Skilsmässor är vanliga i Sverige vilket innebär att samhället består av flertalet ensamstående mammor. Den allmänna uppfattningen i Sverige, före 1990-talet, var att ensamstående mammor inte skiljde sig så mycket från gifta mammor vad gäller försörjning och förvärvsarbete. Statistik från SCB (2009) visar dock att ensamstående småbarnsmammor – ifall de förvärvsarbetar - jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor. Syftet med denna studie var därför att undersöka ensamstående småbarnsmammors motivation till antal timmar i förvärvsarbete. Studien bygger på sju djupintervjuer med ensamstående småbarnsmammor samt skriftliga svar på intervjuguiden från en respondent. Intervjuerna utfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide som utgick från fyra olika hypoteser som sedan prövats via det empiriska materialet.   Denna studie visar att ensamstående småbarnsmammor inte har har råd att deltidsarbeta, olikt sammanboende småbarnsmammor. För merparten av dem som valt att arbeta deltid har ekonomin styrt deltidens omfattning.  Merparten av kvinnorna ville dock gå ner i arbetstid för att få mer tid till barnen. Skälet till att de ensamstående småbarnmammorna jobbar fler timmar i genomsnitt än sammanboende småbarnsmammor har således en tydlig koppling till ekonomiska incitament men i enlighet med teorin om ”gendered moral rationalities” synes de vara underordnade rådande samhällsnormer. Dessa normer skapar ett tryck på kvinnorna att spendera så mycket tid som möjligt med barnen. Studien visar även att ensamstående småbarnsmammor har större möjlighet och makt att själva bestämma att satsa på sin karriär/förvärvsarbete än sammanboende småbarnsmammor. Flera av kvinnorna sade sig uppleva att de har större makt över sina liv nu, då de inte behöver anpassa sig efter någon annan vuxen i hushållet, jämfört med när de levde ihop med barnens pappa. Vad som även framkommit i studien är att det verkar finnas ett orsakssamband mellan den flexibilitet som arbetsgivarna tillhandahåller och möjligheten för kvinnorna att satsa på karriär/förvärvsarbete. Förutom att majoriteten av kvinnorna har flexibel arbetstid eller förtroendearbetstid så har de olika överenskommelser med arbetsgivarna hur de förlägger sitt arbete vilket möjliggör en ökad andel timmar i förvärvsarbete. Dessa överenskommelser synes individuella och anpassade efter kvinnornas livssituation som ensamstående mammor.

Background During the child’s first year of life there is a continuous contact with the Child Health Services (CHS) and the parents feel confident and involved. After the first year, the visits to the CHS is reduced at the same time as the everyday life changes for the family as the child starts going to day-care and the parents often go back to work. Aim To examine what it is like being a parent to children aged one to five and what kind of parenting support parents of children aged one to five are in need of. Method Semi-structured interviews were used to interview 25 parents in 21 telephone interviews and one focus group with 4 parents. The recruiting of parents was done on site at one open day-care and with the help of CHS nurses in Sweden. There were 10 men and 15 women. The data was analysed thematically using Malterud’s model. Results The social network was seen as a vital part of the family life. Parents who had a small social network asked for more places for parents to meet other parents. The CHS was seen as a natural and self-evident partner during the child’s first year, but as the visits decreased the parents expressed a wish for the contact to continue. The open day-care was a much appreciated place of meeting where parents could meet other parents and exchange thoughts, ideas and experiences. The parents also saw the open day-care as a forum for continued parenting groups that focuses on the children’s different developmental stages. The parents asked for more freedom to choose for themselves and the possibility to influence their own situation in life and not being governed by the state as much. Conclusion Several parents asked for a continued contact with the CHS after the child’s first year. The parents wished that the open-day care be used both as a place of meeting for parents but also as an arena for continued parenting groups that focuses on the children’s developmental stages. Many parents ask for a greater flexibility and possibility for the family to decide for themselves the way they want to live. / Bakgrund Fram till dess att ett barn fyller ett år finns en tät kontakt med barnhälsovården (BHV) där föräldrarna känner sig trygga och delaktiga. När barnet fyllt ett år avtar besöken samtidigt som vardagen för småbarnsfamiljen förändras; barnet börjar på dagis och föräldrarna återgår ofta i arbete. Syfte Att undersöka hur det är att vara förälder till barn i åldern ett till fem år och vilken typ av föräldrastödsinsatser föräldrar med barn i åldern ett till fem år känner behov av. Metod Tjugofem föräldrar med barn i åldern ett till fem år intervjuades i tjugoen telefonintervjuer och en fokusgrupp med fyra föräldrar. Det var tio män och femton kvinnor. Intervjuerna var semistrukturerade och analyserades tematiskt enligt Malteruds modell. Rekryteringen skedde med hjälp av BHV-sjuksköterskor runt om i Sverige samt på plats på en öppen förskola. Resultat Det sociala nätverkets betydelse för trygghet i föräldraskapet togs upp av många föräldrar, de föräldrar som hade ett litet socialt nät efterfrågade fler särskilda mötesplatser för föräldrar. Barnhälsovården var en självklar och naturlig partner under barnets första år, men när besöken avtog kände föräldrarna en saknad efter fortsatt kontakt. Öppna förskolan var en mycket uppskattad mötesplats där de kunde träffa andra föräldrar och utbyta tankar, idéer och erfarenheter. Föräldrarna såg även öppna förskolan som ett forum för fortsatta föräldragrupper som följer barnens olika utvecklingsfaser. Föräldrarna efterfrågade en större valfrihet och möjlighet att påverka sin egen livssituation, istället för att styras av staten. Slutsatser Flera föräldrar efterfrågar fortsatt kontakt med BHV även efter att barnet fyllt ett år.  De anser att öppna förskolan kunde användas både som en mötesplats och som arena för fortsatta föräldragrupper. Många föräldrar efterlyser också en större flexibilitet och möjlighet att som familj själva bestämma över sin livssituation.

Syftet med min studie är att undersöka och få djupare kunskap om Informations- och kommunikationsteknikens påverkan på småbarns lärande samt att få en uppfattning om hur föräldrar/vårdnadshavare förhåller sig till en implementering av iPad som pedagogiskt verktyg i förskolan.   För att nå studien syfte och få svar på och dess frågeställningar har jag valt att studera olika forskningsrapporter, vetenskapliga artiklar, samt avhandlingar och annan litteratur som är direkt kopplade till mitt syfte inom mitt ämnesval. Jag valde även att använda mig av hermeneutisk metodansats och göra en kvalitativ undersökning där det empiriska materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med föräldrar.   Den digitala teknikens påverkan på småbarns utveckling och lärande är ett relativt outforskat område. Studier visar att det är svårt att dra generella slutsatser om de multimediala verktygens undervisande effekter och påverkan på småbarns utveckling och lärande. Det görs undersökningar på barns digitala medieanvändning men det är få studier som genomförs där barnen är under 6 år. Samtliga föräldrar förhåller sig med viss reservation och försiktighet till surfplattan som pedagogiskt verktyg i förskolan. Detta i första hand på grund av att föräldrarna anser att det inte finns tillräckliga vetenskapliga belägg för hur IKT påverkar småbarns utveckling och att de oroas över den nya teknikens negativa effekter på barnen. Föräldrarna anser att surfplattan kan användas som ett komplement men inte på bekostnad av de övriga aktiviteterna i verksamheten.

Det här är en kvalitativ studie där syftet är att utveckla kunskap om hur lekmaterial används på en småbarnsavdelning utifrån ett genusperspektiv. Studiens frågeställningar är: Vilket lekmaterial väljer flickor respektive pojkar? Hur använder flickor respektive pojkar lekmaterialet? Vilka uppfattningar har förskollärare om lekmaterial i den pedagogiska miljön? Studien utgår från den feministiska poststrukturalismens teoretiska begrepp makt och positionering. För att besvara frågeställningarna har en minietnografisk ansats använts och data har samlats in genom observationer och intervjuer. Resultatet visade bland annat att förskollärarna påverkar barnens val av lekmaterial och lekmaterialets placering har betydelse för hur ofta det används. Det är därför viktigt att blanda olika material för att förhindra att pojkar och flickor enbart väljer könsstereotypt material.

AbstractMårtensson, Helen (2009). Samspel på en småbarnsavdelning på en förskola. Malmö högskola: Lärarutbildningen.Syftet med den här studien var att ta reda på hur pedagogerna på en 1,5- och 2-åringsavdelning främjar barnens samspel och hur 1,5- och 2-åringarna samspelar med barnen i samma ålder under den fria tiden, då det finns tid till att leka och även hur de tar kontakt med pedagogerna. Studiens syfte var också att ta reda på hur samspel i sin tur påverkar barnens lärande. Frågeställningarna som studien har utgått ifrån är: Hur arbetar pedagogerna i praktiken för att främja barnens samspel? På vilka sätt samspelar 1,5- och 2-åringar med de andra barnen på avdelningen? På vilka sätt tar 1,5- och 2-åringarna kontakt med pedagogerna? Metoderna som har använts för att få svar på frågor är intervjuer och observationer. Urvalsgruppen för undersökningen är en barnskötare och en förskollärare och två 1,5- åringar och två 2-åringar. Sterns teori har valts som grund till denna studie, den handlar om barnets självutveckling och samspel. Tidigare forskningen handlar om samspel i förskolan, toddlarkultur, småbarns lek, empati i förskolan och om etik i barnens värld. Slutsatserna av denna studie är att barn samspelar med varandra genom att visa empati för varandra på olika sätt och att de har samspelar kring leksaker då konflikter har uppstått. 1,5- och 2-åringarna har samspelat med varandra genom att imiterat varandra i rörelselekar då det har funnits ett glädjande samspel mellan barnen. Med kroppsspråket har barnen tydlig visat vad de vill, detta visar barnet för andra i sin närhet. Barnen tar kontakt med pedagogerna på olika sätt. Pedagogerna främjar barnens samspel genom att vara en förebild för barnen genom att visa hur man beter sig gentemot varandra samt stödja barnen i leken.

Syftet med arbetet är att undersöka hur och vad barn och pedagoger kommunicerar om underblöjbytet. Vi har lyssnat på samtal mellan barn och pedagog och använt oss av teorier omkommunikation och omsorg för att analysera vårt material. Genom ljudupptagningar som vigjorde i skötrummet, med hjälp av en diktafon, fick vi syn på vem som tog initiativ tillkommunikation, vem som styrde samtalet samt vilka ord och kategorier som var de mestförekommande i studien. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod med kvantitativainslag. Resultatet visar att kommunikationen mellan barn och pedagog mest handlar omvardagliga händelser på och utanför förskolan, matematik, sång och språkutveckling.Resultatet visar också att det mestadels är pedagogen som tar initiativ till samtal vidskötbordet och i de flesta fall också styr samtalet.

”Titta vad jag kan!”: En undersökning över samband mellan barnsyn, kunskapssyn och synliggörande av barns läroprocesser genom pedagogisk dokumentation i förskolan. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Med denna uppsats undersöker jag hur barn i ett års ålder kommunicerar med varandra och hur de kommunicerar med pedagoger på en förskola. Frågor jag utgått ifrån är hur de verksamma pedagogerna uppfattar barnens kommunikation. Hur gör barn när de vill säga något och det verbala språket inte ännu är fullt utvecklat. Dessutom undersöker jag hur pedagogerna ställer sig till barnens inflytande i verksamheten. Enligt den nya Läroplanen för förskolan 1998 (reviderad 2010) finns många strävandemål om hur barnen ska vara delaktiga i sin vardag på förskolan. Hur når pedagogerna dessa mål? Går de att förverkliga? Kan barnen vara med och få inflytande i verksamhetens planering? Undersökningens baseras på intervjuer med tre pedagoger. Deras svar och reflektioner kopplas samman med aktuell forskning inom området. Jag vill med min uppsats få pedagoger medvetna om hur barnen kommunicerar i ett års ålder, och hur vi på bästa sätt kan förstå och möta det lilla barnet.

I takt med att fler barn börjar förskolan i Sverige och att inte fler förskolor öppnas stiger antalet barn i barngrupperna på de förskolor som redan finns. Detta bidrar ofta till en miljö med för många barn per barngrupp sett till Skolverkets rekommendationer för hur många barn det bör vara per barngrupp och vuxen. Hur påverkar detta barnens trygghet i förskolan? Blir barnen sedda, hörda och får de den uppmärksamhet och närhet de behöver?Syftet med det här arbetet är att se hur tre personer ur personalstyrkan på en av Malmös förskolor ser på påverkan av barnens trygghet under de omständigheter som en stor barngrupp producerar, informanternas syn innan och efter att de tagit del av den senaste svenska forskningen om barngruppens storlek i förskolan, den som pekar på att bland annat personalens kompetens är ett mera relevant problem än vad barngruppens storlek är. Empirin är gjord utifrån en kvalitativ metod där vi intervjuat tre personer ur personalstyrkan, innan och efter de tagit del av den senaste svenska forskningen - alltså två gånger vardera.Studien behandlar trygghetsspektrat hos de yngsta barnen på småbarnsavdelningen i förskolan, och vi har valt anknytningsteorin som teori för denna studie eftersom den behandlar känslomässiga och nära relationer mellan de yngsta barnen och förskolans vuxna.Resultaten efter intervjuerna har visat att de tre informanterna är ense om att något positivt med stora barngrupper inte kan åstadkommas när det gäller barnens trygghet i förskolan, och att barnens trygghet i förskolan i mångt och mycket inte har med kvalité på verksamheten eller personalens utbildning att göra, utan hur en är som person och den tid en har möjlighet att lägga på varje enskilt barn.

Inför starten av en ny förskola väcktes vårt intresse för hur samspelen mellan de yngre barnen gestaltar sig under inskolningen. Vi har tagit utgångspunkt i den tidigare forskningen om de yngre barnens samspel i förskolan. I den teoretiska förankringen valde vi att använda oss av Sterns teorier om barns självutveckling och av Merleau-Pontys tan-kar om kroppens betydelse för vår förståelse av omvärlden. Syftet med under-sökningen var att studera barns samspel under inskolningen. Vår frågeställning är:Vad händer i samspelet mellan de yngsta barnen (1-3 år) under inskolningen på för-skolan? Undersökningen genomfördes i två förskolegrupper med hjälp av videokamera och lö-pande protokoll. Resultaten visar att samspelen ofta börjar med att barnen gör något aktivt med eller utan leksak. Innehållet i samspelen hänger ofta samman med starten och de kommunicerar mycket med sitt kroppsspråk. När samspelen avbryts är det oftast för att barnen går sin väg utan synlig anledning. Utifrån resultaten kom vi fram till att in-skolningsformen, i det här fallet gruppinskolning, påverkar hur barnen samspelar under inskolningen. Vår slutsats är att gruppinskolning inte är att föredra när det gäller att skapa möjligheter för tidiga samspel mellan barnen under inskolningen.