyslexi är det emellertid inte bara god tillgång till hjälpmedel som är önskvärt, utan det är framför allt viktigt att arbeta med elevens självkänsla. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med sex speciallärare och en logoped, som arbetar med dyslexiutredningar. Dessutom har jag varit i kontakt med, och ställt frågor till, en läspedagog och en speciallärare, som arbetar med frågor som rör läs- och skrivsvårigheter. Speciallärarna är verksamma i olika åldersgrupper, på skolor inom skiftande upptagningsområden. De ser mest fördelar med diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter men pekar samtidigt på att det finns elever som inte fått diagnos, men som ändå har stora problem med att läsa och skriva. Oavsett om man har en diagnos eller inte, har man rätt till stöd och hjälp. Problemet är bara att det är svårare att ansöka om resurspengar om en diagnos saknas. Speciallärarna lyfter även fram många andra intressanta åsikter, och ger en rad råd och tips på hur vi lärare kan stimulera dyslektiska elevers läsande och skrivande på ett lustfyllt sätt.

Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på hur de verksamma pedagogerna definierar begreppet läs- och skrivsvårigheter samt vilket stöd de kan ge de elever som har läs- och skrivsvårigheter. Metoden som vi har använt oss av i vår undersökning för att samla in information från våra respondenter är via en enkätundersökning med både öppna och slutna frågor. Resultatet visar att kunskaper om vad begreppet läs- och skrivsvårigheter innebär finns hos de verksamma pedagogerna, men de anser sig inte ha tillräckligt med kunskap, vare sig teoretisk eller praktisk, för att ge stöd åt dessa elever. I genomsnitt finns det 2-3 elever i varje klass som har läs- och skrivsvårigheter och många av dem får specialhjälp, men behovet av hjälp finns hos fler elever. Vår slutsats utifrån vår undersökning är att behoven av extra stöd bland eleverna är större än vad vi i början trodde. Vi trodde även att pedagogerna skulle ha mer utbildning inom ämnet än vad de anser sig ha, då läs- och skrivsvårigheter är vanligt förekommande bland eleverna.

<p>Detta examensarbete handlar om hur vi som arbetar i skolan kan möta de elever som har läs- och skrivsvårigheter respektive dyslexi. Jag ställer frågan vad dyslexi egentligen är och visar på olika möjligheter att definiera ordet. Jag jämför de två begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter med varandra. Många ger nämligen dessa ord olika innebörd. Andra frågor jag försöker besvara är hur dyslexi yttrar sig, och hur man kan upptäcka om en elev har dyslexi. Hur diagnostiseras dyslexi och vilka för- och nackdelar kan en diagnostisering medföra, är två ytterligare frågeställningar som är centrala i detta examensarbete. Mitt syfte är också att ge förslag på hur man kan arbeta med barn med dyslexi. Härmed avser jag bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, exempelvis datorprogram och kassettböcker. När man möter elever med dyslexi är det emellertid inte bara god tillgång till hjälpmedel som är önskvärt, utan det är framför allt viktigt att arbeta med elevens självkänsla. </p><p>Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med sex speciallärare och en logoped, som arbetar med dyslexiutredningar. Dessutom har jag varit i kontakt med, och ställt frågor till, en läspedagog och en speciallärare, som arbetar med frågor som rör läs- och skrivsvårigheter. Speciallärarna är verksamma i olika åldersgrupper, på skolor inom skiftande upptagningsområden. De ser mest fördelar med diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter men pekar samtidigt på att det finns elever som inte fått diagnos, men som ändå har stora problem med att läsa och skriva. Oavsett om man har en diagnos eller inte, har man rätt till stöd och hjälp. Problemet är bara att det är svårare att ansöka om resurspengar om en diagnos saknas. Speciallärarna lyfter även fram många andra intressanta åsikter, och ger en rad råd och tips på hur vi lärare kan stimulera dyslektiska elevers läsande och skrivande på ett lustfyllt sätt.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka åtta lärares uppfattningar om hur läs- och skrivsvårigheter kan åtgärdas samt hur dessa lärare beskriver hur de ger stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter. För att få svar på frågorna genomfördes en kvalitativ undersökning med hjälp av intervjuer med utbildade grundskollärare i år 1-3 samt förskollärare. Utgångspunkten i den teoretiska delen är fenomenologi, vilket innebär att vi har försökt förstå åtgärder inom läs- och skrivsvårigheter utifrån lärarens perspektiv. Studiens resultat visar att det är viktigt att så tidigt som möjligt kartlägga elevers svårigheter och att på bästa sätt hitta den metod som passar utifrån elevens behov. Vidare visar resultatet att samtliga lärare arbetar på olika sätt för att stödja elevers läs- och skrivsvårigheter, exempelvis genom rim och ramsor. Dessutom framgår det att datorn är en viktig del i arbetet med elevernas läs- och skrivsvårigheter, exempelvis att eleven får skriva på datorn istället för med pennan. Likaså är ett gemensamt arbete med hemmet, uppmuntran, motivation och intresse är viktiga byggstenar i arbetet med elevers läs- och skrivsvårigheter.