Abstract Vårt arbete handlar om att synliggöra några förskollärares perspektiv på den likvärdiga undervisningen och hur alla barn får ta del av den oavsett vilken vistelsetid barnet har på förskolan. Detta gjorde vi genom en kvalitativ metod. Vi använde oss av semistruktuerade/halvstrukturerade intervjuer samt av tre öppna frågor för att synliggöra förskollärarnas perspektiv. Vi utgick från den fenomenologiska teorin för att genom den fenomenologiska ansatsen få syn på förskollärarnas perspektiv på fenomenet inom vårt valda område. Nyckelorden vi fick syn på när vi analyserade vår empiri var upprepning/variation, planerad/spontan undervisning och material.  Vår slutsats blev att förskollärarna ansåg att likvärdig undervisning var ett komplicerat begrepp. Det blev en ögonöppnare för oss att den spontana undervisningen var en central del hos förskollärarna för att stäva mot en likvärdig undevisning. Det blev även tydligt för oss att likvärdig undervsining kan tolkas på olika sätt beroende på förskollärarnas kompetens och beprövade erfarenheter. Likvärdig undervisning är kanske något som behövs lyftas fram mer i verksamheten för att inte bli ett komplicerat begrepp.

Studien syftar till att synliggöra hur förskollärarna använder spontan undervisning för att stötta barns lärande. Vi har i studien utgått ifrån det sociokulturella perspektivet med en kvalitativ ansats och observationer som metod. Vi har haft strukturerade observationer och varit deltagande observatörer. Resultatet i vår studie visar på att förskollärare använder spontan undervisning i det vardagliga som sker på förskolan. Barns intresse sågs ligga som grund och togs tillvara på i de undervisningssituationer som genomfördes. Svårigheter kunde ses i att fånga alla barns intresse i de undervisningssituationer vi observerade. Studiens slutsats är att förskollärarna har kompetens i att se undervisningsmöjligheter men att det relativt nya undervisningsbegreppet skulle behöva implementeras och diskuteras vidare för att skapa verktyg och säkerhet kring begreppet.

Syftet med denna studie är att tillföra kunskap om hur pedagoger förhåller sig till barns utevistelse och lärande samt vad utemiljöns utformning har för betydelse för spontan och planerad undervisning utomhus. Studien utgår ifrån ett socio-materiellt perspektiv och är utformad utifrån kvalitativ metod, där observationer och intervjuer är grunden för studiens datainsamling. Studiens resultat visar att utevistelsen domineras av barnens fria lek och samordnade aktiviteter ute sker i låg utsträckning. I resultaten framgår det att utemiljöns utformning och storlek har betydelse för hur pedagogerna förhåller sig till utevistelsen. Enslutsats är att det behövs en ökad kunskap hos pedagoger om hur utemiljöns utformning och deras förhållningssätt till utemiljön och utevistelsen påverkar barnens möjligheter för nya upptäckter och lärdomar.

Inledning Studien innefattar matematikundervisning med fokus på förskollärares uppfattningar hur undervisning i matematik kan ske i spontana leksituationer i innemiljön på förskolan. Det krävs kompetenta förskollärare med förmåga att fånga barns intresse och inta barnperspektiv för att kunna genomföra spontan matematikundervisning i förskolan (Björklund 2012, s. 226). Spontan matematikundervisning beskrivs som handlingar i leken efter barnens initiativ (Eidevald, Engdahl, Frankenberg, Lenz Taguchi & Palmér 2018, s. 86). Studiens syfte Studiens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar om spontan matematikundervisning i barns lek i innemiljön på förskolan. Studien synliggör förskollärares uppfattningar om utmaningar som förekommer och möjligheter som kan möjliggöra för ökade spontana undervisningssituationer i barns lek. Metod Kvalitativa intervjuer som grundar sig i fenomenografin utgör metoden för undersökningen. Intervjun omfattar ett mindre antal frågor innefattande ett fenomen, vilket i studien syftar till spontan matematikundervisning i barns lek. Genom intervjuer undersöks hur förskollärare tänker kring deras egen matematikundervisning i barns lek, samt reflekterar angåendemöjligheter och utmaningar. Resultat Resultatet i studien åskådliggör hur förskollärare undervisar matematik spontant i barns lek och deras uppfattningar om vilka möjligheter och utmaningar som finns med den spontana matematikundervisningen i barns lek. Studiens resultat visas i tre rubriker utifrån frågeställningarna, med tre tillhörande underrubriker. I resultatet framkommer det att förskollärare undervisar matematik i barns lek genom att ställa relevanta frågor, benämna begrepp och fånga potentiella lärsituationer. Möjligheterna till spontan matematikundervisning kan enligt resultatet ökas genom att förskollärarna är mer matematiskt medvetna, får tillgång till mer varierat material och ytterligare kompetensutveckling. Intervjudeltagarna anmärker på bristfällig kunskap i matematik, avbrutna undervisningssituationer och förmågan att utmana varje barn på deras nivå som utmaningar i deras arbete.

No description available.

Syftet med studien är att vinna kunskap om hur en grupp förskollärare relaterar till den planerade undervisningen på förskolegården samt vad det finns för utmaningar och möjligheter med planerad undervisning på förskolegården. Vi anser att detta är ett område inom förskolans verksamhet som är nödvändigt att ta upp då möjligheterna som finns inomhus även finns utomhus. Björklund (2016) belyser att barns lärande sker hela tiden, även utanför tröskeln (a.a.). Därför är ytterligare kunskap kring detta område viktigt att forska vidare kring. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare varav två har titeln utomhuspedagog. Utifrån det insamlade empiriska materialet går det att tolka att förskollärarna är överens om vad begreppet planerad undervisning har för innebörd. Däremot skiljer sig förskollärarna åt i resultatet när det kommer till undervisning på förskolegården. Majoriteten av förskollärarna berättade att de använder sig av den spontana undervisningen på förskolegården och att den planerade undervisningen främst sker inomhus. I studien tar även upp frågeställningar kring möjligheter och utmaningar med att bedriva planerad undervisning på förskolegården. Det empiriska underlaget i studien har bearbetats med hjälp av tematisk analys. Materialet har analyserats och identifierats i olika teman och mönster som därefter har organiserats i olika kategorier. Dessa kategorier har med hjälp av den teoretiska grunden utvecklingspedagogiken använts för att förstå och tolka det empiriska materialet med hjälp av begreppen lärandets objekt och lärandets akt.

Idag är 50% av alla ettåringar inskrivna i förskolan och 94% av alla treåringar. Detta innebär att en stor andel barn i förskolan är tre år eller yngre. Alla barn i förskolan omfattas av läroplanen vilket också innebär att de yngsta barnen har rätt till undervisning. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till och beskriver att de bedriver undervisning för förskolebarn i åldern ett till tre år. Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer för att få svar på vårt syfte. Den teoretiska utgångspunkten är sociokulturellt perspektiv vilket kännetecknas av att undervisning och lärande är kontextbundet och sker i samspel med omgivningen. Resultatet visar att en stor del av de yngsta barnens undervisning sker spontant under hela dagen på förskolan. Förskollärarna beskriver hur den spontana undervisningen med de yngsta barnen också ofta utgår från de vardagliga situationerna på förskolan som exempelvis ett toalettbesök och matsituationer. Enligt förskollärarna tar den spontana undervisningen sin utgångspunkt i ett medvetet förhållningssätt. De beskriver hur de genom ett medvetet förhållningssätt utgår från barnens intresse för att möjliggöra undervisning. De utmaningar förskollärare beskriver handlar om att fånga alla barnens intresse vid undervisningstillfället, att verksamheten är skör vid personalbortfall vilket försvårar möjligheterna till att bedriva undervisning samt att utvärdera vilket lärande undervisningen lett till

Syftet med det här examensarbetet är att studera hur förskollärare resonerar kring begreppen lek och undervisning och kring sitt eget deltagande i barnens lek. Jag har använt kvalitativa intervjuer för att få svar på syftet och frågeställningarna. Intervjupersonerna är fem förskollärare från tre olika förskolor i samma kommun. Förskollärarna har olika lång erfarenhet och arbetar med barn i olika åldrar. Resultatet visar att leken är något grundläggande i förskolan där barnen leker hela tiden. Leken spelar en stor roll vad gäller barnens utveckling och lärande. Förskollärarna menar att undervisning kan vara planerad men också spontan dvs, den sker hela tiden beroende av hur förskollärare agerar i situationen. Dessutom anser förskollärarna att lek är ett viktigt verktyg för att främja barnens lärande i olika ämnen. Förskollärarna har en positiv inställning när det gäller deras deltagande i barnens lek men enligt de deltagande kan en förskollärare ta olika roll och detta beror på vilka barn och vilka situationer det gäller. När förskollärarna använder lek som verktyg i undervisning uppstår olika utmaningar. Det kan gälla en oro för att avbyta lekeneller så kan det bero på barnens egenskaper, barngruppsstorlek, pedagogernas kunskaper om lek och undervisning samt förskollärarnas samarbete i förskolan

Inledning Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) beskriver att förskolläraren ska ansvara för undervisningen i förskolan, samt att undervisning kan ske i spontana situationer. Beskrivningen av undervisning i förskolan som en målstyrd process som enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 18) kan ske i spontana situationer upplevs som intressant då det verkar saknas konkreta beskrivningar av vad spontan undervisning innebär. I den här kvalitativa studien får förskollärare delge sin uppfattning om innebörden av förskolans undervisning i spontana situationer och vad som motiverar förskollärare att undervisa i spontana situationer. För oss som skriver examensarbetet är begreppet undervisning i spontana situationer bekant genom framför allt läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Studien har synliggjort olika perspektiv på hur förskollärare tar till vara och förhåller sig till undervisning i spontana situationer. Syfte Syftet är att ge exempel på förskollärares beskrivningar av tillvaratagande av undervisning i spontana tillfällen i förskolans vardag. Därför utgår studien från följande frågeställningar: • Hur definierar några förskollärare innebörden av förskolans undervisning i spontana situationer? • Vad motiverar några förskollärare att undervisa i spontana situationer?MetodStudien utgår ifrån en self-report som är en kvalitativ metod. I en self-report kan deltagarna med egna texter redogöra för sina respektive perspektiv på de frågor som ställs i self-reporten (Dimenäs 2007, s.70). Frågorna har utformats i relation till studiens syfte. Vårt val av metod grundar sig på att vi vill veta hur förskollärare med egna ord beskriver sin egen uppfattning utifrån de frågor som ställs i self-reporten. Hur förskollärare på en individuell nivå tolkar undervisning i spontana situationer efter deras verklighet upplevs som intressant att ta reda på då det upplevs att det saknas en tydlig definition på vad det innebär. Fem förskollärare som deltog i studien fick redogöra för hur de definierar innebörden i undervisning i spontana situationer samt vad som motiverar förskollärarna att undervisa i spontana situationer. Resultat Resultatet i undersökningen visar på deltagarnas beskrivningar som svarat på vårt syfte i studien, där det framkommer att lyhördhet, barncentrerat förhållningssätt samt målstyrda processer kan definiera och motivera förskollärare att undervisa i spontana situationer. I undersökningen finns exempel på hur förskollärare rent praktiskt anpassade undervisningen i spontana situationer för att främja ett barncentrerat förhållningssätt. I studien representerar begreppet barncentrerad ett förhållningssätt där förskolläraren utgår från barnets nuläge och 2intresse i stöttandet till ny kunskap. I resultatet tolkar vi förskollärares definition på vad som krävs för att en spontan situation ska få kallas för undervisning. Resultatet är varierande och intressant, många förskollärare i vår studie delger att barnen måste uppfatta lärandeobjekt som förskolläraren presenterar, samt förstå syftet med aktiviteten. Flera delger även att den spontana undervisningen ska vara en målstyrd process i relation till läroplanen. I resultatet kan vi utläsa att det finns en medvetenhet bland förskollärarna om barnets nuläge, där de utgår från barnets utvecklingsnivå i sitt stöttande till ny kunskap hos barnen i de spontana undervisningssituationerna.

Inledning  Av Skolinspektionens granskning av olika förskolor i Sverige framgick det att skillnader gällande deras utvecklingsarbete med matematik som undervisningsämne var stor. Det framgick även att större delen av de granskade förskolorna inte undervisar i linje med läroplanens riktlinjer som omfattar olika strävansmål som rör barns utveckling i matematik. Enligt Skolinspektionen innebär det att barns lärande blir begränsat och av forskningen framgår det att förskollärare behöver ha grundläggande kunskaper om matematik för att kunna undervisa i ämnet på förskolan. Därav vill vi ta reda på hur förskollärare undervisar matematik för barn i förskolan.   Syfte  Syftet med vår studie är att utveckla kunskaper om förskollärares perspektiv på undervisning av matematik i spontana och planerade undervisningssituationer samt hur förskolans lärmiljöer kan användas i matematikundervisningen.  Metod  I vår studie har vi använt oss av den kvalitativa forskningsmetoden med skriftliga intervjuer för insamling av data.   Resultat  Resultatet visar på att förskollärarna som ingår i vår studie håller i både spontana och planerade matematikundervisningar i förskolan. Av resultatet framgår det även att den spontana matematikundervisningen sker oftare än den planerade eftersom den uppfångas i stunden och synliggörs av förskollärarna i olika situationer på förskolan. Resultatet visar även på att matematikens närvaro i lärmiljön och förskollärarnas ombesörjande skapar förutsättningar för matematikundervisningen i förskolan.