Tidigare forskning inom området visar att skolan har en avgörande roll i det brottsförebyggande arbetet och att skolkuratorer har ett viktigt ansvar för att arbeta med elevers psykosociala hälsa. Dock är forskningen kring skolkuratorers roll i arbetet mot ungdomskriminalitet i den svenska kontexten bristfällig. Därför är denna studies syfte att undersöka skolkuratorers erfarenheter av arbetet mot ungdomskriminalitet. Studien har framställts genom fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer från fem större kommuner i Sverige. En tematisk analys gjordes av empirin för att få fram olika teman och underteman till resultatet. I analysarbetet användes domänteori och handlingsutrymme som teoretiska utgångspunkter.  Resultatet av studien visade att det varierar hur och i vilken utsträckning en skolkurator kom i kontakt med ungdomskriminalitet. Det fanns flera olika kontaktvägar för skolkuratorer att få kännedom om att en ungdom befann sig i kriminalitet eller i riskzonen för det. Det vanligaste sättet var att sådan information kom från andra elever på skolan. Informationen kunde även komma från externa aktörer som exempelvis socialtjänst. I vissa fall kom de inte alls i kontakt med ungdomar i kriminalitet, utan fick vetskap om kriminaliteten i efterhand. Skolkuratorerna hade olika arbetssätt beroende på om de arbetade förebyggande, hälsofrämjande eller åtgärdande. En viktig utgångspunkt i skolkuratorns arbete var den relationsskapande delen. De största utmaningarna som framkom var att arbeta ensam inom sin profession i skolan och bristande resurser. Det skapade en hög arbetsbelastning och påverkade deras möjligheter att arbeta brottsförebyggande. Det stora handlingsutrymmet och samverkan med både interna och externa aktörer framkom som möjligheter i arbetet. Organisatoriska förutsättningar sätter ramarna för hur skolkuratorer kan arbeta och formar deras handlingsutrymme. Samverkan med andra professioner inom skolan och med externa aktörer är viktigt för att motverka att ungdomar hamnar i kriminalitet samt för att bidra till att hjälpa ungdomar komma ur det. Skolkuratorer har ett stort handlingsutrymme att välja hur de ska arbeta i enskilda ärenden men handlingsutrymmet begränsas avseende vad de ska arbeta med när förutsättningarna att arbeta förebyggande är bristfälliga.

Det förekommer en komplex problematik gällande våldsutsatta kvinnor i missbruk där de ofta får otillräckligt med stöd för sin våldsutsatthet utifrån att de är missbrukare. Syftet med denna studie är att belysa våldsutsatthet för kvinnor i missbruk med utgångspunkt i berättelser på nätet. Studien har utgått från en kvalitativ metod med dokument som datainsamlingsmetod. Dokumenten befinner sig på ett forum startat av en organisation, #utanskyddsnät, och består av berättelser från kvinnor med erfarenheter av eget missbruk och våldsutsatthet. Berättelserna har valts ut genom ett målstyrt urval och sedan blivit bearbetade med en tematisk analys. Studiens teoretiska utgångspunkt har bestått av intersektionalitet, normaliseringsprocessen och symtommodellen. Den teoretiska utgångspunkten har i studien använts för att förstå kvinnornas erfarenheter av eget missbruk och våldsutsatthet. Studiens resultat visade att det krävs ett intersektionellt perspektiv för att förstå den komplexa normaliseringen som utvecklas för kvinnorna och för myndigheter med uppdrag att stödja kvinnorna. Studien visar att normaliseringen främst grundar sig i kvinnornas missbruk och att det leder till att våldet vidmakthålls, både av kvinnorna själva och av myndigheter. Normaliseringsprocessen behöver brytas för att kvinnorna ska få den hjälp de behöver för att ta sig ur en vardag av missbruk och våld.

Krisberedskapssystemet i Sverige har gått från att vara en statligt samordnad institution som svar på yttre geografiskt hotfulla situationer, till att vara en fredstida angelägenhet för alla risker, vilandes på principerna ansvar, närhet och likhet. Den svenska krisberedskapen har prövats de senaste åren, och närsamhället genomlevt ett antal kriser har systemet visat utmaningar vid leverans. Löpande hantering i form av system och strukturförändringar för att kunna svara på hot som inte bara är lokala, utan också regionala, globala och digitala har inte inkluderat allmänheten. I det fortsatta krisberedskapsarbetet behövs perspektiv på krisberedskap som bottnar i deras erfarenheter. Denna uppsats visar på allmänhetens erfarenheter, samt undersöker dessa med hjälp av samhällsvetenskapliga teorier om livsvärld och systemvärld, kommunikativt handlande samt dialogiskt lärande och kommer fram till att en bred, inkluderande, rättvis beredskap är vad som förväntas frånallmänheten. Vidare finns anledningar att fortsätta studera användandet av kompetenser och metoderhämtade från det sociala arbetets fält för att finna en rimlig väg framåt för att hålla balans och samförstånd mellan förutsättningar i livsvärlden där allmänheten befinner sig och systemvärld där krisberedskapen styrs genom medel som makt och pengar.

Hur ser socialarbetares arbetssituation ut i dagsläget? En kartläggning visar att tre av tio socialarbetare har sömnsvårigheter på grund av oro. Flera socialarbetare saknar även tillräckligt stöd från dess arbetsgivare. Vad kan detta bero på? Utsatthet hos socialarbetare är ett aktuellt ämne som det här examensarbetet tar utgångspunkt i, där fokus ligger på utsatthet skapad av klienter. Det är av vikt att synliggöra att socialt arbete kommer med svårigheter för socialarbetaren samt hur förekommande detta kan vara. Är socialarbetaren tillräckligt insatt i dessa svårigheter vid avslutad utbildning? Kartläggningen påvisade att flera socialarbetare önskade fler inslag kring detta under socionomutbildningen. Arbetet undersöker frekvensen av socialarbetares utsatthet från klienter, upplevelse av stöd och hjälp från arbetsgivare samt om socionomutbildningen varit tillräckligt förberedande för svårare situationer med klienter. Arbetet är baserat på en kvantitativ enkätstudie med kvalitativa inslag i form av fritextrutor. Mer än hälften av studiens deltagare svarade att de någon gång utsatts av klienter, på olika sätt där utsattheten var i form av våld, hot om våld, kränkningar och/eller andra hot. Mer än hälften av studiedeltagarna hade upplevt bristande stöd och hjälp från arbetsgivaren vid sådan utsatthet. Majoriteten av studiedeltagarna upplevde sig oförberedd att hantera en sådan situation när de började arbeta inom socialt arbete. I och med studiens resultat kan vi dra slutsatsen om att utsatthet för socialarbetare är en del av yrket samt att detta borde synliggöras tidigare. Saknaden av tillräckligt stöd på arbetsplatsen är även en problematisk del i yrket som arbetet synliggör.

Titel: ”Det räcker inte med kompetens och vilja” – En systematisk litteraturstudie om förutsättningar för delaktighet i socialtjänstens beslutsprocesser för barn och unga med funktionsnedsättning Bakgrund: Barn med funktionsnedsättning har ökad risk för delaktighetsbegränsningar och behöver ofta särskilt stöd för att uttrycka åsikter och synpunkter. Begränsad eller obefintlig delaktighet kan leda till dålig matchning mellan behov och insats. En kunskapstillväxt inom området är av betydelse för att socialtjänsten ska kunna leva upp till sina skyldigheter enligt barnkonventionen. Syfte: Att identifiera förutsättningar för barn och ungas delaktighet inom socialtjänstens beslutsprocesser och att diskutera hur denna kunskap kan möjliggöra delaktighet även förbarn med funktionsnedsättning. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Resultat och slutsatser: Möjligheter och hinder för delaktighet kan sorteras dels under organisatoriska förutsättningar, dels under förutsättningar som hänger ihop med den enskilde socialarbetarens ambitioner, attityder och erfarenheter. Organisatoriska hinder för barns delaktighet som har kunnat urskiljas är dagens uppdelade socialtjänst, brist på tillgänglighet, brist på metodstöd och en avsaknad av rutiner och vägledning. Organisationens och den enskilde socialarbetarens förmåga att hantera olika perspektiv och motstridiga mål förverksamheten spelar roll, liksom ledningens engagemang i barnrättsfrågor som följer av FN:s barnkonvention. Socialarbetares vilja, erfarenhet och kompetens skapar goda förutsättningar för barn och unga med funktionsnedsättning och deras delaktighet i beslutsprocesser. Studien indikerar dock att det finns flera hinder som behöver undanröjas. De organisationer där socialarbetare är verksamma behöver fortsatt reflektera över existerande attityder till barns delaktighet inom ramen för beslutsprocesserna, samt över existerande arbetssätt och bedömningar som görs i förhållande till tid och resurser som finns till förfogande.

Abstract The aim of this study is to introduce how social workers in public assistance experience that room of maneuver affects their work. Furthermore, the purpose of this study is to introduce the possibilities and limitations that social workers may experience in their work with clients. At the same time, the study shows that social workers in public services experience some difficulties in their work but also they still have a huge opportunity to manage to make a difference in their work with clients. The may questions for the study are: What are the limitations that creates social worker’s room of maneuver? Which factors manage to have an impact on the decision-making for the social worker? And the last question is: In what way does the interviewed social workers reason about their limitations and possibilities with their work in public services? The questions have been developed by a semi-structured interview form where 4 social workers that work with public services, have been interviewed. The results of this study has been analyzed with Lipsky’s theory “Street level Bureaucracy” and the word “Empowerment” has also been analyzed in this study. This study managed to show that the room of maneuver can be limited and hindered by the law, the guidelines but also, the norms and routines in the organization. Therefore, it turned out that the room of maneuver can be a big platform for the social workers to handle their work and a freedom for the social workers to make a difference with their clients and cases.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur svensktalande mellan tjugo- till trettioårsåldern med utrikesfödda föräldrar upplevde sin roll som tolk under barndomen. Genom intervjuer vill vi ta reda på hur dessa individers inställning gentemot sin roll som tolk under barndomen ser ut samt hur deras position i syskonskaran påverkar erfarenheten av att agera tolk åt sina föräldrar. Det empiriska materialet består av åtta semistrukturerade intervjuer, varav fem av intervjupersonerna är det äldsta syskonet i familjen och resterande är mellanbarn. Dessa intervjuer har i sin tur bearbetats med en tematisk analys. Studien har sin utgångspunkt i socialkonstruktivismen och har analyserats genom Goffmans rollteori.  I vårt resultat har vi kunnat identifiera en komplexitet i hur intervjupersonerna ställer sig gentemot sina upplevelser samt ämnet i sig. Då de är överens om att tolkningen för deras mående inte varit positiv menar de samtidigt på att positiva effekter finns, exempelvis att självkänslan växte i och med att de fick en viktig roll inom familjen. Vi har även upptäckt att barntolkens position i syskonskaran har stor betydelse för hur intervjupersonerna uppfattar sina upplevelser. Då de äldsta syskonen haft ett större ansvar för tolkningen har de även upplevt det som mer påfrestande. De yngre syskonen upplever att de endast hjälpt till när de äldsta syskonen inte varit tillgängliga, därför har de inte lika starka upplevelser gentemot tolkningen.

No description available.

For every child, growing up and living in a family with serious and far-reaching conflicts between family members is a serious risk factor for the child to develop a psychosocial complex of problems. In these cases, to help these families, a common use of input is family therapy. In this study, I have tried to provide a more advanced knowledge in the family therapist's daily work with families who have dysfunctional relationships and approaches within their family. I have tried to demonstrate if and how family therapists are experiencing challenges and difficulties, and how the family therapists are working to consider and encourage the principles of the best interest of the children, in their work with families who have dysfunctional relationships and approaches within their family. For this study, four family therapists have been interviewed about their experiences of working with families who have these complex of problems. The results show that the family therapists experienced different kinds of challenges and difficulties. The challenges and difficulties were connected to the individuals in the families, there could be emotional challenges for the family therapists and challenges that were connected to organizational factors. However, all challenges and difficulties that emerged, affected how the family therapists work, and in that way all the individuals in the families in one way or another. The results also show that the family therapists are actively working to take into account and encourage the principles of the best interest of the children by trying to implement a child perspective in all of their work where children are involved, and to make the child an active participant in the treatment process.

Studien syftar till att undersöka svårigheter och strategier kopplat till erfarenhet hossocialsekreterare i arbetet med omhändertagande av barn och unga. Materialet som ligger tillgrund för studien har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra socialsekreteraresom arbetar med barn och unga. Materialet har analyserats genom tematisk analys och resultatetpresenteras i fem olika teman. Vårt resultat knyter an till tidigare forskning som har visat atterfarenhet påverkar vilka svårigheter och strategier socialsekreterare identifierar i sitt arbete medtvångsomhändertagande av barn och unga.Vårt resultat visar bland annat att det är av stor vikt att socialsekreteraren har egenskaper somödmjukhet och tydlighet i sitt bemötande med klienter. Resultatet stämmer överens med tidigareforskning. En av svårigheterna som lyftes av socialsekreterarna var att lagtexten upplevdesotydlig och att det kan vara svårt att göra bedömningar som innebär stor förändring för barnetseller den unges liv. En annan svårighet som har diskuterats i studien är svårigheten att hanteravårdnadshavare som har stark vilja och önskan att påverka socialsekreteraren enligt sin egenuppfattning och vad den anser är bäst. Det kan skapa osäkerhet hos den enskildesocialsekreteraren och beskrivs som en stor svårighet att träffa dessa föräldrar. För att hanterasvårigheterna berättade flera intervjupersoner om strategier som de använder sig av, bland annatatt göra föräldrarna delaktiga i planeringen för barnet och vara ödmjuk inför att det är en svårsituation för föräldrarna och andra personer runt barnet att befinna sig i. Samtligaintervjupersoner betonade att stöd är viktigt, både från kollegor, gruppledare och chef för attbolla idéer och få hjälp med svåra beslut. I studien såg vi även att socialsekreterare med längreerfarenhet av att arbeta på Socialtjänsten med barn och unga har i högre utsträckning hittat egnastrategier för att hantera svårigheter som kan uppkomma i arbetet med LVU-processen.Erfarenheten beskrevs som en nyckel för att känna sig mer trygg i sin roll som socialsekreterare iflera olika situationer, som exempelvis i mötet med klienter, vid svåra bedömningar.